Thinking

Idag kom morfar och den gode mannen och bytte lås på sundbybergslägenheten. Jag höll lugnt en diskussion medan låssmeden gjorde sitt, sedan sade jag;
"Ni vet att ni egentligen begår en olaglig handling va? och att ni får inte kasta ut oss. Ni får inte ens be oss att gå."
De bara tittade på mig men jag orerade. Morfar såg ledsen ut. Men jag måste ju försvara reviret. De gick. Med bytt lås. Men alla var kvar i lyan. Mission accomplished. Åkte till mamma igår och stannade över natten vilket var tur. Jag fick en oförklarlig rastlöshet i hela kroppen på kvällen som jag var tvungen att fixa till. Eller få utlopp för. Inget av det skedde. Spenderade dagen med att städa i lägenheten i Sundbyberg och ringa runt. Och rastlösheten. Och radarn ger så feta utslag.

The fox kom över till oss, drack en öl med mig och lott och jag och lott bara fnittrade. Vi funderar på att dricka oss onyktra nere på puben. Bara för att...bara för att min kropp just börjat göra rent uppror.


Jag vet vad det är nu, men det gör inte saken bättre.
Hallå? Minns du förkylningen? Jag med. Det här är samma sak.

Blåtiran & organet

Fan.

Jag vill verkligen vara independent, så fuckin' jävla självständig och inte låta saker påverka mig. Men nu gör de det, och det sätter sig fan inuti. Jag kan inte låta bli att S T Ö R A mig på vissa saker, saker som min bästa vän berättar för mig som får mig att bli alldeles kallsvettig. Men det är kanske så här det ska vara. Är det så här allt är när det "blir som det ska bli"?

Har legat och pratat i telefon med ST i två timmar, han trakasserar mig mest hela tiden och refererar till sitt organ som uppenbarligen skall ha någon form av egen identitet. Lustigt beteende hos män, det där. De refererar till sin kuk som "han" eller ett mycket andlöst "den" och inte sällan har de, om än hemliga för oss kvinnor, namn på dem. Oavsett vilket så har jag fått uppfattningen att manlighet handlar väldigt mycket om just organet. Organet i sig har ett par självklara budord som alla män verkar vara födda till att både följa och upprätthålla. Dessa är, som följer:

1. Du skall inte några andra gudar hava jämte ditt organ.
2. Det är bara charmigt om den "råkar hänga ut"
3. Organet HAR en själ. Punkt slut.
4. Om organet vill något, släpp genast allt du har för händerna och följ organets vilja. Se punkt 1.
5. Om det inte är möjligt att tillfredsställa organets begär, är du dömd att inte kunna tänka på något annat än just organet och dess vilja tills den blir tillfredsställd.
6. Organet har alltid sista ordet. Och första.
7. Det är bara charmigt att tala om och referera till organet och dess vilja. Alla kvinnor älskar det, oavsett vad de säger.
8. Om organet vill något står det över alla andra viljor. Utom en: Hunger. Om hannens mage är tom kommer hannen istället uppvisa gnälligt och bångstyrigt beteende tills magen fyllts igen. Därefter tar organet åter över.
9. Heterosexuella män som pinkar sida vid sida betraktar helt enkelt inte varandras organ. Någonsin.
10. Om du ändå råkar kolla, börja genast tala om sport. Detta indikerar på heterosexualitet och manlighet och urineringen kan fortskrida utan avbrott.

Så här är det. Mina ex har allesammans varit rätt självgoda typer som älskat att ränna omkring spritt språngande nakna medan de talat med sina organ. Nu är förvisso ST lite mer självironisk men det är alltid lika roligt. Jag vet inte vad det är med mig och män just nu..fan, de är ju överallt och de är fan riktigt snygga och skittrevliga men jag har inte en enda SUND relation, med någon av dom!

Det säger mer om bloggerskan än om dom, ska jag tillägga.

03:45

Jävla insomniahelvete. Kan inte sova. Sitter bara och ältar och oroar mig för mamma och katten., Har inte hört av mamma på fyra dagar och varje gång jag åkt dit har ingen varit hemma. oroar mig att någon tagit katten, kanske bytt lås. Får inte tag i mamma i telefonen och ingen av hennes vänner svarar. Jag ville åka dit men jag har ju den här jävla bulan i skallen. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Det bara MALER av tankar. Jag är förbannad på det mesta. Lite irriterad på mig själv för att jag släppte taget i torsdags, borde inte ha blandat in mig på det där sättet eftersom jag ser att jag bara lämnar förödelse efter mig. Jag borde inte sitta och må skit över hela grejen med ¤ heller, för jag ska vara stark kvinna och liksom tjena, här sitter jag och är hjälplös. JAG ORKAR INTE KLAGA mer över det här känslomässiga kaoset men jag kan liksom inte hejda mig.

En bekants bekant sa en rätt bra sak om det hela. "Ansvaret gör att han håller taget om dig". För det är ju det allt handlar om. Jag är ju TJEJ. Mig har man "ansvar" för, ekonomiskt och socialt och hela skiten, aha, i see, det handlar om att tillfredsställa delar av sitt ego som hör manligheten till och ingenting annat. Jag är ett ANSVAR och inte en människa, sug på den!

Jag är inte trött på män. Jag är trött på alla människor, som antingen säger saker som de senare inte kommer att mena men ändå framhåller det just då, människor som tror att mitt känsloliv är som något jävla lego och människor som har ouppklarade relationer som hänger som trådar och mitt i alltihopa så schwipp! Så har de gått tillbaka till sitt ex eller vad fan det är och börjar att IGNORERA en istället för att säga som det är.

Åt helvete med er och ge fan i att tro att ni ska bli stjärnor för en dag i min blogg bara för att ni knullat med mig. Vad fan är ni för andrahandsmediahoror egentligen? Knulla en riktig kändis istället. Lura någon annan, lek med grannens hund eller vad fan som helst.

Jag är så jävla less.

Den absolut märkligaste festen detta sekel, inträffade igår. Spektakel hos M&M. Alla var där. Bokstavligt talat. Folk jag inte hade en aning om bara trillade fram och tillbaka. Aktörerna som dominerade var som följer; 22-centimetersmannen, som stötte på allt kvinnligt och då specifikt de latexklädda kvinnsen, varpå han stolt för en väninna yppade att han var "välutrustad med 22 centimeter" så, hon skulle inte "bli besviken". Ett oerhört piggt gäng discoflator, som sågs röja järnet i röda rummet, en undergiven bekant som skall ha mer eller mindre erbjudit tusen kronor till en tjoig väninna för att dominera honom, vilket senare ledde till besvikelse å hennes sida när han avgått från festen. "Va! Har han gått? Jag skulle ju dominera honom i trapphuset!" . Detta tillsammans med ett piggt TBC-gäng gjorde saken rätt skön, och redan vid ankomst hade jag ett glas i handen. En viss väninna skrålade vilt och berättade historier om hur hon suttit och ridit av en av sina ragg samtidigt som hon stjälpt i sig vin. "Glaset stod ju så lägligt till!"

Vidare samtalades ämnena män, sex i allmänhet, bekantas bekanta, N hade tydligen stött på ¤ när hon varit och handlat en dildo på Golden Rose. TV-karriärer, varför kola är så jävla dyrt, och det faktum att ingen jävel skulle köpa det om det kostade hundra spänn grammet, musik, lesbianism och "gamla tider". Där tog kvällen en abrupt vändning. I någon form av väck-rus trillar jag och K in i ett industristrykjärn (!) och jag faller med huvudet före och tappar medvetandet. Några bar mig till en madrass. Där vaknade jag i morse. Med hjärnskakning och gigantisk bula i huvudet. Och hade ingen aning om hur jag spenderat timmarna innan jag däckade. Vilket fylldes i senare. K hade sminkat sig med en olämplig underlagskräm och showat i badrummet samt också målat J:s naglar. Någon hade åkt hem med någon trots att båda dessa redan hade varsin någon, och det viskades om 22-centimetersmannen nu fått något eller ej, hade inte han setts lämna spektaklet med HM? Det blev ingen dominans i trapphuset men det blev gröt till frukost. Störningsjouren hade varit där men inte haft mål i mun, så M hade fått säga "vad vill du? ska jag sänka lite?" och han hade nickat skrämset till svar. Sedan ringde Lott, som hade varit på spektakel igår med en annan bekant, vilket ledde till skvaller. Som alltid. Och jag vet inte, jag skakar bara på huvudet. Jag ställer mig utanför det där. I'm not the one who is fucking things up. Du är din egen varelse. Du bestämmer själv hur du vill behandla andra. Du bestämmer vilken plats de ska ha i din värld. Men det förstår du inte, för du är för upptagen med att skylla på strukturen.

"You say you don't want it

This circus we're in but you don't
You don't really mean it, you don't really mean it
How many fates turn around in the overtime
Ballerinas that have fins that you'll never find
You thought that you were the bomb
Yeah, well so did I"

Tori Amos - Spark

what am i gonna do when i get a little excited...?

"Du bär dom så väl

dom där oskyldiga ögonen

du sätter på dig en underbar förklädnad!"

Cabin Crew - Waiting for a star to fall och jag har sovit och duschat och plattångat håret och ska sminka mig och jag har en orm i min mage som snurrar och vänder sig.

NU är DET FEST!

NollEttFyrtioTvå

Det är rätt märkligt hur människors vägar korsas. Och hur rädda alla är för allting, allting som de egentligen inte behöver vara rädda för.

Människor stöter bort varandra utan att veta varför. Och när de kommer för nära någon så backar de undan, bara för att i nästa sekund ställa krav på varandra. Krav som den andre parten omöjligen kunde leva upp till. Och i den envetna cirkeln, där allt som räknas är hur den andre möter kraven eller hur den andre uppfyller den ena eller andra uppgiften. Mata hålet. Mata det långsamt tills det rinner över och du kräks. Eller kvävs. Och att kväva någon eller att kräva saker av människor, det är det sista jag tänker göra för precis som alla andra, så har jag varit där, gjort det där misstaget, piedestaliserat andra människor och sett dem som så annorlunda än mig själv. Men i nya relationer, oavsett hur de än är uppbyggda och oavsett vad för så kallade "förväntningar" som ligger i luften, så gör jag liksom öppet klart det där. Jag spelar inga spel. Play no games, say no names.

Nej tack, jag behöver inga specifika etiketter, jag hör vad du säger när du säger att du tycker om mig och jag väntar mig att du agerar på egen hand kring det här med att bara vara med mig eller ej. Jag kommer aldrig att be dig att göra någonting, men jag kan berätta vad som sårar mig och vad som gör mig glad och du får agera efter det. Det är din vilja, inte min.

"Can you hear me calling
Out your name
You know that Im falling
And I dont know what to say

Ill speak a little louder
Ill even shout
You know that Im pround
And I cant get the words out"

Jag mår så jävla bra idag. Matt och öm. Men bra. Matt, öm och drömmande. Matt, öm, drömmande och uppochnervänd. På ett bra sätt. Magen ilar. Huvudet gör volter. Allt det där. Nu musiknatt och filmnatt med mig själv. Imorgon - fest @ M&M:s place. Innan det ska jag lattja med Ma!

Jag är så jävla high and dry.

G

Har varit hemma hos G i ett dygn och bara stängt av omvärlden. Så jävla skönt. Mår skitbra. Kom just hem, lagade min bönröra i tomatsås, kokade pasta, åt det och lite glass. Är så väldigt LUGN inombords och går omkring och ler på tunnelbanan. Människor tycker att man är bra väck när man 100% nykter brister i skratt på T-banan och bara fnittrar. Det kanske man är också.

G är fantastisk. Man förstår inte riktigt hur han ser ut, för han skiftar hela tiden i uttryck. Han är inte en, han är flera. Jag vet inte hur jag ska beskriva så att ni förstår. Och fast jag nyss träffat honom känns det som om jag känner honom sedan länge. Han har det där bekant-obekanta över sig. Ni som vet förstår.

Men nu ska jag, som han sa, inte prata mer om honom.

Den här fredagen kommer jag att spendera framför någon skön film, med min tropicana-juice i handen.

Push the button

Mycket hinner ske på bara några dagar.

Jag ligger hemma hos mamma och flämtar. Det är fredag. Människor ringer på min telefon men jag har onda föraningar så jag svarar knappt. Jag låter det bara rinna av mig. Hjärtat slår så jag kan höra det. Jag begraver huvudet i händerna och ytterdörren öppnas. Det är morfar. Jag hör MTV "Oh father" med hon den där blonda Sundblad. Jag tänder en cigarett. Morfar slår sig ned mittemot mig. Han gråter. Stora, runda tårar faller ned för hans runda kinder. Jag vill hålla om honom men kan inte.

"Oh father i've been having these thoughts and i'm sorry is heaven still open for me?"

Jag vill skrika. Han säger att hans jävla gode man kommer att byta lås på lägenheten - MITT FÖRÄLDRAHEM, den trettionde. Innan dess är det bäst för mig att jag tar de saker som tillhör mig och packar in det någonstans. Då jag inte är biofuckinglogiskt barnbarn har jag hellre inga rättigheter. Jag - SOM VUXIT UPP MED DEN HÄR MANNEN SOM MIN EGEN JÄVLA FAR - har INGA rättigheter. Jag kan bara begrava mitt jävla blonda, misslyckade huvud i händerna och hejda gråten. Den trettionde är det kört, jag kommer aldrig komma tillbaka hit, det är ute med hela skiten. Jag vill med ens bara ta en fix och glida iväg, men det gör man liksom inte inför sin morfar. Speciellt inte inför en morfar vars gode man bestämt sig för att du och din mor är ondskan själva. Jag kan förvisso hålla med om att min mor är en oansvarig hynda som inte gjort ett hederligt dagsverke sen sin födsel men cut her some fuckin' slack - hon är ju paranoid schizofren. Jag vet inte. Jag kanske inte har några ursäkter längre.

Några dagar innan sitter jag på TITAN Televisions kontor på Östermalm och blir utfrågad om mitt kärleks och sexliv. Jag förvandlas till den där Loon som jag vet att alla älskar. Jag skämtar, jag babblar, jag är utanför mig själv flera fuckin' jävla meter. Jag gestikulerar och berättar historier om mitt misslyckade lovelife, jag berättar allt de vill höra och lite till.Jag är lysande, precis som jag är när jag verkligen är på G. För det finns en Loo därinne, som kan sälja på vem som helst precis vad som helst och hon är igång deluxe. Naturligtvis vill de ha mig med i TV och mer än så kan jag liksom inte säga. Jag ringer till ¤, som grenast blir orolig och säger klumpiga saker han inte menar och sedan är karusellen igång. Känslokarusellen alltså.

Och jag exploderar. Jag blir helt jävla galen på honom för jag tycker fan inte han har rätt att ställa krav på mig. Den här människan, vars tillvaro jag befinner mig i några timmar i stöten, den här mannen som jag älskar över allt jävla annat i hela världen, vars relation jag inte har makt över. Jag börjar gråta och skrika och känner inte igen mig själv. I ett års tid har jag hållt käften om hur ont det gör men nu kommer allt ut och jag bara spyr ur mig. Han får panik. Han kommer över. Han håller om mig och det är efter det jag skriver att jag älskar honom, för det antar jag också på något sjukt vänster att jag de facto gör. Samtidigt lider jag av pro-separationsångest, post-attachmentångest och pro-jag-måste-fan-ta-mig-ur-det-här-ångest. ALL jävla ångest, välkommen till min värld. Efter att ¤ åkt plockar jag ihop mina saker och åker till mamma. Jag orkar inte längre, det är för mycket. Jag åker dit och tar ett deluxeåterfall och skiter i hela saken. När nålen går in i min hud tränger tårarna fram och jag tänder en cigarett och väntar in bedövningen. Jag sitter alldeles yr efter att ha kräkts något vansinnigt och ser på mamma. Jag har dundrat mig fram på tunnelbanan och lyckats ta mig från zinkensdamm till sundbyberg på mindre än tjugo minuter med VNV Nation's "Fearless" i lurarna, och orden är så förbaskat jävla sanna. Jag är arg, jag är ledsen, jag är lack, jag är hela världens koncentrerade sorg. Jag är smärtan i mitt bröst, jag är saknaden i min mage, jag är våldet i min själ. Jag uppfylls av Ronan Harris ord, om och om igen, och sekunden som nålen går in i min hud vet jag att jag kapitulerat. Igen. Jag vet vilken förjävla hynda jag är som inte kan få något gjort, som inte kan leva ut som jag ska. Hon, som söker kärlek och ro i varje vrå, men som bara finner kaos:

" so many little things followed me
so many little things that bothered me
but I found my answer
from all the chaos that followed me
I have found my answer
I've told you before don't follow me
because I am not your answer

I am not alone, I am not afraid, I am not unhappy
these are the words I say to myself everyday
I am not alone, I am not afraid, I am not unhappy
tell me what ritual I should have today
but I'm not alone
I've resolved so many things and set myself free"

Kick, flip, suddade bilder. Jag sluter ögonen och faller ned i en grop. Nere i gropen kommer människor jag älskat och hälsar på. Bara de kommer ut, jag sitter fast i käglor vid marken. Mina älskade, mina vänner, mina fiender. De jag är rädd för borde finnas representerade. Men jag är inte rädd för fan själv. Det torde vara ett problem och det är det också. Vad ska du göra mot mig som jag inte redan gjort mot mig själv? Som ingen annan redan varit före och gjort? Du kan våldta min själva själ. Det spelar ingen roll.It's done.

"Hur är det lilla grodan" säger mamma.
DJ Tiesto featuring Maxi Jazz - Dance for life på dancefloor chart och jag förlorar mig in i skärmen.
"Mamma, jag är så ledsen att behöva säga det. Men jag är olycklig" säger jag.
"Jag vet"
"Jag menar inte att trycka ner dig som mor. Jag bara är det"
"Och, jag är ledsen att säga det, Loo. Men du är för intelligent för det här livet" säger hon.
"Fan heller" säger jag. "Det handlar om att jag inte nöjer mig" säger jag.
"Kanske" säger mamma.
"Men, du fattar..om jag nöjde mig. Då skulle jag liksom..då skulle jag bli som alla andra"
"Hur är dom andra?"
"Medelmåttiga jävla hustomtar som alltid nöjer sig"
"Jaha, DOM DÄR JÄVLA HUSTOMTARNA" säger mamma skämtsamt. Jag kan inte hålla mig för skratt. Sen spelar jag och mamma in roliga ringsignaler till min telefon. Telefonen som senare blir våt och slutar fungera. Jag blir skitförbannad. Måste ringa till idiotisk jävla kundtjänst imorgon och bråka. Hatar det.

Jag vet inte var jag ska ta vägen.
Jag måste handla. Jag måste ta mig ur cirkeln.
Push the button.


Fy fan.

älskade, älskade, älskade

"Eyes betray the soul and bear it's thinking.
Beyond words they say so many things to me.
A stranger here reborn it seems
awaking wonders deep in me.
If nothing's ventured nothing's gained
so I must seize the day.

And fighting time so hard I pray
that this moment lasts forever.
And will the world stay standing still at least for me.
Through my eyes stare into me.
I bear my heart for all to see.
With my face turned to the sun there ever standing still."

VNV Nation - Standing

Vi sitter stilla och håller om varandra
inga ljud slipper ut
i mörkret bakom mina ögonlock
är du min, så här -
för evigt
jag smeker ditt hår
jag griper om din hand
och jag vet
jag bara vet
att jag vill vara där
för evigt

Jag står stilla i hallen och dina händer runt min midja
du är varm, kapitulerad
jag lider av separationsångest
du smakar så vackert
min älskade stjärna, varför gör vi så ont?
min älskade, älskade, älskade
vi är så ett
Du stänger dörren så tyst
våra blickar talar i munnen på varandra
innan den sista glipan stängs

Jag vet bara en sak och det är
för resten av mitt liv
jag vet vad den meningen betyder
inga tvivel finns någonstans
du är en hel orkester
i mitt hjärta
älskade, älskade, älskade
jag är ju bara rädd.


"The Sun was born, so it shall die
So only shadows comfort me
I know in darkness I will find you giving up inside like me
Each day shall end as it begins
And though you're far away from me
I know in darkness I will find you giving up inside like me"

VNV Nation - Further


Idag: Möte med Titan TV. Överenskommelser och diskussion. Jag skriker senare åt den jag älskar i telefonen. Sedan är han här.
..för en sekund är jag komplett.

Lesbianism VS Knark

Haha! Samtal med ett gammalt ragg i telefonen:

"Jag visste inte om jag skulle ringa. Jag har hört att du har blivit lesbisk"
"Blivit lesbisk? Hur fan "blir" man det bara sådär?"
"Inte fan vet jag. Dom säger det"
"Vilka DOM?"
"Du vet...folk"
"På vilka grunder då?"
"Bor inte du ihop med en tjej?"
"Jo"
"Jaha, där ser du!"
"Men hallå. Lott är som en syster för mig. Vi knullar inte"
"Ni kan väl vara lesbiska för det"
"Det stämmer, men nu är jag inte det"
"Är du säker på det?"
"Nej, säker kan man aldrig vara men sist jag klagade av mig i en blogg så var det på grund av en karl. Nu har jag ju haft mina bisexuella äventyr in the past, men tro mig, jag är hooked på idioter till män"
"Jaha"
"Ja"
"Så du är singel och fri då med andra ord?"
"Vad har det med lesbianismen att göra?"
"Inget. Jag trodde vi var klara med att diskutera din lesbianism"
"Jaha, jag hänger inte med här"
"Är du det?"
"Vadå? Jag har ju redan sagt att jag inte är lesbisk"
"SINGEL menar jag!"
"Jaha! Ja, det är jag väl..."
"VÄL? Vad fan betyder det! Jag visste att jag inte skulle ringa dig. Du är alltid så konstig"
"Varför ringer du då?"
"Jag blev orolig"
"För att du tror att jag blivit lesbisk? Och det oroar dig? Borde inte mitt knarkande vara en större källa till oro?"
(tystnad)
"KNARKAR DU OCKSÅ?!"

Hahaha..karlar....

Rapture

12:13

L åkte till räven inatt och jag var förstås alone på zinken. Igår gick vi ner och köpte en riktigt flottig pizza och pratade om puckade karlar, för det är ungefär det vi har att prata om just nu. Förutom de BRA karlarna då. De är ungefär 99% färre än de dåliga. L har fått tag på ett bra exemplar, men vadå. Det betyder ingenting. Det betyder inte att det finns hopp för oss andra. Men för att öka hoppet så har jag bytt signal på min telefon, från "Empty streets" till "That's the way my heart goes". Jag vaknar varje morgon till elation station - Beat hackers RMX, och min sms-signal kunde ju ha varit någon snuskig men det är den inte. Imorgon ska jag på möte med TITAN television och jag är SKITNERVÖS.

"I can't get you off my mind
i just wanna be with you.."

Naglarna jag gjorde förra veckan sitter fortfarande grymt snyggt. Idag ska jag göra mig fuckin' gorgeous och ta mig ut. Och det är en kritisk månad. Jag längtar efter att få knarka ner mig. Jag vill verkligen inte vara i verkligheten hela tiden men okej, jag kör. Jag lyssnar på sugababes - push the button (DJ Xelax mix), har en fulltankad Ipod, en snygg K750i Live! med headset, jag har branded clothing, mina vänner och min plattång. Jag försöker koncentrera mig på tjejiga saker, ordinära saker, för sätter jag mig ner och tänker blir det körigt i skallen.

"I'm busy throwing hints that he keeps missing
Don't have to think about it
I Wanna kiss and
Everything erotic but he's too distant
I wanna feel his body
I can't resist it

I know my hidden looks can be deceiving
but How obvious should a girl be?
I was taken by the early conversation piece
And I really like the way that he respect me

I've been waiting patiently for him to come and get it
I wonder if he knows that he can say it and I'm with it
I knew I had my mind made up from the very beginning
Catch this opportunity so you and me could feel it 'cos

If you're ready for me boy
You'd better push the button and let me know
Before I get the wrong idea and go
You're gonna miss the freak that I control "