lördag, augusti 5

The way you make me feel

Ja, mina vänner. Det är Lördag och vad har vi lärt oss av verkligheten?
"Stars
ain't what they used to be
they are average people like you and me.."
Karl Bartos säger det så rent och klart i "15 minutes of fame" men visste ni att det var verklighet? I John B:s version av American Girls lever man farligt. Hur som helst; Det som gäller nu är ändå Jamie Cullum. "All at sea" dikterar sanningen;
"I'm all at sea
where no-one can bother me
forgot my roots
just me and the thoughts
sitting far away..."

Idag ska jag och S på hans mors 50-årskalas. Oh the glory, jag älskar släkthappenings. Jag minns alldeles för väl de gamla goda dagarna med mitt ex; hur hans aspackade far jagade in mig i en husvagn eftersom jag vägrade dansa kring en midsommarstång. Jag minns blickarna från hans mor och syster, ni vet, den där sortens blick som bara kvinnor kan ge varandra, helt omärkbart utan att den närvarande pojkvännen ser det, och hur utanför man genast känner sig. De ler mot en och de frågar om man vill ha påtår men bakom de där fina minerna så ser man; du är inte den kvinnan de hade tänkt sig åt sin son. Du är den misstänkte, den felande länken på bag-in-box-spillda utomhuskalas. Just det utanförskapet med min föredettas familj, känslan av att aldrig riktigt höra till, känslan av att inte veta vad fan de snackar om när de bollar barn-arbete-skola-jobb på ytliga manér fastän de är familj och ju borde känna varandra, mamman som ständigt ojar sig om det hon gör är tillräckligt, den nya mannen i familjen som skiter i allting och läser sportbilagan med Travet på högsta volym, skärmad från resten av familjen som en slags karantänhund. NEJ, säger jag. Men mina farhågor är inte verklighet; S familj, hör och häpna, jag älskar dom.

Jag tycker om hans far, hans mor och hans syskon och jag lovar att jag kommer älska resten också. Jag har fan aldrig varit i en relation tidigare där jag inte bara är kär i föremålet, utan även föremålets familj. Det är för att jag inte känner mig som en jävla utomjording där. Det är för att de välkomnar mig och pratar på DET DÄR sättet och precis hela hans bakgrund kan jag liksom rita upp i mitt inre. Mitt ex var det förstås andra bullar med men nu ska inte jag sitta och jämföra. Jag har alltså varit singel i ett år och åtta månader innan jag mötte S. Det verkar vara slut med det. Jag har väl låtit det krypa fram i den här bloggen, lite långsamt, ni vet, man tar inte ut bullarna ur ugnen innan de är klara. Men jag kanske måste erkänna i klartext nu då: Jag har ett slags förhållande. Och jag tror att jag gillar det.

Full rapport om femtioårskalaset väntas senare, mina små kex.

Porcelain

Tåg som susar ner mot Östgötaskogarna och jag har ett bestående intryck av staden med mig som jag vet att jag kommer att bli av med. En blick in i vindrutan och jag känner röksuget och nervositeten men jag lugnas av en hand. Och vi når fram dit vi skall i tid och med exakta definitioner och möts av L. L är en man som sett sidor av livet som de flesta inte ens vill höra talas om och det syns i ögonen på de som är av samma sort och principer som en själv att det inte är lönt att ljuga eller ens försöka försköna denna så kallade verklighet; vilket jag inte hade tänkt från början. Det är ungefär här som den där gamla låten börjar spelas i mitt huvud, Baker Street:

"This city desert makes you feel so cold.
It's got so many people but it's got no soul
And it's taking you so long
To find out you were wrong
When you thought it had everything"

Och solen ligger över mig om morgnarna. Jag sitter och pratar med S och L om precis allting. Jag skjuter 22-kalibrigt gevär och visar mig inte vara helt tokig på det. Vi åker båt och liksom inandas det där simpla lugnet som de talar om, de visa, när de hänvisar till hur Livet Skall Levas. Allt det jag vet att jag måste berätta om min resa, det finns härinne i huvudet men just nu ville jag mest meddela att jag är up and running igen. Min egen dator står hemma hos S nu och allting fungerar som det skall, så jag kommer alltså tillbaka till Blogglivet igen.
Jag har varit på detoX och på semester och det första jag tänker när jag kommer hem är både bra och dåliga saker.

Och L; dina skivor kommer snart på posten.
Mer imorgon.
Godnatt på er.

måndag, juli 24

DeToX

Den här sagan skrev jag om S igår kväll när jag flummig på mina sömntabletter låg och var kreativ:

"S virkade en grytlapp i slöjden, den var vit och grön. Det var en Hammarby-grytlapp. Redan då fanns det undermedvetna Hammarbytendenser inuti S, men han levde i förnekelse i många år och utvecklades sedermera till en mycket fashionabel presentbög. Men så en dag så mötte han Loo. Sen stack hon. Sedan träffade han en som var misstänkt lik Loo, och det resterande är HISTORIA. Nu är s äntligen Hammarbyare igen. SLUT!"

Jag har varit hemma i ett par dagar och idkat gräl med min idiot till chef. Det hela funkar helt enkelt inte. Nytt arbete måste ros iland. Träffade LL med karl och påhälsning. Karln var inte i något vidare skick så jag och LL fick bland annat prata ner honom från taket. Ikväll är jag och S fattiga och lyssnar på Vibrasphere, Ministry och LTJ Bukems inner sessions (Journey Inwards är en av de mest fantastiska beats i mannaminnet!) samt Younger Brother - Flock of Bleeps. Samtidigt dunkar jag ner musik åt S far, för nu är det sista dagen innan jag åker till landet och vilar upp mig. Och jag är så rackarns sugen på choklad att det inte kan vara normalt.

den 29:e är det Love boat, third wave igen. Jag var med förra året. Jag älskade det. Det var en av de grymmaste technohappeningsen jag varit på i hela mitt liv och jag vill verkligen åka i år igen. Men vi får se om jag är hemma då. Jag fick en NY HIF-tändare av S, min gamla var slut. Nu sitter jag med en alldeles full. HIF rules, serieledare och allting, men när äckliga jävla gnagarpacket ligger 2 poäng under börjar man ladda inför nästa derby...

Jag har fått fet support från alla håll. Tack som fan! Ni vet vilka ni är.
Stella skrev i S gästbok att jag är en "White trash-hora". Jag älskar verkligen när människor, helt oprovocerat, skriver fjortismeddelanden i andra människors gästböcker ämnade för att sätta åt mig. Det kan verkligen inte kvitta mer; jag sitter hemma hos S och röker på hans balkong medan solen går ner över HammarbyLand. Blekte håret platina once again och rakade av S håret gjorde jag också, och så fick jag en tjejtidning (!) av S med tillhörande kajalpennor. Tomorrow i am gorgeous.

Och låten som passar mitt humör är:
Younger Brother - Weird on a monday night (!) & gamla klassikern Little Computer People med fantastiska Anthony Rother.

För er som längtar efter musiktips; Nick Warren är fantastisk. Tanka bara Global Underground 28 - Mixed by warren och känn rysningarna. Annan fantastisk sommarmusik så här års är naturligtvis Vibrasphere, precis allt de gör är sådär progressivt skönt och det passar på vilken skön sociallyfest som helst. Son Kite är alltid underbara och vill ni back to basics så rekommenderar jag samtliga Global Underground-plattor. Shpongle's gamla klassiker "Norhing lasts..." och så Shpongleklonerna Younger Brother. Happy dancing, folks, nu sticker jag på avgiftning!

tisdag, juli 18

Cause i'm fucked up

S har virus i datorn och det tar mig två dygn, men sedan är det besegrat. Faktumet kvarstår; jag är den bästa hemmatekniker du kan ha och jag gör mitt jobb så smidigt det bara går att göra det. "Once you go Loo, you never go back.." som jag brukar säga och medan jag rensar rotkatalogen med urdragen ethernetkabel lyssnar jag naturligtvis på Paul Van Dyk - Words (digweed remix) och njuter av varje klick. Jag missar lunchen med älskade M och jag vet att han inte blir glad men det är något med min så kallade rehabilitering som gör mig trött, så trött. Det river och rasar under huden och Marie Serneholt är ju för jävla sexig. Jag ska återgälda dig, M. Jag...vi låter det vara osagt.

Igår drog jag fram djuret ur S. Han är som ett höghus som jag bygger på, han ökar i hastighet och han ökar i styrka för var dag som går. Det är en intressant utveckling;

"Here's a little something to keep in mind
Tell your little secrets
And I'll tell you mine
Boy you really got me
Got me good
That I'll be a bad girl
Like i should"

Och det finns någonting i världen just nu. Att vi spöade Öster med 2-0 igår var ju ingen överraskning egentligen, med tanke på att de ligger farligt nära superettan, det fanns en självklarhet i den matchen och jag hörde Söderstadions omedelbara målglädje ända fram till S lägenhet. Det absolut roligaste är att jag fått S intresserad av både fotboll och fotbollsvåld och det är klart, mitt ex frälste ju mig så jag måste väl föra något vidare. Han har till och med börjat säga "vi" om Hammarby och det är ju så att säga en utveckling. Det finns något i den där ilskan, det där hatet, den där aggressionen. För det är det allting handlar om. Jag har alltid dragits till män som har Mörkret i sig och jag har alltid dragit fram deras allra mest aggressiva och naturliga sidor när det kommer till vissa delar av relationen. Först blir de rädda för sig själva, oroliga att de inte ska hantera det, oroliga att de inte ska veta hur de stoppar. Turligen nog så vet ju jag hur man håller i, hur man hanterar och hur man styr. Men en riktig man går inte att styra. Han lyder under sina egna aggressiva lagar och respekterar mina.

För jag är en fri själ och du kan inte äga mig. Försöker du utöva ägande på mig så håller jag upp handen och slår dig in i väggen. Om du inte kan respektera mina gränser så kommer jag att stänga av dig fullständigt från mitt liv och sedan hör du aldrig ifrån mig igen. Kan du inte respektera mina vänner, min krets och sättet jag lever mitt liv på så kommer du tyvärr inte vara länge innanför mina murar. Om du försöker tala om för mig att gå åt vänster så går jag åt höger. Av ren princip. Men om du visar mig Djuret och tvingar mig att hålla tyst, och därmed vinner matchen, så är jag din fogliga lilla flicka...tills jag får chansen att rymma. Jag är förjävlig, men jag är smart också, och så kommer jag med mina jävla ögon och så smälter du. Jag VET hur det här går till, jag kan den här leken. Du måste ligga ett steg före mig hela tiden, annars bryter jag mig loss. Jag vet inte varför jag gör det. Eller, jo, jag vet varför. Jag vet varför jag älskar män med våldstendenser. Jag vet varför jag vill förvandla dig till min lilla Bad Boy. Jag vet varför jag älskar att bli forcerad, tvingad, upptryckt mot en jävla vägg. Jag vet varför jag alltid behöver motstånd, motstånd och mer motstånd. Jag vet varför jag är den vandrande cynikern som du måste lära dig att tämja. För att jag är fucked up, that's why.

Bild: S. Moosberg - 06

måndag, juli 17

Musslan

Min chef kom hem igår efter två månader i utlandet. Naturligtvis hade han med sig D&G-tröja, Lacostepiket, parfymer och doftljus samt en limpa cigaretter till mig. Jag tryckte ner allt i en väska, samlade ihop lite av maten som jag fick pengar till att köpa, köpte en tvåliterscola och åkte till S. Därefter satt jag mycket på S balkong och avhandlade diverse saker, erkände andra saker och avhandlade the thing about boundries. Jag vet inte, så fort jag ska prata allvar med folk så blir jag som en okokt mussla. Det går inte att öppna mig.

S har virus i sin dator så jag måste ordna det. Och jag fick en förfrågan från S far igår att han behöver lite good ol' fashion dunka dunka. Du har kommit till rätt person. Jag kan hook you up med bra, renodlad techno.

Lite huvudvärk från igår. Var hos A i helgen, blev aspackad och däckade på hennes golv.
Lite trött.
Mer senare.

19:07

Morfar åkte in på akuten i Söndags. Det var ju inte riktigt det jag hade planerat, men..så var det iallafall. Vi vann fett mot öster (2-0) och jag hörde glädjevrålen från söderstadion ända hit.
Den stora frågan är bara: VARFÖR är jag så jävla trött?

torsdag, juli 13

You got the love

Så...vi pratar ut till slut, jag och M. Gråtfärdig ligger jag i S soffa med luren tätt intill örat och förklarar, förklarar allt och ingenting och lugnar och han förklarar också. Det är min bästa vän i hela jävla världen vi pratar om. Om inte saker är bra mellan oss så är det inte bra någonstans. Om inte han mår bra så mår inte jag bra. Om inte jag mår bra så mår inte han heller bra. That's it. Jag pratade sönder stackars S om det här igår och dagen innan det och M sa "men herregud, det där ska ju inte han behöva lyssna på...S tycker ju om dig" och ja, det gör han. Men på ett annat sätt. Det är två skilda relationer och de ska fan i mig det vara förenliga med varandra för jag trivs med båda i min tillvaro. Det låter som ett jävla drama men det är det inte. M tankar på mitt kort så att jag kan ringa och jag blir tacksam som helvete.

Idag fyller min älskade lillasyster 19 år - GRATTIS BABY LOVE! och jag ska dit på tårta. Jag sitter inlåst hemma hos S och väntar på att min cp-mor ska sätta på sin jävla telefon. Hon är en hynda, den där mamman. Men så lyssnar jag på Låten, och den dikterar sanningen:

"Sometimes I feel like Throwing my hands up in the air
I know I can count on you
Sometimes I feel like saying Lord I just don't care
But you've got the love I need To see me through

Sometimes it seems that The going is just too rough
And things go wrong
No matter what I do
Now and then I feel That life is just too much
But you've got the love I need to see me through

Sometimes I feel like Throwing my hands up in the air
I know I can count on you
Sometimes I feel like saying Lord I just don't care
But you've got the love I need To see me through
Time after time I say oh Lord whats the use
Time after time I say this just won't do,
but Sooner or later in life the things you love you loose,
Just like before i know i'll call on you

Occasionally my thoughts are brave and friends are few
Occasionally I cry out Lord what must I do
Occasionally I call up Master make me new
You've got the love I need to see me through"

The Source Feat. Candi Station - You got the love

Kärlek. Det är en märklig kraft. Det handlar om att hålla de man älskar nära intill sig, för annars går de förlorade i ett becksvart jävla mörker. De går förlorade eftersom man inte kommunicerar med dem, bekräftar dem, talar om för dem att de ger en det man behöver, talar om för dem att de gör saker för en som får ens lilla hjärta att dansa. Om hjärtat är tomt så sträcker man sig ut efter annat; man försöker mata det tomma hålet med allt man får tag i. Mat, droger, bedövningsmedel, arbete, alkohol, the works. Och ibland räcker det med att sträcka ut en hand och lägga den på någons axel. Och ibland måste man ringa och säga "hallå, var är du, jag saknar dig" för att låta den andra förstå att den är behövd. Och det är han. M är en av de viktigaste människorna i mitt liv och att förlora honom vore helt ärligt som att kapa av ett ben. Jag skulle få fantomsmärtor. Så är det med nära, nära vänner. och andra som man bara..älskar. Av hela sitt hjärta. Och jag har också varit dålig på att berätta för mina nära vänner att jag saknar, älskar och behöver dom. Men jag sträcker inte ut några händer. Jag vågar inte tränga mig på, jag vågar inte alltid lita till att de behöver mig också. Jag måste bli bättre på det.

Nu ska jag städa S lägenhet.




onsdag, juli 12

M

M säger "vi glider ifrån varandra". Det stämmer inte, han drar sig undan för han är någon annanstans än han vill erkänna.

GOD DAMN jag hatar att bråka med dig, M. Det gör ont i själen. Jag klarar fan inte det. Du är min jävla bästis, min närmaste man, mitt ljud där allt annat är tyst. Gör inte så här.

Mamma blev blåst på 1000 spänn idag för hennes langare är ett jävla miffo.
Och jag har lagat mat åt S och hans syster och det blev gott.

fast jag är fan ledsen över hela den här tramsiga jävla grejen mig och M emellan.
M!! SKÄRP DIG!

My hands are tied

Ferry Corsten feat. Shelley Harland - Holding On

"The failing sky grows darker every day.
And moonlight fading as you Walk away.
And all the roads that lead me to your heart… …have gone astray

Chorus:
My hands are tied behind my back,
and I’m weaked by,
your slow attack, you take me in,
then change your mind again.
Your spinning wheel won’t lead me to your view,
and all the words I need to hear from you,

I’m holding on but guess I’m out of luck,
…and still in love with you

Chorus: My hands are tied behind my back,
and I’m weaked by, your slow attack,
you take me in, then change your mind again.
Hold my face, in your hands, look into my eyes
So understand, all the toughts, inside your mind
Tell me it’s time

Chorus: My hands are tied behind my back,
and I’m weaked by, your slow attack,
you take me in, then change your mind again. .."

Jag blir så förbaskat jävla low av att bråka med M. Jag går omkring i S lägenhet i hans judobyxor och är röksugen.
och jag gick förbi PUMA-store igår och JAG MÅSTE HA DEN TRÖJAN.

Notering

Så här skriver S:

"Min data är fylld med massa Electro
Min mage fylld med mat
Mitt hjärta fyllt med kärlek
Min fantasi fyllt med obsceniteter
Mina planer fyllda med L"

Fan, S, du är ju en naturbegåvning...på att få mig mållös.

tisdag, juli 11

Fyllefest i Kungsan

Jag ringer till Z på tisdagseftermiddagen då min DAMP naturligtvis blivit värre än vanligt. Och det visar sig att jag och S är inbjudna till kungsan på fyllefest. Naturligtvis åker jag och S dit med detsamma. Vi dricker öl och jag kissar i buskar inför en hel sightseeing-buss. Det bekommer mig inte. S säger att jag är underbar. Jag är mest full. Vi tar sällskap med två sympatiska kvinnor. Jag läser hela deras liv i deras händer och de blir chockade över detsamma men så är det alltid; jag spår, de blir chockerade. Vi talar om missbruk och jag erkänner. Jag är en missbrukare. En knarkare. En jävla junkie, ni vet hur det är. Jag erkänner. "Hur länge har du varit ren" säger den ena som genomgått tolvstegsprogrammet och sanningsenligt svarar jag "Några timmar".

S är min räddning och jag kommer somna på hans arm inatt.
För att jag kan.
För att jag vill.

05:41
Inte en blund inatt, har haft snedfylla. S har vaknat och skakat på hela ansiktet och somnat om igen. Nu gick han till arbetet så jag sitter här och tänker att det vore väl fint om man kunde somna också. Jävla alkohol att vara besvärlig. Tur man inte dricker så ofta. Konstigt det där; jag klarar uppenbarligen att skjuta två kabbar rent heroin på raken och glider ändå omkring som en helt normal arbetare medan fem öl får mig totalt ur spel, sömnlös och hjärtklappande till fan avlöser en..

Alkohol is bad for you. Drick inte alkohol. Ni har blivit varnade. Skyll inte på mig sen.