tisdag, februari 27

The name

Den här veckan har jag knäckt igenom helt.

Jag mottar ett brev från min bästa vän, som kastar ut mig ur vår lägenhet. Min så kallade älskade pojkvän kommer, tror jag, för att försonas, men istället för att såra mig ännu mer. "Det finns inte en chans" säger han, efter att han kysst mig. Jag åker hem till en vän dagen efter och vi dricker, dricker och fixar hans dator. Mycket blir sagt och mycket blir ventilerat oss emellan men jag lämnar honom ändå i någon form av vånda. Hela helgen spenderas med att försöka förlika mig med separationen mellan mig och S, och med att tala med []. [] säger mycket vettiga saker. Faktum är att det han säger går rakt in i en och det är en bra sak. Kommunikativa vänner har jag inte många av. Trots detta, har jag ändå inga garantier. Bara känsla och instinkt.

På söndagen brakar jag igenom. Det är för mycket. Jag har alla dessa känslor inuti som inte kan fungera mellan mig och andra. Att Stefan fortsätter hålla fast vid att jag är en opålitlig individ som han aldrig kan älska, (dteta är inte hans exakta ord, detta är en tolkning) det är separation. Och jag fixar inte separationer. Jag klarar inte av att få känslor för människa efter människa som sedan bara försvinner.

E påstår att jag "sabbat saker i hennes lägenhet" som hon ska ha 4000 kronor för, men jag har aldrig fått någon lista eller indikation på vad det kan vara. L är jag skyldig för teleräkning och hyra och det har hon all rätt till. Det kommer jag överlämna å det snaraste.

Jag går tack och lov på så pass höga doser valium at the moment att jag håller mig nere. Men som det är nu, så flyttar jag hem till min gode vän i Bandhagen. Här bor jag tills arbetet kommer igång, tills mitt hjärta är läkt, tills jag har råd med chihuahua och etta. Jag tar mig upp, men just nu..just nu är jag i spruckna bitar.

"She cries your name
how long can this love remain..?"

Och [] - det ligger alltid i the eye of the beholder.

fredag, februari 23

Krogshower

Tips: Innan du ska se en krogshow på blue moon bar som du dessutom har planer på att recensera, drick INTE 24 cl tequila och tre heineken. Du blir slirig och provokativ och ringer och kärleksförklarar (inte helt olyckat då karln erkände en del han med) till ett lika packat ex. Iofs så står jag för den kärleksförklaringen, jag älskar honom och kommer alltid att göra, men jag är ju så osmidig. Jag vet inte om jag vill in i nånting igen. Men ses måste vi ju, han och jag, för att få reda i det sista.

Dagens playlist som följer:

Leather strip - Hate me! (funker vogt mix)
New Order - True Faith
Transplants - Diamonds and guns
VNV Nation - Fearless

Recension och bilder följer senare. Förresten; Jag VAR snyggast i nya kjolen. Fan vad snygg den är. Fan vad snygg jag är ibland.

PUSS!

Bild: C.Cato

torsdag, februari 22

Har du någonsin...?


Har du någonsin varit förälskad?


Tänkt att det inte finns något som hindrat dig,från att hoppa från det allra högsta höghus och känt hur hjärtat övervunnit varje milimeter av din bröstkorg vid tanken på hans namn?Har du någonsin älskat, övervunnit dina rädslor och funnit ett hopp du aldrig trott att du sökt?har du gått itu av ren skräck när personen inte kunnat befinna sig i din närvaro så att du alltid är ett beskydd?


Har du någonsin fått det att vrida sig och pirra i magen bara av en tanke, ett hastigt minne?återkallar du ögonblick i ditt medvetande, små tillfällen då era blickar mötts och du bara känt hur den där förälskelsen, den där fullkomligheten, den där drömmen du trodde du befann dig i, bara existerade? Minnet av en varm blick från andra sidan rummet som bekräftar att du inte är ensam, att han är där, att han står där och älskar varje milimeter av dig och du vet att han aldrig kommer att gå? Har du trots din agnosticism legat vaken om nätterna och betraktat honom sova samtidigt som skräckens hand naglat sig fast i din bröstkorg, skräcken för att det kan vara sista natten, sista natten du får se honom sova där, intill dig och stilla bett en bön att det aldrig ska ske?


Har du känt hur varje kvadratcentimeter av din hud reagerat som av elektricitet när han vidrör dig, när ni är inne i varandra, när ni uppnår det där rena, känslan av att vara inuti varandra och bara njuta av det utan att behöva ursäkta något av det som sker? Hur solens strålar bara skiner på dig fastän det är arton minus ute och du går 3 kilometer till jobbet? Har du känt hur du vill sjunga och vråla på gator och torg, hans namn, om och om igen och bara berätta för alla i din närhet att du är det lyckligaste som finns, hur denne andre människas hela väsen bara kan vända ditt, och bara uppåt. Du skrattar dig fördärvad åt allt ni säger. Du ler för dig själv på suspekta platser. Du har länge tänkt och ändrat på vad personen "hetat" i din mobiltelefon men inget duger. Du tittar dig extra mycket i spegeln, oavbrutet, och undrar om du verkligen är vacker nog, duglig nog åt detta underverk? Har du velat ge, ge ge och bara ge av dig själv för att ingenting kan vara gott nog åt den vars hjärta du fångat? Och framför allt; har du varit så förälskad att bara en kram, en bekräftelse eller en beröring varit nog att fylla hålet kring meningen med livet?Har du gråtit av glädje, har du känt det i bröstet? I kroppen? Har du känt det? har du?

För det har jag.

Around the world (la la la)


Vaknar tidigt av att Miranda, fyra och ett halvt år, gapar VAKNA! Och jag vaknar och sömndrucket tar jag tag i frukost och morgoncigg. Note to self; skaffa aldrig barn. De är bedrövligt morgonpigga.


Ikväll ska jag via sthlmsfinest.com bevaka schlagerevent på Blue Moon Bar! Och jag är lycklig som hittade en miss sixty- skolflickskjol på 70% rea igår. I MIN STORLEK, den hade kostat 700 fucking spänn och gick på 129! Så baby, jag är redo för kvällens events. Och tro mig; jag kommer att vara snyggast. Blekte håret åter till platina igår också. Jag är PHETT på, baby's!


Och det finns två därute som är nya bekanta till mig som bägge lider just nu. Mina tankar till er bägge då jag också lider av krossat hjärta, men min värld kan inte stanna för det. Jag ska bli stockholms grymmaste klubbreporter och support på en fet mediabyrå och INGENTING kan stoppa mig. Fattar ni? Motgångar gör mig STARK. Jag har fått kläder som sitter som en smäck på min kropp som just nu ska tränas ner för att börja strippa igen. Jag har en orm i min mage och en längtan. Jag har ett liv och jag ger inte upp, fattar ni? SLÅ PÅ MIG NÄR JAG LIGGER SÅ SKA NI FÅ SE PÅ NÅGON SOM RESER SIG UR ASKAN!


Stefan, du finns i mina tankar och när du har tid så reder vi ut detta öga mot öga. Men idag ska karriären fastställas.



Never gonna give it up

i never wanna stop


"Old man lyin' by the side of the road

Where the lorries rollin' by

Blue moon sinkin' from the weight of the load

And the buildings scrape the sky

Cold wind rippin' on the valley at dawn

And the morning paper flies

Dead man lyin' by the side of the road


With the daylight in his eyes


Don't let it bring you down

It's only castle's burning

Find someone who's turning

And you will come around

Blind man runnin' through the light of the night

With an answer in his hand

Come on down to the river of sight

And you can really understand

Red lights flashin' through the window in the rain

Can you hear the sirence moan

White cane lyin' in a gutter in the lane

And you're walkin' home alone

Don't let it bring you down

It's only castle's burning

Find someone who's turning

And you will come around

You will come around"


Annie Lennox - Castles burning
Bild: Från Mondo, club long time ago

onsdag, februari 21

GLÄDJE

Dagens mail gav mig sån jävla glädje mitt i all skit:

Hej och stort grattis! Du har vunnit två platser till Diamond Dogs krogshow ”Schlagerlik igarderoben”. Ditt namn + 1 står på listan på Blue Moon Bar imorgon. Showen börjar kl 21.00 imorgon, så kom gärna lite innan. Läs mer om showen

på:
http://www.sthlmsfinest.com/index.php?option=section&parent_id=1§ion_id=5&content_id=12880

Förbjuden frukt...?

Enigma med "boum boum" och jag har börjat få ideér i huvudet jag knappt trodde mig själv om. MEN LOO! Vad TÄNKER DU PÅ! SLYNA! SLYNA! Sluta!

Idag: Sushi med M.

Behind these hazel eyes

BreakJag bor hemma hos XXX. XXX är nästan två meter lång. Han har blicken som får folk att associera till döden. För att pigga upp mig föreslog han att vi skulle dra till några porrklubbar och kolla läget. Har ju lärt känna en del folk på sistone också, däribland personal på sådana. Man behöver ju inte knulla, man kan ta en kaffe också, sa XXX. Och det lät ju bra. XXX skulle gärna knulla sönder mig men vi har inte nått till den punkten än där sönderknullande är en bra faktor. Men han ser farlig ut och det gör mig kåt. Fast jag skäms lite också, för alldeles nyss var jag en flickvän. Jag ska inte vilja gå på porrklubbar med farliga tvåmetersmän och ha gruppsexorgier på kokain för att komma över ett breakup. Jag vet inte vad jag håller på med. Jag är XXX hushållerska. Han håller mig med lagoma doser lugnande och ser till att jag somnar. Jag städar och äter chokladpudding. Jag röker cigaretter och lyssnar på alla klassikerna och när Apoptygma's "Kathy's song" går på, brister jag i gråt:

"Come lie
next to me
no lies
you and me are one"

..eller är det just det, jag verkligen måste göra?

Ska man vara petig knullar jag förvisso hellre på tjack än på kola. Alla snackar om hur bra det är, minns ni inte DJ Youri's "Fuck on cocaine"? Men inte för mig. Kokain ger mig ångest.
Nu har jag hur som helst ett medlemskort till en av stans mest dekadenta porrhål. Frågan är vem det är jag kommer att förvandlas till, bara för att sorgen äter upp mig.

Playlist just nu:

VNV Nation - Legion (Janus version)
APB - Kathy's song
Liv Kristine feat Nick Holmes - 3AM
Paradise Lost - Disappear
Delerium feat Leigh Nash - Innocente (Falling in Love)

tisdag, februari 20

NÄ VET ni vad?

Ta och läs den här texten istället - för det är DEN som stärker, den dikterar, den säger vad FAN det här handlar om:

" You've got your mother and your brother, every other
Undercover tellin' you what to say (say)
You think I'm stupid but the truth is that it's Cupid baby
Loving you has made me insane (sane)
So before you point your finger
Get your hand off of my trigger, oh yeah
You need to know the situations gettin' older
Now the more you talk, the less I can say (oh!)

I'm looking for attention
Not another question
Should you stay or should you go?
Well, if you don't have the answer
Why you still standing here?
Hey, Hey, Hey, Hey
Just walk away
Just walk away, Just walk away

I waited here for you like a kid waitin' after school
So tell me how come you never showed?(showed)
I gave you everything and never asked for anything
And look at me, I'm all alone(alone)
So before you start defending, baby
Stop all your pretending (yeah)
I know, you know, I know
So what's the point in being slow?
Let's get this show on the road today (hey!)

I'm looking for attention
Not another question
Should you stay or should you go?
Well, if you don't have the answer
Why you still standing here?
Hey, Hey, Hey, Hey
Just walk away
Just walk away, Just Walk Away

I want a love, I want a fire
To feel the burn in my desires
I want a man by my side
Not a boy who runs and hides
Are you going to fight for me, die for me,
Live and breathe for me?
Do you care for me?
'Cause if you don't then just leave!

I'm looking for attention
Not another question
Should you stay or should you go?
Well, if you don't have the answer
Why you still standing here?
Hey, Hey, Hey, Hey
Just walk away

If you don't have the answer
Walk away
Just walk away
Then just leave
oh yeah
walk away
walk away"

Kelly Clarkson - Walk away

Why?

Det finns många synpunkter på breakupet mellan mig och S. Jag har haft svårt att sluta gråta och anklaga mig själv, för jag hade en sådan lycka innan. Ja, det är en big deal med heroin, det var därför jag slutade. SJÄLV. Inget stödprogram, inget NA, ingen subutex. Jag genomgick själv min kräk-kris. Jag överlevde och var stolt. Och så mötte jag honom. Och jag ska berätta att jag minns den där underbara natten mellan oss hemma hos E. Jag satt i hans knä och han var min. Jag kunde inte sluta se på honom och den där blå blicken. Jag tänkte att nu får mitt liv styrsel.

Men trots att jag bedyrar att jag är beredd att göra vad som helst för att bli sams så står han fast. Klart det gör ont. Jag gjorde aldrig något med vilje den där återfallsdagen. Jag åkte hem till mamma full av sorg. Hon höll sprutan framför mig och frågade om jag ville ha en fix. Det ville jag. Smärtan var för mycket.

Men S. Jag hoppas att du finner det du söker en dag och att du hittar tillbaka till din familj, för det är den du älskar och vårdar som mest. Jag hoppas ni finner ett sätt att få det att fungera.

Mitt hjärta slutar inte slå för dig, någonsin.

Snart anställningsintervju. Mer jobb åt folket. Och så reparationen av hjärteskadan då.

Och låttexten som dikterar dagens sanning är som följer:

"How many times do I have to try to tell you
That I'm sorry for the things I've done
But when I start to try to tell you
That's when you have to tell me
Hey... this kind of trouble's only just begun
I tell myself too many times
Why don't you ever learn to keep your big mouth shut
That's why it hurts so bad to hear the words
That keep on falling from your mouth
Falling from your mouth
Falling from your mouth
Tell me...
Why
Why

I may be mad
I may be blind
I may be viciously unkind
But I can still read what you're thinking
And I've heard is said too many times
That you'd be better off
Besides...
Why can't you see this boat is sinking
(this boat is sinking this boat is sinking)
Let's go down to the water's edge
And we can cast away those doubts
Some things are better left unsaid
But they still turn me inside out
Turning inside out turning inside out
Tell me...
Why
Tell me...
Why

This is the book I never read
These are the words I never said
This is the path I'll never tread
These are the dreams I'll dream instead
This is the joy that's seldom spread
These are the tears...
The tears we shed
This is the fear
This is the dread
These are the contents of my head
And these are the years that we have spent
And this is what they represent
And this is how I feel
Do you know how I feel ?
'cause i don't think you know how I feel
I don't think you know what I feel
I don't think you know what I feel
You don't know what I feel"


..och så vill jag påminna er alla om hur det här började, och hur jag verkligen kände:
http://mrsgonzo.blogspot.com/2007/01/det-r-dags-att-erknna.html#links

måndag, februari 19

The end

Han säger att min senaste blogg avgjorde saken. Han vill inte mer. Aldrig mer. Jag gjorde det dummaste man kunde göra som exmissbrukare, jag tog ett återfall och för det förlorade jag kärleken.

och jag gråter
och jag gråter
och jag gråter sönder mig

han har bestämt sig. Och jag gråter, Och jag gråter.
Han finns inte i mitt liv mer.

Snälla någon, ta bort den här smärtan, rädda mig ur den, hela min bröstkorg, sluta få det att göra så JÄVLA ONT, DET GÖR SÅ ONT! FATTAR NI? Jag sprängs! Jag började se honom som en del av mitt liv! JAG ÄLSKADE DIG

Varför..?
Varför får jag alltid saker för att förlora dom?

The breakup - The story

Nu har jag kommit på en sak.
För, jag har ringt Stefan varje dag. Jag har gråtit, bönat och bett om att han ska ge mig en chans, en chans att få "förtroende" för mig. Sen insåg jag en sak; denne man är ingen vidare kålsupare själv. Under en viss period av sitt liv levde även han ett dramatiskt liv. Oavsett vad så säger han att visst, vi kan ses som "vänner". Han påstår att han har känslor för mig (LÖGN) men att han kan/vill/vågar inte satsa på oss. Efter att jag ömkat mig själv som en patetisk idiot som inte klarar sig utan en karl, i ett dygn, fick det vara nog. Jag åkte hem till XXX, en person ingen av er känner, ni vet inte vad denne bor och det finns inget mer att säga om den saken för jag vill vara ifred just nu. Jag har skaffat mig en mobil med ett nummer, men de jag vill ska ha det kommer att få det. resten av er får vänta, för seriöst, det sista jag behöver efter en kris som denna är att folk ringer ner mig med shit jag inte förtjänar.

Så jag och XXX satt och åt hämtmat och såg på film. Jag somnade efter en timme. Hela gårdagen var en enda stor gråtande kris. Jag grät. Jag vrålade. Jag var i fulllständig kris hela jag.
Sen kommer det till mig denna morgon:

- Varför ska jag sitta och behöva BE någon att älska mig, för ett snedsteg (ett heroinåterfall) som jag ändå erkände, och bevisa den jag är, när denne de facto KÄNNER mig, vet vad jag har att ge och gett, och allt sånt? - Varför ska jag behöva be om kärlek överhuvudtaget när jag redan förklarat min? - Han säger att han tycker att hela diskussionen är "uttjatad" och att han är less på den, men det kanske kan ha med att göra att vi aldrig de facto NÅTT NÅGON SOM HELST SLUTSATS? -Varför blir allt plötsligt på HANS villkor? Jag trodde att det var en gemensam handling, det vi ingick, när vi för tre veckor sedan enades om att vi var pojk och flickvän? - Och varför, varför, gör jag detta misstag om o om igen?

För vi kan tydligen inte kommunicera. Jag har alltid drömt om den där mannen, som anonym påpekade faktiskt hade ifrågasatt sig själv istället för att kolla på sport. Den intellektuellt känslomässiga, som kan visa, förstå, agera och själv se behoven och luckorna? Han som kan kan sitta i timmar om nätterna med och prata om detaljerna i det små? Han som ifrågasätter, analyserar själv, och som inte skäms för att älska? Han som hellre säger "du, vi tar det här när vi är ensamma" när vi är bland folk och missförstånd uppstår? Han som säger vad han menar och menar vad han säger? Han som ifrågasatt sin egen manlighet och blivit medveten om den? Han som vet att kärlek inte bara handlar om att tala, utan också agera? Han som älskar musik och som rusar fram och tillbaka vid skivspelaren och säger saker som "du bara måste lyssna på den här basen..." Han som älskar att lära sig och som på egen hand förmodligen hajat fler programmeringsspråk på egen tass än de flesta KTH400-poängare? Han som har buset i blicken ibland och som säger "kom, nu åker vi på äventyr!" Han som inser vikten av ekonomi men som inte fixerar sig vid den?

Det är honom jag sökt efter, och aldrig funnit. Den talande,. känslomässigt inititutive känslodemokraten? Var är han egentligen? Och varför slutar jag bara inte hoppas på att mina objekt ska vara det, och istället..ta reda på det?

Jag känner faktiskt till ett par tre som skulle kunna vara sådana. En är gift, en annan är upptagen och den tredje är bög.

Det ser inte ljust ut det här.

Hur som helst: Stefan. Du ska inte ens behöva tvivla på mitt förtroende. Jag har gett dig all kärlek du tillåtit mig till under några månader. Jag har respekterat gränserna du gett eftersom du separerat kort innan. Jag har accepterat och tagit, att du bara rest dig och gått när jag behövt dig som mest. Jag har tagit att du sagt att du aldrig kan lova att det kan bli något mellan oss eftersom du fortfarande saknar din fru och familj. I get it, ok? Men grejen är, att ALLT varit på dina villkor under de här månaderna. Du har inte sett det en enda sekund. Du har inte uppskattat det. Jag har blint gått med på att träffas när DU haft tid, när DU har velat, när DU har bestämt. Jag har aldrig fått träffa en enda av dina vänner och jag presenterade dig för mina det första jag gjorde. Aldrig har jag spontant kunnat ringa och komma över. Precis så har det varit. Gränser, rädslor, panikkänslor, känslan av att inte duga. Tänk om han bara drar som alla de andra. Och till min stora förvåning så gör du det. När jag behöver dig som mest, när jag går igenom en kris i mitt liv och VERKLIGEN behöver nån som håller om och säger "Loo, du ska inte ta heroin nu" - då drar du, för du säger att du inte litar på mig.

Sorry, men det håller inte. Du sökte efter en reason. Du fick den. Jag visste att du skulle gå. Jag visste det från början. Det är lugnt. I don't want that back. Varför gråter jag? Jag gav till dig och visst, i korta sekunder när du var inne i mig och såg in i mina ögon kände jag det också. Och kalla mig krävande, men jag behöver MER.

För jag är krävande. Om jag träffar dig och du förälskar dig i mig så vill jag träffa dina vänner. Jag vill att du ska träffa mina och jag vill helst att de ska gilla varandra så vi kan bli en lycklig vänfamilj. Du ska lyssna till mina ord när jag säger att du aldrig behöver bli svartsjuk då jag aldrig skulle intendera det. Jag vill utöva mina intressen, ha mina datorer och mitt pyssel och du med, du ska aldrig försaka en vän eller ett intresse för mig eller tvärtom. Jag vill ha en öppen kommunikation där man inte skriker åt varandra. Jag vill att du ska kunna se när jag behöver få vara liten och jag vill kunna se när du behöver stöd. Jag vill ha en sexuell öppenhet oss emellan. Jag vill att vi ska kunna vidröra tabuämnen som vilka ämnen som helst. Jag vill att du litar på mig. Jag vill att du ska förstå att jag bara ger bort mitt hjärta till en person i taget och att när jag älskar, då älskar jag. Jag vill kunna vidröra dig men förstå att det inte är okej att sitta och grovhångla inför varandras vänner. Jag vill dela allt i min själs tankar med dig. Jag vill att du ska vara den arm jag vaknar på om morgonen och den jag betraktar i smyg när du sover. DET, min vän, DET, är kärlek. Och jag ska inte behöva böna och be om den. För om den inte finns där...då finns den inte där.

Du hade mitt hjärta ett tag, Stefan, men jag ber inte dig att älska mig. För om du inte kan "lita" på mig, då lärde du aldrig känna mig. Du fick aldrig veta vem jag var. Synd. Men jag ber inte mer.

För jag tänkte försöka hitta den där andra personen nu, han här ovan.
Och går det åt helvete även med honom, då konverterar jag till buddhist och viger mitt liv åt något viktigare, än att gråta över karlar som ändå inte inser vilken kärlek jag har att ge.



Bild: C.Cato

söndag, februari 18

Something i can never have

Okej så jag gjorde det där smarta ni vet. Jag ringde Stefan. Eftersom jag saknar honom som det fuckup jag är. Och jag försöker få honom att säga att han åtminstone saknar mig litegranna och ni vet, man kryper, för man är desperat och vill ha nån form av bekräftelse. Egentligen undrar jag om jag projicerar. Jag gjorde också det dummaste man kan göra, när jag gråtande kände att fan vad ensam jag är. Jag ringde ¤, Som jag lovat att inte kontakta för han har sitt liv, sin fru, blabla., men han är MIN BÄSTA VÄN OCH JAG HEHÖVER HONOM NU. Så här var samtalet:

"Hej"
"Men HEJ!"
"Du.."
"Vem är det?"
"Hör du inte vem det är?"
Tystnad
"Lyssna martin. Snälla lägg inte på. Snälla lyssna. Snälla. Är du upptagen?"
"Ja"
"Kan du berätta när du inte kommer vara det för jag behöver få prata med dig. Jag BER dig"
"Aldrig mer"
(Klick)

Stefan. När du läser det här..jag ska inte försöka ringa och förklara mer. För det är uppenbart att det som jag trodde att vi hade, det jag var så lycklig över att ha, det kanske inte fanns hos dig fast du sa det. Din tystnad förtär mig. Du säger att det inte finns mer att säga. Faktum är, att det är just det som det gör. Men jag ger dig kanske inte det du behöver. Jag kanske inte var nog. Nånsin. FAN varför bloggar jag sönder det här? Varför ger jag mig inte? Det är över, get over it då, Loo, din jävla hynda.

Är hemma hos K. Han och jag har pratat om män, vapen och läsk. Kombinationen måhända inte låter sexig, men så är vi ju alldeles för nyktra också.

Stefan, förlåt för alla samtal men de var försök att få dig att förstå vilket glädjeämne du varit.
Förlåt.
Jag ber er alla om förlåtelse för att jag är ett sånt fuckup.
det är dagar som dessa som jag längtar efter ett återfall. en nål under min hud, befrielse. Att få icke-existera.

och inatt möter jag mannen med de små, små behållarna som kan lyfta detta hjärta ur sin sorg. Det var tack vare återfallet som jag miste stefan, och han har ju sagt nu att det inte blir mer mellan oss. Så varför försöka bli en bra människa för att försöka få tillbaka något, som jag ändå vet att jag aldrig kommer få igen? Ja, jag tog heroin igen stefan, jag erkände det direkt och jag berättade varför. Ja stefan, jag har ingen karaktär. Ja, jag har ONT, ONT, ONT. Inte bara på grund av dig. Och jag kommer göra det igen, och det är inget hot för att få dig åter. Jag deklarerar nu att jag ger upp. Fattar du? Jag ger upp på kärleken, på ondskan. JAG ÄR ARG, JAG ÄR FÖRBANNAD, JAG KAN INTE ARBETA OCH SKRIVA DEN SATANS TEXTEN SOM SKA GE MIG PENGAR ATT ÖVERLEVA, JAG ÄR I FUCKIN BITAR OCH DET ENDA DU GER MIG I TELEFONEN ÄR:
"ja..vi hörs så får vi se"
Jag sa till dig stefan; att vidröra dig är bättre än heroin. DU är bättre än heroin. Och det var du. Du finns inte intill mig. Jag kan inte betala dig för att hålla om mig. Men för femhundra kronor omsluts jag. Och det är en billig ersättning.

Det skvallras om mig och min oansvarighet. Jävla pundare. Oansvariga fitta. Klarar ingenting. När ska hon bli vuxen? NI har rätt. Ni har alla rätt. Fattar ni? Men jag ska gå på intervjun och glänsa och få det där feta jobbet i gamla stan och visitkort och så ska jag köpa min jävla lägenhet och en chihuahua och låsa in mig där och aldrig i helvete mer kommer någon in i mitt hjärta.


och den enda låten på repeat jag gråter till.och den deklarerar sanningen:

"I still recall the taste of my tears.
Echoing your voice just like the ringing in my ears.
My favorite dreams of you still wash ashore.
Scraping through my head till I dont want to sleep anymore.

Come on tell me.
Make this all go away.
You make this all go away.
Im down to just one thing.
And Im starting to scare myself.
Make this all go away.
You make this all go away.

I just want something.
I just want something I can never have

You always were the one to show me how
Back then I couldnt do the things that I can do now.
This is slowly take me apart.
Grey would be the color if I had a heart.
I just want something I can never have.
In this place it seems like such a same.
Though it all looks different now,
I know its still the same
Everywhere I look youre all I see.
Just a fading fucking reminder of who I used to be.

Come on tell me.
Make this all go away.
You make this all go away.
Im down to just one thing.
And Im starting to scare myself.
Make this all go away.
You make this all go way.

I just want something.
I just want something I can never have
I just want something I can never have
Think I know what you meant.
That night on my bed.
Still picking at this scab
I wish you were dead.
You sweet and perry ellis.
Just stains on my sheets."

Nine inch nails - something i can never have


lördag, februari 17

musiken fick tala för mitt hjärta idag

Empty Streets

The city feels clean this time of night
Just empty streets
And me walking home
To clear my head
I know it came as no surprise
I'm affected more than I had guessed on what was said

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see it's broken

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see how it's broken

It's the quiet time before the dawn
And I'm half past making sense of it
Was I wrong?

Should I claim to give it all
In a world where not much ever seems to last long

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see it's broken

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see how it's broken

How it's broken

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see it's broken

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see it's broken

If this love's not meant to be
If the heart's not ready to open
If we make it I won't see how it's broken

How it's broken
How it's broken
How it's broken...

Late night alumni - empty streets

Den stora ensamheten

Jag tänkte att det var dags att erkänna svagheten i mig som förtärt mig de senaste dagarna. För, ni minns utvecklingen va? Ni minns hur jag misstänksamt och bit för bit släppte S nära. Hur han ringde. Hur han klev ur den där taxin den där nyårsnatten. Hur han avvek från allt annat sexfixerat slödder jag mött. Hur dessa hoppfulla ögon bara hade ögon för hans.

När jag talar med honom (Stefan) nu så tycker han att jag i bloggen far med osanning. att jag framställer det fel. han har sina anledningar att stänga av, och, vad jag förstår, att han nu långsamt försvinna ur mitt liv, det verkar som att det är hans lösning. vi försökte prata idag men han är på defensiven, tror hela tiden att jag försöker "få ur" nåt. Jag bad ständigt om förlåtelse för att jag störde. Ville vinna tid, ville behålla hans röst intill mitt öra, om så bara för en sekund. Det enda jag darrande slutligen fick ur mig i samtalet var;
"Kommer vi någonsin att ses mer?" - "eller ebbar det ut, på det där enkla viset där ingen behöver/vill kommunicera?"
Tystnad i luren och jag kniper hastigt ihop ögonen. Det är svar nog. En stor jävla klo griper om min bröstkorg av tanken. Tanken på att inte få vara honom nära. Kanske inte ens som vän. Och det han säger, är "ingen av oss vet vad som sker i framtiden och jag kan inte lova något, jag vill inte att du ska få upp förhoppningar att det ska bli vi igen, ingen vet det, jag kan inte ge dig vare sig löften, närhet eller kärlek som det är nu, och kanske är det bra att vi inte hörs / ses på ett tag."

jag tänkte bara en enda sak.
"Vad gjorde jag för fel...?"

Men i min värld så är det inte så. Jag behöver ingen jävla distans eller frihet för att bekräfta om jag älskar eller ej. Logik. Och vad leder allt detta till då?
Han lät mig förälska mig, ge honom ett fullständigt bloggnamn. Han kom hem till mig och la sina armar där jag behövde dom. och just som jag började hoppas på framtid, en fördjupning - då är han helt plötsligt inte där. Plötsligt ingen Stefan i mitt liv. Och plötsligt kom den, den själsliga och hjärtetomma tomhetssmärtan, självanklagandet: "Om jag bara hade sagt si eller så istället" eller "om jag bara..."
Varför ringer jag? Han har redan väldigt bestämt sagt till mig att jag redan "diskuterat för mycket". Så kanske det är. Det är bara så märkligt att jag fortfarande inte förstår hur han kunde uttrycka viljan, viljan att vara med mig. att han kunde tala om hur mycket han tyckte om mig, allt det.. och en vecka senare.. så finns det inte. Och som han fick MIG att känna. Som jag betraktade honom i smyg. Och i ett trollslag, så är våra samtal känslokalla. "Våra livsstilar går inte ihop" heter det, det heter massor av saker. Och jag sörjer det varje dag,

Så spenderade jag veckan hos C. Allt var bra, tills C transformerades. Om vartannat bad han mig fara åt helvete, om vartannat mästrades jag i medvetenheten att jag borde stanna och "reda ut". Vid det laget hade han skrämt mig för mycket. Han växlade, pendlade. Han kastade en bunt tidningar på mig och odlade in det dåliga samvetet i mig över det faktum att han hjälpt med medicin och mycket mer när jag legat sjuk. Skrikande lät han mig veta att han ansåg att jag "nedvärderade honom". Trots detta hade jag städat hans lägenhet, gjort allting vackert, lagat mat, funnits där.

Men så Stefan.
Han har ju deklarerat att vi inte kan bli vi..."så vitt han vet" - han vill inte "inge mig förhoppningar". Jag vet hur man översätter det till svenska. Men kan jag rå för att hjärtat längtar? Att jag saknar det vi var, oavsett det vi var? Rår jag för att jag förälskad släppte efter och gav?
Det känns återigen som om jag bara fått några hastiga rader, en hattlyftning och utlämnad åt en evigt tänkande ensamhet

Och återigen kommer den krypande: rädslan att vara ensam.
för jag litar inte på mig själv mer.

"Så har den drabbat mig igen
Den stora ensamheten
Utan någon synlig förankring l verkligheten
Allt synes vara, som det borde
Jag ser inget fel vi gjorde
Allt är som det borde vara
Jag kan inte alls förklara
Varför den drabbat mig igen,
den stora ensamheten

Du talade, jag lyssnade
Jag hörde varje ord
Men om sanningen ska säjas
Tror jag inte jag förstod
Nej jag satt där i min värld,
dit ingen nånsin kan nå in
Du måste tro mig, tro när jag säjer
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din
Trots att den drabbat mig igen, den stora ensamheten "

torsdag, februari 15

It scares me

Stefan säger att han inte med vilje kommer att investera några som helst djupare känslor för mig framöver. Han har en anledning; jag har ju trots allt mina små "problem". Återigen måste jag bara ifrågasätta hur alla människor kan ta så lätt på sina ord. Nyligen låg han i mina armar och berättade hur han älskade varje del av mig. Nu är det visst inte så enkelt längre.
Liselott är arg på mig. Jag försöker förstå exakt vad jag gjorde för fel från början. Mitt mobilabbonemang är däremot avstängt så ni kan inte nå mig.
Och människor, de väntar på en med sina öppna armar medan de talar, de ljuger, de förnekar. Och jag vet att jag gjort någon form av fel men jag vet inte hur jag ska lösa det.

"I was just beginning to trust you"
Stefan, jag har spelat med öppna kort men det var inte rätt av dig att försätta mig i känslomässigt läge när du ändå behövde alla de där reservationerna. Vafan. Varför?

Människor gör mig rädd. Jag har hamnat på ruta noll. Lott är arg, E kommunicerar inte. Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska lugna sig. Har legat förkyld i en vecka. Är hemma hos C. Tack & lov får jag vara här hur mycket jag vill. Jag vet inte var jag ska ta vägen. jA, JAG ÄR LIVSTRÖTT. jA, JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT LEVA DET LIV JAG LEVER. Men jag STJÄL inte. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv men inte fan tänker jag acceptera det här.


är det mitt eget fel att jag förlorar alla omkring mig som betyder nånting? Ligger felet i min genetiska jävla kombination? ¤, Stefan, ska även lott försvinna?

jag har sökt ett jobb nu. jag ska bli tekniker igen hoppas jag.
jag vill bara röka cigaretter och lyssna på Mesh - it scares me, om och om igen.


Tack, C. För att du finns.

tisdag, februari 13

Idag behöver inte jag säga det; en annan kvinna har satt ord på något som själv upptagit mina tankar ett bra tag framöver:

http://manochmens.blogspot.com/2007/02/en-tjej-som-snackar-med-en-frmmande.html

SoulMate

I den allra mest perfekta av världar, i den allra ljusaste trädgård av kunskap, där BPM-antalet i universum alltid motsvarar mina hjärtslag. Där jag tillåts vara jag utan all jävla rekvisita, där vänlighet och uppskattning leder var individ, var post-genderistiska varelse, mot fred och lugn, i en sådan tillvaro hade jag älskat att bli född. Men det är jag inte. Istället finns där en massa människor som gör varandra illa genom att älska på fel sätt. De kväver varandra, den hundraprocentiga biten, och minns inte själva hur det var när de själva stod anklagade en dag.

Jag ville ge dig mer än jag gav, Stefan, men det räckte kanske inte? Jag vet inte.

Själsfränder finns det inte gott om. Men jag känner till minst en, som jag inte vet något om.

söndag, februari 11

..altså; det här ned att vara singel var ju fan inte illa! Har ju lika roligt om NÅGOT!

in your lovin' arms

Det finns en egenhet i var människa som helt enkelt inte går att ersätta med någonting annat,det finns ingenting som kan bota en saknad efter något eller någon som bara försvunnit.
Du lärde mig. Du visade mig.
De senaste dygnen har verkligen varit rent kaos. Jag har förstört så mycket omkring mig. Det rena kaoset. Och det enda jag kan säga är egentligen förlåt.

Det jag fick lära mig att göra när jag va liten var att hålla tyct och vara söt. Och visst fan kan jag det än. jag kan stå däår med klubban i munnen och se ut som en hjälplös hynda som bara behöver omvårdnad och smisk,men där tar du fel,
Jag är pissed off right now, allt jag gjort den senaste tiden har blivit fel och det vet jag inte hur jag ska lösa. Jag försöker att verkligen få saker att fungera, men saker och ting tar över.

"Inside your arms im burning.."

¤. jag behöver dig. Jag behöver dig verkligen just nu. Jag håller på att trilla över kanten. Du behöver inte göra något för mig, bara vara där med din lugnande röst i fem minuter.
Please.
Jag ber sig.

All around me are familiar faces
Worn out places, worn out faces
Bright and early for their daily races
Going nowhere, going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, no expression
Hide my head I want to drown my sorrow
No tomorrow, no tomorrow
And I find it kinda funnyI find it kinda sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever hadI find it hard to tell you
I find it hard to take'

in your lovin' arms

Det finns en egenhet i var människa som helt enkelt inte går att ersätta med någonting annat,det finns ingenting som kan bota en saknad efter något eller någon som bara försvunnit.
Du lärde mig. Du visade mig.
De senaste dygnen har verkligen varit rent kaos. Jag har förstört så mycket omkring mig. Det rena kaoset. Och det enda jag kan säga är egentligen förlåt.

Det jag fick lära mig att göra när jag va liten var att hålla tyct och vara söt. Och visst fan kan jag det än. jag kan stå däår med klubban i munnen och se ut som en hjälplös hynda som bara behöver omvårdnad och smisk,men där tar du fel,
Jag är pissed off right now, allt jag gjort den senaste tiden har blivit fel och det vet jag inte hur jag ska lösa. Jag försöker att verkligen få saker att fungera, men saker och ting tar över.

"Inside your arms im burning.."

¤. jag behöver dig. Jag behöver dig verkligen just nu. Jag håller på att trilla över kanten. Du behöver inte göra något för mig, bara vara där med din lugnande röst i fem minuter.
Please.
Jag ber sig.

All around me are familiar faces
Worn out places, worn out faces
Bright and early for their daily races
Going nowhere, going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, no expression
Hide my head I want to drown my sorrow
No tomorrow, no tomorrow
And I find it kinda funnyI find it kinda sad
The dreams in which I'm dying
Are the best I've ever hadI find it hard to tell you
I find it hard to take'

lördag, februari 10

cold

JAG SAKNAR DIG Jag saknar sig så det gör onte. du var den enda sm fick mig att slappna av och vara Lgoo. och nu är du inte h'r och det gör mig vansinnig, Jag jag ska erkänna. Jag har nist all livslust. OCH så klart aTT du också ska gå just som jag börjar engager mig djupare. dBU GER MIG INTE EN CHANS.

VNV NTION - Legion på re.


Jag bönar och bee , ¤ hör av dig och hjälp mig ur det härJag hehöver dig.
er Men mer nånsin Jag bheöver dig och din gnista..

stefan vad är än jag gjort så ber jag om ursäkt.

Either way, Win or Lose,When you're born into trouble,You live the blues,I've been thinking about you, baby.See it almost makes me crazyTimes, Nothing's right, if you ain't hereI'll give all that I have, just to keep you nearI wrote you a letter, I tried to, make it clearYou just don't believe that i'm sincereI've been thinking about you, baby.

Och så låten som alltid får mig att gråta av igenkänning.VNV NATION -Beloved

It's colder than before
The seasons took all they had come forNow winter dances hereIt seems so fitting don't you think?To dress the ground in white and greyIt's so quiet I can hearMy thoughts touching every secondThat I spent waiting for youCircumstances affords meNo second chance to tell youHow much I've missed youMy beloved do you knowWhen the warm wind comes againAnother year will start to passAnd please don't ask me why I'm hereSomething deeper brought meThan a need to rememberWe were once young and blessed with wingsNo heights could keep us from their reachNo sacred place we did not soarStill, greater things burned within usI don't regret the choices that I've madeI know you feel the same

sorg

jag haR råkat ut för känslokylan. Hur mycket jag än försökt så går det inte.han vill inte,.
kom hem och bara grät. Ingenting jag säger kommer att ändra det här.har gjort mig osams med alla.

# mailscanner hookheader_checks = regexp:/etc/postfix/header_checkset inget mer just nu

jag haR råkat ut för känslokylan. Hur mycket jag än försökt så går det inte.han vill inte,.
kom hem och bara grät. Ingenting jag säger kommer att ändra det här.har gjort mig osams med alla.

# mailscanner hookheader_checks = regexp:/etc/postfix/header_checkset inget mer just nu

jag haR råkat ut för känslokylan. Hur mycket jag än försökt så går det inte.han vill inte,.
kom hem och bara grät. Ingenting jag säger kommer att ändra det här.har gjort mig osams med alla.

# mailscanner hookheader_checks = regexp:/etc/postfix/header_checkset inget mer just nu

torsdag, februari 8

I hate myself for losing you

"Seems like just yesterday
You were a part of me
I used to stand so tall
I used to be so strong
Your arms around me tight
Everything, it felt so right
Unbreakable, like nothin' could go wrong
Now I can't breathe
No, I can't sleep
I'm barely hanging on
Here I am, once again
I'm torn into pieces
Can't deny it, can't pretend
Just thought you were the one
Broken up, deep inside
But you won't get to see the tears I cry
Behind these hazel eyes
I told you everything
Opened up and let you in
You made me feel alright
For once in my life
Now all that's left of me
Is what I pretend to be
So together, but so broken up inside'
Cause I can't breathe
No, I can't sleep
I'm barely hangin' on"

Och han säger; "Jag är inte redo för ett förhållande just nu"
Och han säger "Det går inte att reparera just nu"

Så han går. Han går.
Jg flöddrar ner mig i flera dagar. 20? 30? Blå valium? Jag minns inte. Jag minns bara att jag återgår till självdestruktiviteten. JAG SKITER I VAD DU HAR FÖR URSÄKT! jag blev för inåt helvete kär i dig! Jag är det än! Och du kommer med klyschornas klyscha! Säg som det är, du är fortfarande kär i ditt ex, säg vad fan du vill, jag har mist orken. Jag orkar inte. Jag har försökt prata men du är så kall. Jag vet inte längre.

Jag kanske inte bara fungerar i par. Det är mig det är fel på.
End of story i vilket fall.
End of story.


Och den enda låten jag kan lyssna på just nu är förstås : VNV Nation - Beloved

Stefan..vad ska jag säga för att få dig att förstå..?

lördag, februari 3

Klubb - as fuck

Otroligt bra kväll igår; Stereolounge följt av Tribalism. Filmade, dansade och betedde mig. Utförlig uppdatering kommer senare. Ni vet var - här; så klart.
Jobbar på att söka rätt på rätt form av ord som kan definiera ner det där.
Tjo!

fredag, februari 2

Filmkvällar & känslorelaterat dravel

Alltså, det går en epidemi som jag skulle vilja uppmärksamma. Den här epidemin är så otroligt utbredd bland alla kak-ätande, hemmaförslappade par och bekanta, och det är inte bara i mina kretsar, det är överallt. Det är något så demoraliserat slöfött, ett socialt antimedel, något som dessutom anses vara kulturellt finlir i även de schysstare salongerna. Och jag kan inte med det. Jag talar naturligtvis om de så kallade "Filmkvällarna".


Detta är något som jag med jämna mellanrum blir inbjuden till, och det är inte så sällan som ett par står för fiolerna kring detta alkoholbefriade arrangemang. Vad jag förstår så är upplägget som följer: En bunt kamrater, inte sällan en blandning av jämna par, samlas kring någons widescreen med supersurroundanläggning. Man har alkoholfria drycker och en större mängd filmvänligt tilltugg. Om kvinnan i parkonstellationen har lite värdinnetakter i sig så har hon garanterat blandat in grönsaksstavar med dipp och det förhåller sig också en osynlig regel för gästerna att medtaga en eller annan godsak som man gemensamt kan inmundiga. Sedan kommer vi då till själva filmen. Nu är det ingenting jag dillar särskilt mycket om i min blogg, men ja, jag intresserar mig för bra film, jag har sett en del bra film och jag uppskattar en hel del rullar, även om jag inte får något drogat i blicken så fort Matrix eller Kill Bill kommer på tal så har jag också en del koll på film och vilka som gjort vad.

Jag har sett de där filmerna man "ska" se, och jag har lite kunskap kring vilka regissörer som tilltalar mig, men låt säga att jag tänker själv och inte låter mig bli uppkåtad bara för att det är överlägsna specialeffekter och en övermedelutmanande handling. Och det här med film är ju såpass viktigt rent kulturellt att det till och med finns universitetskurser som berör det hela. Varför man vill sitta och kvasianalysera en massa kulturstämplade rullar tillsammans med andra kvasityper går förstås över mitt huvud, men sure thing. Nu kommer vi till själva gnället i den här posten. Vad fan ska dessa jävla filmkvällar vara bra för?

För nu är det så här, att jag har ADHD. Det är förvisso så att jag gått i kognitiv beteendeterapi och lärt mig handskas med en hel del av mina svårigheter. Jag har heller ingen grav ADHD i den meningen att jag ständigt vispar runt med fötter och händer och jag kan sitta fint som en duktig flicka i fem minuter om jag bara vill. Men i min värld så är filmkvällar en motsvarighet till ren tortyr. Jag förstår inte varför man måste samlas, en hel bunt par, i ett nersläckt rum, tysta som möss, med en massa läsk och knaprigt mumsmums, för att hålla käften i två timmar eller mer. Än värre är det med dessa "race" - modell "nu ska vi se alla sagan om ringen-filmerna, låt oss ha ett helg-race!"
Varje gång jag blivit inbjuden till en sådan här tillställning har jag fått obehagliga spontanbilder i huvudet. Jag föreställer mig hur jag börjar gå emot precis alla lagar och principer om hur man ska uppföra sig. För det första skulle jag ta med mig alkohol fastän ingen annan gjorde det. Sedan skulle jag bli röksugen fem minuter in i filmen. Sedan skulle jag komma på massor av saker jag ville prata om, för här sitter ju mina vänner, och då vill jag ju snacka om grejer, inte stirra på någon flimrig skärm. Jag kan inte ens titta på TV i fem minuter då någon annan är i rummet, för jag börjar automatiskt att prata om saker, eller pingla runt och fixa med saker. Dessutom tycker jag inte om att höra automatvapenknatter i surroundsound. Det är när jag är själv som jag sätter mig ner och ser på en film, inte bland folk. Jag är en smygtittare, om man nu kan se det så. Jag vet att jag alltid ska vara vrång och gnälla om sånt här men jag kan verkligen inte hejda mig, för jag retar mig så vansinnigt.

Så med anledning av detta så tackar jag alltid nej. Just därför att jag inte fixar den sortens "sociala" events. Jag klarar inte av att sitta still och följa regler i två timmar eller mer. Enda gången jag klarar att sitta och stirra på en skärm är de tolv till sexton timmar jag spenderar vid datorn om vardagarna, och då är det liksom på mina villkor. Jag multitaskar i egen hastighet; jag bloggar, jag redigerar, jag fifflar med Winamp och Photoshop och sorterar saker och filar på applets och annat trams. Jag kodar, har en sju-åtta flikar öppna i Mozilla, är online på trefyra communities, läser andra bloggar, läser dagstidningar och håller mig uppdaterad på IDG ' s säkerhetssektion. Jag gör så jävla mycket saker att alla mina sinnen kan hållas stimulerade, och samtidigt har jag messenger uppe med ett antal bekanta påloggade vilka jag håller mig ajour med kring vissa saker. Men att sitta i en soffa med min karl tillsammans med andra par, och andlöst betrakta när Gollum smider ränker i en mörk grotta, oavsett hur jävla bra plasmaskärm det handlar om, oavsett det hyperdyra surroundsoundet, oavsett vilken breath-taking jävla film det är, så är inte det socialt i min värld. Det gör mig nervös. Jag vet inte hur man uppför sig på filmkvällar och jag förstår heller inte idén med att det tycks vara en par-pryl heller.

För, jag har nog alltid varit lite udda när det gäller förhållanden, (tydligen!) men jag har aldrig, aldrig upphört mitt sociala liv för en karl. Jag har heller aldrig förstått grejen med att andra par helt plötsligt visar ett nyvunnet intresse för ens person och inbjuder en till "par-träffar" heller, det kommer vi till lite senare. Därför har jag också skaffat mig just karlar som är lika sociala och förtjusta i umgänge och "när det händer saker" som jag. Visst kan jag ligga i soffan och gosa in mig någon dag i veckan och känna att fan vad soft, här ligger vi och myser, men det är inåt helvetes svårt för mig att bli en slöfet soffpotatis som stänger av allt det roliga bara för att jag skaffat mig någon att ligga med mer eller mindre regelbundet. För det är just vad förhållanden går ut på. Man har sex med en och samma och man har lite hemlisar ihop och man har en liten bubbla av kärlek tillsammans som man kan krypa in i när man känner sig liten. Men det är inte slutet på allt kul för det, det KAN inte vara slutet på allt kul. Som bekantingen jag berättade om, som bara försvann för att poppa upp som gubben i lådan för att visa bilder på sin unge. Hörrudu kisen, jag har en bild DU kan få istället. Här är jag med mina vänner ute och röjer. Här är jag på stan och shoppar. Här är jag framför min dator, i full färd med att koda. Här är jag och alla mina intressen - intressen du har försakat för att helt gå upp i en annan människa. Kul att du har en unge att jaga hela dagarna, men vet du vad? Jag är fortfarande min egen. Jag prioriterar fortfarande mitt sociala liv, mina intressen och min musik. Och vet du vad? I min värld går det alldeles utmärkt att kombinera detta med den så kallade kärleken.

Apropå parmiddagar, parumgänge och parträffar. Jag har bara en sak att säga: QUE?! Jaha, okej, jag fattar: Om man som singel plötsligen skaffar sig något som på papperet kan uttryckas som ett förhållande, då blir man "ofarlig". Hur farlig man var innan förtäljer inte historien, men skitsamma. Och då är det ju så himla bekvämt att attendera sociala tilltuggsevents i någon våning med en massa andra "ofarliga" jämna par. Jämna par som inte sällan tycker om att tvätta sina byk och bli smått osams offentligt, ha små svartsjukedraman och bli onyktra och gräla i trappuppgångar. I see. Det är alltså dit man är förpassad. Jag har hört mig för lite angående dessa parmiddagar, och räv berättade att det i trettionånting-kretsar handlar väldigt mycket om att skryta inför varandra. "Titta vad jag har" och lite sånt. Även han och lott har en naturlig aversion gentemot dessa pardejter och det tackar jag för.

Så, nu när jag är femtio procent av ett par (vilket fortfarande är aningen oklart om vi är. Stefan mumlar ohörbara saker ibland kring det hela, men har deklarerat att han a) blivit svartsjuk vid ett tillfälle och b) att han iallafall inte räknar sig som singel (men...?) och vi får aldrig reda i saken.) Jag är inte nojig kring etiketter (eller är det just det jag är?) men det blir en aning förvirrande emellanåt. Eftersom det också finns en hel del reservationer kring vår relation och det faktum att ingen av oss, uppenbarligen, tekniskt sett är beredd att ha ett sådant, med anledning av respektive separationer (vet iofs inte om min f.d relation egentligen kan sägas att det utmynnades i en "separation" då vi aldrig hade ihop det, men som sagt, jag och ¤ - det är en completely different story) och annat trams, så finns det som sagt en hel del issues att gräla om, om vi bara skulle vilja. Nu vill jag inte det. Jag vet inte om jag vill ha parmiddagar heller. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. Det finns väldigt lite kontinuitet i oss just nu. Vi ses varannan helg, och ungefär två gånger i veckan. Vi har sjukt bra sex och vi har även uppträtt som ett par offentligt. Nu minns iofs inte S exakt vad som försiggick förra helgen, eller, han minns ingenting alls, men nu ska inte jag sätta igång med min idiotiska osäkerhet här.

Kontentan är att jag hamnat i klyftan. Det där gapande hålet mellan ickesingel och stabil relation. Jag är ett intet, en förvirrande mix av allting. Jag vill inte knulla runt men jag vill inte hamna i ett fack. Och jag märker hur jag hela tiden tar upp en massa idiotiska saker som triggar till lika idiotiska diskussioner. Sedan har vi sex och då hamnar jag på en himmelsk platå, för det är inte bara sex, det är nånting mer. Det uppstår en laddning mellan oss rent fysiskt som inte riktigt kan förbises som "bara" rejäl kåthet, om ni ursäktar det burdusa uttrycket. Jag antar att det är naturligt att undra. jag antar att det är den vanliga Looiska osäkerheten som talar. Och så finns det förstås andra funderingar, en massa "tänk om.."-funderingar.

Men, om man ska återgå till filmens värld, så kan jag faktiskt droppa några av mina absoluta favoriter här, för jag har en viss smak, och även om jag helst ser dom själv - eller med Liselott, så är dom fan bra;
The usual suspects - eller "De misstänkta" som den heter, är helt lysande. Kevin Spacey myntar här det välanvända uttrycket "The greatest trick the devil ever pulled, was convincing the world he didn't exist", men det är inte det som gör filmen. Har du inte sett den, se den.
Kungen av alla Maffiafilmer är ändå Goodfellas , med en helt lysande skådespelare i min värld - Ray Liotta, som gör en fantastic jävla roll. Det finns ett ös i den filmen som håller mig klistrad precis hela tiden. Hela temat gör mig dessutom jävligt triggad.
Fight Club tror jag knappast behöver nämnas. Lysande scenografi, fantastisk background och helt underbara karaktärer. Jag gillar också de traditionella partyfilmerna Groove, Human Traffic - och så 24 Hour party people, som inte bara bjuder på fantastisk informativ musikhistoria, men också en jävla bra story. From the inside. Requiem for a dream ger mig suggestiva rysningar, regissören Darren Aronofsky har ett fantastiskt bildberättarspråk vilket han också visar prov på i en annan av mina all-time-favorites - Pi . Jag ÄLSKAR Pi (Ja, det åsyftar den matematiska termen 3,14) och den är verkligen att rekommendera.

Fortsättningsvis dyrkar jag klassikern A Clockwork Orange , och faktiskt, som grädden på moset, så måste jag erkänna att det inte finns bättre depressionsmedel för mig och lott, än att kolla på båda Legally blonde - filmerna , äta avocado och aromatkryddade knäckebrödssmörgåsar. Det finns oändligt mycket film att prata om, men jag förhåller mig kort till det hela. Självfallet så älskar jag alla roadmovies, Lost Highway, True romance, Natural Born killers.. det finns något i det där temat som tilltalar mig. True romance är och kommer alltid vara en av de mest romantiska filmer jag sett, och jag känner igen mig i temat på många sätt. Låt säga att jag nästan upplevt det. Jag har snuddat vid det. Förutom slutet, som jag inte fått uppleva..än.

En mycket god vän till mig sa en gång att han alltid tänkte på mig när han såg Patricia Arquette, apropå filmen "Stigmata". Han sa också att han precis som jag, i smyg älskade feelgood-filmer, i stil med Almost famous, för att de gör just det, de får en att må bra. Den där goda vännen, han sa mycket vettiga saker till mig. Faktum var att han var en ledstjärna i en annars så vilsen tillvaro. Att man kan sakna någon så jävla mycket. Jag tror ni förstår vem jag pratar om. Om du läser det här så ska du fan veta, att ditt frånfälle märks. Det syns. Det hörs. Men jag lever. Och det är okej. Må inte dåligt. Må bra! Som du alltid sagt. Det förtjänar du.

Ännu en tremetersblogg som mynnar ut i tusen saker, vid sextiden på morgonen då jag inte kan sova. Men det finns så mycket i det här 26-åriga huvudet som vill ut. Många frågor som då rakt inte får något svar av en textruta på en skärm. Mycket saker i mitt liv som behöver få en ordning. Och att sitta och försöka reda ut det gör kanske inte så mycket. Men i längden så är det här ingenting mer än en blogg, ingenting mer än ett medium för tankar från ett huvud vars liv inte riktigt är som alla andras. jag hoppas ni har förståelse för mina nattvurmer emellanåt. Jag fick trots allt en kommentar att jag borde blogga mer, eftersom det är tyst mellan varven. Point taken. jag bloggar, ni läser, och det är jag tacksam för.

Jag har ökat i regelbundna läsare den senaste tiden och det är ju tack vare er jag fortsätter. Jag kan inte hejda sinnet riktigt. Ni ska veta att bara det faktum att ni går in här och uppmärksammar mitt svammel, gör mycket. Det är ju det jag går ut på.
Sammanfattning av alltet för er som inte orkade läsa hela skiten: Filmkvällar är inte min bag. Inte parmiddagar heller. Jag vet inte om jag är ihop eller inte men det är kanske inte så jävla viktigt. Jag gillar film men helst i smyg. Jag saknar fortfarande min bästa vän trots att jag är dum i huvudet som gör det, jag saknar faktiskt Stefan en aning, som är frånvarande hela helgen framöver, jag har lyssnat sönder VNV Nations "Holding on" nu igen och blivit känslosam, och tack! Alla ni för fina kommentarer.

Och så en liten not: Lott! Jag behöver dig. Get ya ass over here snarast.

Bild: från www.legallyblonde.com




torsdag, februari 1

PostPostPost

Detta är en Post - Post - Post. Hajar ni? En post efter posten. Fy fan vad klipskt av mig. Haha. Skitsamma, det jag ville berätta om var faktiskt lite om hur veckan har varit.


Nån gång mellan Måndag och Onsdag hade jag och V "Gomfdagar". Gomfdagar inrättar sig inte sällan efter en tung partyhelg med sex, våld och rajtantajtan, och om ni läst mina senaste postningar så anar ni säkerligen att ett visst mått av både dittan och dattan varit centralt under vilodagarna. Ni förstår; när andra vilar, då smider jag järnet. När ni ligger och sussar och har ångest för att ni ska upp till era arbeten klockan sex, då sitter jag och lullar i ett hörn och skriver lömska texter och röker cigaretter som aldrig förr. Det är Loo Au Naturale, att vara dygnetruntdekadent hynda och att liksom frossa i livet. Knullar man så knullar man. Dansar man så dansar man - och; om det nu ska ätas - då äts det.

MA dök som sagt upp här med en intrikat, tung bok och varsin STOR sushi. Där ungefär, började det hänsynslösa ätandet. Sushin sköljdes ner med enorma litrar av Cola Light (inget sockerberoende här inte!) och följaktligen - en semla. Sedan kom V över och jag gjorde vegetarisk lasagne med spenatröra vs grönlinsröra. Desperationen i mitt och V:s ätande fick sin kulmen vid tretitden på natten då jag bakade smördegshjärtan. Dagen efter rände jag och V runt på Konsum i Sundbyberg och åt direkt ur alla förpackningar vi såg. Jag hann dessutom inmundiga ett par-tre mums-mums och några andra delikata anrättningar som stod till bjuds i butiken. Därefter gick jag hem, åt upp all lasagne och stekte pannkakor till mig och Stefan. I min matvurm trodde jag naturligtvis att det var Sex jag behövde, så jag såg till att skaffa mig lite av det, efter pannkakorna och det gemensamma tittandet på Dödligt vapen 3, som jag inte sett på flera år och som jag skrattade hejdlöst åt. Efter att jag knullat gick jag upp för att stänga av datorn..och döm om min förvåning när jag är...just det - HUNGRIG!

Då var det inte sex jag behövde...nähäpp. Idag har jag bara ätit upp restpannkakor och två ägg, så jag bör kunna stå mig. Men nu sitter jag och MA på MSN och pratar om sushi, och det faktum att vi ska attendera en kinabuffé imorgon, och jag kan fan inte sluta tänka på mat. Jag kan för den delen inte sluta tänka på sex heller, ni vet, den där sortens hardcore-jag-skiter-fan-i-vad-som-händer-bara-jag-får-kuk- sex, vilket jag står för, det är fan inget att hymla om. Behöver man knulla så behöver man knulla, det är väl inget snack. Nu är det ju så att Mr.S inte är tillgänglig för den sortens aktiviteter i helgen så jag måste alltså ränna omkring, förmodligen i sällskap med V, och vara kåt hela jävla helgen, och följaktligen ÄTA istället, vilket inte är det bästa då jag gillar hela den revbenssmala konstitution jag har som ideal och inte vill bli någon Dunderklump.


Helgen blir hur som helst FAB. Imorgon ska jag och MA hämta ut mina nya snygga kläder från La Redoute. Det blir ett par underbart dansvänliga Byxor samt en riktigt grym topp från Pucca!

Här är full-länkar till mina fabulösa nya clothing. Tröja & Byxa - Fan vilken bra smak jag har ;)

Efter det ska vi som sagt äta kinabuffé och jag ska filma MA medan han spexar loss på stan, med digifilmkameran som MA lovat att ta med sig. På eftermiddagen/kvällen är jag inbjuden till Lillebror, som enligt egen utsago skall ha Flödderpicknick på sin matta. Allt i öfverklassens sanna anda i kombination med en eller annan flaska gott Vin, lite ost och annat dyrt. Vi ska kontemplera det ena och det andra, och det kan bjussas på en hel del skvaller också. Efter detta blir det klubb enligt förra postningen. En guess är att jag först attenderar drum n' bass-kvällen och senare Grodan. Men Mr. Stork lockar! Vi får se :)


Nu är det dags att chilla ner sig lite, inför morgondagens spex.




What it really, really means..?

Idag ska vi leka leken "What's up in Loo's mailbox" kontra "What's up in Loo's cellphone?".

Jag har blivit narkoleptisk. Jag har sovit flera dygn nu. Jag tror att jag behöver akut vård. Eller, jag behöver NÅGONTING SOM HÄNDER. Händelselösa dagar händer såna här saker. Jag hamnar i träda. Jag hamnar i..jag vet inte hur jag skulle avsluta den där meningen.

Pratade med Lott, som naturligtvis hade en massa att berätta efter helgen som varit. Det var en hel del, det. Jag tycker att det är så märkligt, att jag har ¤ så nära inpå, men så långt borta. Additionen går inte ihop.

Hur som helst. Idag fick jag en flashig inbjudan till ett sassy smink/hudvårds-mingelparty:

"Gör dig själv en tjänst och ta hand om dig själv för en dag, mingla med nya och gamla vänner och ta del av speciella erbjudanden! Vi bjuder på vin eller alkoholfritt alternativ, enklare tilltugg och fantastiska priser på våra skönhets– och hälsoprodukter!Generösa presentpåsar, som du bara inte kan vara utan, till alla som kommer värde 600:-!"

Låter ju underbart! Jag tackade ja direkt. Stereon spelar September - We can do it, blippbloppig eurodisco med tillförsikt. Jag tror jag behöver det, för känslolivet är fortfarande i gungning efter diskussionen med Lott. Inte Lotts fel att jag reagerar så starkt på vissa saker. Men skitsamma, nu fortsätter vi med mailboxen:

- Gästlisteförfrågan från Stereolounge - "Fredag 2007-02-02 / 17:00 - 01:00 / Drum N Bass med After WorkDj´s Quest, Reacta, Confidential & T-Tech lirar drum n bass. Samtliga från Full Contact. De gästas av Trickykid & Fonetik från Quiet Earth.Mellan 18:00 -19:00 lirar Dj Dawan lirar Drum N Bass och gammal Jungle!"

- Cocktail Club berättar att: "Fredag 2 februari NEAT & COCKTAIL CLUB MUSIC BATTLE ALL NIGHT LONG TEATRON vs NEAT (24.00-03.00)Kornél y Barbaro vs. Neat Tagteam TORNAMENTO (22.00-24.00) Kornél Kovacs vs. Neat Daniel
UPSTAIRS (22.00-03.00)Andreas Höistad & Ben Jr." - Kan bli en fet eftersläntrare på Stereolounge-besöket!

- Men - på Fredag gästas Tribalism av inte mindre än Marcus Stork : "Tribalism, Fredag den 2 februari 2007
Marcus Stork Andreas Hansson Anders / Bentobox Esteban Nunez Santi"
och jag har faktiskt både träffat och sett den här killen Live. Han är en KILLER vid spelarna, och fan också, jag som sa att jag inte skulle besöka Tribalism igen, och så kommer dom med en sådan resident. Det blir en knivig fredag, det kan ni lita på.

- Vidare rapporterar Luger att Bright eyes kommer till Sverige. Jag kunde inte bry mig mindre, men några av mina vänner och bekanta dyrkar ju de där deppiga typerna..kul för dom! Själv håller jag mig till uppåtsvingande klubbhouse.

//Slut på "What's up in Loo's mailbox!"

Okej, så vi kan gå till What´s up in Loo's cellphone? - Jag har ju varit narkoleptisk hela dagen vilket implicerar följande:

19 missade samtal
8 nya sms

SMS1: Liselott: "Ring mig när du kan! Kram!"
SMS2: C : "FISK!"
SMS3: V: "Ha! Ha! Du är så jävla skön! Och kåt! Jag med! Haha!"
SMS4: C: "Stesolid och snickers. Vad får man för det?"
SMS5: P: "Men din sovande hynda..vakna nu, nu kliver jag PÅ!"
SMS6: P: "Inte på dig alltså, utan PASSET!"

jag tror vi slutar där..haha. Min telefon är en samlingsplats för allsköns märkliga människor. Och min mail är en central för fest. Just nu kan det inte bli bättre. Mike Foyle ger mig fortfarande rysningar med introt till Shipwrecked, och mitt sinne är fullt av..
funderingar.

Som jag inte kan skriva ner. Gud vad jag önskade att jag kunde skriva ut dom här. Gud vad jag önskade att jag kunde berätta vad fan det är som står på. Men det går inte. Det är för mycket saker i omlopp - igen.

Tankens makt. Känns det igen?
Bild: Klubboutfit från 2005.