fredag, februari 29

Poison


De nya lurarna från Scullcandy har anlänt och jag glider fram i tanken med 22000 Hz frekvensomfång i lurar från himmelen. Och så gör jag det där man inte ska göra, jag läser om gamla texter. Texter jag skrivit i vredesmod, i glädje, i kärlek och krig och det är ju lite så att man blir generad. "Seriöst, skrev jag verkligen sådär? Piiinsamt!" och jag famlar på "radera"-knappen men sen ångrar jag mig. Det här är ju en bok om mitt liv, den skrivs i realtid och det finns ingen framtid om det heller inte finns något förflutet. Det påminns jag om varje dag. Och lurarna går igenom sitt eldprov; VNV Nation - Legion (Janus) på högsta möjliga volym och så andas in, andas ut och BOM! Jag är tillbaka där igen, på den emotionella plats jag befann mig när jag skrev just det blogginlägget och jag minns hur det vidrörde mig, hur den människan vidrörde en bit av min själ, så vårdslöst, så nonchalant. Och det var just så jag ville ha det, jag ville att någon skulle komma insvepande genom min känslodörr och dansa macarena med hela skiten.

Jag ville ha vårdslöshet och nonchalans och framför allt så ville jag att någon skulle swipe me off my feet, riva alla mina murar, slita av mig alla mina kläder och ta mig med storm. För sådan har jag alltid varit, mitt känsloliv har alltid varit Allt Eller Inget och det har inte varit helt lätt för alla andra att förstå eller leva med det. Men så är jag när det gäller kärlek, jag är en liten kaosstjärna, jag är hundra procent committment och kärlek och jag brinner upp hela jag och det finns inte en enda gnista i mig som inte sprakar eller spårar ur totalt när Den Personen kommer in i rummet och jag vill bara kasta mig, hoppa studsa skrika vråla JAG ÄLSKAR DIG JAG VILL HA DIG DU ÄR SÅ JÄVLA FUCKING UNDERBAR men jag har lärt mig stänga in, lärt mig hålla masken, lärt mig kontrollera mig. För sådär kan man ju för bövelen inte hålla på. Men därinne innanför skyddsmurar och känsloväggar är det trafikkaos, blinkers, rödljus och fyrverkerier och trumpeter och saxofoner och distade gitarrer och hela jävla orkestern och bas så det räcker och blir över för hela jävla kvarteret. Därinne är det maximalt, full on, all systems go - inte en cell i min kropp tvekar. Men mitt skal gör det. Mitt skal hejdar spontaniteten, någonting stannar mig i farten. Rädslan kokar fast kastrullen vid spisplattan precis innan såsen skall tas av. Mitt skal och mitt inre är två idioter till motsatser som alltid sätter mig i klistret och det vore ju nice om de två kunde ta sig samman (in the real sense of the word) och enas om en mellanväg. Lagom är ju bäst. Fast det låter ju så jävla mesigt det också, vafan, jag har ingenting emot att vara passionerad. Devoted. Loco. Fast det finns ju gränser. Äh, jag vet inte.

Min son sover bredvid mig i vagnen efter ett rejält mål mat och jag längtar efter dansgolv och vår. Snart är den här, och jag och alex skall ha matchande vår-outfits. Och så ska vi lyssna på Alice Cooper - Poison, precis hela jävla våren. Och kanske lite Matthew Dekay och Deadmau5 också. Och kanske den här:

"Take the power to set you free
Kick down the door and throw away the key
Give up your needs...
Your poisoned seeds
Find yourself elected to a different kind of creed

I believe that love alone might do these things for you
I believe that love alone might do these things for you
I believe in the power of creation
I believe in the good vibration
I believe in love alone yeah yeah

Won't somebody tell me what we're coming to
It might take forever till we watch those dreams come true
All the money in the world won't buy you peace of mind
You can have it all but you still won't be satisfied

Money can't buy it... baby
Sex can't buy it... baby
Drugs can't buy it... baby
You can't buy it... baby"

Annie Lennox - Money can't buy it

torsdag, februari 28

Alex the movie

Eftersom jag har lite avlägsen släkt och sånt som inte kunnat se min son live in action får ni hålla tillgodo med en lite småkass-kvalitetsaktig camfilm. Purfärsk direkt från mitt golv!


måndag, februari 25

Komplicerat

Låten som får mig att le inombords just nu uppför backen med den lätta vagnen och någonting i luften är för alltid förändrat men jag kan inte sätta fingret på det. Det vet du ju att jag inte kan. Jag och Ella och hennes dotter och min son åker till stan och jag hjälper henne hitta till Östgötagatan för ingen vet hur man hittar dit som jag, ingen vet exakt var den gatan ligger, på pricken, jag stod och betraktade två portar bort från East Street och jag tänkte fan, det var ett tag sen, din gamle varg, det var länge sen. Och Ella spetsade musch med sin piercing och jag matade kiddo inne på east street och lyssnade på Ipod och försökte att inte tänka på någonting som hade med något relaterat till den gatan att göra men det var lite knepigt. Sen var det andra saker som var svåra att inte tänka på också men det beror på sinnesförvirringen jag befinner mig i. Jag är skräckslaget avslappnad. Eller avslappnat skräckslagen? Jag vet inte, jag talar nästan i tungor här.

När man var liten och ville ha svar på frågor så sa de vuxna ibland att "det är komplicerat" och man bävade för hur det skulle bli när man blev vuxen för det var ju då allt skulle bli sådär komplicerat och alla vet ju att 'komplicerat' inte är ett jävla svar på nån fråga. Man blev ju inte klok på skiten som vuxen heller för då blev allt verkligen riktigt jävla komplicerat och det var ju det det inte skulle bli. Exakt vad ordet egentligen betyder, on the spot, är fortfarande oklart, men man förstår att när något blir "komplicerat" i en relation, då blir det riktigt jävla horjobbigt för det är liksom MASSOR av problem på en och samma gång. Och man förstår att när svaret på frågan om en person tycker om en, och svaret är "det är komplicerat" så betyder det "Nej, men ändå inte". Och man förstår så här med facit i hand, att ordet komplicerat egentligen handlar om nånting annat. Komplicerat betyder "oavsett vad du gör eller säger här så kommer NÅGOT att gå käpprätt åt helvete". Ska dock inte jämföras med "du kan inte äta kakan och ha den kvar" som enbart är ett avundsuttryck myntat av missunsamma kärringjävlar med komplex och kasst sexliv som aldrig smakat vare sig kaka eller knulla. Och nota bene att kärringar kan vara av båda könen och inte nödvändigtvis måste ha fyllt 20 för att få epitetet.

Så, hur är livet? Jotack, det är komplicerat. Jag vill inte äta den här kakan.
Jag vill faktiskt bara ha den kvar.

fredag, februari 22

Kärlek

Bild: Korven äter i mammas knä.

torsdag, februari 21

Korven och löpkatten



Gigi D'Agostino - The riddle får tjäna som soundtrack på maxbas denna morgon. Kattjäveln, fattar ni det här då, hon är 14 år gammal den där gamla siameshyndan, och hon LÖPER. Att 14 kattår motsvarar ungefär 72 människoår (eller var det t.om. 78?!) och att det därmed ska innebära att hon är långt post klimakterium, det skiter hon i. Jag kom hem igår efter en underbar dag på söder med lott. Vi handlade den mest fantastiska tröja till alexander - hammarbyränder med ett smilemärke med kaninöron på, och texten "Happy bunny". ALLA Hammarbyare är ju happy bunny, det vet man ju! Och sedan bjöd L på fantastisk hembakt pizza och vi utbytte välbehövligt skvaller och kritiserade det icke-existerande pedagogiska ansvaret hos gårdagens pedagoger. Lott är nyutbildad lärare och en riktigt grym sådan, en sån där som ni alla skulle vilja ha som fröken åt era barn. Hon är committed, engagerad, passionerad och har ett jävlar-anamma inför sitt yrke, hon ser lärandet som en vacker process, ett välbehövligt stimuli till skillnad från många andra som ser på det som ett måste. Skicka era barn till henne för fan, ni kommer inte ångra er. Hur som helst så hade lott tagit det pedagogiska ansvaret och införskaffat en hammarbynapp åt korven. Så nu är han tjusig i hammarbytröja och napp och kan ta världen med storm.

Och jag då, som typ inte besökt stan på flera månader, jag var i lyckorus! Latte på trevligt fik, barnklädsbutiker och även en del inredningsbutiker. Jag väntar med att köpa för mycket kläder åt mig själv, jag är inte färdig med vikten än efter graviditeten. Ja, well, uppfriskande dag på stan hur som helst. Sen kommer man hem med en trött korv och släpar benen efter sig den sista biten för att man är så slut. och vad möter en? En höglöpande, avgrundsvrålande katt. Och jag är ju en djurvän och skulle aldrig ens tänka på att höja handen mot min siamesdam men just nu, just nu fantiserar jag om att strimla henne i bitar med en jävla bandsåg.

Korven har sovit hos mig i sängen i natt och bara vaknat för blöja eller mat, och nu på morgonen möttes jag av en morgonpigg korv som låg och jollrade i lugn och ro bredvid mig, och hur en liten hand grep om min näsa.. Vilken go jävla unge jag har. Att han existerar har gett ny mening till saker. faktum är att det nu FINNS en mening i allt jag gör. Tidigare har jag vaknat upp ur sängen och tänkt "vafan ska jag kliva upp för?" jag har saknat motivation och intresse för det vardagliga i livet. Nu finns det ett spänningsmoment i allt, för det är spännande för korven! Jag vill absolut inte låta som någon nyfrälst morsa som babblar om hur mycket mening som människa hon fått genom sina barn, för det är inte så det är. Nu har jag en anledning att bli mer än det jag är, en anledning att utforska mina egenskaper och kunskaper och bygga en värld. Jag är som sagt inte bara Mamma Loo. Jag är fortfarande den cyniska, bittra skribenten som fullkomligen avskyr alla andra småbarnsmödrar. För seriöst, de verkar ju helt bakom. För att uttrycka mig milt.

Idag ska jag och korven till BVC och härja. Tjoho!

Bild: Jag och das korv, på väg till nya äventyr!

onsdag, februari 20

fonder

Jag är så jävla stolt över att jag som damp-unge, faktiskt gick in på bankkontoret igår och satte mig in i det här med fondsparande för min unge. Världens trevligaste bankperson satt och förklarade tålmodigt och lyssnade på alla mina frågor. Jag är inte den som är insatt i ekonomi, faktum är att jag suger på det, men det här måste väl ändå vara typ 350 vuxenpoäng. Jag ska fondspara åt Alex i Nordea Stratega 100. Synd bara att de inte hade någon djupare information om hur pengarna förvaltas (då det är en fond-i-fond och hej-och-hå), jag är lite intresserad av etiska fonder men de kunde inte erbjuda den tjänsten där. Tro det eller ej, men jag är inte så jävla förtjust i möjligheten att atombomber kan spränga hela jorden bara för att nån rik snubbe blir lite itchy-trigga-fingah' så jag vill inte investera min sons pengar i vapenindustrin. Men än så länge är det här det enklaste fondsparandet som erbjuds.

Idag åkte H till ö-vik och jag har en späckad helg framför mig. Jag har nämligen börjat UMGÅS igen.

tisdag, februari 19

dagsschema med korven


Jag har ju alltid varit ett jävla partydjur. Innan jag blev ett graviditetsklot bestod min tillvaro av klubbar, idel klubbar och än mer klubbar. Efterfester, fester, tillställningar, events och gratis-är-gott. Ni fattar. Det har varit outfits och diskussioner över otaliga mojitos och öl på diverse ställen med dörrvaktspolare och kompispacket. Gästlistor och trevliga efterfester i våningar som spårar ur. Och nu har jag bytt bort nio års konstant festande mot det här. Jag är morsa. Och det känns faktiskt bra, även om jag vet att jag självklart kommer att attendera klubbar igen. Självklart kommer jag i framtiden att dansa röven av mig till progressive beats iförd någon streetwearblandning av cum clubwear och afterwork. Självklart kommer jag att sörpla mojitos på någon söderbar med Lott, Ella, bror eller dan igen. Självklart kommer jag att vara the fuckin' queen of the dancefloor nån gång i månaden igen. Men ett tag till, bara ett tag till, är jag 100% mamma, dygnet runt. Och det är en välbehövlig upplevelse, något helt nytt, något som verkligen räknas.

Fram tills dess att jag återinför en del av verkligheten i mitt liv igen ser mitt liv, och schema, följaktligen ut, så här:

05:00 - Vaknar efter att ha fått sova några timmar. Kommer upp till vaken H som städat under tiden han haft korven så jag fått sova. (Alex kallas ibland för korven)

05:10 - Korven hör mammas röst i rummet och vaknar till. mamma och korven idkar blöjbyte. Vi diskuterar bland annat ränderna på duschdraperiet och korven passar på att stretcha med armar och ben när blöjan är väck. Mamma Loo stretchar också lite.

05: 20 - Korven kräks ner den nya bodyn mamma satt på., inklusive mamma. Gör i ordning ett bad åt korven. Korven ler och stretchar i badbaljan. Mamma Loo blir blöt.

05:30 - Korven är mycket arg för att maten inte anlänt en sekund innan han blev hungrig. Illskrik. Rusar till köket med korv på armen eller i babyliften för att göra i ordning ersättning. H går och lägger sig.

06:00 - Efter mycket matning, prat och mys och rapande av överskottsbubblor däckar korven i mammas knä. Korven får flytta till babyliften i vardagsrummet för att sova. Passar på att kolla nätet, administrera de blöta kläderna och borsta tänderna. Ser på Gossip girl, legally blonde, bridget jones dagbok eller fight club. Kommer på att jag inte ätit på 12 timmar. Letar mat i kylen för sakens skull. Tar mina epilepsitabletter, min treo och övriga mediciner.

07:10 - Korven har vaknat och kände sig ensam. Korven arg. Mamma och korven vyssjar och tittar på serier på nätet. När ilskan gått över vill korven stretcha lite och förklara sig lite. Långa haranger av "Guh", "EH!" och nu "KEH!". Lyssnar tålmodigt och spelar speldosa eller drum n' bass för korven. korven älskar drum n' bass. Korven och mamma Loo har en diskussion om huruvida vi ska kolla blöjan eller inte. Gör det för säkerhets skull. Korven oerhört lycklig över att få kolla på de randiga draperierna igen medan mamma pysslar och pratar på.

08:20 - Korven däckar i soffan med mamma. Passar på att kasta mig in i duschen.

10:00 - Stoppar korven i vagnen, dubbelkollar blöjväskan och ser till att båda är ordentligt påklädda. Pinglar till centrum med Matthew dekay vrålande i hörlurarna. Diggar och gör tresextisvängar med barnvagnen till digifruitella. Köper lite mat, servetter eller vad det nu är vi behöver. Korven sover som en stock, åka vagn är skimysigt. Köper dagstidning och snor åt mig SE, city och metro som jag vet att jag inte kommer hinna läsa men tanken är ju god.

12:00 - Hemma igen. Pratar i telefon med någon aktuell person. Korven är upprörd för att vi slutade åka vagn och för att han är skithungrig. Avslutar samtalet och springer to the resque.

13:00 - Korven småjollrar bredvid mig och jag försöker pumpa ur mjölk men som vanligt går det aströgt. Blir slutligen förbannad och slänger skiten i golvet i andra rummet. Jävla påfund.

14:00 - Bostödet anländer. Bostödet lånar korven en stund medan jag får i mig något att äta. Fyller i papper och pratar om framtiden och vad för olika valmöjligheter som finns. Byter på korven som är morgontrött och lite sur. Korven är inte lika intresserad av draperierna utan vill mest stretcha och kraxa. "EEERRRRRHHHHH". H vaknar och myser med korven en stund. Korven blir nöjd.

16:00 - Får internetpaus. Knapprar och skriver blogg eller hänger på community eller slösurfar. H städar och korven halvsover i kvartar och däremellan är han SKITSUR.

18:00 - Fixar middag. H städar och ordnar. Diskuterar tvättider med H och telefonen ringer i ett. Callscreenar, orkar inte riktigt prata. Korven får ont-i-magen-attack och är otröstlig en timme. vaggar, bär och vyssjar och masserar magen. Korven arg på allting, allting är skit. Norén, Bergman, allt på en gång. Korven tycker inte att nånting är bra. Vi myser lite och till slut, till slut blir allt bättre. Korven kämpar emot sömnen en timme, till slut är han helt slut av att vara så arg så länge. mamma Loo också.

21:00 - Somnar sittande i soffan tills H beordrar mig att gå in och lägga mig. Kommer ändå inte i säng förrän 23. H tar över så jag får sova flera timmar i sträck. Vi måste göra så här, annars blir jag epilepsikänslig och får känningar av sömnbristen. Dagen börjar om igen.

Faktum är att det inte är så pjåkigt att ha det så här just nu. Det här tillfället i hans liv kommer aldrig åter. Hans spädbarnstid. Tiden då han är liten korv som bara behöver mig. Och jag är inte den där "måste-få-vara-behövd"-tjejen. Men det är en helt ny experience.

Bild: Korven sover i babyliften.

lördag, februari 16

Jibberish

Varning: YTLIGT blogginlägg! VARNING!
Steg två i att bli morsa och att redesigna sin tillvaro; redesigna garderob och kasta.. 2/3 av den. Idag åkte således allting ut. Speciellt gravid-tälten jag ränt runt i, för de står jag inte ut med längre. Jag kräktes till slut på att gå runt och se ut som ett hultsfred-memorial waiting to burst på slutet, i samma tre tröjor. Detta resulterade i en mycket tom garderob, vilket i sin tur resulterade i överdrivet excessive nätshopping av kläder jag behöver. Shoppade världens snyggaste prylar på bland annat ellos, kan ni tänka er, där kan man fan hitta basicplagg. Och imorgon kommer lillebror hit och fullbordar mitt nya jag. Håret ska nämligen av.

Lustigt nog skrev msfade om det häromdagen i det Här inlägget, och jag kan inte annat än hålla med henne. Det är ett helvete med håret. Jag har haft extensions, färgat, velat, donat och klippt men det har haft en standardlängd i evigheter, nedanför axlarna, för att jag är för coward för att klippa det. Nu tänker jag som så att nu får det fan vara bra, håret är så sönderblekt och förstört efter den sabla graviditeten. Så nu ska skiten av. Imorgon kommer lillebror och klipper. Jag hade tänkt mig paris hilton-bob, eller nåt i den stilen. Jag är terrified OCH uppspelt på en och samma gång. Och om sex dagar kommer mina nya kläder. Då kan jag börja jobba på MILF-titeln, ordentligt.

Jo, och så bara råkade jag spontanshoppa ett par rosavita lurar från Scullcandy. Men det kunde inte hjälpas. De är för jävla läckra, och scullcandy is the shit nowadays. Frågan är bara hur jag ska ha råd till den där äckligt snygga väskan från Juicy Couture som jag dräglat efter länge nog nu..

jaha, och nu lät det som om ni kommit till typ, ebba von sydow's jävla blogg, så jag lägger ner min prylfixering och mitt hårjibberish och tar mitt babbel elsewhere.

ja just det. jag har upptäckt ett nytt musikprojekt jag typ dyrkar. Deadmau5. Elektroniska mid - till upper-midtempovibes med rena strukturer och progressiva, dominerande undertoner. Skarpt utan att skära, mjukt utan att sjunka. Se till att spana in. Alex gillar dom också. Han däckar när jag spelar det. Det är bra skit.

Någon hade sett min mamma nere i Sundbybergs Centrum igår. Hon ställde tydligen till med en jävla scen då hon blev nekad på systembolaget. Skrek och blev utkastad. Pinsamt. Jobbigt. men det är ju trevligt att veta att hon lever iallafall.

fredag, februari 15

Ruined

Det är underbart att få tillbaka sin kropp igen till sitt eget förfogande. det innebär att intresset för kläder odh utstyrslar återkommer. Nu har jag kärat ner mig i en massa schyssta outfits. Mest sugen är jag på Den Här. Shit, zoovillage rockar. Som alltid. Det värsta är dock att de ruinerar mig..

torsdag, februari 14

Bad hairday?



Ja, jag ska sluta vara en töntig morsa och visa bilder på min unge. Snart. När jag slutat stirra på honom för att han är så rackarns jävla fin, alltså.
Med på bilden är min syster Johanna, som är som en kopia av mig fast 10 år yngre (och lite snyggare, måste erkännas). Alex älskar johanna. Men ibland ligger han och stirrar på både henne och mig som om "vänta nu.. vad är det som är fel med den här bilden? är det TVÅ av mamma? och de LÅTER likadant också? shiit, vad är det i den här vällingen egentligen?"..

Alexanders kläder är sponsrade av Moster Lillemor i Vilhelmina! Tack! Mitt stjärnbarn ska ju självklart ha stjärn-outfits!

måndag, februari 11

bespara mig!

Idag är jag en bitterfitta igen. Tänkte klaga av mig lite med en lista. En lista på saker man som nybliven (och förmodligen icke-nybliven) mor inte vill höra från folk. Fan vad folk ska lägga sig i hela tiden. Det är mammor, bekanta, främlingar och annat pack och allvarligt talat, inte ränner jag till er och berättar för er hur ni ska konfigurera era datorer, eller att ni inte borde installera ditt eller datt eftersom det förkortar livet på er dator. Frågar man så får man hjälp, men jag prackar inte på folk min språkfascism eller mina feministiska åsikter så följaktligen bör inte ni heller pracka på mig ert trams.

Saker jag är less på att höra, och som ni kan bespara mig:

1) "Du ska hålla honom så här eller så här för att han ska somna, det gjorde alla mina barn.."

- Hör här, dickwad. Det är mitt barn och jag har en 24-timmar-om-dygnet-relation till honom på samma sätt som du hade det till dina ungar. Han och jag somnar alldeles fine tillsammans om du bara inte kommer här och pillar och kräver och joxar. Det faktum att jag blir stressad i din närvaro och kanske smittar av mig på ungen gör inte saken bättre. Låt mig få bedöma om jag gör fel. Hittills har vi det jävligt harmoniskt tillsammans. Tills du klev in genom dörren.

2) "Ammar du? Inte? Varför det?"

- Det kanske är personligt för mig, har den tanken slagit dig? Frågar jag dig om du får orgasm med din sambo om kvällarna? VÅGA inte försöka ge mig dåligt samvete för att jag inte kan amma min unge - det finns forskning som stöder att barn blir precis lika välväxta och lyckliga på flaska som på bröst. Ingen av dina så kallade åsikter, som kring sexualitet och färgen på min barnvagn har hittills haft någon som helst verklighetsförankring. Kom tillbaka när du kan debattera på vuxennivå. Och GE FAN i att pika mig angående amningen. Seriöst. Du får en jävla snyting nästa gång du försöker guilt-trippa mig.

3) "Han ska sova på mage/sida/uppochner i en slänggunga istället, det gjorde mina barn. han mår bättre av det, lägg honom på mage, så skriker han inte.."

- Se punkt ett. Och läs på om plötslig spädbarnsdöd och hur man bäst förhindrar det. Det är information jag valt att ta till mig. Inte mitt problem om du ignorerat det, ditt moderskap - dina barn; Mitt moderskap - Mitt barn. Förstår du?

4) "Du ska inte läsa så mycket om saker och ting, det är inte bra för dig.."

- Nä, förlåt, läsa är ju fult. Jag glömde det. Du har problem med att ta till dig information från flera källor och därför ska alla andra också ge fan i det. Får jag gissa, vetenskapen är en bluff och en konspiration och egentligen härstammar vi alla från UFON? Right. Thought so. ursäkta min drypande, dryga kommentar, men allvarligt, alla de här åsikterna kommer från någon som tror att Aftonbladet är en riktig nyhetstidning. Det är inte direkt högsta möjliga instans du sitter och orerar ifrån. Vad sägs om att du läser lite MER, så vi kan ha något ordentligt att tala om? Inte? Nä, trodde inte det heller.

5) "Ja, det där låter ju lite som kolik. Vänta bara tills han får det..du kommer inte sova på ett år.."

- Men, din missunsamma jävla kärringfitta vad du ska gnälla! Här sitter en frisk moder med sitt friska barn i famnen, jag hade INTE en mardrömsförlossning, jag behöver inga värktabletter, jag är i stort sett läkt sedan det hände och jag har redan droppat 15 kilo av det jag lagt på mig sen jag blev gravid, och det sticker i ögonen på dig va? Du kan inte låta bli att predika om hur det blir när han får kolik? Alla barn får inte kolik, vad fan är ditt problem? Alla barn skriker däremot, och tro fan att han skriker så mycket negativ jävla energi som du sprutar ur dig! Kan du inte bara hålla käft och glädjas och säga 'Vad fint att ni har det bra'? Är det så jävla svårt att glädjas åt någon annan?

6) "Jaha, du har amningsproblem? Men du håller honom säkert inte på rätt sätt, du kan väl visa mig hur du gör så kan jag rätta dig.."

- Bad jag dig om hjälp? Nej. Jag sätter mig inte i gråt-och-förnedringsposition inför dig så att du kan sitta där och mysa av självgodhet, tack. Det finns sjuksköterskor och amningsmottagningar för sånt.

7) "jaha, du har gått ner si och så mycket.. jaja, men det är de sista fem kilona som är värst, de har jag fortfarande inte fått bort och jag födde mitt barn för 20 år sen.."

- MEN HERREGUD människa! Din jävla ¤%#%¤#&%¤!! Du slutar verkligen aldrig, eller hur? Du är som en neverending jävla story med negativ energi, som en fuckin' jävla vulkan är du! Ingenting kan någonsin vara helt och hållet, hundraprocentigt bra, eller hur? Det måste liksom vara en fet kärringtwist på allting, 100% av kungariket är liksom inte möjligt? Det kan aldrig slå dig att anledningen till att du fortfarande sitter på graviditetskilon, är det faktum att du verkar ha SUTTIT ner och fikat och pratat skit och helvetesgoja i 20 år för att du är så jävla missunsam! Om du ställt dig upp och minded your own business i fem minuter per dag hade du varit jävligt mycket smalare och lyckligare! (Och här vill jag förtydliga att jag inte menar att smal = lycklig, för det var inte den associationen jag var ute efter) Du kanske ska testa det?

8) "Jaha, du ska ju veta det, att hela liivet förändras ju när man får barn, nu är det minsann ansvar som gäller och nu är det slut på det roliga! (med en förnumstig min)"

- Slut på det roliga? jag beklagar att du ser på dina barn som någon form av bördor. Jag beklagar att du uppenbarligen inte fick göra ett medvetet val och att du satt sönderarbetad, sönderammad och förtvivlad i ett hörn större delen av deras uppväxt och önskade att du vore död. Det är nämligen så det låter på dig att det var. Du får det att verka som om man aldrig mer kommer att uppleva lycka eller glädje och att ansvaret är det tunga mörkrets ok att bära för alla kvinnor som valt att gå förlossningsvägen vid en eller flera tillfällen i livet. Men jag ser det inte så. Jag ser varje dag som en lycka och en möjlighet för mig och mitt barn. jag vaknar upp med den fluffigaste jävla molntuss runt mitt hjärta och tittar efter mitt barn där han ligger och snusar i sin säng och tackar varje gud jag aldrig haft, i samtliga religioner för säkerhets skull, för att han finns i mitt liv. Jag ser inte alexander som en "börda" eller ett "hinder", jag ser honom som en möjlighet. Han är mitt kött och blod och mitt ansvar att försvara och skydda, men det är ett sabla PRIVILEGIUM och inte någon jävla börda och om du tycker så om dina egna ungar kanske det är du som behöver en barnavårdsutredning och stöd i hemmet, för det låter inget vidare.

Varje dag är som att gå i skolan för oss bägge. Han utvecklas en liten bit för varje timme som går och jag får vara med och dela det, bevittna det och hjälpa honom fram. DET ÄR INGEN ÅNGEST för mig att ta hand om, och vägleda en annan varelse - och det borde det inte vara för er heller. Jag är precis lika mycket Loo, om inte mer, nu som mamma, och jag känner mig inte det minsta reducerad, inte det minsta utklassad och inte det minsta ångestladdad. Varför ska alla ha det till att det är så jävla ångest att ha barn? Ansvar ska vara förenat med stolthet, glädje och styrka - ingenting annat, och ni får mig liksom inte att må dåligt över mitt val, oavsett vad för skit ni häver ur er. Det bevisar bara hur tragisk inställning ni tycks ha till livet. det är sorgligt. Lägg ner och gläds åt att det finns en lycklig mor i er närvaro. Helvete, jag kanske till och med får fason på, och lyckas producera en lycklig, trygg människa som tror på sig själv och som kan gå ut i livet som vuxen och göra gott för andra människor? hemska tanke va?

9) (När alexander sover eller ligger nöjd i min famn / i sängen etcetera) "Jaha, men när ska JAG få hålla då? jag är faktiskt mormor/farmor/gammelfarmor/kompis/whatever/älskar barn/etc,etc/ så jag MÅSTE faktiskt få hålla för det är MIN också!"

- Oj, oj, oj.. nu hade jag velat ha en adrenalinmätare kopplad till hjärtat för om så vore så hade du sett när den sprängdes och gick i taket. En sak ska du ha jävligt klart för dig; Det här barnet är inte någons jävla egendom. Han är inte en leksak, pryl eller något jävla aktiebolag. Om han ligger här hos mig och mår bra, så ska han få göra det. Och en annan sak ska du ha klart för dig redan nu - det är MITT och Henkes barn, ingen annans. Att du är släkt, kompis, granne.. alltså, du får gärna vara Jesus for all i care, det förändrar inte faktum: Jag och henke har gjort honom tillsammans. Han är vår. Ingenting sker med mitt barn utan att han eller jag eller båda gett sin tillåtelse. Det är INTE självklart att du ska få "låna", "leka" eller göra ett jävla jack shit med honom överhuvudtaget. Om du får hålla honom en kort stund så är det ett fuckin' privilegium, inte en RÄTTIGHET! Bäst att du får in det i din skalle, för jag är inte att leka med när man väcker lodjurshonan i mig och det är bara en enda sak som gäller här och det är respekt. Kan du inte visa oss det så visar jag dig dörren. Det här handlar om moderskap och kärlek och faderskap och det är grejer som vi inte rubbar oss en milimeter kring. Vi beter oss så här för att vi är föräldrar, inte för att jävlas med dig. Om det hela är ett problem för dig kan vi bara beklaga.

10) "När han blir större och jag kan låna honom och ta med honom dit och dit och göra det och det med honom.."

- Kan vi ta det lite lugnt med planeringen kring allt du vill göra med min unge när han är "gammal nog"? Han är tre veckor gammal, just nu är 'gammal nog' ungefär 35 i min värld. Jag måste få vara mamma ifred ett tag innan vi kan prata om när du får "ha" honom. Se punkt nio.


.. och som slutparentes. Det är verkligen mer än Ok att prata om andra saker än just min unge när vi ses. Jag har inte enbart välling i hövvet, jag vill fortfarande höra det senaste skvallret, fortfarande höra om the cure's spelning, fortfarande vill jag veta hur fet Robert Smith blivit och jag är fortfarande intresserad av det senaste du snokat rätt på inom gränssnittsutveckling. Bara så du vet. Jag är mamma, men jag är fortfarande Loo, en människa. Jag är mer än jag var tidigare. Try me, du kommer inte bli besviken.

Vuxenpoäng?

Din vuxenpoäng är: 19.2



Din ålder borde vara 35.6 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse


allt enligt vuxenpoang.com
Jahopp. Då var det kört.

fredag, februari 8

Smörgåsbordet


"Inside an empty room
My inspiration flows
Now wait to hear the tune
Around my head it goes
The magic melody
You want to sing with me
Just la la la la la
The music is the key

And now the night is gone
Still it goes on and on
So deep inside of me
I long to set it free
I don't know what to do
Just can't explain to you
I don't know what to say
Oh, not another word

Just la la la la la
It goes around the world
Just la la la la la
It's all around the world
Just la la la la la
And everybody singing
La la la la la And our bells are ringing
La la la la la La la la "

ATC - Around the world

Utvilad. Det är ordet idag.
Systern och H tog hand om alex, så jag fick sova över 12 timmar. Efter att ha sovit strötimmar hit och dit i flera dagar var det välbehövligt. Upp och klättra, Ian Van Dahl och ATC på maxvolym, H är ute med alex i vagnen så jag kan maxa ljudet, och luften erbjuder en doft, en möjlighet jag inte känt till tidigare. På med de alldeles för stora kläderna - jag är den ofrivillige hiphoparen härute efter min graviditet för jag rasar flera kilo i veckan - och jazza till Pet shop boys - Heart så att grannarna klagar. Nu jävlar, jag har inte dödspoppat sen innan Alex, nu kan jag dundervråla basen så att den stiger till skyarna lyft av änglar med headphones.

Så, vad finns på agendan nu när mitt liv börjar rätta till sig? Nu när jag inte längre är en uttröttad gravid kvinna som måste sitta på möte efter möte med socialtjänsten, missbruksenheten, vad-fan-de-nu-heter? Nu när jag faktiskt är en mamma, med baslåda, pimpad vagn och framtid? Nu när jag kan börja engagera mig i distanspluggandet om ett halvår, planeringen till universitetet, deltidsjobb, (electrical tin-openers..) , fredagkvällar, vänskapsumgänge, kärlek och kläder? Här sitter jag med alla möjligheter som hopade, ljusa moln och har storhetsvansinne! Det är ju sjukt! Det är som den där gamla 80-talslåten "My future's so bright, i gotta wear shades"! Och jag har världens vackraste unge, och jag har världens högpumpade självförtroende, kan ni tänka er det, jag sitter här och liksom "Jaja, jag har fött den där ungen på fyra och en halv timme och slagits mot myndigheterna och mobiliserat hela samhället mot dom i tio månader, hell, i can do anything!" Och det är väl på sin plats? Har jag inte rätt att vara lite mallig? Varför ska jag sitta här och låta något så fjösigt som jantelagen och avundsjukan styra mig när alla self-esteem-books och alla psykiatriker skulle säga samma sak: "Njut Loo! Ta för dig! Det här livet är ditt! Det här smörgåsbordet av möjligheter står uppdukat för dig och bara för dig! Du är en dum jävla hynda om du inte börjar plocka!"
Det ska vara fan i det om jag inte började plocka, right?
Det ska vara fan i det om jag inte tog chansen, right?
Det skulle vara skam om jag inte poppade pet shop boys och dansade runt i rummet nu, right?
Det skulle vara PINSAMT om jag inte tog tillvara den glädjen som faktiskt existerar i livet, right?

Så, vet ni vad. Livet, här är jag! Nu jävlar blir det disco! Jag mår ju så jävla bra!

Bild: Min älskade unge sover i soffan.

måndag, februari 4

Vinsten vi alla väntat på

Gott folk, jag har en underbar nyhet att meddela er:

Utredningen gällande mig, har helt lagts ner.
Ingen socialtjänst, ingen barnavårdsutredning, ingen missbruksenhet, ingen mer väntan, plågan, ångest, oro för att någon grundlöst ska komma och rycka min unge. Inga fler idiotiska möten med inkompetenta socialkärringar som hotar med saker de inte har underlag till. Inga fler vakna nätter där jag förbereder mig mentalt inför möten där sex personer i halvcirkel sitter och dömer ut varje enskild handling jag någonsin begått i deras åsyn. Inga fler gråtattacker på sjukhus. Inget mer. De har blivit tvungna att lägga ner hela skiten. Det de hade som "bevis" framlagda på mötet, berättade min representant om: Tydligen är jag ALLDELES FÖR LUGN och det är "något lurt med det" (!?) (Nej, jag skojar inte) Jag vet inte hur det kan vara ett "bevis" riktigt..

Fick besök av bostödjaren som följde oss till BVC idag, jag glömde förstås av att det var på tisdag vi skulle vara där och inte idag så vi fick snällt lulla tillbaka igen (men å andra sidan, säger jag lite tantgulligt sådär i parentes - jag fick ju en redig promenad och frisk luft är ju alltid bra!), tog tag i försäkringskassan (bostadsbidrag, mödrapenning, mycket att sätta sig in i där..garantidagar, sjukdagar, lägstanivådagar..) och banken, där jag dirigerade om personkontot och broschyrade mig till lite info om att öppna bankkonto för min unge. (Hur många vuxenpoäng är jag uppe i nu, efter sex rader? Gosh!) och vi ventilerade lite genom att bland annat kika i butiker och se över en massa idiotiska papper. I min värld är de flesta papper idiotiska. De samlas bara på samvetshögen över saker man måste ta tag i och när samvetshögen blivit så inåt helvete stor att man inte pallar med skiten längre så slänger man allt i ett svep och väntar in en påminnelse istället.

Men fattar ni vad glad jag är över det här? JAG VANN!
Loo VS Världen - VINST. Jag slipper de där jävla myndigheterna, de där jävla människorna som försökt trycka ner mig och göra mig mer skada än nytta. De är borta. Ute ur mitt liv.
Jag är fri.

(Speciellt tack till A.M. Steens på handikappenheten, H. Hedlin på bostödet och Carolina Saf, som fightades för mig!!)

Glädjen firas genom att spela Leftfield - Dusted (elektronisk bas med hiphopinfluenser, rekommenderas varmt som "nu jävlar går jag på gatan och är jävligt bad med min MP3 på max"-låt, if ya catch my drift. Till detta, ett glas X-tra-cola från Coop, och ett äpple.
Life is grand. Almost. Nu behöver jag bara ta tag i känslolivet, ADD-utredningen och kvarstående graviditetskilon.. piece of cake! Nu har jag fött barn och tagit de värsta myndighetstjurarna vid sina horn - och inget av dom tog kål på mig, så vafan, då grejar vi de här andra grejerna också.

Vad tror ni?