Visar inlägg med etikett Löpsedeljournalistik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Löpsedeljournalistik. Visa alla inlägg

lördag, april 14

Positron

Seriöst, alltså.
Jag vaknade av att H klappade på mig. Jag frågade om ett glas Cola och han passade på att skämta med mig, sa att det inte fanns någon. "Har du druckit upp all cola?" undrade jag, yrvaken och oförmögen att förstå "ironi". Blev tjurig. Han blev tjurig. Vi blev tjuriga. Gick ut i skåpet och där står den. Colan. Kommer in igen, med mitt nyfärgade hår som fått slingor av guld, röda toner och platina och undrar varför han säger sådär, försöker prata med honom. Då har jag gjort honom på dåligt humör, förstås.
"Jag skojade faktiskt men du blev ju så sur" sa han. Stämmer. Jag är oförmögen att förstå skämt när jag just vaknat. Sen somnar han. Jag sitter vid datorn. Ipoden på. Ser ut över det soliga vädret utanför. Skriver och sitter på communitys och snackar skit med folk. Känner mig ruggigt ensam. Ingen att prata med. Det blir inte bättre av att jag vet att mina vänner går bajenmarsch i detta nu.

Jag läser Aftonhoran och det är inga vackra syner. Nån karl har låst in sin fyraåriga dotter i kylskåpet. Thailändskt nyår. Sawatdee pi mai, liksom. Norskt fartyg sjönk. Folk är dumma i huvudet och slår ner varandra. En nioårig pojke har hängt sig på en fritidsgårdstoalett. Att man orkar leva. Att folk orkar hålla på.
Men jag har ny hårfärg och cigaretter i paketet. Lite jävla menlös känner jag mig ändå. Föreställer mig saker i mitt inre. Tänker på att mitt skrivande alltid blir så skevt när jag har en karl i närheten; jag vet att jag håller inne med saker jag tänker och tycker eftersom jag vet att det inte alltid mottas så väl av karln i fråga. Ingen karl gillar att man skriver om honom men ingen karl gillar heller att bli utesluten. Det är moment 22 i det hela.

"My carillion and me
were dancin' on the world til eternity" sjunger Ipoden och jag undrar om det inte borde vara dags för mig att förändra även insidan, och inte bara utsidan, snart.

måndag, april 2

Madde och sekten

Bild: Ur dagens Aftonblad.
Prinsessan Madeleine, Svenskar i synnerhet, homosexuella i allmänhet och så judar, är enligt artikeln "hatade" av denna "kristna" sekt. Får se om jag får det här rätt nu.

Enligt min (förmodligen trångsynta) världsuppfattning så har jag ändå fått den allmänna uppfattningen att
1) Kristna, och kristendomen som sådan, står, eller åtminstone vill ge sken av att de står för den "goda" och "kärleksfulla" sidan av den svartvita värld som är religion.
2) Den motsatta sidan, som är representanter för allt som är Hat, ondska, mörker och smärta, är det "Djävulen" som står för. Och så alla hans hantlangare. Så, om ekvationen är rätt så har vi alltså två sidor. En god, ljus och kärleksfull sida med en "förlåtande" och "kärleksfull" Gud, och en "Hatisk och mörk" Djävul. Right i am?

Men nu blir jag förbryllad. Det är förvisso inte första gången jag läser om de här sekterna och deras varierande påfund och jag är väl medveten om att tex. Svenska Kyrkan sysslar med helt andra grejer än de här vansinnessekterna, men när inte de religiösa själva vet vilken sida de ska stå på, då tappar jag hoppet om mänskligheten. Eller, small correcture där; det var länge sedan jag tappade hoppet om mänskligheten. Ur artikeln syns nämligen väldigt många ord som jag inte direktassoccierar med Kristendom, såsom "hat", "krig", "okvädningsord" och allmän öppen hotfullhet, förakt och precis ALLT ANNAT SOM INTE ÄR kristet för fem jävla öre.

Att människor som skall "representera" den så kallade ljusa sidan går ut med öppna hatbrev är dessvärre en av anledningarna till varför jag för länge sedan valt att gå min egen väg i moralens djungel, och seriöst, jag ser inget fishy med varför nerds i allmänhet och folktrötta individer som jag själv "syr sin egen religion" eller bara skaffar sig lite allmän moral och folkhyfs istället för att döpa sig.
Eller super ner sig i ren jävla tragikomisk anda i väntan på frälsningen.
Which ever floats your boat.

onsdag, december 6

Till vänster: Expressen Sport's frontpage & löp idag. "Förhören Bilderna Kokainet". Intressant. Expressen, jag älskar er. Ni skriver verkligen om sådant jag älskar att läsa om. Det är naturligtvis dessa tre saker som idrottsvärlden bör engagera sig i.

Idag var hektiskt. Jag skrev och skrev, sen mötte jag ma, handlade lite hemlisar & julisar. Gick runt & log för mig själv i Kista Centrum med alla sina ljus och sin julmusik i alla affärer. Oavsett vad människor säger så älskar jag julen och det står jag för. Även fast jag alltid firat med en liten familj och även fast mormor alltid rubbat alla cirklar genom att gråta i mimosasalladen för att hon "bara" gjort 677 rätter och det inte räcker enligt henne, även fast morfar mest suttit och knorrat över dyra presenter och även fast jag och mamma skämtat om knark vid julbordet de senaste åren så gillar jag den.

För jag älskar granar, tindrande ljus, exalterade barn som vaknar klockan sju. Jag älskar att dona och bona och knäcka nötter och slå in paket och öppna dom och stå och koka rödkål och sill till fan avlöser mig. Jag älskade att vara barnet som fick all uppmärksamhet och jag älskar att nu vara den vuxna som börjar, så smått, att ta ansvar för julen och att verkligen göra det fint. Jag älskar tända ljus, julotta och töntiga julsånger ska vi inte ens tala om. Jag lyssnar i timmar till Bing Crosby's "White christmas" och kan riktigt se tomten på sin släde. Jag matar hem julskivor som en dåre och gör egna medleys. Jag kan promenera i timmar på stan och titta julskyltningar. Jag har sett flera julgransdekorationer redan som jag vill ha åt vår lya men är rädd att vi inte har plats med gran. Jag älskar julen och hela mitt liv har jag längtat efter en egen, gigantisk familj att fira den med. Om några år kanske jag har det. Då jag flyttat till mitt vita hus vid havet med mina älskade.

Jag gick som sagt runt i Kista och spanade in saker. Sedan "klarade jag av" min hyperneurotiska mamma som inte gör annat än ringer och skriker på mig, varpå jag åkte till Konsum, handlade hem pepparkakor och nötter och choklad och massor av mat och fyllde skåpet. Jag fick skjutsa matkassarna uppför Lundagatan med varuvagnen, för bära hade jag aldrig klarat av att göra. Genomsvettig kom jag hem, slog mig ned, tog en öl och gjorde lite kronärtskockssallad och pratade med ST och oroade mig för ¤ medan jag slog in Lotts paket. Min älskade bästa vän fyller 27 på fredag och jag har naturligtvis hittat den perfekta presenten. Radioskuggan sänker sig över Söder men jag känner ändå att saker inte är som de ska och nu har Lott dessutom blivit dunderförkyld. Stackarn ligger nedbäddad hemma hos räven och snörvlar. Det är resultatet av att stjärnornas liv är i gungning, det är vad som händer när någon av oss är i obalans. Äh, vad fan förklarar jag det för. Det var inget.

Men i år blir julen annorlunda. Ingen mormor som grämer sig och åmar sig. Ingen morfar som surar vid skinkan. Ingen stor familj och inga traditioner. Så, i år skapar jag den första riktiga, Lönnrothska traditionen. Jag träffar väl mamma och hennes inneboende en stund. Sen mina syskon. Sedan åker jag hem, och skapar min egen, tindrande jul, här på Söder. Och den som vill får delta. För här hemma kan jag skapa den ro och den frid som jag verkligen behöver. Och det ska vara fan i det om jag inte ska på julotta också.

Och nickelback säger det så verkligt och sant:

" This time, This place
Misused, Mistakes
Too long, Too late
Who was I to make you wait
Just one chance
Just one breath
Just in case there's just one left
'Cause you know, you know, you know

[CHORUS]
I love you
I have loved you all along
And I miss you
been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore

On my knees, I'll ask
Last chance for one last dance
Cause with you, I'd withstand
All of hell to hold your hand
I'd give it all
I'd give for us
Give anything but I won't give up
Cause you know, you know, you know.."

¤, jag tänker på dig.

Och people; min telefon är up n' running igen. Nu med nytt batteri, ny handsfree och den här gången ska jag fan ta hand om den ordentligt. (Tack för den ovärderliga hjälpen i butikerna i jakten på batteriet, ma!)

Inatt: Slår jag in julisar, presenter och lyssnar på:

Immortal Technique - Harlem Streets
Cygnus X - Positron
ATB - Don't stop
Loxitrop - Night train