Smärtor, social inkompetens och läkaren has done it again!

08:00 - Vaknar av smärtvågen igen. Vi snackar 13 på skala 1-10. Får sprutor, jag nästan lyfter i sängen. Det har ju varit så bra i flera dagar! Medicinerna, som tar tid på sig allesammans. I med dom. Till slut börjar jag känna mig lindrad, jag dricker kaffe, ProViva jordgubb (för de har bara ProViva här av nypon och blåbärssoppa etc och de smakar för jävligt!) och apelsinjuice med isbitar i. Märklig frukost kanske men det är vad jag vill ha. Ingen fast föda än, det kommer pappa med till lunch. Han kommer varje dag med lunch till mig, igår fick jag Thaimat, Vi åt tillsammans, delade på en enorm portion. Gott. Äter inte maten på avdelningen, den smakar för jävligt, det är liksom nån slags mikromat som kommer utifrån. De drar av plasten och värmer, jag har spytt upp den maten så många gånger att den blivit totalt vidrig bara att känna doften av. Allt luktar och smakar likadant. Jag äter frukt, soppor, dricker kaffe och juice, men maten får de behålla för sig själva.

Jag har bra kontakt med sköterskorna. Alla tycker att O är skitsnygg. Det är han ju också. O tror att de bara säger det för att vara snälla men det tror inte jag. De påpekar det, en efter en. Vi skrattar när de bäddar sängen. Jag är bra på att få dem att skratta när jag vill. Jag tror inte de tycker att jag är en besvärlig patient. Jag försöker att alltid vara trevlig. Även om man har ont behöver man inte behandla sina medmänniskor som skit. Jag har alltid undrat över det där, människor utan hyfs. Människor som inte vet vad artighet är. Människor som inte kan bete sig i sociala sammanhang. Det är människor utan fostran i min värld och jag förstår dem inte. Man kommer så mycket längre här i världen om man bara bjuder på ett leende lite då och då. Lär känna dem omkring sig, småpratar, försöker visa respekt. Och det handlar inte bara om att komma någonstans, det handlar om fucking common sense. Respekt, som sagt. Det förtjänar alla tills motsatsen bevisas. Naturligtvis finns det människor som inte förtjänar min respekt. Som pedofiler, människor som slår barn och djur. Etcetera. Men sådana möter man ju inte på ofta. Eller snarare, man vet ju inte allt om alla man möter och därför säger jag "tills motsatsen bevisas".

En annan sak jag funderat över är alla de här människorna som klagar över den "nya" informationsteknologin. De säger saker som "ja nu för tiden så ska ju alla skriva ut allt i sin status på facebook, helt menlösa saker liksom, som att de har diskat och nu ska dricka juice med tjejkompisarna, asså, vem f*n vill läsa det? Inte jag i alla fall! De här nya jävla företeelserna twitter och facebook och jag vet inte allt, det är så mycket menlös information som skickas kors och tvärs och jag tycker inte om det, det var bättre förr!"

Alltså, till dem vill jag ju bara säga: Stäng av din dator då! Läs inte skiten! Uppenbarligen finns det ju människor som roas av det här, uppenbarligen finns det folk, en hel del, som finner det en rolig sysselsättning att uppdatera sin facebook-status var femte minut, men det finns folk som golfar hela jävla helgerna under sommarhalvåret också och jag begriper mig inte på dem heller, men inte fan ser du mig hänga vid närmaste golfbana bara för att reta mig på det! Du behöver inte delta i den här "nya informationsteknologin" om du inte vill, eller hur? Du behöver inte ha facebook, avregga dig från sidan då om du inte gillar det! Så jävla enkelt är det, eller hur?

Men nej, det kommer du inte att göra. Du kommer att fortsätta gå in på twitter, facebook, myspace och allt vad det heter för att läsa och gotta dig i att folk "skriver ut sina liv på internet" så att du kan beklaga dig på närmaste kärringfika. Låt folk skriva vad fan de vill, det är väl ändå deras huvudvärk, inte din? Det här är det nya, lev med det eller strunta i det. Men herregud, orka störa sig på saker du så lätt kan stänga av.

Åh, nu kom den där läkaren in igen. Det komiska är att de tar upp det här med Alex i första hand, frågar om honom och var han är när jag är sjuk, frågar om min nya kille, och om mitt ex (!) och saker de inte har med att göra. Jag begriper mig inte på dem, jag har faktiskt människor som sköter allt som har med alex att göra och alex är fullt trygg i sin jourfamilj som jag haft sedan länge. Jag har en socialsekreterare som företräder alexander som sköter och delegerar till jourfamiljen, och så, som ni vet, en egen socialsekreterare som håller i övriga trådar gällande mig. Vilket jag tycker är mycket välfungerande. Varför läkarna HÄR kommer och ifrågasätter det i första hand istället för att fråga om mina smärtor är för mig ologiskt. Nu ska de dessutom komma in med en kurator i eftermiddag och diskutera någonting, jag frågade om vad det var men fick inget konkret ur dem. Jag poängterade dock att situationen med Alexander inte är något som de behöver lösa, och att det går bra att ringa till Alex socialsekreterare T om de har några frågor. Det är dessutom ironiskt att de frågar om det här först nu. Att de tar upp att jag har en ny pojkvän tycker jag är ett jävla övertramp. Och sedan frågar de om mitt ex! Inte fan frågar jag om deras förhållanden. Varför är det intressant? Mina jävla relationer har inte de med att göra. Vi får väl se vad de säger på kuratorsmötet som vi ska ha. Jag förstår inte grejen. Jag tänker inte sitta som i ett polisförhör och redogöra för mina relationer. Den där läkaren verkar ju ha problem med mig eller något. Det är andra gången han ställer sådana frågor inför ett helt läkarlag. Jag uppdaterar er.

Och du, det var fan inte bättre förr.

Småbarnsföräldrar VS frågelåda: Droger

Jävlar, vad folk blir upprörda på skribenten till Den Här artikeln, med anledning av följande rad:

"För egen del bekräftas jag i mina livsval och tackar min lyckliga stjärna att jag förblivit barnlös. Barnfamiljen verkar vara direkt farlig för den intellektuella utvecklingen, förståndet och sömnen."
Ojojoj, småbarnsföräldrar och surgummor och surkukar över hela landet rasar, för huuur kan han skriva sådär? Fan, det bästa sättet att sätta igång ett ramaskri these days är verkligen att kritisera småbarnsfamiljerna. Snacka skit om vem du vill men småbarnsfamiljer är fredad zon, passa dig noga för att kritisera dem, de kan inte göra något fel, de är ju så tappra med sin kletiga barnmat och sina jävla lull-ord och sitt nojsande med bekväma overaller och medhavd matsäck.

Men fan, Stefan Ingvarsson, jag håller med dig! Jag har själv småbarn så jag kommer de där småbarnsföräldrarna inpå knuten mest hela tiden och det är så spot on det du skriver, särskilt det du skrev om den intellektuella utvecklingen. Den tycks ha stannat av.
För medsystrar som tidigare varit politiskt eller socialt aktiva, och bröder som tidigare skrivit de mest rafflande reportage och som varit så engagerade, så jävla brilliant, som brytt sig om grejer och som verkligen gjort en skillnad, går ner i varv och slutar plötsligt med allt de tidigare sysslat med. De släpper allt och förvandlas, helt och hållet, till Föräldrar. Och då jag är en själv så måste jag påpeka att förälder, det är jag alltid hundra procent och först av allt i världen kommer mitt barn - som sig bör, men att sedan fortsätta med att "Ja, först av allt kommer barnen och sen kommer det inget mer..längre" är bara.. ja, vad ska jag säga? Patetiskt? Tamt? Lamt?

Jag var själv orolig för att jag skulle förvandlas till en MAMMA när jag fött Alex. Jag var orolig för att jag inte skulle ha intresse för samhällsutvecklingen längre. Så blev det inte. Jag är precis lika förbannad som förr, men med vidgade spröt. Och med extra fyllning.

Frågelåda: Droger
Jag har fått frågan om varför jag vill gå subutexprogrammet. Jag kan förklara litegrann kring mitt beroende och hur det fungerat, utan mediciner;
Jag har alltid haft en märklig känsla i kroppen. Det känns som att jag hela tiden måste "mata" kroppen med något, som att den har ett behov som aldrig uppfylls. Oavsett hur mycket jag ger den, vill den alltid ha mer. Det är ett sug som går från munnen och in mot maggropen, som strilar ut i fingrarna och vibrerar i mitt mellangärde. Jag har missbrukat allt som går att missbruka under min livstid om det så varit mat, sex, droger, kärlek, andra människor, allt, allt, allt. Och oavsett hur jag matat och matat kroppen så har den alltid haft det där suget, som måste tillfredsställas till varje pris. Och till slut blir suget så jävla överdådigt och gigantiskt att jag matat det, oavsett om det krävts en olaglig handling, för det är så desperat man blir. Det är så det känns. Den konstanta stressen, den konstanta rädslan för att det man gör ska upptäckas eller fördömas och framför allt, vetskapen om att det man gör bara drar ner psyket än mer i skiten och att man liksom bara skjuter problemen framför sig bara växer och till slut sitter man där, nerrvvrak, med abs i hela kroppen och skakar och röker cigaretter och anklagar sig själv.

Jag har alltid varit den där festtjejen som festat för att det varit det enda vettiga jag tyckte mig vilja ta mig för som gav mig något. Att träffa människor, prata, dansa, uppleva saker och utforska sig själv. För man ska inte glömma att knarkande har flera dimensioner. Det handlar inte om att sitta och "köra ner sig" och "komma bort från verkligheten". Alla som säger att knarkande handlar om det har inte knarkat. För att ta droger handlar i allra högsta grad om verkligheten. Utan droger lever jag i ett mellanläge, ett distance land där ingenting är nåbart, allting känns så långt borta. Men med droger i kroppen är sinnena skärpta, de är som satellitspröt som bara tar in allting och matar in information i ultrahög hastighet. Multitasking och multicomputing och full fart, så funkar det. Äntligen ÄR man i den där verkligheten som alla talar om! Äntligen analyserar man, man känner viljan och man förstår så oändligt mycket, hur saker hänger ihop. Samtidigt som man är så kär i det som drogen ger en, nämligen styrkan att klara av allt omkring en, så bryter drogen ner ens psyke inifrån, som en liten skalbagge som sitter och äter och äter samtidigt som man är upptagen med annat.

Och just som du trodde att du var on top of the world, en odödlig som kör i 220 måndag till söndag och som aldrig stannar för att reflektera för det behövs inte, så hugger drogen dig i ryggen genom att bryta ner din kropp. Ditt psyke blir som en öken utan drogen, för psyket vet inte annat än att hantera saker MED drogen i sig. Du ligger där och sönderfaller i ditt eget personliga mikrokosmos och blir mer och mer världsfrånvänd, inåtvänd, ditt humör går i bergochdalbana, du skriker inuti men ingen hör. Och det värsta är att du inte ens ser det hända, för drogen har gett dig skygglappar och nojor, så det är alla andras fel, men inte ditt. Det är allt annat utom drogen det är fel på. Så är det ju. När folk försöker hjälpa dig att sluta så ser du inte, du hör inte, för det var ju drogen som räddade dig ur dig själv, det är ju tack vare drogen du fått alla vänner, fått den här nya synen på livet, fått den där orken, vafan, kom inte och försök ta det enda jag någonsin behövt, ifrån mig nu när jag äntligen känner mig som en dräglig människa. Så är det. Det är därför man brukar säga att man kan inte hjälpa en missbrukare sluta knarka förrän hon vill det själv. För man måste ha kommit till en viss platå, man måste ha brakat samman och insett vad det är som hänt. För är man kvar i skygglappsfasen och skyddsfasen, där man försvarar sin drog med näbbar och klor, så är man inte redo att börja sluta. Det är precis som att försöka övertala någon att sluta umgås med sin bästa vän. Vafan, min bästis ljuger inte för mig, men DU där! Du ser misstänkt ut, ska du komma och tjafsa? Och så tar man upp fighten.

Men tyvärr, precis som att drogen var din nya bästis så är den också din nya, och väldigt starka, fiende. För det börjar långsamt gå upp för dig hur livet är utan drogen. Och det är ungefär då du börjar inse att du kanske inte vill dansa tango med drogen längre, eftersom den är en backstabber. Men då är det för sent. För du är - en Beroende.

Och tack vare detta, så har jag suget. Jag har en kropp som vill bli MATAD med allt möjligt och det tar aldrig riktigt slut. Jag måste få bort suget, annars löper jag återfallsrisk efter risk, så länge jag har något annat att fokusera på så går det, men det är så inåt helvete svårt. Och jag behöver hjälp för att bryta en vana som jag har odlat i nästan nio år. Jag är väldigt långt på väg, men jag har så mycket kvar. Självklart ska jag klara det. Det sista jag vill ha, är ett nytt jävla abuse-förhållande med Drogen igen. Jag vill bara ha det lugnt och fint med min son och mitt liv så att det kan börja, så att jag kan börja jobba mot mina mål, för jag har väldigt, hög ambition. Det har jag aldrig saknat. Jag har bara saknat kapacitet att förverkliga den.

I'm getting there.

Premiär - Videoblogg!

"Alla barnen.."

Hamnar i bråk med en gammal kär bekant på webben. Han är omtalad sedan förr, men jag ger fan i att publicera hans initialer för det gör ingen skillnad. Samtalet kretsar kring det faktum att jag inte kommer att ta med mitt barn till McDonald's i framtiden, för att jag har gjort vissa val i mitt liv som är politiskt färgade och som även handlar om att jag inte vill ge min unge den där vidriga jävla skitmaten oavsett hur "god" den är. Han menar att jag är oschysst som mor som inte låter mitt barn göra "som alla de andra barnen" och där är det igång, då jag kontrar med att "visst, alla de andra barnen skjuter heroin - ska han inte få en kabbe också?" mest för att prove my point, att man måste inte göra saker bara för att "alla andra" gör det.

Jag berövar inte mitt barn en viktig del i utvecklingen för att jag inte kommer ta med honom till palatset av raffinerat socker, fett och amerikansk leksakskommers. Han kommer inte att sitta i psykologsamtal och bearbeta trauman för detta som vuxen. Det är inte militant att neka sitt barn föda som enbart - enbart - är dålig för honom, och att tidigt stödja snabbmatskulturen istället för att gå på lite bättre restauranger lite mer ofta, och att laga aasgood mat hemma. Jag tycker heller inte att man är en dålig förälder enbart för att man låter sina barn äta där, och jag prackar inte på någon annan mina "militanta" åsikter. Det är bara det att jag inte ser något annat argument FÖR att tillåta sina barn äta på donken, förutom det där idiotiska argumentet "men alla de andra barnen gör ju det och de tycker att det är så kul..", för det skulle i såfall gå att applicera på väldigt mycket annat som barn vill göra och då räcker det plötsligt inte som argument. Jag tror inte på att follow the leader, och ärligt talat; Jag vet inte om jag ser den där stora massan som går till donken med sina ungar som särskilt tillförlitliga ledare att följa. Hur vet jag det? Jo, för om de hade koll på vad den där maten egentligen innehöll, om de tog till sig den fakta som finns runt den och inte var så förbaskat mediablinda och litade mer på en reklam som nämner ordet "kostcirkel" än verkliga, vetenskapliga rön, så skulle de aldrig i livet ta sina små ögonstenar dit och än mindre mata dem där. Men nu är det så att massan är en bunt stressade individer som tror att Aftonbladet är en riktig nyhetstidning och som röstar upp artister som Markoolio och 50 cent på topplistorna. Människor som de skulle ha föraktat och snackat en jävla massa skit om om det inte vore för att de hade cash, skum bakgrund och släppt en trallvänlig tune om absolut ingenting, vilket är enda kravet för fame these days. Så sorry (with a little horry) om jag inte riktigt släpper allt jag har för händerna och rusar med huvudet före mellan de golden archers när jag hör argumentet "men alla andra gör ju.." - eller, som den där klyschan man fick höra i skolan uttrycker sig: "Om alla andra hoppade utför ett stup. Skulle du också hoppa?" - är jag en lämmel, eller är jag en människa? Valet görs HÄR och NU.

Var och en bestämmer förstås hur de vill göra med sina barn och jag skulle aldrig mästra en annan förälder i deras ledarskap. Det är småsint och kontraproduktivt och leder ingenstans än till konflikt att försöka tvinga på någon annan sina moraliska principer. Och jag är inte perfekt någonstans. Jag gör inte perfekta miljöval alltid. Jag äter skräpmat emellanåt, även om jag undviker just hamburgerkedjor. Min poäng är inte att jag är en politisk och moraliskt perfekt, korrekt förälder som enbart skall klä min unge i ekologisk bomull (även om jag gärna vill) och bara låta honom leka med pinnar och kottar (för det vill jag verkligen inte). Vad jag menar är, att om jag inte håller fast vid den etik och moral jag faktiskt har, och försöker att vidarebefordra bra värderingar och ett visst tänkande till mitt barn, så är jag, i mina egna ögon, inte en bra förälder. Det handlar inte bara om maten, utan hela det sociala konceptet McDonald's som deras reklammakare så intensivt försöker skapa. Med sina slogans, sin plastiga, sterila mat och hur de utformar restaurangerna, och med det ena säljknepet efter det andra så uppenbart skapat enbart för att sälja på mig och mitt lättlockade barn en jävla massa kvalitetsusel, undermålig föda så vinner de noll poäng hos mig. Men att tänka som jag gör, är enligt honom att vara militant, och sedan framkommer det också att jag har en massa jobbiga åsikter om allting, att han upplever att jag ibland bara har åsikter för att "ha dem" och att han finner det uttröttande.

Men vafan, känner du så så är det väl ingen jävel som tvingar dig att umgås med mig? Om jag nu är så militant och om du har sådana problem med att jag väljer etiskt i mitt vardagsliv, att jag valt bort kött för att jag tänker globalt och solidariskt och för att jag gör små val i min vardag som jag tycker gör skillnad både för mitt samvete och för miljön och människorna omkring mig - hur det kan vara ett problem fattar jag inte, men visst - varför bekymra sig om mig? Jag ÄR sådan. Det är liksom en del av mig att ha åsikter om saker. Man behöver inte gilla det men jag är starkt emot orättvisor, rasism, nazism, (kalla mig gärna militant men hela den här grejen med etnisk rensning provocerar mig. Jag har ingen aning om varför) alla former av förtryck, jag är emot diktaturer, djurplågeri, kärnkraft och nä, jag betalar inte överpris för mat jag inte ens skulle mata min egen jävla katt med, och lär min unge att det är en konstart att få en leksak varje gång den ska äta bara för att "dom andra" gör det! Ska jag bara sitta här och resignera och skita i allting då? Jag är alltså en dålig mor för att min unge inte får träffa Ronald McDonald?

Det är ju skönt att människor passar på att berätta vad de egentligen tycker om en när man angriper en svag punkt hos dem. De går runt där och håller inne med sina åsikter och sitt tyckande. Att de själva svänger sig med rasistiska uttryck, tillexempel, och skämtar bort det, för vadå, neger är ju inte ett så farligt ord och vadå, svartskalle, så heter det väl liksom, det är ju inte nedsättande, de kallar ju varandra för neger, gör de inte? Klart det heter negerboll och vafan slappna av, det är bara ett ord! Visst, det är bara ett ord. Jag har några andra fräscha ord till dig som kanske kan falla dig i smaken: HYCKLARE, skenheliga jävel, smygrasist, fegis, dubbelmoralist.. Så länge det är OK för dig att kritisera mig för den mat jag väljer att ge mitt barn av omtanke och god moral, så är det väl desto mer OK för mig att kalla dig smygrasist, eller? För, är det inte det man är när man pratar om ett specifikt grannskap och hur man inte vill bo där för att det är "så jävla mycket turkar och negrer som bor där"? Eller, är jag trångsynt nu? Är jag militant nu igen för att jag inte tycker att det är riktigt hundra att placera människor som aldrig gjort dig någonting, i ett jävla fack? Tror du att de bad om segregation, inbördeskrig, fattigdom och svält i sina hemländer? Tror du att de satt där i sina rika städer, smorde sina händer och sa till varann att "Nu jävlar lämnar vi vårt hemland och vår kultur för Sverige, så vi kan leva på deras enorma socialbidragsnorm (ca 3000 kr / månaden) och verkligen snuva dem på pengar? Vi lämnar hus och hem och våra utbildningar som inte kommer betyda ett skvatt i det europeiska landet för ett städjobb, för att få höra varje dag att vi ska 'dra dit vi kom ifrån', för att vi ska bli diskriminerade på krogen, i arbetslivet och i sociala sammanhang och bo i en betongförort med tusentals andra kulturer inpå knuten? I ett land där brott mot oss handläggs sist av alla i prioriteringen och där folk hånar oss för att vi bryter på det språk vi nyss lärt oss för att passa in?" JAVISST SERRU! Det är ju FETT logiskt!

Nu när jag tänker efter så tror jag att Ronald Mc Donald kan bli en rätt skön förebild ändå. Jag väljer hellre en ecstasypåtänd clown med dåliga matvanor och epilepsiframkallande klädsel än någon vikinghärstammande grinpelle som springer omkring och är rasse utan att ens stå för det ordentligt. (Och what's the deal med att folk är stolta över att härstamma från Vikingarna by the way? och då menar inte jag dansbandsversionen utan de där plundrande, våldsamma, imbecilla jävla våldtäktsmännen till hedningar som åkte runt och brände ner byar och våldförde sig på allt de såg? Samtidigt som ett helt crew med Conan - Barbaren - killar härskade och lekte primater med fördelar i nordländerna så satt det liksom kvantfysiker i asien och uppskattade storleken på universum.. men ni tycker att det är något att skryta med att vi var storväxta och kunde karva spikklubbor och var duktiga på att supa och knulla? Verkligen.. intressant åsikt!)

En cheeseburgare, någon?

Kvinnan med de överdrivna åsikterna, ni vet, hon som har en massa åsikter bara för att hon inte har något annat att komma med, signar ut nu.

Radio! Ute Nu!

Radioprogrammet "Barnaministeriet - om den förlängda tonårstiden" som jag medverkar i går nu att lyssna på på webben! Klicka dig in på http://www.ur.se/Vuxen/Radio/Barnaministeriet/ och välj "Lyssna i UR:s mediaspelare". I menyn väljer du program "barnaministeriet" längst ned i menyn - det står bara "barnaministeriet" och inget mer. ("Lyssna på hela programmet"). Jag är ganska nöjd, men oj, vad rolig man låter i radio, inte alls så som man föreställer sig sin egen röst. Jag hade glömt det helt. Jag minns att, när jag gick MedieProgrammet i Lötskolan / SUC, så sände vi egen radio en timme i veckan och gjorde små reportage och jag minns att jag inte riktigt gillade att prata eftersom jag tyckte att jag lät så märklig. Men det var rätt kul ändå.

Min schyssta musik kom inte med, de spelade mest pop och sånt, men det är inte så viktigt. Det viktiga är att reportaget blev bra och att jag fick chansen att medverka. Tack till Antonio De La Cruz som skapade ett bra reportage utan att "förvränga" eller styra det som han ville ha det, som många journalister gärna gör, även om jag uppfattat att det är mer vanligt inom TV. De TV-grejer jag medverkat i (fråga inte! piinsamt!) har liksom inte varit jag och det har blivit helt annorlunda än jag tänkt från början. Plötsliga ändringar, chockfrågor och därefter katastrofal klippning så att det låter som att man säger något helt annat än det man säger är klassiska nöjesjournalistiska TV-jobb i ett nötskal. Så är som poängterat inte fallet här.

Idag var min far här på besök och hade med sig mat och en golvmopp. Fantastiska pappsen, han vet vad jag behöver. Innan det gjorde jag slag i saken och skurade sovrummet och gjorde i ordning Alexanders spjälsäng, (vårstädning.. jag har läst flertalet bloggar den här veckan som behandlar det, våren sätter fart på folk deluxe!) bytte lakan och gjorde fint åt honom med nallar och annat plock så jag är väldigt nöjd, det ser supermysigt ut där han ligger och sover i sina nya rena lakan. Mumin, så klart. Både mumin och barbapappa är favoriter hos mig för de är några av de minst könsspecifika figurerna - barbapappa är, tillexempel, rosa, vilket är helt underbart! Och så lyssnade jag, pappsen och H på radioprogrammet tillsammans.

Kvällen kommer spenderas ensam i min nystädade lya. Kanske moppar jag ett rum till när jag ändå har en ny mopp att showa med. Vilken vardag!

Notering / Viktig Bulletin

OBS! Ändring igen! RÄTT tid för programmet återigen! Nu ska det bli rätt!


Viktigt: Radioprogrammet jag medverkar i kommer att sändas NU PÅ LÖRDAG klockan 11:03, på 103,3 Mhz på FM-bandet! DIREKT EFTER MELODIKRYSSET! Ratta in och lyssna på allt trams jag (tydligen) hade att säga om vår generation, vuxenvärlden och allting där emellan!

En ny bloggpost är dessutom på väg.. stay tuned!

(Rättad i efterhand då Mi var så klarsynt och såg att jag skrivit fel dag!)

"Roa mig!"

Så här på juldagen måste jag också få lov att reta upp mig över saker och ting, annars vore jag knappast mrsgonzo. För att spinna vidare på tråden jag påbörjade igår och diskussionen kring "nätsnacket" - som förr omnämndes 'Lunarspråket' när det handlade om infantila, språkliga drag men som nu kallas varierande ting beroende på plats då Lunar inte längre är den största eller mest intressanta ungdomssajten. (Varför det är så kan vi diskutera någon annan gång..), så tänkte jag ta upp en annan grej jag retat mig på. I och med att jag är höggravid med svullna fötter och ben och fan hans moster så sitter jag ju rätt mycket på webben nu för tiden, och så även i vissa chatter. På de här chatterna tappar jag totalt det intresse jag tidigare hyste för mänskligheten. Om människor (läs; unga människor mellan 17 - 30 år) är sådana här jävla menlösa sömnpiller live in action som de är på webben så vill jag inte ha med mänskligheten att göra. Vi tar en öppen chatt på ett community tillexempel. Så här kan det se ut:

Användare1 18 år | 21:22
Meh.. Guuu va jag har trååååk

Användare2 21 år | 21:22
Gjort nått kul idag?

Användare1 18 år | 21:23
Nää.. trååk.. kan ingen skriva nått roligt?

Användare2 21 år | 21:24
Asså jag har nya bilder i galleriet kolla in dom killar!!!

Ja, ni fattar..Här kommer totalt uttråkade människor in och har "tråkigt" och vill att någon ska skriva någonting "roligt" för att underhålla dom. Det kan aldrig slå dom att de själva är rena sömnpillren? Hur jävla rolig framstår jag att vara om jag kommer in och skriver "Tråååk.. ROA MIG!"? Vad sägs om att själv ta initiativ till att starta en diskussion? Nånting måste du väl vara intresserad av? Inte? Men vad gör du på dagarna, människa? Jaha, du går i skolan. Vad gör du mer då? Nej, "hänger med polare" är inte ett legitimt intresse. Har du ingenting alls att prata om? Inte? Men hur fan fick du polare från allra första början, ditt jävla popcorn? Betalar du folk hela dagarna för att roa dig? Ja, men släng för helvete in en hundring på mitt konto så ska du få se på grejer! Och sen vill du att vi ska titta på dig i ditt galleri? Jag förstår, du är ett praktexempel på uttrycket "Ljuset är tänt men ingen är hemma"? Inte så många aktiva celler kvar därinne va? Det krävs en IQ på 50 för att klara av att öppna en dörr, har jag hört, hur har du det med den saken? Nej men VAD SÄGER du, kan du STÄNGA den också?

Så här är läget; Precis som mamma och pappa sa åt en när man var liten så är det dessvärre så att man har det ungefär så roligt som man gör sig. Om man ränner runt som en bortskämd snorunge som begär karuseller och sockervadd i en handknäppning bara för att man öppnar käften och klagar lite så kommer man fan inte ha det lätt i livet. Jag vet att det är ett hopplöst och trist konstaterande, men om du själv inte lägger ner lite tid på att vara en schysst och intressant människa så kommer du heller inte få leka med några schyssta och intressanta människor som roar dig, för schyssta och intressanta människor tycker inte att det är underhållande att festa eller fika med gapiga snorungar utan personlighet. Jag vet att mamma sagt åt dig att du duger som du är, men så är det inte, det är en förbannad jävla lögn. Du duger inte alls som du är, med dina jävla olater och din menlösa inställning till livet. Om du vill ha tårta och ballonger får du faktiskt hjälpa till att blåsa upp skiten och baka kakan, så jävla simpel ekvation är det.

Jag är så jävla trött på folk som faller under "gapar efter mycket.."-begreppet och deras jävla kompisar. Jag är så jävla trött på folk, stora som små, som sitter och hoppas på att livet på nåt magiskt jävla sätt ska hända dom bara de väntar och skriker och gapar lite om hur tråkigt dom har det under tiden de väntar. Jag är trött på att folk sitter i ett hörn och frågar saker som "Har du gjort nåt(t) kul idag då?" eller häver ur sig unkna populistiska åsikter som de lärt sig av kvällspressen, jag är så less på folk som tror att kvällspressen är två RIKTIGA nyhetstidningar med objektiv information som erbjuder korrekt informationsflöde. Jag är så trött på folk som skriker om att vi borde stoppa invandringen för att bli av med den värdelösa kvinnosynen det här landet "har fått" utan att ens fundera på hur vi ska bete oss med den redan existerande majoritetsmassan infödda svenskar med vikingapåbrå som våldtar sina systrar och döttrar och vad vi ska hitta för ursäkt till att statistiken fortfarande visar att det är unga, trevliga. svenska killar i majoritet som misshandlar och våldtar, unga medelklasskillar som INTE konverterat till Islam eller kommer från något "skumt land där de typ rider på kameler". Jag är så trött på att folk säger "Jag är inte rasist, men..." - MEN VAD? Tänk om jag skulle säga "Jag är inte pedofil, men..", eller "Jag är inte för massmord, MEN..." eller "Jag är inte för barnaga, MEN.." - hur bra låter det där sista ordet i era munnar?

Kortfattat; Jag är så trött på folk som upprepar vad massan tycker som någon ekodriven jävla telefonsvarare utan att reflektera över vad fan de säger egentligen. Jag tycker inte att vi alla ska göra uppror och bli punkare eller självdrivna bönder för det och jag säger inte att massan alltid tycker fel, jag säger bara att folk är så bekväma med en av de viktigaste saker man kan bära omkring på - sina åsikter - att de glömmer av hur viktigt det är att också smaka av dom ibland medan de puttrar i grytan. Och jag är less på folk som sitter i chatter och gapar om att bli underhållna fastän de är så jävla menlösa och tråkiga själva så att klockorna stannar.

Ja, det var dagens irritationsmoment det.

Bild: Jag saknar min kropp, som den såg ut INNAN jag blev ett graviditetsklot. RIP liksom!

Hormone Overdrive

Idag, när jag satt i H's far's Volvo på väg till banken för att undersöka hur det stod till med mina konton, satt jag och tänkte på det här med bloggande, och framförallt; det bloggande OM bloggandet i sig som uppstått vida kring i vad man nu i sammanhang kallar för "bloggvärlden". Det har antecknats förr, av mer insiktsfulla bloggare och kontrabloggare än undertecknad, att det faktiskt är rent hutlöst att det nu mera tycks vara en titel alla kan skaffa sig, att vara "bloggare" och få uttala sig professionellt i media hur som helst. Så läste jag en hastig update med E-type i den tidigare omtalade DN På Stan, där han tillfrågas om vilka bloggar han läser. "Har inte tid med självupptagna bloggar" svarar han rent kort, och jag förstår honom. Den gigantiska mängd självupptagna bloggare som skriver om saker fast de inte, egentligen, har något att säga, saker i stil med

"Idag var jag och shoppade på stan med Mamma...

det var kul.

Jag köpte en rosa handväska...

hmmmm...

vad ska man skriva här då...?

nu ska jag äta

hejdå"

..är ju knappast journalistiska scoop, men de fyller väl en funktion för både det egna egot och för närstående som säkerligen uppskattar uppdateringar av den här sorten för att hålla sig ájour med väninnans icke-existerande, underhållningslösa liv. Inte för att jag självutnämner mig till någon form av underhållningsmaxad skribent alltid, men jag har fortfarande egna åsikter kring varför jag läser en främmande människas blogg, eller varför jag inte gör det.

För övrigt är det underhållande att ha skyddade personuppgifter i banksammanhang. Den stackars bankmannen kom inte in i systemet överhuvudtaget när han skulle få fram mina uppgifter och ett sabla holabaloo uppstod ur intet, men det löste sig, jag fick mina papper, pappren blev sedermera också utlämnade till rätt person vid rätt tidpunkt och allt flöt på som det skulle. Sedan mötte vi upp diverse individer, och H passade på att mäta mitt ringfinger inne på Guldfynd, jag har 16,5 mm i ringfingerstorlek, för er som är nyfikna, och ja, jag har små händer men de är duktiga på att nypas och i det sammanhanget är det inte just storleken som är avgörande. (Eller?)

H har intrikata planer på saker och ting, jag vågar ingenting säga men när jag nämnde det hela för V i telefonen så började hon gråta (?) - eller skrika av lycka, det var oklart, det brusade så jävligt, stackars flickan har fått telefonen avlyssnad på sistone, det måste vara rent lidande för snuten att sitta och gå igenom de timslånga samtal om hur mycket jag svullnat upp den senaste tiden, mina kassa skämt om hur min unge kommer att se ut som Robocop eller Freddie Mercury, och om olika näringsämnen och näringstillskott man skall äta när man är gravid. Hoppas de lär sig något, kan de inte sätta åt oss för olaga brudsnack så kan de väl iallafall ta till sig lite näringslära, jag tror de behöver det, snutarna alltså.

..."and touch you on the tricks"

Dagens låt: Apoptygma Berzerk - OK. Amp - Let me out

Bild: Webben. Suspekt men spexigt fynd.

"Undergroundscenen" VS Beck

Vissa dagar förbannar jag det faktum att det är just vi kvinnor som måste vara gravida. Kan inte karlarna ta över, sådär varannan dag, så de får känna på vilka jävla wild fuckin' mood swings, återkommande illamåendeattacker, att spy upp allt man äter flera dagar i sträck, att vara konstant trött, konstant ha migrän och vara konstant gnällig, vilket inte är någotjag direkt strävar efter att uppnå. Vare sig som kvinna eller som människa. Det slår mig att det faktiskt finns en stor andel kvinnor därute som beter sig exakt så här, utan att vara gravida, vilket alltså gör det rent horribelt att tänka på hur de kvinnorna beter sig när de väl blir pollinerade. Jag börjar förstå på allvar vad det var som betecknade det "klassiskt kvinnliga beteendet" och jag vet vad det beror på. HORMONER. Herregud, de är starkare än Stridsvagnarna på västbanken och de kommer i massiv fart och slår omkull allting inuti en som heter logik, förnuft, energi, hela kitet, och tillråga på allt så blir man fet, vattenfylld, trött och GNÄLLIG? Det borde finnas någon form av gravidhydda för oss att bo i i 9 månader där vi kan sitta och äta våra äpplen (det enda jag vill äta at the moment) och slippa allt vad folk heter, för allvarligt talat; jag vill bara gräva ner mig, se på dåliga dokusåpor på TV och äta äpplen. I sex månader till. Hur jävla svårt ska det vara att ordna?

Under tiden jag sitter här och växer i alla riktningar sitter jag och läser DN på stan,
Länk: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=660982 där de fått fatt i fyra ljushuvuden som betecknas som "klubbmänniskor" att uttala sig om "undergroundscenen". Bland annat har de fått fatt i en herre vid namn Robert Fux som självutnämnt sig till "Sveriges enda anti-drag-dragqueen" (jag har sett honom dricka gratisbubbel på en massa tillställningar som han säkerligen tjatat sig till att gå på en gång i tiden, och tydligen har han en liten roll på parkteatern i sommar i uppsättningen av Fredrik Strage's "Fans", men för övrigt vete fan om jag skulle kalla honom "undergroundkunnig") en queerfeminist som driver något så oerhört spännande som "Klubb Idyll" (never fuckin' heard of it och om jag inte hört talas om det så inte fan är det underground. Punkt) samt det tyngsta namnet som DN fått fatt i, i sammanhanget, att ställa upp på den här mumbo-jumboförklädda prettooddyssén: Virlani Hallberg från Bastard. Dessutom har de fått herr Nathan Hamelberg som både skall vara engagerad i klubbliv och finfina ungdomsprojekt för invandrare att figurera på riggad utomhusbild, tagen i vad media nuförtiden benämner som "SoFo" vilket får mig att kräkas. Artikeln är benämnd "bortom lagom", och jag sitter och läser den här Roberts jävla floskler om den svenska "SCENEN" av idag, kryddad med någon form av socialakademiska ordval och djuplodande Kant-ismer kring sakernas "vara eller icke vara" och jag tänker HERREGUD, de måste ha en deprimerande tråkig och onyanserad skara sommarvikarier på DN i år, vad är det här för jävla mumbo-jumbo?

Har svensk Nöjesjournalistik bottnat så fatalt att de inte kan bättre än att söka rätt på fyra jävla representanter för JUST DET som är mediokert och urvattnat i Svenskt nöjesliv? För om artikelnamnet är "bortom Normal" då vill jag se lite mer än en så folkkär och mainstreamrepresentant än just "Bastard" på omslaget. Och Robert Fux kanske inte är medveten om det här, men att iklä sig i svarta plastpåsar, sminka sig och drapera sig i ett fisknät gör dig inte till vare sig underground eller "udda", oavsett hur många dryglånga och filosofiska I:smer du svänger dig med. Du ska ha något att säga också, bortsett från rödvinsfläckat småprat som får en att vilja sända honom tillbaka till Ölhallen där han hör hemma med resten av "SoFo"'s höginkomsttagande prettopoeter.

Nej, jag håller mig i bakgrunden vad gäller det här tramsandet. Och slår mig ned vid något så svenskt och tidstypiskt som en BECK-film medan jag ser tillbaka på det Gamla Livet, när det faktiskt Fanns något som hette Underground, och minns mina folkskygga fränder till arrangörer som inte så mycket som pep om sitt hårda arbete, och som inte sprang och uttalade sig i kvadrat hos pressen så fort ordet "underground" var på tapeten.

That's all for now, folks.

I'm your tamagotchi, so happy that you love me...

Jag har visst glömt bort att introducera min nya vän. D köpte mig honom i Fredags då jag besökte en kiosk i innerstaden. Han heter Ernest och är egentligen född av kvinnligt kön enligt inforutan, men det spelar ingen roll. Varför en tjej inte skulle kunna heta Ernest är helt bortom mig. Hur som helst; Ernest är en Tamagotchi. Ernest växer och frodas och blir en mean machine med horn! I morse när jag vaknade såg jag hur han / hon växt och frodats under natten. Jag är lycklig med min rosa tamagotchi. Bilder kommer snart! Även pics från helgen blir högaktuella så fort vi får burken att funka igen.

För övrigt fick jag ett mycket schysst pressmeddelande här i morse. Det tycks mig som om, likt Bandidos bröt sig ur HA, så har även Gringo, den så kallade "blattetidningen" (har aldrig förstått deras inriktning på detta med "blattar" och andra skällsord som jag inte går med på..) en utbrytargrupp som bildat sitt eget magasin:

"Ny förortstidning 1 juni

Den 1 juni kommer en ny tidning med det raka namnet FÖRORT att lanseras. Tidningen är ett initiativ taget av förortsbor som ville göra en nöjestidning som inte handlade bara om tretton personer inne i stan.
- Tidningen FÖRORT kommer att bli en stor överraskning för många. Den visar en ny sida av förorten som inte har visats tidigare, säger Selda Evgin, 27-årig chefredaktör som tidigare frilansat för DN På Stan och Gringo, bland annat.

Tidningen är den första i Sverige som utvecklats tillsammans med sina blivande läsare. I ett samarbete med communityt Playahead har över 60.000 personer sagt sitt om vilka de vill se intervjuade, betygsatt innehållsidéer och agerat smakråd.

Bland annat har FÖRORT i sitt debutnummer gjort en intervju med Hasse Aro efter att 18.845 Playahead-användare uttryckt att de ville se honom ställd mot väggen. I intervjun förklarar Hasse bland annat varför det bara är blattar i Efterlyst och säger att förortare får skylla sig själva.

Tidningens första upplaga trycks i 50.000 exemplar och kommer att distribueras en gång i månaden till 51 orter runt om i Stockholm. Och checka distributionsnätet: Den kommer att finnas att hämta på pizzerior och kebabrestauranger lokalt på alla orter!"

YEAH! Bra initiativ kexen! Hoppas ni gör nånting av det hela som inte urartar till Gringo. Jag var med på första mötet då Gringo skulle bildas, och då var det inte ens tal om blattar och dittan och dattan. Det var bara tal om jämställdhet och andra snygga ord jag gärna går med på. Plötsligt var det idiotförklarande av förort och ett sabla "jidder" och plötsligt blev klyftan mellan "vi" och "Dom" såå mycket större. Särskilt intressant är att Carlos Rojas och kompaniet är supersvenska till sätt och kultur, och så skall de stå för något som är mer "ey len" än det akademiska sätt som de lagt sig till med. Det fungerar inte riktigt för mig. Sorry. I min värld blir det dubbelt.

Igår var MA här, vi skrev lite opponering tillsammans, sedan åkte vi i MA's flashiga åk ner till centrum där jag och H handlade mat, sen hade jag diverse illamåendeattacker på vägen, vi åkte hem och lagade underbart organiskt god, icke genmodifierad mat och såg på "SuperSize Me" som är en skitbra film av lika grymma journalisten Morgan Spurlock.

Old news för de flesta av er, men H har inte sett den tidigare. Det är roligt att se honom upptäcka naturen, när vi satt i Vitabergsparken och betraktade hur en skata pickade efter larver, hur han såg hur löv och allting bara var i det kretslopp som det faktiskt är. Det är roligt att se någon annan utvecklas till ett stadie av Medvetenhet, precis som jag gjorde en gång i tiden. Vi åt vindruvor och såg också på "Million dollar baby" som också var helt fantastisk, Clintan är verkligen designad för att befinna sig i de där äldre rollerna. Och eftersom han också regisserat filmen och är producent får han extra plus i kanten för, både sitt agerande och sin prestation.

Idag lyssnar jag på Elation Station och leker med Ernest. Nystädat hem och ikväll väntar en fantastisk middag med Quornfärs och tortillas. H är hos psykologen och jag sitter hemma och lyssnar på musik. Och illamåendet är i full styrka, yes siree.

man kan ju undra...fast nä.

By the way! Inte en jävel har försökt ringa & jävlas med mig den senaste tiden! Inte en advokatjävel (förutom min egen), inte en släkting. Det är lugnt och skönt och jag håller mig här på min kant tillsammans med H.

Vädret är underbart syrendoftande och jag mår bra idag.

Låt det fortsätta så.