Bildnotering

Gosh..män med vapen!

Bild: Loo Lönnroth - på bilden: Mr.Red

Blommor&Bin + Prickskytte med grabbarna

Så; Rapport från gårdagen. Igår kom redaktören över på öl och friskytte med luftgevär från S balkong. De avlossade en sisådär 300 skott som alla hamnade på grannens balkong. Jag hoppas inte grannen hatar oss nu. Men vem skulle inte det, om man kommer ut på morgonen och hittar 300 sönderskjutna plastkulor på balkonggolvet? Jag och redaktören avhandlade primärt tre frågor; Det faktum att S är min lilla hora som jag kan fostra hur jag vill (då han ju är ett lammkött född 1982), begreppet Kinky sex (alltid lika uppskattat med tanke på att redaktören är både TBC's och KGB's lilla riksslampa) och så Grabbarnas företag förstås. Redaktören och jag hade inte setts sedan...ja, sedan helvetet frös över, vilket inbjöd till många ämnen och många glada tillrop.

Jag höll en regelbunden telefonkontakt med ¤, vilken jag inte ens borde avhandla här med tanke på att han igår betedde sig som en ohövlig och rätt packad rosévinshynda som enbart skrek åt mig och förolämpade mig i telefon. Jag hoppas verkligen att det var spriten som talade och att jag har blåst upp saken och att det inte alls handlade om det jag trodde att det handlade om för jag kan inte påstå att jag blev så jävla glad av att prata med honom igår. ¤, du är den största glädjen och den största sorgen jag har i mitt liv så please don't push my buttons som du gör. Jag fattar om du är lack at the moment men gör mig inte mer low än jag redan är. Du har redan rört upp så mycket.

Vi anlände fashionably late till Långholmen där vi naturligtvis mötte upp viktiga delar av GrabbCrew samt mina dalmasar. Alltså, mina pojkar kommer aldrig att upphöra vara just mina pojkar och när jag såg STHLM SÖDRA blev jag nästan gråtfärdig. Vi hookade upp med våra närmaste tio och drack öl och lyssnade på progressive-setet som socially körde, vilket aldrig är en besvikelse. S fick huvudvärk med anledning av spriten men skam den som ger sig. Efter att ha mött några ansikten från förr (D!) tog vi oss sedermera bort till mina gamla hemtrakter igen, det var nämligen statuerat att vi skulle ha kanylparty hemma hos J. Han blev mkt förtjust i mitt nypiercade jag och det är väl inget märkligt med det egentligen, men några mycket nervösa gäster började stamma när jag plockade upp kanylen: "Ni är väl inga sprutnarkomaner eller....?" varpå jag, oh the queen of all sarcasm blir tvungen att klappa mig själv i armvecket och svara sanningsenligt: "Jo för FAN!"

Vi avhandlade en hel del i J:s kök medan vi blickade ut över festen mittemot och nojade upp några nyanlända bekanta som alla visste att vi hade träffat någonstans, någonvart men som vi inte visste ett skit om. De stod där och sköt luftkulor med airzookan, och mitt i allt det där blev jag faktiskt helt yr i huvudet och led dessutom av sviterna efter slagsmålet med S tidigare under kvällen; Min rygg kändes som om den hade gått av på mitten. (då jag handlöst fallit rakt mot golvet under en brottningsmatch som gick ut på att jag försökte kicka S på pungen, men glömde av att han är gammal Judokille, så jag fick ta skit helt enkelt..) Vi tog oss hemåt via mina gamla karusellkvarter och jag var helt säker på att jag skulle stöta på mitt ex igen, men det gjorde jag inte.

Idag lyssnar vi på Donna Summer - I feel love (1982 original 12" mix) för att markera hur före sin tid hon var.

Och under helgen ryktades det att:
...Redaktören haft sex med ungefär 10% av sina anställda
...R blivit handjobbad av en artonåring på Kelly's på midsommarafton
...En mer eller mindre inblandad Söderkis hamnat i Münchiskt fängelse sedan han Heilat på fyllan under VM-kvalet
...Redaktören blivit fullständligen avtänd av en kvinna i gigantiska mammatrosor
...Att ett mer eller mindre känt gäng från en av sveriges största dagstidningar lattjat järnet på finlandskryssning häromsistens

Ibland önskar jag att man kunde vända upp och ner på tillvaron och göra allt fel, så rätt.
Jag saknar Mr.White, och jag saknar tiden då jag inte var så beroende av människor.

Och i morse blev jag väckt av den enda sanna låten, som dikterar den enda fria sanningen och det ger mig en klump i hjärtat när Ronan Harris sjunger:

"It's so quiet I can hear
My thoughts touching every second
That I spent waiting for you
Circumstances affords me
No second chance to tell you
How much I've missed you

My beloved do you know
When the warm wind comes again
Another year will start to pass
And please don't ask me why I'm here
Something deeper brought me
Than a need to remember

We were once young and blessed with wings
No heights could keep us from their reach
No sacred place we did not soar
Still, greater things burned within us
I don't regret the choices that I've made
I know you feel the same"
(VNV Nation - Beloved)

(Jag vet att du läser fast du säger motsatsen)

Toys R' Us

Bild: Ta en titt på mina leksaker. Visst är de tjusiga? Bägge är mina. Toys R' Us baby.

Jag var även med om en delikat fotosession igår där jag konstant ombads att se "arg" ut. Jag vet inte om jag lyckades.
Idag lyssnar vi på:

echölab - real delay
saiko pod - groove moderator
xv kilist - alfa aroma
martin h - liftin'

M skulle egentligen varit hemma hos mig klockan tio i morse. Nu var inte jag hemma klockan tio i morse så det slipps. Istället ligger han hemma och kurerar sig inför kvällen och jag leker med S dator och hans leksaker. Idag blir det blommor & bin, så get your ass till Långholmen. Jag ska naturligtvis dit med Stockholms finest white and green.

Kanylfest i badrummet

Nu är han här igen.det var fan på tiden.

Jag och s har just suttit och haft kanylfest i badrummet.
Alltså; jag har nu tre piercings i vänster öra och två i höger! ADRENALIN BABY!
äntligen kan man ha örhängen igen! YEAH!

M då; Han är på Depechekonserten ikväll, för övrigt, han ringde för en stund sen och skrek att han levde, var bäng i hövvet. Bara en sån sak liksom.

Gud vad cool jag är som nypiercar mig vid snart 26 års ålder. Fan, det luktar trettioårskris lång väg.
Imorgon ska jag med grabbarna till blommor & bin.

Men vem fan bryr sig as long as i've got my....B L U E L I N E S

45-minutersförhållandet

S pratar i telefonen med sin syster, mamma eller vad det är; "Ta't lugnt för fan, det löser sig ju i slutänden.." - Jo, så brukar det vara. Jag får ett sms från ¤ som säger sig vara lycklig. Två gånger i smset skriver han ordet "Lycklig" och jag ler litegranna. Var lycklig människa. Var det, för någon av oss måste ju vara det, tänker jag.

Jag var på barndop i uppenbarelsekyrkan idag. Hade århundradets grymmaste urringning. Ingen, och jag menar INGEN av dom jag hälsade på kunde se mig i ögonen. HA! Vilken grej. Halterneck linneklänning is the shit. Kul att jag och S hade vår första officiella date i en kyrka. Sen kom överraskning nummer två när S syster säger;
"Så..hur länge har ni varit tillsammans då?"
Jag tittar nervöst på S.
S tittar lika nervöst på mig.
Jag vet inte vad jag ska säga.
"Ungefär 45 minuter" säger S slutligen samtidigt tittar på sin Breitlingkopia. Som för övrigt är en omegakopia.
"Finfint" tyckte systern.

S fick för övrigt en kondom i present av sin syster, inför mamman och allting. Han fick välja om han ville ha det gula eller det lila kondomfodralet. Kondomen hade S syster för övrigt införskaffat på Hultsfredsfestivalen under devisen "Jag tar en till min bror också, för han får aldrig nåt". De är från RFSL och har den där snajdiga flaggan på. Mamman sade ingenting, hon var upptagen med att stirra ner i min urringning. Jag skakade artigt tass med precis hela familjen, som glatt diskuterade aircondition, bullbak och hultsfred med mig. Vi blev också lyckligt tillönskade (detta nya 45minuterspar som vi faktiskt var) och jag fick styra S runt i kutymens väl eller ve när värdparet bestämmer sig för att BÖRJA ÖPPNA DOP-PRESENTERNA IN PUBLIC och tvingar således alla gäster att sitta och skruva på sig i den heta kyrkan, med faten av tårta och bullar och cocoskakor framför sig, på det efterföljande dopkaffet med två obligatoriska tal och tre tårögda tanter som rände runt och "samlade ihop skräpet".

Vi klarade oss för övrigt, vi var och lyckönskade och hejdåade det fina paret (S hade bara tänkt att gå därifrån obemärkt men det satte jag P för. Herregud, så kan man ju inte bete sig). Därefter strosade vi, jag i min halterneckochbarrygglinneklänning och heels, och han i oerhört varm kostym, därifrån, och var fruktansvärt nöjda med saken i fråga.

Det föreligger förvisso lite issues kring det här med 45-minutersförhållandet och jag vet inte rikitgt om jag håller med om allting, men sure, vi kör väl då, tänkte jag. Sen åkte jag hem och blev streetfunktjej igen, i linnebyxor och sneakers.

Vilken jävla dag. Och nu har jag ont i nacken och har ombett S att ge mig sprit. Ska jag ha ett förhållande att begråta ska jag fan få supa ner mig också.

Tips till de eviga

¤, du skulle ju ha på dig den svarta skjortan! FÖR HELVETE GÖR NÅNTING RÄTT!Men du gör dig jävligt snygg i tryck, det måste jag erkänna. Hehe. Son of a ...

Update: Jag har varit dunderförkyld i två veckor, med brusten trumhinna och blodhostande, men jag är på bättringsvägen och har nu fått lite semester här i Globen (!) där jag botaniserar på S balkong. Vi handlade mat på vägen hit, och bakom oss i kassan stod min föredetta:s kusin. Min föredetta det otrogna aset, ni vet. Nu var det ju min föredetta och inte kusinen som var otrogen så jag sa inte hej. För det är jävligt pinsamt såntdär, när man träffar på familj till föredettingar. Man får ju aldrig ett oficiellt "hejdå" till själva familjen, jag menar; föredettingen grät jag på och skrek jag på så det stod härliga till. Hur som helst; vi pratade om det där, jag och S, det där med att man aldrig får riktigt, ett ordentligt avsked till sin föredettings familj. Helt plötsligt ses man aldrig mer bara. And that's it.

Hur som helst så är det en mellow helg. Jag har ju som bekant legat på dödens rand i ett par dagar, och så var jag i Luleå förra helgen också, men det var en annan sak. T har försvunnit och jag är jävligt hungrig.

Mer senare.

Senare: (00:45)
Imorgon; technofest i flaten och DOP. Min mor, heroinisten, har äntligen slutat ringa och skrika att jag är en dålig dotter för att jag inte bär henne till hennes pusher så hon kan slå i sig lite. Jag tror inte ni har en aning egentligen. Jag är hemma hos S och filar med hans dator och äter glass och skriker att jag VILL HA MER SÅS och han garvar förstås åt mig för det är vad man gör när loo sätter fart. Jag trycker i mig mina citalopram som en duktig flicka och mina Zoloft är slut och det är då jag får panik, panik för zoloft gör verkligen så mycket för mig. Jag äter dom parallellt men jag har inte råd att hämta ut en ny låda. Jag hatar det. Jag älskar zoloft. Jag längtar inte efter dumheter på zoloft. Jag äter frukost som en duktig flicka och går till jobbet. Utan zoloft kan vad som helst hända.

S har kollat upp mig i SPAR. Detta eftersom han ville ha min födelsedag. Jag tror att han har dödstråkigt på jobbet. Jag har en mycket avslöjande klänning på mig imorgon. Alla får se, fem kronor titten.

Nä, vad jag egentligen ville säga är att jag är ledsen att jag uppdaterar så sällan. Det beror på krass ekonomi, krass kassa och sjukdom.

Only trust your heart

Världen är så här: Den snurrar, snurrar runtom mig, och allting pågår. Naturligtvis blir det en sista sommar ute på technofesternas golv innan jag åker. Naturligtvis kommer jag till Långholmen på Lördag och naturligtvis kommer jag att försöka dansa mig in i precis alla dumheter jag kan komma att ta mig för.
Det märktes på hettan idag, och stämningen på stan, att sommaren verkligen är här. Avklädda stockholmare lapar sol varhelst de får fatt i det och jag åker genom stan i grönt linne och Oakley's och svettas i mina linnekläder. Möter upp sofia på Öfre och hon är tokig; gråter över en karl gör hon och vi förbannar dom och går sedan till systemet. Ingenting kan läka ett krossat hjärta men alkohol och droger gör det ju så mycket roligare att åtminstone skrika över fanskapen. Klockan är 22:39 och det är 29 grader inomhus och 25 ute. Smaka på den, assholes. Jag dundrar på Mylo's Drop the pressure över strindbergsgatan och torkar svetten ur pannan. Snart går vi på lokal. /(Hey, we are blondes, aren't we?) Jag häller upp mer bubbel i glasen och jag fantiserar om digochdigochdigochalla och ja, jag är the fuckin' free and single och jag dricker mer bubbel och rusar min blick. Stella bråkar med en karl i telefonen på balkongen så alla hör och jag leker med tanken, leker med tanken...

Leker med tanken var ordet, sa Bull, och jag är varm, drypande, het (som i riktigt varm) och blond och förmodligen också, rätt onykter.

I lördags firade vi sofia och jag kom över med en boa och tryckte över hövvet på henne, sen var planen att jag skulle supa henne riktigt full men jag proffsmejkade henne till transvestit (som synes) och grejade boan och satte på henne negligé. Synd bara att hon fick herpes i ögat (!) senare under kvällen. Men jag satt i parken med två av de närmaste och berättade historier och sen Koh Pangan och jag levde om men åkte hem tidigt.

Tidigt. och saknade allt och inget, när jag lade mig i tystnaden, i den stora dubbelsängen i lägenheten jag nu har, i det stora rummet. 55 kvadratmeter ren frihet, hade jag propagerat tidigare. Som nu förvandlats till.. 55 kvadratmeter ren ensamhet. För, let's face it. Det är bara roligt att vara ensam till en viss gräns. Jag älskar att vara ensam med min dator och sitta och skriva och fibbla och tända ljus i min lägenhet och gå omkring och plocka, plocka intill perfektion. Jag har köpt blockljus som jag tänder heta sommarnätter, jag lyssnar på jazz och dricker vin och så fattas det bara en kattjävel för att jag ska bli bridget jones för jag tittar ut på den natt-tomma gården, och ner mot gatan med dess ljus, och hör hur svala saxofoner vaggar in mig i dis, och sådana filmiska fantasier som jag har i det läget, det har ni aldrig skådat. Inte ens i en Meg Ryan-film. Jag sitter där och tänker att okej, jag har ett sådant där pausögonblick i mitt liv nu igen, det är alltid så innan något brakar loss. Och så lyssnar jag till melodierna och torkar svetten av min panna. Och tänker; Ska det börja snart? Det där jag väntar på?

Är det dags?
Och i sådana fall, för VAD?

Ikväll lyssnar jag och stella på:
Stan Getz - The Look of love
Stan Getz - Tonight i shall sleep
Ryuchi Sakamoto - Merry Christmas Mr.Lawrence
Astrid Gilberto & Stan Getz - Only trust your heart

Rapture

"För han går som en karl.."
Jag drömde Anne-Lie Rydé hela natten; jag drömmer ju som bekant musik om nätterna.
Lio är fortfarande underbar med Rapture och det är underbart väder idag. Cabrioletväder. Sassy headväder. Disneytramsväder. Pornstarväder. Sexy hoochie-väder.


Och så var det dags att ta en dusch och ta sig ut i vädret.

"Så här går det när man inte arbetar för brödfödan!"

OH YES! Förra helgen, mina vänner, då jockade jag hattarna av Absinthe v2.0. Det var den perfekta festen, med alla de naturliga ingredienserna som en bra fest har; Två slagsmål, varav ett med en indisk man i läderväst som hade spenderat kvällen med att tafsa på alla kvinnliga deltagare och ett med en man som tyckte att jag skulle dansa med honom enkom för att han hade stor kuk och jag saknade BH. (Jag VET hur det här låter, men tro mig, jag hade allt på min sida,folks!)

Jag & Liselott spelade skivor från 19:00 - 05:00 med en halvdan paus för en annan avbytarDJ som blev avbuad av dansgolvet och sedan kom de och hämtade mig och bönade att jag skulle börja röja igen (jag vet att det här är skryt deluxe, ni får hänga mig senare) - allt slutade underbart, efter att jag och liselott stått med maxad volym på Temple Of Love och sprutat ner varandra med Pina Colada och bubbel, och Lott aspackad tagit sin karl i hampan och åkt hem. Naturligtvis hade jag under tiden storartat trevligt med både gamla och nya bekanta, vilket urartade till att jag full och rätt förstörd då jag suttit fredagen innan hela natten hemma hos P och tryckt i mig dumheter, stod på förstutrappen till Villa Belona på Universitetsområdet med en viss Mr.T, som helt enkelt sjasade in mig i en gul taxi mot ett ytterst vuxenpoängmaxat villaområde utanför stan.

Jag inspekterade Mr.T:s massagefåtölj, hans golvvärme och poängsatte kylskåpets innehåll och noterade lite suspekta detaljer och sedan försvann jag mer eller mindre in i dimman. Tills fyra timmar senare då samma Mr.T väcker mig med frasen "Loo, vem Fan ÄR du egentligen?". Det var fan det bästa jag hört i hela mitt liv. Därefter säger han förvisso något som jag i min bakfylla inte riktigt uppskattar lika mycket, nämligen "Jag ska ha barnkalas hemma hos mig om två timmar". Någon stund senare kommer också, efter att jag fått i mig kaffe och vi gemensamt rymt från en geting, den spännande frasen "Mitt ex kommer om tio minuter...eller, kanske tre". Helt lugnt säger han detta, denna skamliga Mr.T, men det berodde inte på illvilja utan för att hans mentala processor stod på bakfylleläge och han helt enkelt inte kunde få fram mer information än så, i högre hastighet än så. Som en ren nördjämförelse så kan jag meddela att det går snabbare att tanka hela WIN98 på ett 28.8 än det går att få fram viktig information på en riktigt bakfylletyngd hjärna. Och vilket jävla skick jag var i då; jag var riktigt sabbad, hade riktigt, riktigt ont i huvudet, hade bara sovit 4 timmar och jag mådde inget vidare. Jag tog mig sedermera en mardrömsliknande färd hem via tunnelbanor, bussar och fan hans moster, hem till min stupida mor som låg dålig och skrek. Där sov jag i två dagar och sedan stack chefen, så nu är lägenheten min. Ska bara försöka vara i den.. Har senare gått igenom hela den otroligt i efterhand roliga incidenten med barnkalaset med Mr.T, som jag inte har det minsta groll med angående saken, däremot har vi utvecklat en vuxenpoängsräknar-relation så här i efterhand. Jag har 40. Han har 120.

Resten av veckan har varit mellanlandning. Bouppteckning idag och träffade två av min mormors barn från ett tidigare äktenskap och fick veta att jag har ungefär en miljard blodskusiner och massor av släkt som jag aldrig vetat om. Ni som tidigare påpekat att mitt liv är som en dokusåpa får verkligen ert lystmäte i detta. Vi gick igenom testamente och jag har lovat att hålla kontakten med min nya familj ,vilket känns jättemärkligt. Inte kontaktbiten då.

Och så har vi hela ruljangsen; Liselott skrev sista tentan, bror förkunnade att semesteralkoholismen nu äntligen satt fart, och jag planerar en fartfylld helg. Och för er som undrar vilken musik ni ska starta sommaren med, så kommer här lite groovy tunes att fylla era sommarfester med,:

1. Delerium - Serenity
2. Marie Serneholt - That's the way that my heart goes
3. September - La La La
4. ATC - Around the world
5. Vinylshakerz - One night in Bangkok
6. MasterBlaster - Get Closer
7. Who da funk - Shiny Disco balls
8. Kylie Minogue - Spinning around
9. Infected Mushroom - elation station (remix)

Jag är alltså hemma hos stella nu. M sa häromdagen, lite flurigt, att "varje gång du sitter hemma hos stella så sitter du och bloggar och då kan man ju för fan riskera att bli uthängd med namn och nummer beroende på hur påverkad du är". Det är inte ett dugg sant. M är oroad för att han inte förekommer lika ivrigt i bloggen som tidigare, och av någon anledning så blir det så här; Människor frågar alltid "kommer du blogga om det här nu? du kommer väl inte BERÄTTA om det här!?" Men egentligen så sysslar de med en slags omvänd psykologi eftersom de blir oerhört förolämpade om de INTE förekommer i den senare bloggen. "Jaså! Hon skriver inte om mig! NÄHÄ! Är jag inte VÄRD att skriva om?"

Klart ni är. Det är ni alla, men jag behåller mina godisbitar för mig själv..

Stella fyller år på Lördag och alla berörda måste vara med och fira. Tills dess lyssnar jag på underbara Rapture med Lio (dance version) och sjunger och smådansar med MP3-spelaren på tunnelbanorna:

"Mezmerized in every way
keep me in a state of daze
you're kisses make my skin feel weak...


Sugar,
you make myself complete
youre rapture tastes so sweet"

Oh yes, hörni, den låten, om inte den pumpar igång er, då vet inte jag. Jag behöver ett underbart housedansgolv, mina ben, mina Oakley, The Dior Tee-shirt och min dancing baggy's och mina vackra Nike's, så kör vi igång den här sommaren. Loo is back, kanske man kan säga då, med andra ord. Jag har en lägenhet, jag har fått sorgearbetet på rätt köl, jag har underbara vänner och förvisso, inget mål och ingenting att tro på, men vafan. T verkade ha förstått det där. "Du behöver ett mission, Loo, det har jag räknat ut" sa han. Klockrent! Jag älskar't! Det stämmer ju! Det stämmer ju verkligen! JAG BEHÖVER ETT MISSION; jag behöver FAN själv.

Nu blir det dumheter deluxe...
och jag älskar er, som vanligt.
Bild: Jag & Stella - deluxe version

Begravning och kärlek

Begravningen blev vacker. Tack och lov, tack och lov för mina vänner, tack och lov för Mr.¤, och tack och lov för att allting klaffade. Psalmer och när prästen nämner mitt och mormors speciella förhållande och hur hon brukade kalla mig för "lilla hjärtegull" så brister det naturligtvis för mig. På vägen mot kistan håller bror och dan och s och ¤ upp mig, ¤ själv, som räddat allt genom att komma i förväg, knytit morfars slips och genast charmat både min mor och morfar och hela släkten. ¤, som håller mig i armen och som tar mig till sig och håller om mig när kistan sänkts ned och jag knäböjande kysst rosen och slängt den ned till mormor, eller, hennes kropp, för hon var ju inte där, men jag slängpussade åt kistan och viskade "vi ses". sedan vinglade jag in i ¤:s famn, och solen sken på oss.

Mormor hade redan left the building. Mycket hade kommit att handla väldigt mycket om just ¤, fast han var lite orolig för just det, men vadå, han var där för mig och han gick och höll min arm, på ett chevalereskt vis, när vi i procession gick ursviksvägen upp mot hemmet för begravningsöl. Det var en solig och vacker förmiddag, och blåsten lekte tag i mitt bakåtkammade hår med de svarta spännena, fattade tag i min svarta halternecklinneklänning med de matchande "högt-upp-på benet"-knytna espadrillosarna och den långa kappan. Bredvid mig gick de finaste vännerna som världen skänkt mig och den som höll upp mig, hela dagen och som came trough var ¤. Han hatar när jag skriver om honom, men det här är fakiskt helt on the record.

Imoron spelar jag skivor på universitetet och jag och stella talar om livet, universum och allting.
Och låten vi alla älskar så här i sommartid är förstås Marie serneholt - That's the way that my heart goes

Vidrör mig.
Ta mig härifrån
ta mig.
Ta mig
Nu.