Physical issues + STORT TACK

Jag orkar inte ens tjöta igenom min skitdag idag. Men den var inget vidare. Efter att jag mötts av en avstängd hiss fastän de inte ska stänga av den, och fått omdirigera alla förmiddagsmöten och be bostödet komma och assistera mig ned för fem trappor med barnvagn och unge, hamnade jag på beroendemottagningen som alltid, för dagens medicin. Där drabbades jag av kallsvettningar, yrsel, jag var likblek och hade 58 / 110 i blodtryck, och kände mig helt förstörd. Läkaren vill ta glukosprover på mig, så jag får snällt rulla upp armen för att kolla sockret. Men det är inte sockret jag har problem med. Det är medicinen som gör det här. Låt oss hoppas att det här är övergående. Jag är förstoppad, visade det sig när jag kom hem. Förstoppning orsakar alltid den sortens reaktion på min kropp. Det är ett helvete. Jag vet att jag ger bort lite för mycket info här om min mages vara och inte vara, men jag kan inte hejda mig, jag har ingen att gnälla hos.

Hoppas att morgondagen blir bättre. Jag ska iallafall träffa Liselott imorgon för ett gemensamt projekt. Love it.
Och jag vet, jag har inte lagt upp den där historian än. Jag ville fila till första delen och..
jag antar att jag bara ska publicera skiten utan att tänka så förbannat mycket.
Bra där Loo, arslet ur vagnen.

Jag skulle vilja passa på att tacka vuxengruppen på Järfälla socialkontor, ni på kvarnen alltså. De jag träffat av er där har verkligen visat hur jävla grymt bra ni är på att hantera och hjälpa människor som verkligen behöver det. Ni har vänt mitt liv till det bättre, och nu visade ni återigen prov på stort ansvar, engagemang och medkänsla när ni också hjälpte en närstående till mig, när jag larmade er. Ni är GULD värda och ni, i motsats till alla idioter jag träffat både här och där de senaste åren, så är ni värda medaljer. Klappa er själva lite extra på axeln när ni läser det här, och sprid det, skryt om det, för ni är bevisen på att det finns engagerade, drivna och bra människor kvar i samhällsapparaten idag. Ett speciellt tack till min socialsekreterare, V.L, du tror säkert inte att du gjort så mycket, men det har du. För mig har du visat hänsyn, respekt och förståelse. Du har inte dömt mig på förhand trots min bakgrund och du har aldrig använt några översittartekniker eller annat trams på mig. Du har bara varit en medmänniska som fattat hur man hjälper folk. Du är en driven person med fantastiska åsikter, som står fast vid din sak och som verkar förstå vad ordet rättvisa innebär. Tack. Tack för att jag fick den här chansen.

Bild: Min älskade unge. Fy fan vad go han är. Och redan värsta fotogenisk.

Mitt kylskåp - revealed and x-rated!

Bild ovan: En annan sida av mig.

Jag har fått låna en ny digitalkamera av min far. En Casio Exilim, som jag ska ha tills jag får ordning på min gamla. Den är fantastisk! Den har video, värsta funktionerna och allt jag behöver. Framöver blir det MYCKET mer bilder i bloggen, ska försöka bifoga nytt varje dag - och dessutom kan jag Vlogga var jag än är! Premiär för "instant vlog with moving Loo!" soon!

Men nu har jag en utmaning till er. Vad har ni i era kylskåp och skafferier? Liksom, vad har ni för basvaror hemma, och hur ser era kylskåp ut? Vad har ni sitter på utsidan och vad finns därinne - det är jag ute efter. Jag är nyfiken på folks vanor, vad ni äter och hur ni tänker, vad som är viktigt för er. Jag har fotat min kyl, frys och mitt skafferi här - enjoy!

Och jag vill att åtminstone fade, tessi, Lovi kanske?, Dan, och gärna faster C fotar! Skriv i mitt kommentarsfält om ni väljer att responda!


Ovan: Min kyl. Massor av Fun Light-saft, coca-cola light och grejer. Förutom det: smör (ovanligt i mitt kök), barnmat, marmelad x 2 (aprikos och någon slags jordgubb) Thailändsk Black bean garlic sauce till wokning och marinering, sushi-ingefära (gari) , vegetarisk barnmat, sparris, Rödbetor och en drottningssyltburk. På nedre plan syns också marinerade vitlöksklyftor i lösvikt. Även ägg och lättdryck med varierande smaker, fläder, citron och svarta vinbär tror jag det är.



Ovan: I grönsakshörnan återfinns squash, paprikor, tomater, avocado och salladslök samt Rucola. Bredvid syns mitt beroende; Ramlösa och Loka, smaksatta i varierande sorter. Lokan är den med fläder och citron jag nyss förälskat mig i. Me loves kolsyrat, smaksatt vatten.



Här då! Här har vi barnjuice (ekologisk). grön pesto, Theralene (haha!), soya, Italiensk lättdressing (en onetimer, jag gör alltid egen dressing men den här hade en gäst med sig vid något tillfälle, bra bas faktiskt!), salladsdressing (inte heller min, kvarleva, kul att experimentera med), soltorkade tomater i påse, risvinäger (till sushi). Ovan syns ketchup, wasabi och lite smör. Den har jag i Alexanders mat, på order av BVC. (smöret alltså, inte wasabin)


Vid sidan om här, på micron, står Alex mat uppradad. Den står normalt sett inte där, jag ville bara rada upp den där för fotografiet så man fick en översikt över alla schyssta färger. Bara ekologiskt, vegetariskt och utan tillsatser.

Skafferi! Couscous, russin, kakao, potatismjöl och solrosfrön. I blå burken finns linfrön och jag tror det är en påse med linser som skymtar i bakgrunden. Nedanför finns fullkornspasta, makaroner, ättikssprit (jag gör egna inläggningar, jag vet, jag är som en liten tant) och.. öhh.. vi tar en bättre bild på det.. :

Okej, glasnudlar, gröna linser, nudlar, pasta, kokosmjölk, currypasta, mojito drink mix (vedervärdig, gör egen istället!), en uncle bens - tikka masala -sås, sirap och äppelcidervinäger. Förutom det vi nämnde ovan, förstås.

Ooh, några av de absolut viktigaste hörnstenarna i min matlagning. Eftersom jag lagar mycket asieninspirerat och hett vegetariskt, så är ingefära, vitlök, matolja och sesamolja ett MÅSTE. Det här ska finnas i varje hederlig människas kök - du kommer långt på ingefära och vitlök, och jävlar vad gott det är.


Övre frysfack: Återigen, hörnstenar i min matlagning. Här finns röd och grön thailändsk chili, det där gröna i mitten är limeblad, och det där vita är pepparrot.


Nedre frysfack: Vegetariska vårrullar, vegetariska "kött"bullar, fryst sushi, laxfilé. I kräftsalladburken finns en infryst överbliven middag, gissar att det är quornfärssås eller ingefärswok. Även fryst, hackad spenat, broccolibuketter, hemplockad rabarber (längst in) och ett paket tortillas.



Kylskåpsfronten: Apoteket - magnet, en askul seriestripp föreställande en mor med sin vilda unge hos doktorn: "Är det ADHD, doktorn?" frågar modern oroligt. "Nej, tyvärr, det är bara en vanlig skitunge" säger doktorn. Hilarious! Ett Aftonhoran-urklipp "Du ska vara snygg, framgångsrik och lycklig, annars kan du dra åt helvete" (angående försäkringskassans nya regler i början av året) , en NA-pamflett med mötestider, under det adress och telefonnummer till alla barnakuter och barnläkare i området, ett vykort från Costa Rica, (från pappa) , en magnet från grekland (pappa), och en massa oanvända hello-kittyklistermärken. Dessutom visitkort till någon viktig person (i detta fallet min läkare på beroendevården),vårdguiden-magnet, försäkringskassa-magnet, en DN-rubrik (eller var det expressen? nåja) "Dags för feministisk egoism". Där bakom är det någon broschyr för LSS-förmånen tandvårdsskydd. Eller vad fan det heter. Och så Hello Kitty förstås!

Ja, det här var mitt matförråd och min kylskåpsutsida. Det sägs ju att det man har på kylskåpet reflekterar ens liv och det man har I det, representerar vem man egentligen är. Jag vet inte om det är sant, men jag tyckte det var en kul grej att göra. Nu är det ER tur! Om någon är lagd åt det hållet så får ni gärna analysera min person genom mitt kylskåp och dess in och utsida, det kan ju vara intressant det med! Jag ska kolla klart på några till avsnitt av min nya hookup-serie nu: "greek", och dricka min Loka. Sedan ska jag lägga mig bredvid min son och somna med armarna runt honom för det har varit en lång, underbar dag på stan med alex och liselott. Hon är så jävla bäst, underbara människa! Alex med förstås, mina två favoriter - på samma ställe. Kan det bli bättre? Njo, förutom det faktum att det är fullständigt dött på kärleksfronten så borde jag inte begära mer. Jag är sugen på en höstromans, eller bara en flirt. Snart kommer jag väl signa upp mig på spraydate, syrran verkar ju ha feta napp där.. herregud..

Imorgon kommer det skvaller, och så ska vi se om vi kan få ut den där "så här var det"-storyn snart. Dessutom Vlog VÄLDIGT väldigt snart. Glöm inte att komma tillbaka och kika - du vet aldrig vad du kommer hitta här, i Social Ingenjörskonst - den enda blogg du behöver.

Fin

Sååå fin.

Kuben

Idag var jag och alex på förskolan Kuben och kollade läget.Vi blev runtvisade av en trevlig fröken som redogjorde för montessoripedagogikens grunder och hur de hade det. Det verkade vara en trevlig förskola, men jag fick inte den där "hemma"-magkänslan som man SKA få när det är RÄTT. Sen var det en annan sak. Jag kan inte låta bli att störa mig. Jag vet att jag är en petig pedantspråkmesserschmidt ibland, jag retar mig på små detaljer och så även här.
De hade satt upp en affisch vid ingången med bilder på när barnen var på utflykt. Där stod, med stora bokstäver:

"Utflykt med avdelning blåbär! Vi tittade på GAMMLA hus!"

Ååh, jag bara kände en sån där jävla irritationsrysning längs ryggraden. Ni minns vad jag skrev om lärare och språklighet? Är det för mycket begärt att ens förskolefröken ska kunna stava till "gamla"? Är det jag som är petig? För det var fröknarna som gjort affischen, skrivit med tjusig handstil och allt, inte barnen.
Sen kom nästa irritation. Fröken berättade om hur personalomsättningen varit under de senaste åren, och så förklarar hon:

"Ja, och det här hände ju när vi BÖT grupp, och.."

Böt?
BÖT?!
WTF!?
DET HETER BYTTE! BYTA, BYTTE, BYTT! Och "böt" är en av de fulaste böjningar som finns också i min bok.

Ja, det var trevligt men jag saknade den där "magkänslan" som jag vill känna när jag kommer rätt. Och helt ärligt så verkade personalen lite.. jag vet inte. Märklig. En kvinna såg ut som om hon var ett troll med jättemycket grått, långt hår som spretade överallt som om hon saknade borste. En annan tant verkade lite grå och purken. Lokalerna var inte superfräscha men helt okej. Det är bara det att "helt okej" inte riktigt duger.
Ett plus är att barnen verkade leka väldigt lugnt och de verkade fokuserade på det de sysslade med, tog egna initiativ och verkade på det hela taget behandla varandra bra. Men magkänslan säger ändå inte riktigt "Ja". Jag ska naturligtvis kika på en hel hög innan vi bestämmer oss, jag och alex.
Och jag kan inte sluta reta mig på det där med "böt" och "gammla". Sorry, men det kan jag inte.

Bild: Fotosession med mig själv, enjoy.

Uäää!

Och så skulle jag vilja kärringgnälla lite i vanlig ordning.
I mitt centrum här i Jakobsberg så kryllar det av små bås, på mötesplatserna och vid utgångarna. Och där står de. Försäljarna.
Och det är alltså diverse bolag som vill sälja sina jävla tjänster till mig genom att uppmuntra sina säljare till att hoppa på mig med frågor som "Ursäkta, vad använder du för telefonabbonnemang?" och "Stanna ett tag! Vill du ha råd med allt du drömt om? Vi här på GE Money bank.."
Vilka jävla idioter! För det första har jag nästan alltid hörlurar på mig. För det andra går jag med barnvagn. Och jag säger alltid "Nej tack" innan de hinner säga något. Men de fortsätter! Och följer efter! Och kör med idiotiska lines som "men om du väljer vårt erbjudande får du mer pengar över till knodden!" och andra bakhållsliknande argument. Jävla puckon! Om jag stressar ifrån er i 180 redan innan ni hunnit få syn på mig, borde inte det säga er någonting? Att jag inte har RÅD med något jävla lån med 21,87% effektiv ränta! Att jag inte VILL bli pådyvlad något, jag vill inte sälja min själ till ComHem, Tele2, GE MB eller vad ni nu representerar! Försvinn och sluta JAGA efter mig som några jävla vildingar!

Hörnini, när ni utbildar era säljare. Lär dom nånting om kroppsspråk. Tillexempel vore det läge att backa när kvinnor med barnvagnar gör 360-svängar och SPRINGER ifrån er och går omvägar för att slippa möta på er.

För övrigt så har alex en tandexplosion i munnen. Tre tänder håller nu på att komma ut samtidigt. Och detta leder till feber och enorm smärta när han ska ta flaskan. Jag tycker så enormt synd om honom. Kort efter att dagens vlog spelades in så borrade han in huvudet i min kofta och började jämra sig. "Mama, mama, mama, maammmmaaaa uäää!" som att det lilla livet försökte förklara för mig hur ont han hade. Jag har vaggat, jag har sjungit, jag har vyssjat och klappat och baddat den lilla pannan, jag har burit, jag har kramat och pussat bort tandtrollen och jag har masserat tandköttet med nappen. Ingenting har hjälpt. Slutligen, precis innan alvedon-akuten (ella) anlände till min dörr somnade han i min famn med nappen hängande i mungipan, helt utmattad. Lille vän, vad barn blir ynkliga när de blir sjuka. Och med all rätt, stackars älskade knyte.
Men nu sover min lilla bubbe.

Och en annan sak; häromdagen så skojfajtades ST med mig och slog mig med kuddar där vi satt alla tre i hans säng. Alex skrek genast till och tryckte sig mot mig med båda händerna och protesterade vilt. Som för att säga "Inte min mamma! Låt bli det där! Gör henne inte illa!". Jag fick ändra röstläge radikalt och försöka förklara för alex att mamma och st bara busade och att det inte var något farligt, men sen var han lite långsint på ST och ville inte riktigt leka med honom på en gång. Min lilla riddare, försvarar mamma minsann.

Det är märkligt hur radikalt ens liv kan förändras. För två år sen var jag någon helt annanstans. Idag har jag en Alex, en underbar solstråle som leker flirtleken med folk på tunnelbanor och som försvarar mig, och som somnar med nappen i mungipan efter en lång stunds feberyra. Vilken grej.
Har jag nämnt hur tacksam jag är för det?

Videoblogg med bubberiet!

Så kommer här, en efterlängtad (?) Vlog med bubberiet! Enjoy!

Brunett and no strings attached plus dinner

Jag blev brunett igår. Och mitt ex H tyckte inte alls om det. Träffade ST idag, och han sa varken bu eller bä om saken. More like "äh, jag ser bara en silhuett, du sitter i motljus". Sedan inspekterade han mig på lite andra fronter så vi gick inte djupare in på min nyvunna hårfärg. Ehm.
Det är apstressigt att åka till Rosenlund för att hämta min medicin varje jävla helg. Hoppas jag slipper restriktionerna och får ha medicinen över helgen snart, för jag kreverar. Jag och alex rusade dit, försenade och försovna, och inga hard feelings för alla sköterskor bara äälskade alex (jag älskar att ha en så charmig och glad unge som stjäl showen från det faktum att hans mamma är ett tidsoptimistiskt fuckup). Strax efter att jag lagt medicinen under tungan ringde ST lite spontant (mycket intressant, för han ringer aldrig spontant - om han inte intagit några alkoholhaltiga drycker so to speak) och jag och alex blev inbjudna i hans residens för lite TV-tittande och lek med ST's son X's bilbana (hängde ni med där?) (Nej fade, du kan hälsa ungen din att alex bara fick titta lite och känna, inget är sönder eller så :) - sedan försökte jag och alex tjata med oss ST hem, men han ville "vara hemma och lulla". Jag till och med lockade med god middag, nya filmer och vidare djupa inspektioner av hans fysiska lekamen, men den jäveln turned me down! Shit, i totally lost my charm these days, förr i tiden kunde jag övertala vem som helst till vad som helst, nu kan jag inte ens muta karlarna med att komma hem till mig och bli bortskämda!

Det här är hemskt! Kan det ha att göra med min nya hårfärg? I såfall bleker jag tillbaka. Med en gång. Jag vill ju inte vara ensamstående singelmamma resten av mitt jävla liv. Om jag inte ens kan locka till mig lite no-strings-attached-sex med tillhörande GRATIS MAT, var fan är världen - och mitt utseende slash charm - på väg?
Fuck, det här är illavarslande.

Mitt ex, aka Alexanders far, har gått under jorden och varit där i över en vecka nu. Eftersom du blockerat mig på MSN, inte svarar i telefon när NÅGON ringer och raderar dig från alla gemensamma communitys så känner jag mig nödtvungen att skriva: H, hör av dig. Jag har en uppsjö med folk som letar efter dig och som har ringt dig, och nu ringer alla till MIG. Så ta och hör av dig, för jag har tre meddelanden att lämna till dig.

Tid

Det här med skrivandet tar tid. Vill jag att ni skulle veta. Imorgon bör första delen vara uppe. Tillsvidare tipsar jag om ett seminarium som jag tänker gå på, på Lördag:
http://www.abf.se/?portalPageId=1304&arrangementId=93266
"Våldtäkt och romantik" är ämnet och det ska bli intressant att bevista ett feministiskt seminarium för att se vad den världen har att erbjuda mig.
Jag skriver åt er, så fingrarna blöder. Det blev mer grundligt än jag förutspått, så van som jag är vid att dela in mitt liv i kapitel, men allt kan inte kortas ner.
Hoppas ni har förståelse!

Förresten, jag tar tillbaka allt jag sa om att vara intresserad av waldorf. De är ju riktiga sektish-nutheads, herregud, jag begrep inte att det var antroposoferna som drev det, men med facit och en massa undersökningar i hand så begriper jag hela konceptet. Ont VS Gott? Nej tack. Färgkritor utan färgen svart? (det finns alltså speciella waldorf-kritaskar där färgen svart saknas, fråga mig inte varför) Nej tack. De får inte måla med linjer utan bara vått-i-vått, man pratar om mänskligheten som en god plats fram tills en viss ålder då allt plötsligt blir ondskefullt också. Herregud, håll er borta från min unge säger jag bara. Vilka nutheads.
Läste en mycket intressant tråd, pappa tipsade mig, en berättelse från en kille som gått på waldorf. Läs hans chockerande och märkliga story: Här!

Jag trappade för övrigt upp till 10 igår. Vilket uppsving! Ångesten är nästan borta och trycket har helt lossat. Jag behövde alltså bara komma in på rätt dos för att det skulle lösa sig. Wunderbar. Jag känner dock viss rastlöshet och oro, så kanske blir det 12 jag hamnar på, men inte mer än så.

Fantastisk, den där medicinska vetenskapen.

Backlash

Jag har haft väldigt mycket ångest den här helgen. Medicininsättningen går inte helt felfritt och obehindrat och detta resulterar i panikångestsymtom och luftfattigt tryck över bröstkorgen. Drar ständigt efter andan som om jag inte får luft. Igår blev det dessutom för mycket, overload totalt. Mamma ringde, båda mina besökare här hemma var stressade, uppträdde märkligt och sa ingenting så jag kände mig ansvarig för att hålla igång allting. Slutade med att jag i princip kastade ut folk för att få vara ensam.

Jag har varit i princip odödlig fram tills nu, mitt liv har bollats med fram och tillbaka och folk har undrat hur jag orkar. Jag med. Men så har det bara varit, en självklar sak. Nu har jag kastats tillbaka och börjat leva i en konstant backlash. Allt jag förträngt, all sabbad självkänsla, alla kemikalier, all frustration, vrede, sorg och abstinens jag gått och förträngt djupt inom mig har nu bubblat upp till min inre yta och kokar igenom bröstkorgen som en ständig, brännande het påminnelse om vilken katastrof jag skapat. Det bryter sig långsamt igenom bröstbenet och ilar nedför magen som ett uppslitet sår. Andningssvårigheter, luftfattighet, känslan av att kroppen och hjärnan är två separata sektioner av en enhet som kör varsitt race - det gör ont. Jag förväntade mig aldrig att den här resan skulle bli enkel, men jag trodde jag hade gjort upp med pinan genom att bara "bryta mig igenom" den när den kom farande. Istället rusade jag igenom den som en sprinterlöpare bort från ett oväder och trodde förstås att den korta skur jag fått över mig när jag började löpa, var allt. Nu har ovädret hunnit ikapp elitidrottskvinnan Loo i grenen "flykt", och jag saknar idag kondition att fly ännu en gång.

Samtidigt sitter jag här med ett barn, de stänger av hissarna så jag blir beroende av att ha barnvakt varje dag när jag går till beroendemottagningen eftersom jag inte kan ta mig ner med alex och vagn fem trappor ensam, och då måste jag ju ha folk här, som inte heller mår bra och som har sina issues att ta itu med, och sen är det H som inte mår bra alls, och jag försöker att hålla en god stämning mellan alla, och vill helst bara att de slår på hissfanskapet så jag kan isolera mig och inte behöver hjälp med en så enkel sak som att gå till beroendemottagningen. Jag är känslig för andras stämningslägen och när andra mår dåligt ovanpå detta, trots att det är mina vänner, så behöver jag, och vill jag, backa. Men jag kan inte backa av och fräsa åt någon som jag är beroende av för hjälp.. fattar ni? Moment 22. Imorgon är det lika illa igen och då har jag TVÅ tider att passa. Beroendecentrum OCH tandläkaren. Men just nu har jag för mycket panikångest så då måste jag boka om den - IGEN, och för att undvika att behöva dra hit barnvakter. Så imorgon bitti tar jag alex på ryggen i en ryggsäck eller nåt och bär ner honom och vagnen fem trappor, går till beroendemottagningen, får min medicin, pantar burkar till babysemp och tar mig hem igen, sen får folk säga vad de vill.

Och så måste jag alltså mer aktivt börja bearbeta skiten som bubblar upp, utöver det grubblande jag spenderar merparten av tiden med. Jag kanske måste skriva om det. Från början. En så här var det, typ. Det får bli så. Jag måste börja i rätt ände. Från början.
Jag börjar imorgon. Då kommer den. "Så här var det" - Del 1.