The trouble with love is...

Jag fixade liselott en fin födelsedag trots allt. Jag bjöd hit dom snälla människorna och liselott fick presenter och tårta och kärlek och hon var glad. Och det är det viktigaste.
Och det är väl som förgjort, för jag kan inte upphöra att tänka på ¤ och hur han har det. Jag blir utelåst, precis som alla andra och visst, det är väl lugnt. Jag klarar det. För jag klarar allting annat. Samtidigt saknar jag min bäste vän. Allt vi brukar prata om. Och så är jag på väg in i någonting just nu..någonting som jag tror är bra.

Jag låg och halvsov inatt när jag tänkte på meningen som ST sade:
"Jag vill bli en fast punkt i ditt liv, Loo. Inte som alla dom andra. Du ska kunna lita på mig"
Och jag tänkte hur många gånger har jag inte litat blint på alla som sagt såna saker. Hur många gånger har jag inte rusat in i relationer där jag trott, och verkligen trott, att saker varit som de sagt. Och sedan blivit nerkrossad till marken, eller bara besviken. För människor..de säger så mycket fina saker som de inte står för sen. Och det är väl okej. Fast egentligen inte. För jag har fan aldrig sagt något jag inte stått för. På gott och ont. Och så fort någon försöker komma nära så liksom slår jag bakut. Och jag är en idiot som gör på det viset men så är det. Men med vissa människor har jag inget försvar och det är väl också puckat.

Nu är festen över och alla har gått hem. Presenterna är öppnade och disken är diskad. Jag har ont i magen och ont i hjärtat och känner mig som om jag bara vill gömma mig. Ännu en sömnlös natt väntar mig. Och jag är kluven, jag är rädd. Har druckit och lite annat men ingenting hjälper. För om kroppen gör uppror så gör den.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är skiträdd och liten. Men jag måste vara stark. För det är det jag gör.

Figure it out

"Jag har din röst i mitt huvud
jag har ditt namn i min mun
när jag ligger ner
är det dig jag ser
jag har ditt namn i min mun"

Liselott fyller 27 år idag och jag vaknade lycklig i morse.
Det kunde inte bli bättre.
Hade en underbar kväll med ST igår. Eller, snarare..
en underbar kväll, natt och morgon.

You figure it out.

Till vänster: Expressen Sport's frontpage & löp idag. "Förhören Bilderna Kokainet". Intressant. Expressen, jag älskar er. Ni skriver verkligen om sådant jag älskar att läsa om. Det är naturligtvis dessa tre saker som idrottsvärlden bör engagera sig i.

Idag var hektiskt. Jag skrev och skrev, sen mötte jag ma, handlade lite hemlisar & julisar. Gick runt & log för mig själv i Kista Centrum med alla sina ljus och sin julmusik i alla affärer. Oavsett vad människor säger så älskar jag julen och det står jag för. Även fast jag alltid firat med en liten familj och även fast mormor alltid rubbat alla cirklar genom att gråta i mimosasalladen för att hon "bara" gjort 677 rätter och det inte räcker enligt henne, även fast morfar mest suttit och knorrat över dyra presenter och även fast jag och mamma skämtat om knark vid julbordet de senaste åren så gillar jag den.

För jag älskar granar, tindrande ljus, exalterade barn som vaknar klockan sju. Jag älskar att dona och bona och knäcka nötter och slå in paket och öppna dom och stå och koka rödkål och sill till fan avlöser mig. Jag älskade att vara barnet som fick all uppmärksamhet och jag älskar att nu vara den vuxna som börjar, så smått, att ta ansvar för julen och att verkligen göra det fint. Jag älskar tända ljus, julotta och töntiga julsånger ska vi inte ens tala om. Jag lyssnar i timmar till Bing Crosby's "White christmas" och kan riktigt se tomten på sin släde. Jag matar hem julskivor som en dåre och gör egna medleys. Jag kan promenera i timmar på stan och titta julskyltningar. Jag har sett flera julgransdekorationer redan som jag vill ha åt vår lya men är rädd att vi inte har plats med gran. Jag älskar julen och hela mitt liv har jag längtat efter en egen, gigantisk familj att fira den med. Om några år kanske jag har det. Då jag flyttat till mitt vita hus vid havet med mina älskade.

Jag gick som sagt runt i Kista och spanade in saker. Sedan "klarade jag av" min hyperneurotiska mamma som inte gör annat än ringer och skriker på mig, varpå jag åkte till Konsum, handlade hem pepparkakor och nötter och choklad och massor av mat och fyllde skåpet. Jag fick skjutsa matkassarna uppför Lundagatan med varuvagnen, för bära hade jag aldrig klarat av att göra. Genomsvettig kom jag hem, slog mig ned, tog en öl och gjorde lite kronärtskockssallad och pratade med ST och oroade mig för ¤ medan jag slog in Lotts paket. Min älskade bästa vän fyller 27 på fredag och jag har naturligtvis hittat den perfekta presenten. Radioskuggan sänker sig över Söder men jag känner ändå att saker inte är som de ska och nu har Lott dessutom blivit dunderförkyld. Stackarn ligger nedbäddad hemma hos räven och snörvlar. Det är resultatet av att stjärnornas liv är i gungning, det är vad som händer när någon av oss är i obalans. Äh, vad fan förklarar jag det för. Det var inget.

Men i år blir julen annorlunda. Ingen mormor som grämer sig och åmar sig. Ingen morfar som surar vid skinkan. Ingen stor familj och inga traditioner. Så, i år skapar jag den första riktiga, Lönnrothska traditionen. Jag träffar väl mamma och hennes inneboende en stund. Sen mina syskon. Sedan åker jag hem, och skapar min egen, tindrande jul, här på Söder. Och den som vill får delta. För här hemma kan jag skapa den ro och den frid som jag verkligen behöver. Och det ska vara fan i det om jag inte ska på julotta också.

Och nickelback säger det så verkligt och sant:

" This time, This place
Misused, Mistakes
Too long, Too late
Who was I to make you wait
Just one chance
Just one breath
Just in case there's just one left
'Cause you know, you know, you know

[CHORUS]
I love you
I have loved you all along
And I miss you
been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore

On my knees, I'll ask
Last chance for one last dance
Cause with you, I'd withstand
All of hell to hold your hand
I'd give it all
I'd give for us
Give anything but I won't give up
Cause you know, you know, you know.."

¤, jag tänker på dig.

Och people; min telefon är up n' running igen. Nu med nytt batteri, ny handsfree och den här gången ska jag fan ta hand om den ordentligt. (Tack för den ovärderliga hjälpen i butikerna i jakten på batteriet, ma!)

Inatt: Slår jag in julisar, presenter och lyssnar på:

Immortal Technique - Harlem Streets
Cygnus X - Positron
ATB - Don't stop
Loxitrop - Night train

Because of you

Jag sov fyra timmar natten innan så jag borde vara trött. Jag ligger i sängen och vrider mig med den förbaskade flimrande burken på framför mig och katten ligger vid min sida och värmer mitt huvud men kroppen vrider sig, huvudet lägger inte ned alla tankar som snurrar. Jag går upp och ut och röker och det blåser som fan och jag sitter i huva på balkongen ut mot gården med min cigarett och huttrar och huvudet sprängs. Jag går in och sätter mig och försöker engagera mig i tv:n men det går inte. Jag går omkring i det mörka rummet som enbart belyses av TV:n och huttrar och virar armarna tätare runt kroppen. Det går inte. Jag kan inte somna. Oron maler, gnager och drar. I bröstet skriker en kråka och jag vet inte vad jag ska göra.

Men tids nog..somnar jag. Till tonerna av Diana Krall's "under my skin". Jag minns den låten så väl. Jag har knytit det finaste minnet till den. Det var vinterårstid för ett år och lite över en månad sedan och jag minns att vi hade en matlagningsgrej med skolan och någon ringer på min lur och sjunger på min svarare:

"I've got Loo
under
my skin..."

Och jag minns hur varje hårstrå på min nacke reste sig och jag ryste till. Och jag minns den dagen, den kvällen, den kommer jag alltid att minnas, jag stod där vid flipperspelet med höfterna redo att skjuta, och jag förlorade hårt på Indiana Jones när han kom ner för den lilla gången, och jag såg i ögonvrån att det var han fast jag inte hade en aning om hur han såg ut. Det var en av mina närmaste vänner to be som promenerade in i mitt liv den dagen och ändå känner jag honom inte. Jag känner honom inte, för jag vet inte vad han helst äter till frukost och jag kan inte svara på vad hans vänner heter och jag vet inte hur hans mamma ser ut. Men något jag vet är, hur svårt han har att ta komplimanger och uppskattning och hur han gör en alldeles särskild rörelse med handen längs käklinjen när han blir nervös. Något jag vet är vilket svart hål som bor i hans själ och varför det finns där. Jag vet hur han tycker om att få vara nyttig, meningsfull, betyda något i andra människors världar, jag vet hur kluven han är till människor och jag kan skilja på hans äkta leende i kontrast till det han alltid har. Jag vet så mycket om den här människan fast han aldrig något berättat och jag vet när han inte mår som han ska därför att varje gång, precis varje gång, är jag sömnlös.

Och jag åt en smörgås och ett äpple och rökte ännu en cigg och drack vatten och såg ut över det kalla söder och såg klockan passera två och tänkte att det är ju en jävla tur att man inte har ett hederligt arbete att gå till. Jag fyllde på vattenflaskan och stängde av TV:n som ändå bara flimrade. Jag satte mig här igen och kopplade in lurarna, och hela min hårddisk på random i playlisten och då kommer den:

"I've got you
under
my skin"

Och det drömskt nattvakna lilla knyte jag är, sitter och lyssnar på Jazzlåt efter jazzlåt medan dagdrömmar och verkliga händelser blandar sig med varandra och jag tänker att det spelar ingen roll om jag hade någon här nu, för vadå, vad skulle jag göra med den. Personen skulle ljuga och smickra mig för att vi skulle knulla, utan att fatta att jag ser igenom det där smickreriet. Män gör sådär, säger en bekant. Det tillhör själva spelet att de måste jaga, ständigt, och de står liksom inte för de där fina orden. Jag hör honom. Det stämmer ju. Nu för tiden säger jag som det är. Jag berättar alla de där negativa detaljerna om mig själv för att de ska bli aningen rädda och inse att jag inte är flickvänsmaterial. Så att de kan försvinna så jag slipper engagera mig känslomässigt. Och det har ju fungerat ganska bra hittills. Med ett, och jag säger ett, undantag.

Och det undantaget är ju han. Min vän. Under vars hud jag varit och tvärtom. Och med honom handlade det aldrig om flingor eller vänner eller titlar. Vi bildade ett märkligt team avsides resten av världen. Och när man är i samma team som honom, så skimrar man. Man strålar av styrka när man går vid hans sida. När han tar min arm i krok för att lotsa mig till en märklig lunchrestaurang i city så känns det som om stora strålkastare lyser upp vår väg. Ingenting är omöjligt, Disney kan ta sig i röven och jag borde inte skriva det här.

Men, förstår du, ¤, jag skriver inte för att göra dig illa. Jag skriver för att berätta, att trots det som kanske besvärar dig så finns det åtminstone en människa, eller, jag kan faktiskt komma på minst två, som verkligen vet vem du är och dessutom behåller det för sig själv. Vi är minst två som gör mer än bara står ut, vi njuter av ditt sällskap.

Så, ¤, var du än är och hur du än mår;
när du är klar med din frånvaro. Då är jag här, precis som vanligt. Vi kan spela flipper. Vi kan gå till den där vansinniga libanesen som du jagade rätt på. Vi kan skita i att göra nånting. Vi kan snacka om allsvenska hitmatcher genom tiderna. Vi kan prata rövarspråket. Eller spela musik för varandra hela natten. Det är skitsamma. Jag bryr mig inte om vad fan jag gör, för att göra saker med dig gör mig varm, hel, lugn. På riktigt. Verklig. Ingen jävla bloggdramaqueen. Ingen jävla TV-sellout och ingen jävla mediaslyna på jakt efter fame and fuckin' glory.

Med dig, är jag Loo.

Och det må vara så att jag sitter och är alldeles för snyftig nu, med Diana Krall i bakgrunden och allt. Men det är sanningen.

..och det är nu jag smyger åter ut på rökbalkongen för att överleva natten.

Thinking

Idag kom morfar och den gode mannen och bytte lås på sundbybergslägenheten. Jag höll lugnt en diskussion medan låssmeden gjorde sitt, sedan sade jag;
"Ni vet att ni egentligen begår en olaglig handling va? och att ni får inte kasta ut oss. Ni får inte ens be oss att gå."
De bara tittade på mig men jag orerade. Morfar såg ledsen ut. Men jag måste ju försvara reviret. De gick. Med bytt lås. Men alla var kvar i lyan. Mission accomplished. Åkte till mamma igår och stannade över natten vilket var tur. Jag fick en oförklarlig rastlöshet i hela kroppen på kvällen som jag var tvungen att fixa till. Eller få utlopp för. Inget av det skedde. Spenderade dagen med att städa i lägenheten i Sundbyberg och ringa runt. Och rastlösheten. Och radarn ger så feta utslag.

The fox kom över till oss, drack en öl med mig och lott och jag och lott bara fnittrade. Vi funderar på att dricka oss onyktra nere på puben. Bara för att...bara för att min kropp just börjat göra rent uppror.


Jag vet vad det är nu, men det gör inte saken bättre.
Hallå? Minns du förkylningen? Jag med. Det här är samma sak.

Blåtiran & organet

Fan.

Jag vill verkligen vara independent, så fuckin' jävla självständig och inte låta saker påverka mig. Men nu gör de det, och det sätter sig fan inuti. Jag kan inte låta bli att S T Ö R A mig på vissa saker, saker som min bästa vän berättar för mig som får mig att bli alldeles kallsvettig. Men det är kanske så här det ska vara. Är det så här allt är när det "blir som det ska bli"?

Har legat och pratat i telefon med ST i två timmar, han trakasserar mig mest hela tiden och refererar till sitt organ som uppenbarligen skall ha någon form av egen identitet. Lustigt beteende hos män, det där. De refererar till sin kuk som "han" eller ett mycket andlöst "den" och inte sällan har de, om än hemliga för oss kvinnor, namn på dem. Oavsett vilket så har jag fått uppfattningen att manlighet handlar väldigt mycket om just organet. Organet i sig har ett par självklara budord som alla män verkar vara födda till att både följa och upprätthålla. Dessa är, som följer:

1. Du skall inte några andra gudar hava jämte ditt organ.
2. Det är bara charmigt om den "råkar hänga ut"
3. Organet HAR en själ. Punkt slut.
4. Om organet vill något, släpp genast allt du har för händerna och följ organets vilja. Se punkt 1.
5. Om det inte är möjligt att tillfredsställa organets begär, är du dömd att inte kunna tänka på något annat än just organet och dess vilja tills den blir tillfredsställd.
6. Organet har alltid sista ordet. Och första.
7. Det är bara charmigt att tala om och referera till organet och dess vilja. Alla kvinnor älskar det, oavsett vad de säger.
8. Om organet vill något står det över alla andra viljor. Utom en: Hunger. Om hannens mage är tom kommer hannen istället uppvisa gnälligt och bångstyrigt beteende tills magen fyllts igen. Därefter tar organet åter över.
9. Heterosexuella män som pinkar sida vid sida betraktar helt enkelt inte varandras organ. Någonsin.
10. Om du ändå råkar kolla, börja genast tala om sport. Detta indikerar på heterosexualitet och manlighet och urineringen kan fortskrida utan avbrott.

Så här är det. Mina ex har allesammans varit rätt självgoda typer som älskat att ränna omkring spritt språngande nakna medan de talat med sina organ. Nu är förvisso ST lite mer självironisk men det är alltid lika roligt. Jag vet inte vad det är med mig och män just nu..fan, de är ju överallt och de är fan riktigt snygga och skittrevliga men jag har inte en enda SUND relation, med någon av dom!

Det säger mer om bloggerskan än om dom, ska jag tillägga.

03:45

Jävla insomniahelvete. Kan inte sova. Sitter bara och ältar och oroar mig för mamma och katten., Har inte hört av mamma på fyra dagar och varje gång jag åkt dit har ingen varit hemma. oroar mig att någon tagit katten, kanske bytt lås. Får inte tag i mamma i telefonen och ingen av hennes vänner svarar. Jag ville åka dit men jag har ju den här jävla bulan i skallen. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Det bara MALER av tankar. Jag är förbannad på det mesta. Lite irriterad på mig själv för att jag släppte taget i torsdags, borde inte ha blandat in mig på det där sättet eftersom jag ser att jag bara lämnar förödelse efter mig. Jag borde inte sitta och må skit över hela grejen med ¤ heller, för jag ska vara stark kvinna och liksom tjena, här sitter jag och är hjälplös. JAG ORKAR INTE KLAGA mer över det här känslomässiga kaoset men jag kan liksom inte hejda mig.

En bekants bekant sa en rätt bra sak om det hela. "Ansvaret gör att han håller taget om dig". För det är ju det allt handlar om. Jag är ju TJEJ. Mig har man "ansvar" för, ekonomiskt och socialt och hela skiten, aha, i see, det handlar om att tillfredsställa delar av sitt ego som hör manligheten till och ingenting annat. Jag är ett ANSVAR och inte en människa, sug på den!

Jag är inte trött på män. Jag är trött på alla människor, som antingen säger saker som de senare inte kommer att mena men ändå framhåller det just då, människor som tror att mitt känsloliv är som något jävla lego och människor som har ouppklarade relationer som hänger som trådar och mitt i alltihopa så schwipp! Så har de gått tillbaka till sitt ex eller vad fan det är och börjar att IGNORERA en istället för att säga som det är.

Åt helvete med er och ge fan i att tro att ni ska bli stjärnor för en dag i min blogg bara för att ni knullat med mig. Vad fan är ni för andrahandsmediahoror egentligen? Knulla en riktig kändis istället. Lura någon annan, lek med grannens hund eller vad fan som helst.

Jag är så jävla less.

Den absolut märkligaste festen detta sekel, inträffade igår. Spektakel hos M&M. Alla var där. Bokstavligt talat. Folk jag inte hade en aning om bara trillade fram och tillbaka. Aktörerna som dominerade var som följer; 22-centimetersmannen, som stötte på allt kvinnligt och då specifikt de latexklädda kvinnsen, varpå han stolt för en väninna yppade att han var "välutrustad med 22 centimeter" så, hon skulle inte "bli besviken". Ett oerhört piggt gäng discoflator, som sågs röja järnet i röda rummet, en undergiven bekant som skall ha mer eller mindre erbjudit tusen kronor till en tjoig väninna för att dominera honom, vilket senare ledde till besvikelse å hennes sida när han avgått från festen. "Va! Har han gått? Jag skulle ju dominera honom i trapphuset!" . Detta tillsammans med ett piggt TBC-gäng gjorde saken rätt skön, och redan vid ankomst hade jag ett glas i handen. En viss väninna skrålade vilt och berättade historier om hur hon suttit och ridit av en av sina ragg samtidigt som hon stjälpt i sig vin. "Glaset stod ju så lägligt till!"

Vidare samtalades ämnena män, sex i allmänhet, bekantas bekanta, N hade tydligen stött på ¤ när hon varit och handlat en dildo på Golden Rose. TV-karriärer, varför kola är så jävla dyrt, och det faktum att ingen jävel skulle köpa det om det kostade hundra spänn grammet, musik, lesbianism och "gamla tider". Där tog kvällen en abrupt vändning. I någon form av väck-rus trillar jag och K in i ett industristrykjärn (!) och jag faller med huvudet före och tappar medvetandet. Några bar mig till en madrass. Där vaknade jag i morse. Med hjärnskakning och gigantisk bula i huvudet. Och hade ingen aning om hur jag spenderat timmarna innan jag däckade. Vilket fylldes i senare. K hade sminkat sig med en olämplig underlagskräm och showat i badrummet samt också målat J:s naglar. Någon hade åkt hem med någon trots att båda dessa redan hade varsin någon, och det viskades om 22-centimetersmannen nu fått något eller ej, hade inte han setts lämna spektaklet med HM? Det blev ingen dominans i trapphuset men det blev gröt till frukost. Störningsjouren hade varit där men inte haft mål i mun, så M hade fått säga "vad vill du? ska jag sänka lite?" och han hade nickat skrämset till svar. Sedan ringde Lott, som hade varit på spektakel igår med en annan bekant, vilket ledde till skvaller. Som alltid. Och jag vet inte, jag skakar bara på huvudet. Jag ställer mig utanför det där. I'm not the one who is fucking things up. Du är din egen varelse. Du bestämmer själv hur du vill behandla andra. Du bestämmer vilken plats de ska ha i din värld. Men det förstår du inte, för du är för upptagen med att skylla på strukturen.

"You say you don't want it

This circus we're in but you don't
You don't really mean it, you don't really mean it
How many fates turn around in the overtime
Ballerinas that have fins that you'll never find
You thought that you were the bomb
Yeah, well so did I"

Tori Amos - Spark

what am i gonna do when i get a little excited...?

"Du bär dom så väl

dom där oskyldiga ögonen

du sätter på dig en underbar förklädnad!"

Cabin Crew - Waiting for a star to fall och jag har sovit och duschat och plattångat håret och ska sminka mig och jag har en orm i min mage som snurrar och vänder sig.

NU är DET FEST!

NollEttFyrtioTvå

Det är rätt märkligt hur människors vägar korsas. Och hur rädda alla är för allting, allting som de egentligen inte behöver vara rädda för.

Människor stöter bort varandra utan att veta varför. Och när de kommer för nära någon så backar de undan, bara för att i nästa sekund ställa krav på varandra. Krav som den andre parten omöjligen kunde leva upp till. Och i den envetna cirkeln, där allt som räknas är hur den andre möter kraven eller hur den andre uppfyller den ena eller andra uppgiften. Mata hålet. Mata det långsamt tills det rinner över och du kräks. Eller kvävs. Och att kväva någon eller att kräva saker av människor, det är det sista jag tänker göra för precis som alla andra, så har jag varit där, gjort det där misstaget, piedestaliserat andra människor och sett dem som så annorlunda än mig själv. Men i nya relationer, oavsett hur de än är uppbyggda och oavsett vad för så kallade "förväntningar" som ligger i luften, så gör jag liksom öppet klart det där. Jag spelar inga spel. Play no games, say no names.

Nej tack, jag behöver inga specifika etiketter, jag hör vad du säger när du säger att du tycker om mig och jag väntar mig att du agerar på egen hand kring det här med att bara vara med mig eller ej. Jag kommer aldrig att be dig att göra någonting, men jag kan berätta vad som sårar mig och vad som gör mig glad och du får agera efter det. Det är din vilja, inte min.

"Can you hear me calling
Out your name
You know that Im falling
And I dont know what to say

Ill speak a little louder
Ill even shout
You know that Im pround
And I cant get the words out"

Jag mår så jävla bra idag. Matt och öm. Men bra. Matt, öm och drömmande. Matt, öm, drömmande och uppochnervänd. På ett bra sätt. Magen ilar. Huvudet gör volter. Allt det där. Nu musiknatt och filmnatt med mig själv. Imorgon - fest @ M&M:s place. Innan det ska jag lattja med Ma!

Jag är så jävla high and dry.

G

Har varit hemma hos G i ett dygn och bara stängt av omvärlden. Så jävla skönt. Mår skitbra. Kom just hem, lagade min bönröra i tomatsås, kokade pasta, åt det och lite glass. Är så väldigt LUGN inombords och går omkring och ler på tunnelbanan. Människor tycker att man är bra väck när man 100% nykter brister i skratt på T-banan och bara fnittrar. Det kanske man är också.

G är fantastisk. Man förstår inte riktigt hur han ser ut, för han skiftar hela tiden i uttryck. Han är inte en, han är flera. Jag vet inte hur jag ska beskriva så att ni förstår. Och fast jag nyss träffat honom känns det som om jag känner honom sedan länge. Han har det där bekant-obekanta över sig. Ni som vet förstår.

Men nu ska jag, som han sa, inte prata mer om honom.

Den här fredagen kommer jag att spendera framför någon skön film, med min tropicana-juice i handen.