Falskt alarm

Bara timmar efter att jag gjort det förbaskade graviditetstestet som jag fått negativt på, så kommer den. Den röda armén. Och den är då sannerligen på berget. Deluxe. Så nu vet ni det. Ingen fara på taket, ingen makt åt Tengil, inga små Mini-Loo's, falskt alarm, kossan är motad i grinden.

Vi har successfully lyckats supa ner lägenheten till ett skick bortom allt förnuft inatt. Det är en bedrift.

Och så fick jag reda på att det är LÅNGfredag idag. Vad innebär detta, exakt?
Äh, det här kommer aldrig gå bra. Vi slutar där så länge.
Skepp O' hoj!

Städfirman Bajen

En kär (onämnbar) bekant till mig har startat "Städfirman Bajen" på rätt sida av stan. Detta har uppmärksammats av flera:
http://sjuttisju.blogg.se/
Jag är förbaskat stolt.

Framtid

Inatt, när jag låg och inte kunde sova, så gjorde jag slag i saken.

Jag låg och tänkte på en presumtiv framtid.
Och den gestaltade sig i flera former; den vred och snurrade sig i mitt medvetande så att jag blev alldeles yr. Och så kom den; det var som en slags uppenbarelse. För jag log för mig själv där jag låg insnurrad i täcket, med H bekvämt snusande intill. Och det var ett Kodak moment in my mind, en milstolpe. Utan Mike Foyle. Utan Infected Mushroom. För jag såg det framför mig, och pianot spelade så vackert, och i mitt medvetande var det jag som satt vid tangenterna.
För, jag spelar ju piano, och så även i mitt huvud flög mina händer över tangenterna och skapade det djupaste ljud av insikt jag någonsin kunnat skapa. Jag vet nu. Och jag kan höra havets ljud när det pulserar in mot land.
För att citera mannen som på en Turné med vilka-det-nu-var (Mötley Crüe tror jag bestämt?) snortade ett spår av myror:

"Mama,
I'm comin' home"

Och i min värld så blir allting med ens så enkelt. Och när H väckte mig idag, så log jag bara.
Misstänksamt spände han ögonen i mig och undrade vad det handlade om.
Men jag kan inte svara.
Inte just nu.

Så jag delger er en gammal historia från förr, ur en dagbok jag skrev för några år sen, som hint:

Jag har hört det så många gånger. Människor upprepar sig om och om igen. De tror att de är ensamma om sina tankar. Många tror till och med att de är så ensamma om sina tankar att ingen någonsin kommer att kunna förstå dem. Det tycks kanske lite väl ambitiöst så här i skrift, men det är någon slags vardag för många varelser jag omger mig med.

M ser på mig med den där frågande blicken och säger
"Loo, tror du att det finns en Gud? Jag menar, du måste väl tro på Gud? För innerst inne så gör alla det. De vill väl det? Alla vill väl det?" och jag sneglar upp från skärmen för att få en glimt av hennes ansiktsuttryck.
"Jag utesluter ingenting, men i min värld finns det dessvärre ingen Gud" säger jag.
Hon betraktar mig förfärat.
"Men vill du inte? Och om det inte finns någon Gud, vad har du då Loo? Har du tänkt på det?" och hon ser på mig med någon slags triumferande min, som om hon var den första att plantera den tanken i mitt huvud. Som om jag aldrig skulle komma på att ifrågasätta saken på egen hand.

"Det måste vara någon slags jaktinstinkt jag ersatt Gud med" säger jag och börjar återigen knappa på tangentbordet.
"Jaktinstinkt?"
"Ja, jag är driven av någon slags jakt. På det som är eller ska bli jag, eller kanske någon slags självuppfyllande. Eller sex, egentligen är det inte så noga, det viktiga är väl att man fortfarande känner lusten att jaga något" mumlar jag utan att egentligen fästa större vikt vid det jag säger.

"Vadå, hur kan en instinkt vara större än Gud?" menar M och ser återigen på mig med den där förstående-jag-vill-så-gärna-nå-en-enad-mening-i-den-här-diskussionen-minen.
"Tänk om Gud ÄR en instinkt för mig då, kan det inte vara så enkelt? Det sägs ju att alla har sin egen bild av vad nu Gud är. Kan någons bild då någonsin sägas vara fel, egentligen?" säger jag och rycker på axlarna, för det här med Gud, det är sannerligen inte min sak. Åtminstone inte i biblisk mening.
"Men Loo. Om du söker dig till en instinkt för tröst, hur ska du få kunna få några vettiga svar på dina frågor?"
"Kanske för att där inte finns några vettiga svar att få?"
"Söker du inte svaret då? På allt, vad det är för MENING liksom!" wosh, där kom det.

"Äsch, M" säger jag efter en stund.
"Vänd på det. Jag gör egentligen samma sak som du, fast omvänt."
"Vadå? Hur då?"
"Jag söker faktiskt inte svaret, M.Jag söker frågan."

M tystnar en lång stund och försjunker i någon slags meditativ fundering medan jag knappar på. Så öppnar hon sin lilla läppglansmålade mun för att tala igen. Den här gången för att bryta av hela meningsutbytet.
"Men Loo! Då kommer du ju få leta DUBBELT så länge!"

True, my sweet blonde. So true.

Ångestboll

Mike Foyle - Shipwrecked (Chillout mix)

Det är pianot i den låten, oavsett remix så går den rakt in i min själ. Dikterar vad som är verklighet. Dikterar sorgen, den hjärtslitande nervtråden som sliter itu mig, den pulserande sfären av rent kaos i centret av min bröstkorg. Ångestladdningen som en upptrappning först från djupet av min mage, sen som en skrikande fågel, en fågelunge med hjärtat i bitar. Osynliga styrtrådar liksom leder mig mot den enda sanna tanken; jag är inte mer än den jag blivit, jag är inte mer än den jag är. Jag kommer aldrig att bli mer än det jag stannat att bli, det här är mitt slutgiltiga, min högsta utvecklingspunkt. Härifrån kan det bara gå åt ett håll och det är nedåt, mot det liv jag valt bort.

Jag går och grämer mig hela dagen över ett presumtivt liv i min kropp och när H kommer hem är jag hungrig igen och naturligtvis hamnar vi i gräl, och sen går det inte att stoppa saken, och jag låser in mig mentalt, pansarskyddet åker upp, jag är så van, det går på automatik nu, jag reflekterar inte ens, ingen kommer åt mig, fast de gör ju det ändå, det vet både jag och dom, så why pretend?

Så jag försöker lösa problemet men det går inte. För då har vi redan kommit så långt in i grälet att det är tryckt stämning och han vägrar tilltala mig tillbaka. Och då kommer den igen, flyktkänslan, flyktviljan, jag motarbetar den men den står där, solklar och skinande, som en jävla uppenbarelse, kom, kom, fly iväg, åk bort från allt som skriker i ditt bröst. Du tror att du kan fly undan din egen smärta, få se hur långt du kommer. Kom då, Loo. Du är den mest begåvade du känner på att fly undan saker. Så fly! Spring din väg.

..men jag sitter kvar, med ångestbollen pulserande i mitt hjärtas centrum.

Och aldrig någonsin har Mike Foyle's piano grävt sig så djupt.

Mens-semester och Bailey's i ballen

H säger så mycket spexiga saker precis innan vi somnar. Jag ligger och skrattar mig fördärvad i flera timmar åt hans spektakulära fyndigheter. Synd bara att jag inte minns hälften av alla roliga grejer morgonen därpå när jag vaknar för att blogga. För några dagar sedan upplyste han mig lite piffigt om att "Älskling, är du törstig? Jag har fan Bailey's i ballen..här, smaka!" - därefter följer en halvtimmesutlägg om mitt rosa nagellack som jag har på tårna. Detta nagellack retar nämligen H till vansinne. Han påstår att det är ett "kärringnagellack", men jag är av en annan uppfattning. RÖTT nagellack är för kärringar, menar jag.

Strax innan sänggåendet inatt satt vi som vanligt på ett community's interna "fight club"-chatt och tävlades i att förolämpa folk så grovt som möjligt bara gick. Vi sitter alltså i detta stearinljusfladdrande vardagsrum, vid varsin flimrande skärm, och umgås via skärmarna istället för att vara "på" varandra hela tiden, vilket ger ett slags "allt-i-ett"-förhållande. I morse skrämde jag livet ur mig själv genom att vara morgonpigg och gå upp och koka kaffe och göra smörgåsar åt den hårt arbetande karlsloken och nu kan jag inte somna om, och borde inte heller då hela dagen blir förstörd, men jag sitter bara och tänker på allt jag presumtivt skulle kunna ÄTA, vilket i sig också är skrämmande då jag aldrig äter på morgonen.

Detta medför ännu en skräck, då jag fått för mig att jag är gravid (vilket skulle kunna förklara viktuppgång, en annan förklaring kan dock vara vattenansamlingen som kroppen lägger på sig strax innan Röda Armén klättrar upp på berget) och jag kan liksom inte shake the funny feeling off me, så nu måste jag följaktligen göra ett graviditetstest, som förmodligen kommer att vara negativt (för jag använder faktiskt skydd, like hello..? Jag är ingen dum tonåring..) och jag försöker komma på vad det i sådana fall kan vara, om det inte är graviditet, som gör att månadstramset tar tid på sig att dyka upp. Hittills har tankar på olika suspekta sjukdomar, vestibulit (vilket jag knappt vet vad det är, jag har bara hört talas om att det är en vaginal sjukdom och det låter ju förbaskat läskigt att ha det iallafall..smaka på ordet själva..vestibulit, liksom..) HIV och gud-vet-vad dykt upp i min lätt hypokondriska hjärna och det blir bara värre. Det jag vet är att det inte dykt upp någon röd jävla armé, jag äter som en häst (vilket förvisso kan vara ett resultat av H's gödningsprocess i kombination med det ökade alkoholintaget den senaste tiden..jag har ju fan gått och blivit en jävla groggande vinhagga), jag har märkliga balanssymtom (men även dessa kan vara inbillade) och..nämnde jag att jag äter som en häst?

V får komma hit idag så jag kan få det sabla testet avklarat så jag kan koncentrera mig på ENBART sjukdomarna. Det är det enda rätta. Ska jag vara i NÅGON form av "Tillstånd" är uteslutningsmetoden det enda raka att ta till som inledning. Funkar inte det så får vi helt enkelt gräva djupare i mysteriet med den frånvarande mensen. Kanske har mensen åkt på semester? Vore i såfall lysande. Hoppas den skickar ett kort. Vore kul att höra från den.

Jag håller er uppdaterade angående detta intrikata mysterium.

"It's almost over now.."

Dagens låt: N.E.R.D - Rock Star (Jason Nevins Remix)

Lysande idé vi hade, jag & H. Efter att jag kommit hem från SUSHIVurmen med MA igår, tänkte jag ta ett "avslappnande glas vin". Detta avslappnande glas vin blev tre, och fem, och sju, och så blev också klockan både tre, fem och sju på morgonen. Halv fem bestämmer vi oss för att "vila en stund". Jag skulle alltså egentligen upp och skreva på Ungdomsmottagningen eller whatever it was, med V, men V hade..hm...jetlag, så ingen skada skedd. Klockan sju ringer H's jobbskjuts. Han tar sig upp, fortfarande packad, till arbetet. Det enda jag hör är en pojkröst som viskar något i stil med "älskling. Du. Nu är det jävligt bråttom", sedan gled jag in i drömmen igen. Vaknade vid tre av att H ringde. "Upp ur sängen med dig min lilla hynda! Nu kommer jag hem med en arbetskamrat och ska dricka kaffe". Haha, the return of the desperate housewife. Då hade jag drömt att jag skulle på en kombinerad studentskiva / kostymfest med samtliga tjejer i TBC. Jag kom på nya ideér till kostymer hela tiden, men när jag åkt fram och tillbaka för att byta om så hade någon av tjejerna redan snott min idé, så jag fick åka tillbaka varenda jävliga gång. Freud? Någon?

Hur som helst; skuttade upp, bakfull men pigg, och diskade och gjorde i ordning lite kaffe till folket. Ringde V. "Fan, jag har supit ner mig borta i Canada, jag tror jag har blivit alkis" förtäljde hon. "Skyll på jetlag" sa jag. "Vila en stund så hittar vi på nåt senare".

Dagens härliga: Minns ni den där gamla bekantingen jag berättade om, som inte hörde av sig på ett år och sedan poppar upp på MSN för att skicka bilder på sin unge? Han skickade ett meddelande idag, när jag och H låg och kollade på Ghost rider. "Jag har tänkt på det där du sade till mig och jag tycker att du kanske borde tänka lite på din attityd och vad du säger till folk, så att du inte själv blir sårad" skrev han, innan han loggade av. Åh, dessa "hit and run"-MSN-folk! Skicka ett meddelande, logga av fort som fan, invänta kalabaliken. I know you all too well.

Hörrudu kexet, let me tell ya something. Jag har inte varit by no means otrevlig mot dig, det är du som skiftat färger i påfågelfjädrarna. Och det där om att bli sårad..lägg av, jag har fan patent på att bli sårad, och i nittio procent av fallen håller jag käften och går vidare utan gräl. Jag säger vad jag tycker, med viss reservation för att inte bli alltför kärringaktig och såra människor medvetet gör jag bara inte, och det var just en av de där frispråkiga sidorna jag äger som gjorde att du blev "polare" med mig från början. Om du sitter och ältar det faktum att jag sagt "nej tack, jag vill inte se bilder på ditt barn, för det är helt enkelt inte min bag" till all fördömelse, sure! Kör hårt. Har du inget bättre för dig på dagarna? Behöver inte ungen bytas på, jollras med, promeneras i parken eller något annat i den stilen? Well, GET ON WITH IT.

H tar en powernap, han har trots allt varit nere i ett skitigt grustag hela dagen, och jag sitter med Miss Kittin, N.E.R.D feat Jason nevins, Apoptygma Berzerk och Nine Inch Nails och jobbar arslet av mig på en text som ska in om..pja, en kvart. Som ni ser så har jag jävlarns bråttom. Som vanligt.

Men det tar sig, sa mordbrännarn. Det är "bara" Tisdag och jag har redan hunnit supa ner mig, skaffat ett officiellt kärringrykte, haft sönder ännu ett par headphones, gått upp två kilo (det är BARA godis och jävla snabba kolhydrater, helvete också!) - H säger att han ska "göda" mig så ingen annan vill ha mig, sen ska han ha mig till julgris i December också. Men jag har ett äss i rockärmen; Ephidrin och kickboxning. HOT DAMN, jag ser verkligen fram emot slutet på veckan om det redan är så här jävla vrickat.

Bara I Loo's liv, people. Bara i Loo's liv.

Bild: Gårdagens kaloribomb hemma hos MA. Är H och MA i maskopi angående den här julgrisgrejen? Inte konstigt man blir paranoid.

Madde och sekten

Bild: Ur dagens Aftonblad.
Prinsessan Madeleine, Svenskar i synnerhet, homosexuella i allmänhet och så judar, är enligt artikeln "hatade" av denna "kristna" sekt. Får se om jag får det här rätt nu.

Enligt min (förmodligen trångsynta) världsuppfattning så har jag ändå fått den allmänna uppfattningen att
1) Kristna, och kristendomen som sådan, står, eller åtminstone vill ge sken av att de står för den "goda" och "kärleksfulla" sidan av den svartvita värld som är religion.
2) Den motsatta sidan, som är representanter för allt som är Hat, ondska, mörker och smärta, är det "Djävulen" som står för. Och så alla hans hantlangare. Så, om ekvationen är rätt så har vi alltså två sidor. En god, ljus och kärleksfull sida med en "förlåtande" och "kärleksfull" Gud, och en "Hatisk och mörk" Djävul. Right i am?

Men nu blir jag förbryllad. Det är förvisso inte första gången jag läser om de här sekterna och deras varierande påfund och jag är väl medveten om att tex. Svenska Kyrkan sysslar med helt andra grejer än de här vansinnessekterna, men när inte de religiösa själva vet vilken sida de ska stå på, då tappar jag hoppet om mänskligheten. Eller, small correcture där; det var länge sedan jag tappade hoppet om mänskligheten. Ur artikeln syns nämligen väldigt många ord som jag inte direktassoccierar med Kristendom, såsom "hat", "krig", "okvädningsord" och allmän öppen hotfullhet, förakt och precis ALLT ANNAT SOM INTE ÄR kristet för fem jävla öre.

Att människor som skall "representera" den så kallade ljusa sidan går ut med öppna hatbrev är dessvärre en av anledningarna till varför jag för länge sedan valt att gå min egen väg i moralens djungel, och seriöst, jag ser inget fishy med varför nerds i allmänhet och folktrötta individer som jag själv "syr sin egen religion" eller bara skaffar sig lite allmän moral och folkhyfs istället för att döpa sig.
Eller super ner sig i ren jävla tragikomisk anda i väntan på frälsningen.
Which ever floats your boat.

I'm here to take back what's mine

Det är inte varje dag man vaknar av att man har en glad karl vid sängkanten som lyckligt pussar på en och får en att skratta tills man kiknar. Sådana dagar måste man passa på att gilla läget, för de är sällsynta, de där underbara förmiddagarna i sängen när man bara känner glädje. Han ger en sin sista cigarett och går till jobbet för att prata strunt med chefen, och man sträcker ut sig på sängen och röker den sista cigaretten och dricker ett glas coca-cola till frukost, bara för att man kan och bara för att man vill. Man sätter igång gamla Bettan borta vid hörnet och kollar mail; DJ Wriggle kör på Vardagsrummet på Lördag och om ni absolut måste veta så tänkte jag gå och kika på karlsloken.

"Put your loving arms around me

And you whisper to me when you

Put your loving arms around me

And inside your arms I'm burning

Put your loving arms around me

And you whisper to me when you

And inside your arms I'm burning"

Karen Overton - Your loving arms

Vi kollade på "The benchwarmers" igår, en sådan där "härlig" nördfilm. Jag tror att H skrattade typ, oavbrutet. Jag skrattade också oavbrutet, men mer åt H än åt själva filmen. Sedan tryckte jag i mig mina fem voltaren, det har blivit lite av ett skämt här hemma, jag och mina sjukdomar, "Älskling, tryck i dig dina fem voltaren nu så vi kan get on with it" säger H och jag skrattar ihjäl mig.

Idag ska jag och MA äta SUSHI, observera, SUSHI med stora bokstäver, inte med små gemener här inte. Det är lite av en tradition. Antingen äter man något med VERSALER eller så äts det helt enkelt inte. Vi ska plugga den NYA kursen och göra storslagna resultat. Jag är pepp. Jag är faktiskt mer än pepp. För, har ni kikat ut utanför fönstret? Det är ju vår, för bövelen! Det är vår, V är hemma, jag har en lycklig H som är på jobbet och ställer sig in, jag har en aldrig sinande 40GB Ipod som bara snurrar och snurrar mina alldeles mest svala sommarhits, och jag har inhandlat en "Summer glow"-hudkräm. Så nog fan är det vår, alltid. Och jag skulle vilja passa på att avsluta med en av min mormors gamla favoritskämt som hon alltid drog varje v(år):

Två män är ute och går. De möter tre kvinnor på gångvägen. Den ena säger;

"Tjena tjejer!

Vi har VÅR i luften!

- Var har ni ER?"

Den är dålig och gammal, men FAN så GÅNGBAR.

Bild: Gammal vårbild. Jag och lillebror @ Rissnekollektivets balkong, äter sprittårta- FAN vad stark den var, vill jag minnas. För er som vill ha receptet: Gör Yello på Läkarsprit, så hög procent som möjligt. När den är kladdig och yelloig nog; ÄT. Garanterade resultat!

Livmodertappad

Idag kom V hem. Hon stod och skrattade på flygplatsen med mobilen i tassen, just nyanländ, medan jag orerade om a) Hur jävla ont i livmodertappen jag har due to..ehm..nattens aktiviteter b) Det faktum att vi lika gärna kan gå och testa oss på ungdomsmottagningen öppet hus på Tisdag och huruvida jag respektive hon är sjukdomshärdar eller ej och c) Det faktum att män är opålitliga svin och kvinnor är opålitliga hyndor.

ÄNTLIGEN är världens bästa V hemma.

Vi har diverse lukrativa businessplaner, hon har en massa intressanta jobb på gång, och det har jag också. Idag skickade jag iväg mitt CV till ett gäng bemanningsföretag och en massa annat i förhoppning om att ha ett svalt kontorsjobb så här i sommar. Jag har ju faktiskt jobbat som konsult inom Finans, på Olsten, nuvarande Adecco, för många herrans år sedan, så lite bagage har jag allt, och grejen är den här, det är inte så jävla dramatiskt med kunnande av MD110-växlar och ekonomisystem när man är blond och snygg och ler en jävla massa. Jag vet att det är totalt förkastligt och jävligt, if taken seriously, antijämställt att säga så, men nota bene att jag faktiskt driver lite med konceptet också, så ni som tycker om att ta min blogg på alldeles för stort allvar och inte kan läsa mellan raderna; Sätt igång med det genast.

Jag tänkte ta hela testraddan på tisdag. Testa mig för allt! Ska jag säga och slänga upp mig i gynstolen. Entusiastisk som fan så klart. Vill de däremot sätta nålar i armarna på mig kommer jag förmodligen börja gråta som ett barn. Avskyr verkligen blodprov.

H katalogiserar om sina MP3:or för sjätte gången den här veckan, och vi ska snart ner och handla mat.

Härliga Söndag, och härliga jävla smärta i livmodertappen! Kids, don't do this at home. Haha..

Flygare: Veckans Onsdagstips - House när det är som fräsigast.

Säkra vårtecken

Det är vår på allvar nu. Detta vet vi med säkerhet, eftersom de allra säkraste vårtecknen, huliganerna, nu tittat fram från sina gömda vrår. Det är en fröjd för ögat: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1035795,00.html

För övrigt: K ringde från krogen. Där "missar" vi enligt utsago ingenting. Och V ringde från flygplatsen. Hon är hemma imorgon! Det allra roligaste är att hon stod 20 minuter innan avgång och pratade med mig i telefon och rökte (!) så de fick ropa på henne på Toronto Airport. "Can miss ***** please come to the gate.." Undrar vem av oss som är mest blond? Men skitsamma, hon kom på planet, och det är det viktigaste av allt. Hon kommer hem! MIN DARLING KOMMER HEM!

För övrigt sitter jag och H och lyssnar på gammal skitig hiphop och röker cigaretter och dricker billigt vitt vin så det står härliga till. Vi har täckt en bred range av samtalsämnen, bland annat Mötley Crüe, skitig hiphop, musik i allmänhet och gamla minnen i synnerhet. Och så kollar man som hastigast på Aftonhoran, och där har vi dom, i ledaren, dom säkraste vårtecknen ever.

Och avslutningsvis: Mina darlings, mina favoriter bland favoriter, VNV Nation, släpper nytt album den 5:e April. Tjuvlyssna och tanka på www.vnvnation.com !

Huliganer, en karl på lycklig pickalurv och VNV Nation. Kan det bli bättre?

Skulle inte tro det..!