Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jul. Visa alla inlägg

söndag, december 13

Glad jävla Lucia då, för fan!

Att fira Lucia 2009: I ett ensamt sjukrum på avdelning 15, med en telefon, en dator, en skål osötade skorpor med marmelad och sylt och en flaska sockerdricka (teet var slut), längtande efter sitt barn med hela jävla livmodern som insats, utan att veta hur framtiden kommer att se ut, vad som kommer att hända, hur frisk eller sjuk jag är eller när jag ska få träffa en läkare som kan få allt att klarna. Gick förbi dagrummet, där sitter pensionärerna och tittar på lussefirande på TV. Det gjorde mig bara ont. Tog mina jävla skorpor och gick.

Det känns som om jag är ett tryggt jävla fyrtorn i ett stormande hav, alla har gone completely f uckin´ mad. Kaos i familjen, på alla fronter. Mamma är borta sen 2 veckor igen, har sökt henne på sjukhus utan resultat. Jag ska ha min älskade lillasyster hos mig över jul och vi ska pynta, dricka julmust och planera. Jag ska bli moster, förstår ni, och alexander ska få en kusin. Det är fantastiskt och jag stöttar min lillasyster till 110% i alla beslut hon fattar, för det här handlar om hennes liv. Ingen annans. Min älskade bästis fyllde år i veckan och jag glömde bort det. Hur kunde jag glömma bort något så fatalt? Känner mig dum. Skamsen! Att glömma en av de personerna som betyder mest i mitt liv, det är fan i mig skam! Jag drar till mig en massa människor som vill snylta på mig och som vill ha mitt stöd fastän jag är i behov av detsamma, och försöker värja mig med allt jag har. Julen kommer att firas hemma hos mig, för så vill jag också ha det, och jag har kämpat med allt jag har för att få dit familjen, även om jag inte lyckats med alla. Vad jag har gjort för att förtjäna all skit begriper jag inte, jag orkar inte. Jag har precis avslutat min cellgiftsbehandling och jag vet inte ens hur mitt liv kommer att se ut 2 veckor framöver men jag kämpar fan i mig på! Mitt ex och vår relation ska vi inte ens gå in på, elaka mejl har skickats fram och åter utan resultat. It goes a little something like this: Jag förklarar, han lackar och blockerar, jag lackar och förklarar, han vägrar förstå och sedan byter HAN nummer fastän det var jag som var arg från början. Alla människor som bör innebära trygghet i mitt liv innebär istället det motsatta.

Pappa lyckas jag inte riktigt nå fram till just nu, det känns som om han har huvudet fullt med det egna. Det förstår och respekterar jag, men jag känner mig som ett litet barn som skriker efter trygghet och tar personligt åt mig och så blir jag ännu mer ledsen. Jag känner mig så ensam, bortsett från den fina kontakt jag har med min syster och några särskilt utvalda. Och sen valsar det in människor från ingenstans och visar så jävla fina tendenser till att bli - om inte annat åtminstone en jävligt fin vän och jag har ingen aning om hur man håller fast vid eller skapar vänskapsrelationer på rätt sätt. Jag har tagit droger i tio år och därefter har jag varit mamma till alex, tagit itu med mitt psyke, försökt planera utan resultat och försökt hitta min plats i tillvaron bara för att bli kullkastad med "Tjena bruden, du har cancer!" och nu sitter jag här, sex månader senare och vet varken ut eller in. Jag ser inte ens ut som mig själv. Jag är rädd och vet inte vem jag ska lita på. Jag är orolig och ALLA runtom mig ballar bara ur! Och jag kan inte ens finnas här för min älskade Liselott ordentligt när det kaosar som allra mest i HENNES liv, när HON behöver stöd, och det är precis det jag behöver vara! Hon, om NÅGON! HON, som LYFTE MIG när jag mest behövde det! Det är inte rättvist!

Kort sagt: Kaos, kaos, kaos! Och då har jag ändå ADHD, Cancer, snyltare, stalkers och rädsla som bisyssla. Man kan ju lugnt säga att jag står med knäna i det. Och jag har inte ens köpt en julklapp än. Jag vill bara skrika "men hjälp mig då!" men det känns som om att alla jag kan be, behöver den hjälpen och den assistansen själva. Visst fan klagar jag så det smäller om det men det löser ju inga problem i världen, så här sitter jag som en satans gnällkärring och svär och äter skorpor. Och hoppas på att finna ett tecken, en stjärna som faller, som kan vägleda mig i allt detta kaos.

Does it make any sense, at all? Klagar jag för mycket? Vad kan jag göra? Jag är villrådig som aldrig förr. Och jag är rädd och behöver vägledning. Men just nu måste jag vara stark, stark för min lillasyster, för hon behöver mig, och fan i det om jag ska svika, det ska jag verkligen inte. Aldrig mer. Jag fanns inte där för henne för många år sedan när jag själv var uppe i skiten, men nu är jag ute ur den. Och det jag kan ge henne - och ska ge henne - är en fröjdefull jul, all included.
Bara jag kommer ut från den här jävla avdelningen någon gång och cellgifterna följer med överflödsvattnet ut, så ska jag get down on it and get right to it.

Kort sagt, att fira Lucia 2009: Oro, villrådighet, förvirring, rädsla, ensamhet och saknad på avdelning 15. Det kunde gärna fått varit bara en aning lite bättre än så.

Bilden kapad från Kollektivet Familjens sida. Ingen aning om var de saxat den ifrån dock.

tisdag, december 1

Julgran (JulEN)

Idag ska vi bege oss ut för att köpa en julgran! Det blir bilder och skit laters!
Årets temafärg, vad blir då det? Det återstår att se. Nu beger vi oss till centrum för shopping av glögg (till mamma Loo), julgran och gott-gott till Alex!

torsdag, december 25

Julafton 2008 i bilder


Alex Morbror Jonathan (min bror, dvs) & Johannas kille Alex i soffan.


Alex med Morbror Jonathan. Jag vet inte vad de gör, men..


Syster Stjärna apar sig.


Pappa är hustomtig.


Syster Johanna & Jag.


Såhär såg det ut hos mig. Julstämning!


Alex julklapp från Moster Johanna: en JÄTTEpingu!

Alex är poppis hos sina mostrar. Här hos moster stjärna.


Här har alex öppnat sina julisar.. Mojängen till vänster är från mig. Pianot var en storfavorit och kom från en av alex fastrar. Brio-bilen är också från mig.


Jul"enen" och klapparna.


Med Morbror Jonis!


Alex med sin farmors julklapp: en radio / cd-spelare!


Julstämning.


Det var omöjligt att få en bild på alla julisarna. Hade behövt vidvinkelobjektiv..


Alex med några av sina julklappar.. Mitt älskade, lite bortskämda barn :) Mycket klappar i musiktema som jag bad om. Han fick bland annat ett minipiano (av mig), den omtalade synthen i mitten av faster, en utvecklingsleksak man bankar på, träpussel, mjukisdjur, en bil.. pingu. listan kan göras lång.

Själv fick jag en sodastreamer som jag ville ha. Parfym, (Cheap & Chic från Moschino + Sensi från Armani). Duschcréme, pengar, hudkräm, kläder till alex..jag minns inte ens allt jag fick, det var så mycket! underbara gåvor hur som helst, jag är överlycklig! Och jag hade en underbar julafton. Alex var hos sin familj, där han skall vara. Jag, pappa och pappas tjej, Lillasyster J med sin kille, syster stjärna och morbror. Och så alex och jag. Det var alldeles lagom och så mysigt. Det glöggades friskt, det åts i stora lass av buffén jag lagat till, och alla mådde bra och fick fina presenter. Sedan sov lillasyster och hennes kille över här, och jag fick sovmorgon. Johanna och hennes kille (som också heter Alexander) gick på promenad med alex medan jag fick långsnusa. Love it! Sedan såg vi på kalle anka-julfilmer på Youtube till alex stora förrjusning, och därefter "Tomten är far till alla barnen" medan vi åt kladdkaka och skrattade åt filmen. På det hela taget en fantastisk jul. Jag kunde inte be om mer! Eller jo, kanske en liten detalj till. Det fanns en person jag saknade som jag hade velat fira jul med. Men han var upptagen på annat håll. Kanske ses vi i mellandagarna istället ;-) Om han får tid över, det vill säga.

Imorgon blir det mellandagsrea med familjen. Tack alla för alla fina presenter jag fått, ni är fantastiska! Kärlek & God jul önskar Loo & Alex.


tisdag, december 23

Julkort (vi kunde inte välja vilket vi skulle ha)


"Din lilla rackare.."

Det är rätt kul att vara tomte!


Posörerna.



"Den är min! Min säger jag!"


Kärlek. Eller är mamma bara ute efter godisstången? (obs! den har plasten på sig. Jag ger alltså inte godis till en ettåring om ni trodde det. Det är bara "for show".


Rekvisita upphittad i tomtenissens verkstad: JUICE!


"Jag är nyfiken mamma..."

Några JulBilder från Casa De Loo. Det här blir vårt julkort i år. God Jul! Ta hand om er. Det gör iallafall vi..

Dan före dopparedan

Dan före dan.

Dagen då människor stressar sönder sig på gatorna som myror. Irriterade tanter står i grupp och skvallrar och gnäller av sig på Konsum och står i vägen, stannar var tredje meter utan att ens titta sig om, för att hälsa på någon. När man sedan nästan kör in i dem för att de utan förvarning bara stannat mitt i gången så vänder de sig om och käftar "kör inte på mig! Stanna lite nu!" (eh, var det jag som stannade mitt i gången? Har du en aning om hur många jag måste väja för som kommer i 180 pinn, stressade som as, och ska förbi?) Folk stressar med den perfekta julklappen. Andra människor är bittra och vill lägga sin ångest på en. Personer man bjuder in till julfest ångrar sig fast de lovat att komma. Folk håller sig undan och måste trugas för att de ska komma och hälsa på en på julafton. Så fort man nämner julen så hör man "Åh julen, det är bara ett jävla kommersiellt jippo och det köps å köps å köps å inget är bra och visste du att självmordsantalen ökar vid juletid?". En av mina närmaste släktingar sover ute och ringer och är bitter i telefonen. Folk är arga på varandra.

Jag hade så mycket julstämning för några dagar sedan och sen känner jag hur det bara rinner av mig. Men jag bekämpar det hårt. Jag har köpt en ursöt tomtekostym till Alexander och en fin tröja till mig själv. Ikväll blir det julfilm - Bridget Jones Dagbok, den innehåller massor av julstämning, har ett lyckligt slut där pojken får flickan till slut, och en av filmvärldens sexigaste filmkyssar med überheta Colin Firth (Han är så jävla het som butter människorättsadvokat!). Jag har köpt vinglögg, ska ta mig en kopp medan min Janson puttrar i ugnen, och betrakta mina inslagna julklappar, här ensam. Förhoppningsvis får jag iallafall pappa och syskonen över imorgon.

Så, God Jul på er därute. Till alla er ensamma vänner som sitter utan julmat och vänner på julafton, utan familj och kärlek; Ta er till Jakobsberg. Ni är välkomna. Och till er som inte kan ta er hit hoppas jag ändå att ni tar vara på den kärlek ni har. Kärleken är förgänglig. Ett år har du den, men nästa jul kanske den är försvunnen. Så lev här och nu, möt julen på era egna villkor. Det värsta du fruktar kommer ändå inte att hända, och gör det ändå det blir det ändå aldrig som du tänkt dig. Det kanske inte finns någon snö därute att göra lyktor av. Det kanske inte finns någon tomte. Men du har ett hjärta. Öppna det och sprid budskapet som julen ändå, trots allt, skall handla om:
Kärlekens.

Även om jag inte har någon att vara kär i, så lystrar jag till det och pussar mitt barn lite extra.

söndag, december 21

Julfest


Ikväll hade jag julfest här hemma. Det var superlyckat med goda vänner, även om typ hälften inte dök upp, och jag och alex fick väldigt fina julklappar. Doftljus, fina kläder, varav matchande hemtryckta T-shirts till mig och alex med texten BPM på, som ligger mig varmt om hjärtat. Silverschampo, lemurmjukisdjur och en rosa kossa.. dessutom hade alla ansträngt sig och gjort helt fantastisk mat. Tack till alla som kom och förgyllde kvällen för mig och alex. Alex kände sig nog väldigt omtyckt, han satt hos många och fick uppskattning och omtanke, presenter och mat. Dessutom så diskade mina gäster upp ALL disk, städade och fixade lägenheten när de gick så att jag skulle slippa städa.. fy fan vad goa ni är, jag älskar er!

Bilder från festen finns här (även för er som inte har Facebook. Extern länk! Tror jag..)
http://www.facebook.com/album.php?aid=73940&l=d2b3e&id=653223244

Bild: Jag, David och Krister.

onsdag, december 17

Igenkänd

Jag blev igenkänd "på gatan" idag. Av.. ska vi säga - ett "fan"? Vi kan säga så, för det låter ju så bra. Mitt fan, hon var en tjej i 20-årsåldern. Söt liten tjej. Ett helt posse med tjejpolare hade hon också stående fem meter bort. Hon närmade sig mig på pendeltåget. Jag var på väg hem med Alex, hade ätit sushi och bytt julklappar med Liselott. Vad jag fick kan vi återkomma till. Tjejen kommer fram till mig och synar mig; upp och ner. Jag vet vad hon tänker innan hon säger det. Jag vet inte vad hon väntade sig för reaktion, dock. Ville hon kaxa sig inför sina vänner? Spela lite tuff ett tag? Känna sig överlägsen? Få känna den där strålkastaren i ansiktet, som om hon för en gångs skull i sitt liv begick en moralisk handling, för folkhemmet, för verkligheten som Hon lever i? Ville hon markera något? Make a statement? Inte vet jag.

Hennes välformade, läppglansmålade mun öppnade sig och hon drog åt den blingiga väskan hårt intill sig.

"Alltså, du heter Loo, va?"
"Javisst"
"Mmm asså, jag vill bara säga att jag tycker att du är fan helt sjuk i huvet. Jag läser din blogg, va. Fan, du tror att du är nåt, men det är du inte, asså, du fattar fan ingenting"
(Tror jag det? Tänker jag. Vad är du då, självutnämnde domare av andras liv? Jag kanske är störd, må så vara, men jag hoppar inte på främmande människor på pendeltåg och attackerar dem för att höja mitt ego..)
"Tack för din djupa och intressanta reflektion av min personlighet. Jag är helt jävla förstummad, du är ett socialt, språkligt och framför allt psykologiskt analytiskt geni. Var det något mer du ville säga, eller kan jag återgå till att prata med mitt barn?" sa jag. (Ja, jag sa faktiskt så)
Hon stirrade på mig, med halvöppen mun. Jag noterade att hennes tuggummi var rosa, därinne i det lilla svalget låg den, den illa tilltygade godisbiten.
"Asså, jag SA ju att hon var sjuk i huvet!" ropar hon åt sina tratt-örade väninnor en bit bort, för att rädda situationen.
"Jag är sjuk i huvudet? Varför det? För att jag besvarar ditt intressanta angrepp med ord du inte klarar av? Kan du vara så vänlig och utföra dina små interventions på andra människors psykiska välmåga någon annanstans. Jag är trött och vill hem och har inte ork, lust eller tid för det här" sa jag och vände ryggen mot henne. Jag kände bara hur hjärtat liksom drog en djup, tung suck. Jag kände mig bara tom, trött, och framför allt - jag ville bara hem. Tjejen vände på klacken och sällade sig till sin supportgrupp. De fnissade och pekade. En äldre dam intill mig gav mig en uppmuntrande blick och skickade en barsk mot flickorna.
"Vad ville den där flickan egentligen? Känner du henne?" undrade damen.
"Nej, men många tror att de känner mig. Tydligen. Jag blogg.. eh, skriver dagbok på nätet. Hon måste ha blivit arg över något"
"Unga flickor kan vara så oförskämda. Sånt liv över en dagbok" fnös kvinnan och log.

Lite senare här hemma, så började en gammal bekant prata med mig på webben. han och jag har inte talats vid på ett tag. Historien upprepar sig, för han tar upp samma ämne. Spooky enough.
Han skriver att en del tjejer han "varit med"-" vet vem jag är", och att många av dem, eller, jag fick intrycket av, samtliga reflekterar över mig med förakt. De surfar in på mina profiler på nätet och sitter och gör sig så jävla malliga och säger nedlåtande saker.
Och jag kan inte säga att jag brister i gråt, men det är klart att det gör mig ledsen. Inte att de är nedlåtande eller något av det där. Uppenbarligen så finns det ju någon form av fascination de har för mig som gör att de fortsätter att läsa, trots att de tycker att jag är "sjuk i huvet" och "fel". Men jag vet så här mycket om människor; De behöver alltid någon att använda som exempel. Eller snarare, som motexempel till sina egna ideal. Som motvikt till deras egna liv. Vad de däremot tycks ha fått om bakfoten är, att jag inte propagerar mina ideal för någon. Jag skriver bara om hur mitt liv är, och har varit.

Jag tänker aldrig mer be om ursäkt för den jag är. Jag spenderade mina skolår med att försöka med det, för att få folk lugna, men det fungerade inte det heller. Man störde sig på mig även om jag klamrade mig fast vid väggarna iförd säckväv, utan ett ord. Jag lärde mig att leva med det, och det tog många år innan jag lärde mig det allra viktigaste; att skaka av det.
Jag har aldrig försökt att tala om för någon annan hur den personen skall leva. Vad jag däremot uppmuntrar, är öppenhet. Om du är den sortens människa som känner att du behöver en syndabock eller en häxa till ditt bål för att kunna vinna i ditt eget krig mot livet, så får du göra det. Förr eller senare kommer det att slå tillbaka på dig, och även du kommer att mogna. Även du kommer att se att det finns bättre sätt. Att peka ut och se ned på någon är klassiskt, det har gjorts i århundraden och om du känner att du behöver mig som just den personen, som du kan sitta och förakta för att bekräfta dig själv, dina val eller dina handlingar i livet, so be it. Förr eller senare så ser du att det beteendet inte kommer att fungera i längden. Jovisst, om du vill kliva över lik som en känslokall robot utan säkra sociala relationer, självklart. Då kommer du nå toppen. Se bara till att göra dig av med allting som heter känslor.

Vad jag menar är; Jag skriver på nätet och berättar om alla de saker som hänt i mitt liv av en anledning; Jag vill inte vara ett offer. Jag vägrar vara ett offer för omständigheter som normalt sett skulle ha definierat mig och facksatt mig. Jag skulle kunnat kliva ur askan som någon som satt och tyckte synd om mig själv för allt jävla skit jag gått igenom sen jag var barn. Jag skulle kunna sitta här och gråta och pipa och gnälla och inte göra ett jävla fuckin' något alls av mitt liv och skylla på att jag blivit gruppvåldtagen, våldtagen av min bästa kompis, slagen, misshandlad, förföljd, fått mitt hem taget ifrån mig ett numeröst antal gånger, skylla på att min mor är sjuk, är hemlös och har ett missbruk. Jag skulle kunna sitta här och pipa över att jag självmedicinerade mig ner i ett nioårigt konstant drogrus för att jag inte pallade att se mig själv i ögonen på morgonen. Och jag skulle kunna skylla på allt det, ta ett jävla återfall, bli av med mitt barn och hamna på gatan där jag tekniskt sett hör hemma, med de andra offren. Utsparkad ur samhället skulle jag sedan sitta där och berätta min tragiska jävla livshistoria för alla som ville höra medan jag tänkte tillbaka på det liv jag kunde ha fått, allt medan tidens tand gjorde mig bitter, elak och full av förakt för människor omkring mig som har det allt jag aldrig fick.

Eller så skulle jag göra det jag gjort. Jag reste mig. Kanske inte som någon jävla fågel fenix men hallå. Det här är ingen film. Jag reste mig och jag har drömmar och ett liv bakom mig som jag kanske ångrar delar av men som jag aldrig, aldrig, aldrig tänker be om ursäkt för, eller skämmas för - det jag ber om ursäkt för är det kaos jag utsatte mina anhöriga för när jag mådde som sämst. Det enda jag ber om ursäkt för är att jag kan ha vållat människor mycket oro, sorg och hopplöshet inför mig, för de trodde alla att jag var körd. Slut. Finito. DET - ber jag om ursäkt för, tusen gånger om. Men aldrig, aldrig tänker jag be om ursäkt för det liv jag fick när jag föddes. Det var inte enbart mina val som styrde mig dit jag slutligen hamnade. Det sociala arvet och yadayada hade stor impact på mig och man blir vad man äter och man tar efter sina föräldrar. Jag hade dock inga föräldrar att se upp till. Det var lite mer komplicerat än så. Men det var MITT val att resa mig och gå ifrån skiten. Och det är MITT val att aldrig mer se mig själv som ett offer.

Och hur som helst; Jag fick läppglans av liselott. Juicy Tubes x 4. Underbar liten förpackning, underbara liselott. Jag älskar den där jävla läppglansen. Så banalt det låter. Det är det också. Läppglans ÄR banalt. Men det gör mig glad.
Det är en bättre fokuspunkt, känner jag. Det som gör mig glad. Än det som gör mig ledsen.

torsdag, december 4

Önskelisteutmaning

Vad ska jag göra när jag blir upphetsad och får lite ångest, som Per Gessle sa en gång..
Fejdan har utmanat mig!

Önskelisteutmaning:

Tre hårda klappar:


Ibuddy, en Sodastreamer och en ny MP3-spelare, preferrably Ipod.



Tre MJUKA klappar:

Hood från Elvine. Vita sneakers från Fred Perry & Small Black Bag från Friis & Company.

Tre Viktiga klappar:
- Alexander ska få en grym första jul
- Lite kärlek till mamma Loo vore ju inte fel heller..
- Något bra att göra på nyårsafton. Utan alkohol och en massa fyllon som skriker i mitt öra, tack.



Bilderna ovan är lånade från:
http://www.coolstuff.se/i-Buddy
http://se.zoovillage.com
http://www.apple.com

måndag, december 1

En klädd En!



Enen är klädd. Japp, en EN. Inte gran. En en är det bästa för oss småbarnsföräldrar som inte vill ha stickiga, vassa barr på golvet som våra barn kan äta upp. De doftar gran, men växer i kruka, och kan kläs som en riktig gran. Julstämning i huset!


Close-up!


Alex i sin vinterjacka och sin fina adidasmössa. På den här bilden (ovan) är han såå lik sin far, de har samma ansiktsuttryck. Syns väldigt väl vem som är papps till den ungen! :)

Åh! Underbara, glada barn, jag älskar dig så fruktansvärt mycket!

torsdag, november 27

Ett inlägg om färg

Idag blir det ett inlägg om stil! Jag är ett design,clean and kitsch-freak och jag är mycket mer into inredning och stil än vad som kanske märks i bloggen. Man kan ju inte skriva om allt! Men eftersom jag har en sån strålande, glad dag - tack vare uppsluppenhet och en orm i min mage, så kommer här ett litet inlägg om FÄRG, vilket jag älskar. Jag sätter färg på min tillvaro genom grundfärgerna rosa, turkost, café latte och kornblått, med vissa inslag av grönt. Turkos är egentligen min absoluta favoritfärg men jag har haft en rosa period ett bra tag nu, ni vet, barnvagnen är ju rosa camouflage (till alla kärringars förtret som tror att min son kommer att bli gay för att jag har rosa saker till honom, haha! Jag säger bara - blir han gay så blir jag fan happy as ever. Men alla logiska människor vet ju att färg inte har med sexuell och känslomässig läggning att göra).



Här leker jag med koppartoner och guldtoner för att lyfta ögat. Kopparn ger värme och harmoniserar med mina bruna ögon. Kul med färg! Jag använder vanliga bas-skuggor från H&M och Face stockholm. Gällande skuggor kan man köpa ganska billiga, det är underlaget som gör hela tricket. Det enda jag aldrig fuskar med är foundation, puder och mascara. Det får bli dyrt medan pennor, skuggor och applikatorer kan köpas i större, billigare mängder.


Jag känner mig så full i fan idag! Lite grön glitterskugga och massor av mascara på en foundation och lätt pudrad bas från Clinique, mitt favvomärke när det gäller hud. Mascaran kommer från Lancôme, i princip det ENDA märket när det handlar om mascaror. Glöm Loréals telescopic och alla de där jävla tramsmärkena. Och om du är en av dem som tror att det är same shit, different name med mascaror, tänk om. Det finns INGA ursäkter att använda IsaDora. Jag har lite kortare fransar som är svåra att få styr på och med de andra måste man böja, måla, böja och måla hur mycket som helst och sen klumpar det sig. Fett NO-NO! Jag använder både Définicils och Éternicils att avbyta med till vardags men nyaste inköpen är L'Extreme och Amplícils. Här har jag använt L'Extreme - den är tungt vattenfast och sitter som BERGET. Jag säger det, köper ni Lancôme en gång så går ni aldrig tillbaka till patetiska IsaDora. Jag pratar sällan om smink och kläder, det är inte min grej att ha en modeblogg, men det är ett stort intresse och jag har en väldigt stor sminklåda med allt man kan tänka sig. Nagellack är också spännande


Jag älskar kitschiga, färgglada detaljer i min annars cleana inredning. Saker som bryter av till ljust och mörkt trä och som är som godis för ögonen. Det här är årets julstjärna, i papp, jag blev kär i den direkt i en "in och finn"-butik här i Jakan. Den är perfekt och jag blir varm inuti varje gång jag går in i köket. Jag har tittat på många julstjärnor (stjärnan är min favoritformation och jag dras till allt som har med stjärnor att göra). Jag blev mållös över den här stjärnan. Av alla jag tittat på så smäller den högst! Underbara färgklick!



På samma butik fann jag den ULTIMATA kitsch-julstaken. ROSA! Jag ÄLSKAR sådana här inredningsdetaljer, det är glitter och rosa och techno all over the place och de går fint till mina rosa gardiner. Den har - det syns inte riktigt på bilden, men den har en väldigt frostig glitterkänsla och den lyser väldigt starkt och fint. Jag blir såå varm inuti av såna här saker! Tuggummi!



Alex är JÄTTETRENDIG i den typiska rutiga skjortan som ju är så het just nu. Skjortan är vintage, och så även byxorna. Riktiga kap måste jag säga.



...och så här fint blev det tillsammans med den rosa julbocken som jag fått ärva av min f.d kombo. Hon har i sin tur fått den av en hyresvärdinna ages ago. Helt jävla underbar!



Och här är vardagsrumsfönstren i helbild. Något oskarp, sorry för det men kameran vägrade ge mer skärpa än så på grund av ljuset. Jag valde att fota utan blixt för att man ska se hur det verkligen "ser ut". Blixten blir för skarp. Men ni fattar ju idén iallafall. Stjärnan i mitten där är min standardstjärna och den köpte jag på Indiska förra året. Gardinerna är från IKEA (lattefärgade kapporna) respektive Hemtex (de rosa).



Och till sist, så vill jag visa att vi också sätter färgpiff på Alex! Libero Up N' Go har nu lanserat en serie blöjor där olika designers får mönstra de små tingesterna. Det här är sköööna gröna av KLING by KLING.

(OBS! Klicka på bilderna för att göra dem större, speciellt ljusstake-närbilden, där kommer det rosa glitterfrostiga verkligen fram!)

lördag, november 15

Truly Svensson


Nu är det så här att idag ska jag och Alex-älsklingen/bubberiet på äventyr! Vi ska på besök hos Alex fastrar och träffa hans kusiner. Det kommer bli fab! Nu gör jag i ordning mig så att jag ser presentabel ut och sedan blir vi hämtade. Och nyss insåg jag att fan, jag måste ju fota mig och Alex till kommande julkort. Sen kommer ännu ett bryderi; jag ska ha tag på adresser till alla, och få iväg dem också. Jag tycker som så här, att om du läser det här och känner dig träffad, och vill ha ett julkort från mig och Bubb, då dinger du iväg ett Email till oss med din adress så att det kan komma fram till dig. Vykort är spännande, jag fick faktiskt ett från en mycket hemlig emailvän för ett tag sedan. Jag vet inte vad han heter i verkliga livet men han lovade att sända ett Vykort från sin semester och så gjorde han också! Jag älskar sånt.

Vad vuxet.. vykort med ungen på. This is truly the Svenssonliv, i tell you.

fredag, november 14

Vilken jävla mage!


Vecka 26 med Alex


Vecka 36

Bäst just nu:
David Guetta feat Cozi - Baby when the light
Ida Corr VS Fedde Le Grand - Let me think about it

Oh, jag kollade på gamla bilder nu igen. Jag har en fullpackad disk här, jag tar ju mycket bilder. Och vad hittade jag? Bilder på Alexander. När han låg i min mage. Så det är egentligen min mage om man ska vara petig. De här bilderna påminner mig om hur stor jag faktiskt var när jag var gravid. Att gå upp 30 kilo, som alla inte är borta än, men im getting there, var omvälvande för kroppen och jag har fortfarande ryggproblem efter det. Varje morgon vaknar jag med en isande smärta i ryggraden. Jag har ringt den där vårdcentralen dussintals gånger men de säger bara att jag ska kontakta en sjukgymnast. Men borde man inte ha en diagnos på vad som är fel innan man ringer sjukgymnasten? jag vet inte hur sånt här fungerar. Fan, ska man gå till en kiropraktor eller en sån där naprapat? är det samma sak? Thaimassage, kan det vara nåt? Eller är det bara för kåta gubbar som vill ha helkroppsmassage? Äh, jag fattar inte. Vad är en massageterapeut då? Får man lite massage och 40 minuters prat? Jag vill inte ha en massa humflum med rökelser och skit, jag vill bara sträcka ut och få ligament och vad fan det nu är, masserade och lösa upp vad det nu är som gör ont. Jävla vårddjungel. Och jag vill inte ha tigerbalsam, det är så starkt så jag börjar gråta av ångorna, och jag tycker bara det känns konstigt. Alternativa behandlingsmetoder i all ära men jag vill ha en riktig läkare, med riktig utbildning som fixar med min kropp. Frågan är var jag ska vända mig, vårdcentralen är ju inte samarbetsvilliga direkt..

Idag är det städdag. Jag håller på och fiffar inför julen, alexanders första jul. Våra dagar i exil är över och nu är Cléo åter hemma efter att H's far lämnat henne igår. Hon är tillbaka på hemmaplan och allt är som normalt. Nästan..

Det kommer bli en underbar första jul för Alex. Jag är inte kristen eller troende men jag älskar traditioner. Min mormor gjorde mina helger till tindrande vackra barndomsminnen. Hon smusslade med kalendrar, paket och överraskningar varje dag. Äggletning på påsken, middagar på dignande fat och tända ljus. Granar, tomtar och troll och sagor, dagen-innan-julafton-nervositet och julfrukost på sängen, mysa i TV-soffan med varm choklad och en tidig morgonjulklapp, som alltid. Mormor kunde det där och jag tänker ta efter allt hon gjorde för mig, det ska jag göra för Alexander. Nu är han lite för liten för att förstå allt, så han får ingen kalender i år. Men allting annat, allting annat, skall vara perfekt. Vi firar hemma, och alla får komma hit. Jag kommer att ha öppet hus som alltid och alla kommer att vara välkomna. I love it. Massor av släkt och vänner, massor av mat, barn överallt, ungar, hundar och fan och hans moster, vackra tindrande ljus, kalle anka, egen inlagd sill och massor av kärlek. Det börjar redan pirra i magen. För att inte tala om alla jullåtar! Jag har redan börjat sjunga för Alex. Jag sjunger mest hela dagarna, eller lyssnar på musik med honom och han älskar att sjunga, dansa och lyssna. Han blir som paralyserad av det, och eftersom han har en musiktokig mamma så kan man ju inte säga att hon blir besviken över sonens intresse. Tvärtom. Jag kommer uppmuntra hans kärlek till musik för den har räddat mig många gånger. Musiken är något av det vackraste i mitt liv och det vill jag föra vidare till honom.

Nu blir det lite "rudolph the red-nosed reindeer" och städning. Fast.. först tror jag att vi tar och sjunger och dansar lite till Pet shop boys - heart. Den låten önskade jag på internetradio två veckor efter att Alex föddes och jag fick den spelad. DJ:n lät meddela att "Loo Lönnroth i Jakobsberg önskar Pet shop boys med heart, till sin älskade, nyfödda unge! Vi gratulerar!"och jag var så hormonfylld fortfarande efter förlossningen att jag brast i glädjetårar. Heart. Det är vår låt det. Min och Alex. Lyssna själva:

"Everytime i see you
something happens to me
like a chain reaction
between you and me
my heart starts missing a beat
my heart starts missing a beat
everytime
oh-oh-oh
everytime"


onsdag, december 26

Julklappar!

Julklapparna i år var fantastiska. Här en lista på vad jag fick:

Make-up box från Markwins - 'Make up Essentials' ett make-up-set i 50 delar med skuggor, blushers, pennor och allt annat man kan behöva. LYX!

Lush Very Berry Box

Lumene Blueberry Curl Mascara

Ytterligare en presentbag från Lush med 8 olika tvålar/hudvårdande produkter i.

Bok: Traci Lords - Nattens barn
Bok: Uppdrag Mamma - Berättelser från en ny generation mammor
Bok: Kirsty Gunn - Avtryck

En jävla massa skraplotter
pengar
En gigantisk 80-tals- T-shirt från Fransa (PUB) (tack syster!!)
Produkter från Yves Rocher

Gemensamt fick jag och H också en microvågsugn och en massa köksprylar, så nu kan vi både mata alexander och krydda skiten. (Om någon myndighet läser det här: JAG ÄR IRONISK)

Nu i efterhand då jag staplar upp det så här, så ser jag att jag minsann fått "typiskt kvinnliga" julklappar i år. Äh, fuck it, jag är lycklig med mina böcker och Lushprodukter och sminket som jag inte kommer börja använda förrän A är född och jag återfår den nu tappade stilen igen. Jag har aldrig förr känt mig så jävla skabbig, menlös, osexig, gigantisk och ful som under graviditeten. Jag tänker inte skriva "okvinnlig", för jag identifierar mig inte i normalt tillstånd med något "kvinnligt" i den meningen. Jag har gjort mig av med sånt, jag tyckte det var jävligt onödigt att ha skiten.
Grattis till mig för det! Nu ska jag vräka i mig överbliven julmat.

söndag, december 23

Dan före dopparedan

Börjar med att citera Ally's dagbok från helgon.net - hon jobbar på en biograf och jag får sällan nog av hennes noteringar kring livet där:
"Ingen julstämning alls på bion i år, jag undrar om det har att göra med den uteblivna julbonusen. Jäkla dåligt kulturår det här."

Dan före dopparedan och jag har granen och maten och huset och ordningen och hjärtat och inbjudningarna och förvirringen kirrad. Och stereon spelar Sarah McLachlan, Frank Sinatra och Diana Krall och en sabla massa jullåtar och någonting är saknat, kanske är det någon men jag vet inte, eller så vågar jag inte kika efter.
Någon jag en gång kände (¤) fyller år imorgon - Jag gratulerar dig och ger dig det varmaste, jag hoppas du har det bra där du är.

De senaste posterna har varit kortfattade och mindre underhållande än vanligt. Antar att det är en skrivmässig svacka - det är svårt att skriva om saker utan att älta sönder skiten och jag vill inte att det här ska förvandlas till någon slags självömkarblogg. Eller så har det redan det, bespara mig kommentarerna kring det och ge mig lite julstämning istället.

Igår hade jag sammandragningar deluxe och jag är hungrig som ett djur.
Det var väl ungefär det.

Jo, min irritation har stigit och jag måste be att få reta upp mig på det här. Det går inflation i ordet "något". Men på nätspråk blir det tydligen "nått" istället för "nåt". Och det kan man ju leva med på INTERNET. Men när kanal 3's översättare börjar skriva ut det som "nått" när de översätter en jävla film nere i textremsan får det FAN VARA BRA. Det är INTE ok. Så nu föreslår jag följande: Kan ni små tomtar nere på översättningsbolaget ta och lämna in ett förslag till Horace angående detta, så att vi kan ändra om skiten om så behövs, så jag slipper störa mig? Ni tjänar ju för helvete cash på att översätta språk! Då ska ni fan inte använda nätspråk! Jag kan leva med att man översätter talspråk på ett visst sätt, och att man anpassar textning efter publik. Men "nåt" kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG att översättas "Nått". Ansvariga för detta idiotiska påfund är SDI Media Group, som översätter det mesta på TV3. Skriv till dom och klaga, jag orkar fan inte, foglossningen är förjävlig så jag ids inte reta upp mig mer än i bloggen.

Nästa inflations/modeord är ordet "själv" som nu i chattsammanhang fått begränsas till förkortningen "sj". Chattloggar är rena sömnpillret nu för tiden - så här ser det ut;
"Vad gör du för nått då?"
"Inget särskilt, sj?"

Ser ni motsättningen i det här? När man undrar vad folk "gör för något" så behagar man LÄGGA TILL en bokstav, för det orkar dom! Men ordet "själv" orkar man inte skriva ut, för det är ju besvärligt menar jag, att skriva ut TRE hela bokstäver? Jag har ett förslag; Plocka bort det där extra T:et varje gång ni skriver ordet "nått" så har ni tillgodo när ni ska skriva ordet "själv". Det jämnar ut sig. Jag lovar!

Jävla medelmåttor.

Sammanfattning år 2007

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Blev gravid, skaffade ett eget hem.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag avlägger aldrig nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nä, men en eller två bekanta. Och ett ex.

4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov, nej.

5. Vilka länder besökte du?
Inga.

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Mina vänner, mitt sociala nätverk.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Censur.

8. Vad var din största framgång 2007?
Min graviditet, mitt nya hem och proven på min egna styrka.

9. Största misstaget?

Att jag inte kunde hantera förlusten av en av mina bästa vänner på ett bra sätt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, men inlagd på rehab.

11. Bästa köpet?
Jag minns verkligen inte saker jag köpt. Min Ipod kanske.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Haha! Mitt hem.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

ST och H och Dull, av varierande anledningar.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Mike Foyle - Shipwrecked

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och. Jag har mått rätt uselt nu när jag ser tillbaka på det. Men det kommer bli grymt mycket bättre.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Jag hade inte kunnat göra något mer, eller annorlunda. Det måste jag intala mig.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit så obeslutsam och rädd.

18. Hur tillbringade du julen?

Ska tillbringa julen med familjen hemma hos mig!

19. Blev du kär i år?
Ja.

20. Hur många one night stands?
Inga.

21. Favoritprogram på TV?
TV? Skämtar du med mig, jag ska döda ComHem.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar inte. Men jag kan hysa ovilja eller motvilja, eller se ned på folk. Jag ser ned på människor som trycker ned de svaga, därför kommer min socialsekreterare på första plats.

23. Bästa boken du läste i år?
Har läst en jävla massa böcker. Vi säger "Att älska som en porrstjärna" av Jenna Jameson.

24. Största musikaliska upptäckten?

Att jag är mer beroende av klubbar och dansgolv än jag först trodde.

25. Något du önskade dig och fick?
Min son, som inte är född än.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Fick inte behålla alla mina älskade nära mig.

27. Årets bästa film?

Jag är ju helt efter när det gäller film, jag har fortfarande filmer från -03 som jag inte sett än.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?

Firade med V & co, var gravid så jag drack ingenting.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ingenting som JAG skulle kunnat göra. Återigen; JAG SAKNAR MINA VÄNNER!

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?

Hehe, jag ser ut som ett TÄLT! Så vi säger väl "Festivalstilen"!

31. Vad fick dig att må bra?

Inte fan var det graviditeten iallafall, jag spydde ju konstant de första 25 veckorna..

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Amen.. Herr Betnér!

33. Vem saknade du?
M.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Min bostödjare. All heder åt henne!

Gud, jag avskyr såna här listor.

fredag, december 21

Teasemonkey

Here we go. Idag har vi lilla julafton här i huset. M & E och deras respektive ungar kommer hit på julbord och mys. Sillen är inlagd, saltrullen rimmas i detta nu, 2 kg köttbullar är rullade, sillsalladen och rödbetssalladen står på lut, lussebullarna är check, potatisgratängen åker strax in i ugnen och julkärleken sprudlar. Dessutom så har jag och min mor spått att jag kommer att föda för tidigt, jag har redan sjunkit ner som fan och det gör allt ondare i bäckenet på kvällarna. Ja, jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag är en hemmamamma, men det är inte allt! Granen är pyntad och står vacker och glänser med sina röda och guldkulor och polkastänger, alla julklappar är inslagna, huset är städat och rent, julgardinerna upphängda, nötterna står färdiga att knäcka i skålen och ALLT, precis allt, är noggrannt kontrollerat och ordnat med.

Julen är min. Nu jävlar.

Apropå ingenting
så diskuterade jag med en vän om den här mulliga trenden som skett bland gothare. Först var det Robert Smith ifrån The Cure som svällde, stackarn ser ju ut som en liten michelingubbe. Och nu går gothens främsta representant Trent Reznor och tjockar ut! Inget fel med lite mullighet, men går det verkligen ihop med gothen som sådan? Gothen övergav ju jag tack vare min.. ehm.. tunga benstomme (Okej då, jag var för fet för goth, skjut mig) - men jag insåg åtminstone mina egna begränsningar! Att Trent går och tjockar ut på det här sättet är ett hån, ett HOT mot gothens fortlevnad. Jag funderar på en affärsidé: Gothic weight watchers. Man får göra armhävningar på kyrkogårdar.. springa midnattsloppet.. livnära sig på enbart rödvin och fladdermusvingar. Komma i form så att man kan göra mager, deprimerad goth igen. Ta Nivek Oghr, for an example. Skulle han vara lika skräckinjagande, lika industriell, lika aggro, med trettio kilo extra under de där blodiga mumiebandagen? Nä, han skulle se ut som ett billigt hån gentemot Michelinföretaget. Uppgrävda lik skall inte ha en matchvikt på 90 pannor, det skulle bara se motbjudande ut. På fel sätt.

Ja, det var dagens.. ehm.. fundering.

onsdag, november 28

It's on it's way

Eftersom jag har - citat - "ADHD, damp.. u name it" - slutcitat, så älskar jag att färgkoda saker. Jag älskar att använda färger i tema eftersom det ger ett positivt intryck i min tillvaro. Därför måste man alltså också färgkoda och färgmatcha julen.
Årets två färger, vilket hela vardagsrummet och dess pynt kommer att skimra i, inklusive gran, blir således guld och djupröd. Jag och H köpte kulor idag, gardinerna sitter redan uppe, och med detta innebär det alltså att även julklapparna under granen kommer att kläs i guld och djuprött. Det är jävligt juligt, det är en sak som är säker.
Nu återstår bara att skicka mina små tomtar på julgransjakt här snart.

Julen är på väg, jag bara vet det.

torsdag, november 22

Hemmamys







Fan vad kul. Jag har fått Karpaltunnelsyndrom.
Det knycker i handleden och domnar. Får allt svårare att röra handleden utan att det gör ont. Jag kan ingenting göra heller, det är vanligt bland gravida och man hoppas det går över av sig själv. En smärtande handled är inte riktigt vad jag behöver just nu, men vafan, tar jag allt annat skit ska jag väl kunna ta det här också.


Idag var vi och fixade lite julgrejer till hemmet - har trixat, piffat och riggat ljus och gardiner. Inte klart än - men den värme som spreds i vardagsrummet med lite färg och form gjorde mig glad. Jag har också införskaffat två nya växter med oerhörd personlighet. Den ena, den med allra störst personlighet - har jag döpt till George (efter Mr.Orwell), och hans sidekick, den med spretiga och uppåtväxande, kaxiga blad, har ännu inte fått något namn. Jag jobbar på det.

Tog lite bilder på mitt hem och hur det ser ut at the moment. Enjoy! På bild tre uppifrån syns mr.Orwell i höger hörn också.