lördag, april 17

The end


Begravningen och minnesstunden ägde rum en solig tisdag i slutet av April.
Loo finns alltid hos oss. I hennes texter, i hennes bilder, men mest i våra hjärtan.



Du är för evigt saknad.
För alltid älskad.



http://www.youtube.com/watch?v=OzcAGaHB2JU

40 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar att jag kunnat vara på Loo´s minnesstund men jag bor i Landskrona i Skåne och har ingen möjlighet att ta mig dit jag kommer dock att finnas där rent mentalt. Vila i frid Loo.
/Mia

Hysteria sa...

Jag är Selma, som Loo kände som Sara-Magdalena (bytte namn senare), förresten:)

Hysteria sa...

Det hade känts väldigt bra för mig att komma, så jag ska försöka. Bor i Göteborg men ska se hur jag kan göra. Tack så mycket för att du uppdaterat med informationen, men det som får mig att fundera om jag vågar är helt enkelt för att jag bara skulle vara en främling där och skulle det inte kännas fel för er? Tyvärr är det för mig just nu också en ekonomisk fråga, men det skulle betyda mycket för mig.

Eveline, lillasyster sa...

Hysteria: Alla får komma oavsett om man var bästavän med min syster eller läste hennes blogg. Alla som känner att dom behöver ta farväl är hjärtligt välkomna. Vi kommer redan ha en liten begravning som är endast för de allra allra allra närmsta, så jag planerade in en minnesstund för att just alla som vill ska kunna säga hejdå. Alltså alla de som kanske inte var just Loo's familj, men som ändå stod henne nära på något vis.

Folk får helt enkelt känna efter själva om dom orkar eller vill komma på minnesstunden. Det är inte alla som vill göra det, men det kan vara bra för att kunna bearbeta det olyckliga som hänt.

Kyrkan står i alla fall öppen för alla oavsett.

Kramar

Anonym sa...

R.I.P LOO. Sträckläste denna underbara, självutlämnande bologg. Vilken stark kvinna hon var! Allt det hon gått igenom under hela sitt liv. Blir så jävla förebannad på cancern som skördar liv efter liv, mest arg är jag när unga människor mitt i livet måste lämna alla som dom älskar! För er som är kvar beklagar jag er förlust och tackar för att NI bjuder in tyvärr finns det ingen möjlighet för mig att komma, men ett ljus kommer att brinna för LOO den 27/4 kl 14.

Kram Mia

Urban Cat sa...

Grymt fint att du uppdaterar oss & bjuder in till Loos minnesstund, det betyder mycket, ska du veta, Eveline!

Jag kan tyvärr inte komma, men jag kommer skicka mina tankar till henne den 27e kl 14, ändå!
Tack igen!

/Cattis

Hysteria sa...

Tack för svaret, Eveline. Tyvärr kommer jag inte kunna ta mig dit. Jag beklagar sorgen, återigen.

En väldigt personlig fråga, jag vet, men hur går det med Alex? Har tänkt på det en del.

Anonym sa...

Vad fint att ni bjuder in till minnesstund. Jag känner inte Loo, men har följt hennes blogg ett tag och hon har gjort ett väldigt starkt intryck på mig.

På en minnesstund som jag var med på så fanns det en vacker liten låda med lappar där man kunde skriva ned ett personligt minne av den bortgångne. För oss som inte riktigt orkade el vågade hålla tal var det ett fint sätt att ändå få ge en hälsning. Kanske ngt att spara till lille A.

Mina varmaste tankar till er alla i familjen. /Jeanette

Ina sa...

Alla mina tankar till Loos nära & kära idag!
Vi har alla olika livsöden.
Vissa mer tragiska än andra.
Än en gång, mina tankar finns hos alla Er som stod Loo nära.


Sedan brasan brunnit ut

En slöja av vemod och sorg stryker mot din panna.
Sakta vill jag den lyfta,
förvandla den till en blommande gren,
tända en eld av närhet att varsamt varsamt
lysa in i mörkret,
blåsa bort moln efter moln ur dina tankar
ur dina ögon -

Carl-Emil Englund

Varma tankar/Ina

Anonym sa...

Hej Eweline,
Strax före Loo gick en annan underbar tjej bort i cancer, hon har bloggat under titeln Annas blogg.
Hon lämnade efter sig en flicka som är lika gammal som Alex. Flickans pappa har skrivit en väldigt fin och informativ saga som han läser för flickan som en del i bearbetningen. Läs gärna den. Finns på den här länken:
http://annajansson73.blogspot.com

Mina varmaste tankar till er,
Lars

Anonym sa...

Eweline!

Hur går det med Loos son Alex?
Vem tar hand om honom och hur har han reagerat efter sin mammas bortgång?

Eveline (lillasyster) sa...

Anonym; Lite läskigt att svara till någon som inte anger sitt namn, men jag antar att flera andra undrar och Alex tas om hand. Jag vill inte heller ge detaljer kring vart han håller hus eller så då jag är rädd för att någon kanske ev. vill skada honom eller ställa till med problem. (Det finns alla möjliga människor där ute)

Men det vore väl väldigt konstigt om inte vi som Loo's familj såg till att Alexander hade det bra.

I övrigt vill jag inte heller tala för Alex när det kommer till hur han känner kring min systers och hans mammas bortgång. Det kommer han själv att kunna förklara i framtiden. Det är svårt för mig att förstå Alexander precis som det förmodligen är väldigt svårt för Alexander att förstå vad som egentligen händer nu när han bara är 2.

Men vi i familjen älskar Alexander lika mycket som vi älskar Loo. Så är det.

Monika sa...

Jag saknar Loo fast jag inte alls kände henne. //Monika

ELB sa...

Jag hoppade till när jag såg budskapet på toppinlägget. Loo "Lynxessa" död?

Jag "träffade" Loo för första gången på ett numer nedlagt internetforum för snart tio år sen där vi kom i luven på varandra så gott som ögonblickligen. Loo hade häftigt humör och jag vill minnas att hon sa att hon skulle sparka in pannbenet på mig vid något tillfälle. Jag betraktade henne dock som en värdig motståndare och det var alltid intressant att följa henne i diskussionerna.

Jag fortsatte följa henne på den här bloggen och även om vi aldrig hade riktigt samma livssyn så var det med viss glädje som jag följde hennes strävan att få ordning på sitt liv för sin sons skull.

När hon blev sjuk så trodde jag först att det inte var så allvarligt, även om jag kände med henne. Jag har själv sett cancerns verkningar på nära håll och jag hade en viss förståelse för vad det var hon gick igenom. Jag kunde dock inte tro att det skulle sluta så här. Jag menar - folk får ju cancer och överlever hela tiden, right?

Jag trodde alltid att jag förr eller senare skulle stöta på Loo. Ibland när jag rörde mig ute på gatan i Stockholm (jag bor inte i stan) så tänkte jag att jag kanske skulle springa på henne på det där sättet som man kan stöta på såpakändisar eller avlägsna släktingar av en ren slump. Nu kommer det aldrig att hända.

Vila i frid, Loo. Jag hoppas att du i döden kan finna den frid som du aldrig verkade hitta i livet. Var du är är.

/ELB

Anonym sa...

Jag vet inte vad jag ska säga.
Lärde "känna" Loo på samma nedlagda forum som ELB, och har aldrig träffat henne men har ändå läst det hon har skrivit genom åren.
Känslan nu är svår att beskriva, en tomhet är väl det närmaste som kkan beskriva det jag känner.
Loos texter har alltid berört mig, även om jag inte alltid har hållit med. Hon skrev alltid välstrukturerat och med glöd.
Hon är saknad.
//mark13

Anna &JoHan sa...

Tack så hjärtligt HELA fammiljenför den öppna minnesstunden. Kommer efter vi flyttat att besöka graven med en bunt blommor, rosa ska de vara.
Vacker minnesstund i Maria, tack för inbjudan, mycket tacksamma och sorgsna men det var hårt och lilla syster E, gråt, skrik eller vad som helst, skriv, rita eller gå ut i naturen med din saknad, längtan, och melankoli, prata, sjung, eller vad som helst, håll inte inne sorgen, go creative girl.Du är stark, inte ensam om dina känslor.
Stor varm Kram A, o JoHan

Anonym sa...

Loo!!!!

Idag var jag i kyrkan och tände ett ljus för dig... Efteråt gick jag in i en affär och köpte en helmysig nalle puh- handuk/badkappa till Alex som jag ska lämna till din pappa för vidarelämning....

Syns...

F-M

Åsa sa...

Tack kära Loo för alla dina ord.
Ord som för alltid förändrat mig. Jag hörde en gång någon säga att man rör aldrig vid någon människa man möter så lätt att det inte lämnar några avtryck, vem det än är. Och du Loo har verkligen lämnat stora avtryck hos oss som aldrig ens träffat dig, men som fått förmånen att läsa din blogg.

Jag slank in på din blogg i mars genom en annan blogg som hade en länk till dig.
Jag har nu läst din blogg från början och blev helt tagen av ditt livsöde och ditt härliga och underbara språk. Jag har dyslexi;) så det har tagit ett tag att läsa den, och jag kan säga att jag själv fått ett rikare skriftspråk tack vare dig!

Jag kommer sakna din blogg något oerhört och jag vill tacka dig för allt du delat med dig av.
Du ÄR en författare Loo! Önskar bara att du fått leva ett mycket längre liv och att du hade fått ha det underbart bra i ditt vita hus vid havet........
Hoppas du har det bra var du än är ♥

Candy sa...

Nä fy fan vad sorgligt. Vila i frid, Loo, och alla mina varmaste tankar till de nära & kära!

Didaj sa...

<3 du har blivit moster till en fin liten kille, han har våra ögon <3 Älskar dig och saknar dig :(...

Monica sa...

Loo, du är saknad av många! Din blogg har följts av många och kommer (hoppas jag) för alltid finnas kvar så man kan läsa den om och om igen.
Jag hoppas att din familj försöker släppa din blogg som en bok, tänk vad underbart det vore om alla människor fick chansen att sätta sig ner och sträck läsa dina ord och dina tankar. Din resa i livet.

Jag hade turen att få träffa dig ett par gånger. När jag träffade dig första gången hade du underbara A i magen. Du var så vacker med din mage och du lät mig snällt stryka dig på magen :) Gravilitet är så vackert, men jag vet inte om du riktigt höll med mig då med den stora och tunga magen du fick bära runt på.

Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för fikan som aldrig blev av :(
Jag skäms för att jag inte tog mig tid och hörde av mig till dig efter att jag flyttat tillbaks, vi bodde ju praktiskt taget grannar.

Jag fick veta genom H att du hade fått cancer, men jag var säker på att du skulle besegra den, Jag tänkte att NEJ, någon cancer ska inte få övervinna denna starka kvinna som vart med om mer än en själv någonsin skulle klara av.
Men ack så fel jag hade.

Jag följde slaviskt din blogg för att se hur det var med dig och kunde inte tro att det var sant när jag insåg att du lämnat oss.
Tårarna föll ner för mig kind i timmar efter det.

Jag ville så gärna komma på din minnesstund men kunde inte då jag fick förhinder.
Jag hoppas att jag får veta vart du är begraven så jag kan få komma och lämna blommor och sätta mig ner vid dig ett tag och få känna närheten av din själ.

Jag hoppas du har det bra där du är nu och vakar över A och din familj.
Om du vill tar jag gärna en fika med dig på andra sidan när det är dags för mig att komma över.
Jag tänker på dig ofta.

Evelina, om du läser detta får du gärna kontakta mig, vill så gärna besöka Loo´s grav om det är okej?

monica_underbar@hotmail.com

Vila i frid tjejen

Lillasyster Eveline sa...

Monica och alla andra som undrar: Jag la inte Loo i jorden för hon var inte den som skulle ligga där. Hon skulle vara fri.. så hon blev spridd. Nu finns hon överallt istället.

Kram på er

Jeanette sa...

Loo, i torsdags skulle du fyllt 30. Jag minns att du förra året skrev att skulle fira den med en hejdundrande fest. Tyvärr blev det inte så. Livet är så orättvist. Tänker fortfarande ofta på dig och din fina lille son.

Anonym sa...

Vila i frid och dansa med alla änglar! Fri från smärtan! Berörd så i bomben efter att ha läst här. Tvivlar än starkare på om det finns en gud. Hurkan han ge en enda människa så ofantligt många prövningar. Lilla A som kom som den stora lyckan, får inte ha sin mamma. Nä fy vad livet är orättvist! Kram

Greyskull sa...

Vilken chock jag fick nu! Lilla Loo som jag lärde känna på Elak Pistol är borta! Lilla Loo som verkligen hade något att säga, även oss lite äldre, finns inte längre... Må hon vila i frid.

Jag tappade bort henne lite efter att EP lagts ner, hittade henne på Lunar men tappade bort henne igen på grund av en del händelser i mitt eget liv. Loo slog mig ständigt med häpnad med sitt språk, sin argumentation och sitt klara intellekt. Hon lärde mig oerhört mycket om hur det var att vara ung, idag. Trots att det skilde ganska exakt 20 år mellan oss tror jag att jag och Loo hade haft jäkligt roligt om vi någonsin fått tillfälle att sitta ner tillsammans och dekonstruera olika samhällsfenomen. Nu blir det aldrig av.

Vila i frid, lilla älva.

Livmoderskeppet sa...

Tänkte på dig i förrgår natt och grät och kunde inte sluta gråta. Det är så orättvist. Jag tänker på dig och Alex varje dag. Det gör jag.

Jag och min man kämpar nu för att få ett barn ihop. Jag har frågat honom att om vi får en flicka en vacker dag, om hon kan heta Marion eller Loo. Det var längesedan nu som jag frågade det men som jag minns så tycker han att det var fint. Ville bara skriva det till dig och jag hoppas att du ser det här på något sätt. Och jag hoppas att det är okej. Har tänkt att jag kanske ska fråga dina närstående. men jag är inte gravid än, så det är inga akuta problem. Jag bara maler på för att du har rört dig i min hjärna så mycket den senaste tiden.

Varje gång jag får ett adhd utbrott eller något destruktivt landar i min hjärna och tänker orden "jag vill dö" så tänker jag att jag lovade att vara tacksam för mitt liv varje dag. Att minnas att den som behövde det mest, du, du förlorade det.

Jag måste lära mig att vara tacksam. Man ska inte ta så mycket för givet.

Jag gråter hela tiden jag skriver det här. jag önskar att jag skulle kunna läsa din blogg utan att gråta hela tiden:)

Kram

Det är jag som skrivit under Hysteria förut (för den som godkänner kommentarerna, om det spelar någon roll)

Jag skrev bara ur hjärtat. Jag hoppas att inget känns opassande.

Fade. sa...

<3 Kärlek på kommande årsdagen. Ditt minne lyser ljust här i webbvärlden.

Anonym sa...

Saknar ditt skrivande så mycket. Önskar så att du fått leva och funnits för din son.

timzguida.ouftas sa...

fint Blog :)

Anonym sa...

Tänker ofta på dig. Vet du har det bra där du är,och att du håller en vakande hand över din son.
Gång efter annan läser jag din blogg och mitt hjärta gråter!!
I mina tankar/ Jeanette

A sa...

Jag saknar den Loo jag en gång kände, och sörjer den Loo som försvann. Ditt skratt är det jag hör när jag tänker på dig. Då ler jag mitt i all smärta.

<3

jessica sa...

Hitta hit genom en top lista... men inget visste jag att hon hade gått över till andra sidan... vi alla möts senare, får tänka så, hon har det bra nu... inget lidande ^^. Tänker på er. kram

Anonym sa...

Jag tror det finns en djupare mening att vi möttes. Jag fanns där för dig tidigare, när du behövde. Du finns här för mig (nu när jag behöver det, nu när jag vill ge upp)Du får mig att fortsätta kämpa. Jag tänker på ditt mod och din styrka och otroliga personlighet. Loo du finns för alltid i mitt hjärta och kommer vara en vägvisare för mig i mitt liv.

Epistemologi sa...

Jag tänker på dig ofta. Läser din blogg, och tänker på din son och den avgrundsdjupa tomhet som han kommer känna efter dig. Men allt du gjorde och kämpade för finns kvar. Och han kommer känna det. Det finns kvar i dina texter, och han kommer se hur mycket du älskade honom och att allt du gjorde var i kärleken till honom. Loo, jag hoppas att din själ fått ro, även fast jag vet att du inte kände dig färdig. Kärlek/JAE

Mamman mitt i kaoset sa...

Loo, jag börjad läsa din blogg medan du fortfarande fanns här med oss. Dock hade du redan blicit sjuk. Jag blev som fastnålad och var tvungen att läsa från första till sista ord.

Kan inte förstå hur en männsika som redan som ung gått igenom så mycket också ska behöva kämpa för sit liv med en sån otäck sjukdom. Och förlora.

Jag hoppas din son har det bra och att du har möjlighet att vaka över honom. <3

Framförallt hoppas jag att Du har det bra, fri från sorg, fri från smärtor.

Du har berört mej så Loo. Går tillbaks till dina texter gång på gång. Och hjärtat gråter varje gång.

Så orättvist!

Anonym sa...

Beklagar:( -verkade vara en fin människa, .hamnade på denna sida av "misstag" men fastnade av vad hon hade skrivit... har inga ord, förutom sorligt. ta hand om er.

Tant Rasch sa...

Tack ska du ha Eveline, för att du åter Loos blogg ligga kvar åt oss andra att inspireras av.

Det jag känner att Loo har lyckats med är att ge andra modet att läsa hennes berättelse. I vanliga fall orkar jag inte med att ta in andras livöden när cancern drabbar dem men på det sätt Loo så målande beskriver sin kamp för en framtid med sonen, mot sin sjukdom och den glädje och vardagliga ton hon förmedlar överlag är verkligen nåt utöver det vanliga, stooor eloge åt Loo och stooort tack till dig, lillasystern, som står upp för din storasysters ord.

Adrienne Conrad sa...

Jag VET att det är flera år sen som du gick bort,Loo.
Men tydligen så har du nåt mer att säga(jag är inte förvånad) för att du har pockat,lockat,skrämt och skrällt i mitt huvud senaste 10-14 dagarna.
Ideligen så får jag "Beloved" i huvudet.. Kan vara så att jag vaknar på natten (oftasr 03.23) och måste kissa.. Ja,sen kan jag inte somna om. Jag ser framför mig,hur vackra Loo står och insuper varenda bokstav och varenda vokal.. Sen,utan att hon ser att ¤ har klivit in i lokalen,så börjar hela Loo vibrera,för att hon känner av ¤..

Herregud.. JAG känner smaken av ¤,bara genom Loo´s skrivna ord.

Vet ens ¤ om Loo´s öde?

Vart finns Loo´s grav? Vill väldigt gärna gå dit med en blomma, trots att jag hedrar hennes minne i mitt eget sinne..

Tror faktiskt att hon är här och klappar mig på håret. Känner hennes doft och en känsla av "du ska inte sörja mig. Festa ÅT mig"..

jag gör så gott jag kan!!

Hoppas att denna "spot" aldrig blir nerlagd!! För du kommer aldrig att bli GLÖMD!!

Love
//Adrienne

Anonym sa...

Tänker ofta på dig Loo, du gjorde stora avtryck.
Kram till alla!/Jeanette

Anonym sa...

And I find it kind of funny, I find it kind of sad
The dreams in which i'm dying, Are the best I've ever had
I find it hard to tell you, I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad World

Aldrig glömd

¤