fredag, september 28

Pinsamt VS Hynda

Jag kan inte sluta tycka att det är pinsamt. När jag stöter på bekanta med såna där unkna populistiska åsikter typ "typiskt invandrare", "sabla bidragstagare" eller "politiker bara sitter på sina feta arslen och..." - Jag skäms ner i märgen och vill egentligen bara släppa allt jag har för händerna där i tunnelbanevagnen och rättfärdiga alla sneda blickar som det här jävla pulvret just fått från intillstående resenärer och skrika "Men du då, vafan, har du hittat dina jävla åsikter i ett jävla Corn-Flakes paket? Har du någonsin FUNDERAT över skiten du häver ur dig, eller är det bara någon slags soffbekväm jargong som du och dina likar använder er av för att identifiera er med varandra? Vad fan VET du om invandrare, bidragstagare och politiker egentligen? Och till syvende och sist - vilken jävla minoritet kan jag få chansen att stoppa DIG i, så att jag genast kan dra dig och dina jävla urblåsta polare över en och samma kam och undvika er på gatan i framtiden!" Men jag gör inte det. Istället häver jag ur mig något demokratiskt, intetsägande och sidlöst i stil med "Om det är din åsikt, så.." och skäms i smyg. Jag ska sluta med det. Det leder fan ingenvart att vara diplomatisk i dagens läge.

Idag var jag i vanlig ordning på Huddinge och träffade min lärarinneaktiga kurator. Hon har den där blicken, den där minen, det där sättet. Hela hennes väsen andas kärring deluxe och mitt illamående går då rakt inte över där i besöksrummet när hon ser på mig med den där mönstrande blicken och förebrår mig för saker hon inte borde förebrå mig för. Hon är ju kurator, hon ska uppmuntra, stödja, supporta och säga saker i stil med "Det är bra tänkt". Hon ska utveckla och hylla min kvinnliga sida och uppmana att ta ansvar och tycka om det. Men istället säger hon bara
"Du stressar upp dig. Det är därför du får förvärkar. Sluta stressa upp dig"
"Det är lättare sagt än gjort eftersom jag måste åka hela vägen till Huddinge enbart för ett urinprov"
"Det här är ju ditt problem"
"Exakt. Och jag blir uppstressad över alla läkarbesök och besök jag inte har koll på längre. Och på måndag kommer socialtjänsten och besöker mig"
"Jaha"
"Ja, så jag är ju stressad och det här blir inte bättre"
"Synd då"

Ursäkta språket så här på förhand. Men jag MÅSTE.

JÄVLA HYNDA!

och så - en intressant nöjesnyhet:
Brokeback Mountain ska bli opera.
Okej. Jag vet inte hur det är med er, men i min värld... den här operan kommer vara det värsta som hänt Gayvärlden sedan Rocco hände heterovärlden. Kan ni se den här uppsättningen framför er?
Jeez.

För övrigt har jag biljett till VNV Nation på Universitetet i Oktober. Självklart missar jag inte mina älsklingar, i år heller. Gravid eller ej- Jag ska se Ronan Harris sjunga "Beloved" så att håren reser sig längs ryggraden och tårarna bara sprutar fram. Om jag så ska föda barn på plats så ska jag se det. Sist de var här var jag längst fram, och HÄR är dagboksinlägget från den spelningen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jaså, har du såna vänner? Då kanske vi har några gemensamma bekanta trots allt.