Ett inlägg om färg

Idag blir det ett inlägg om stil! Jag är ett design,clean and kitsch-freak och jag är mycket mer into inredning och stil än vad som kanske märks i bloggen. Man kan ju inte skriva om allt! Men eftersom jag har en sån strålande, glad dag - tack vare uppsluppenhet och en orm i min mage, så kommer här ett litet inlägg om FÄRG, vilket jag älskar. Jag sätter färg på min tillvaro genom grundfärgerna rosa, turkost, café latte och kornblått, med vissa inslag av grönt. Turkos är egentligen min absoluta favoritfärg men jag har haft en rosa period ett bra tag nu, ni vet, barnvagnen är ju rosa camouflage (till alla kärringars förtret som tror att min son kommer att bli gay för att jag har rosa saker till honom, haha! Jag säger bara - blir han gay så blir jag fan happy as ever. Men alla logiska människor vet ju att färg inte har med sexuell och känslomässig läggning att göra).

Här leker jag med koppartoner och guldtoner för att lyfta ögat. Kopparn ger värme och harmoniserar med mina bruna ögon. Kul med färg! Jag använder vanliga bas-skuggor från H&M och Face stockholm. Gällande skuggor kan man köpa ganska billiga, det är underlaget som gör hela tricket. Det enda jag aldrig fuskar med är foundation, puder och mascara. Det får bli dyrt medan pennor, skuggor och applikatorer kan köpas i större, billigare mängder.

Jag känner mig så full i fan idag! Lite grön glitterskugga och massor av mascara på en foundation och lätt pudrad bas från Clinique, mitt favvomärke när det gäller hud. Mascaran kommer från Lancôme, i princip det ENDA märket när det handlar om mascaror. Glöm Loréals telescopic och alla de där jävla tramsmärkena. Och om du är en av dem som tror att det är same shit, different name med mascaror, tänk om. Det finns INGA ursäkter att använda IsaDora. Jag har lite kortare fransar som är svåra att få styr på och med de andra måste man böja, måla, böja och måla hur mycket som helst och sen klumpar det sig. Fett NO-NO! Jag använder både Définicils och Éternicils att avbyta med till vardags men nyaste inköpen är L'Extreme och Amplícils. Här har jag använt L'Extreme - den är tungt vattenfast och sitter som BERGET. Jag säger det, köper ni Lancôme en gång så går ni aldrig tillbaka till patetiska IsaDora. Jag pratar sällan om smink och kläder, det är inte min grej att ha en modeblogg, men det är ett stort intresse och jag har en väldigt stor sminklåda med allt man kan tänka sig. Nagellack är också spännande

Jag älskar kitschiga, färgglada detaljer i min annars cleana inredning. Saker som bryter av till ljust och mörkt trä och som är som godis för ögonen. Det här är årets julstjärna, i papp, jag blev kär i den direkt i en "in och finn"-butik här i Jakan. Den är perfekt och jag blir varm inuti varje gång jag går in i köket. Jag har tittat på många julstjärnor (stjärnan är min favoritformation och jag dras till allt som har med stjärnor att göra). Jag blev mållös över den här stjärnan. Av alla jag tittat på så smäller den högst! Underbara färgklick!

På samma butik fann jag den ULTIMATA kitsch-julstaken. ROSA! Jag ÄLSKAR sådana här inredningsdetaljer, det är glitter och rosa och techno all over the place och de går fint till mina rosa gardiner. Den har - det syns inte riktigt på bilden, men den har en väldigt frostig glitterkänsla och den lyser väldigt starkt och fint. Jag blir såå varm inuti av såna här saker! Tuggummi!

Alex är JÄTTETRENDIG i den typiska rutiga skjortan som ju är så het just nu. Skjortan är vintage, och så även byxorna. Riktiga kap måste jag säga.

...och så här fint blev det tillsammans med den rosa julbocken som jag fått ärva av min f.d kombo. Hon har i sin tur fått den av en hyresvärdinna ages ago. Helt jävla underbar!

Och här är vardagsrumsfönstren i helbild. Något oskarp, sorry för det men kameran vägrade ge mer skärpa än så på grund av ljuset. Jag valde att fota utan blixt för att man ska se hur det verkligen "ser ut". Blixten blir för skarp. Men ni fattar ju idén iallafall. Stjärnan i mitten där är min standardstjärna och den köpte jag på Indiska förra året. Gardinerna är från IKEA (lattefärgade kapporna) respektive Hemtex (de rosa).

Och till sist, så vill jag visa att vi också sätter färgpiff på Alex! Libero Up N' Go har nu lanserat en serie blöjor där olika designers får mönstra de små tingesterna. Det här är sköööna gröna av KLING by KLING.

(OBS! Klicka på bilderna för att göra dem större, speciellt ljusstake-närbilden, där kommer det rosa glitterfrostiga verkligen fram!)

"Alla barnen.."

Hamnar i bråk med en gammal kär bekant på webben. Han är omtalad sedan förr, men jag ger fan i att publicera hans initialer för det gör ingen skillnad. Samtalet kretsar kring det faktum att jag inte kommer att ta med mitt barn till McDonald's i framtiden, för att jag har gjort vissa val i mitt liv som är politiskt färgade och som även handlar om att jag inte vill ge min unge den där vidriga jävla skitmaten oavsett hur "god" den är. Han menar att jag är oschysst som mor som inte låter mitt barn göra "som alla de andra barnen" och där är det igång, då jag kontrar med att "visst, alla de andra barnen skjuter heroin - ska han inte få en kabbe också?" mest för att prove my point, att man måste inte göra saker bara för att "alla andra" gör det.

Jag berövar inte mitt barn en viktig del i utvecklingen för att jag inte kommer ta med honom till palatset av raffinerat socker, fett och amerikansk leksakskommers. Han kommer inte att sitta i psykologsamtal och bearbeta trauman för detta som vuxen. Det är inte militant att neka sitt barn föda som enbart - enbart - är dålig för honom, och att tidigt stödja snabbmatskulturen istället för att gå på lite bättre restauranger lite mer ofta, och att laga aasgood mat hemma. Jag tycker heller inte att man är en dålig förälder enbart för att man låter sina barn äta där, och jag prackar inte på någon annan mina "militanta" åsikter. Det är bara det att jag inte ser något annat argument FÖR att tillåta sina barn äta på donken, förutom det där idiotiska argumentet "men alla de andra barnen gör ju det och de tycker att det är så kul..", för det skulle i såfall gå att applicera på väldigt mycket annat som barn vill göra och då räcker det plötsligt inte som argument. Jag tror inte på att follow the leader, och ärligt talat; Jag vet inte om jag ser den där stora massan som går till donken med sina ungar som särskilt tillförlitliga ledare att följa. Hur vet jag det? Jo, för om de hade koll på vad den där maten egentligen innehöll, om de tog till sig den fakta som finns runt den och inte var så förbaskat mediablinda och litade mer på en reklam som nämner ordet "kostcirkel" än verkliga, vetenskapliga rön, så skulle de aldrig i livet ta sina små ögonstenar dit och än mindre mata dem där. Men nu är det så att massan är en bunt stressade individer som tror att Aftonbladet är en riktig nyhetstidning och som röstar upp artister som Markoolio och 50 cent på topplistorna. Människor som de skulle ha föraktat och snackat en jävla massa skit om om det inte vore för att de hade cash, skum bakgrund och släppt en trallvänlig tune om absolut ingenting, vilket är enda kravet för fame these days. Så sorry (with a little horry) om jag inte riktigt släpper allt jag har för händerna och rusar med huvudet före mellan de golden archers när jag hör argumentet "men alla andra gör ju.." - eller, som den där klyschan man fick höra i skolan uttrycker sig: "Om alla andra hoppade utför ett stup. Skulle du också hoppa?" - är jag en lämmel, eller är jag en människa? Valet görs HÄR och NU.

Var och en bestämmer förstås hur de vill göra med sina barn och jag skulle aldrig mästra en annan förälder i deras ledarskap. Det är småsint och kontraproduktivt och leder ingenstans än till konflikt att försöka tvinga på någon annan sina moraliska principer. Och jag är inte perfekt någonstans. Jag gör inte perfekta miljöval alltid. Jag äter skräpmat emellanåt, även om jag undviker just hamburgerkedjor. Min poäng är inte att jag är en politisk och moraliskt perfekt, korrekt förälder som enbart skall klä min unge i ekologisk bomull (även om jag gärna vill) och bara låta honom leka med pinnar och kottar (för det vill jag verkligen inte). Vad jag menar är, att om jag inte håller fast vid den etik och moral jag faktiskt har, och försöker att vidarebefordra bra värderingar och ett visst tänkande till mitt barn, så är jag, i mina egna ögon, inte en bra förälder. Det handlar inte bara om maten, utan hela det sociala konceptet McDonald's som deras reklammakare så intensivt försöker skapa. Med sina slogans, sin plastiga, sterila mat och hur de utformar restaurangerna, och med det ena säljknepet efter det andra så uppenbart skapat enbart för att sälja på mig och mitt lättlockade barn en jävla massa kvalitetsusel, undermålig föda så vinner de noll poäng hos mig. Men att tänka som jag gör, är enligt honom att vara militant, och sedan framkommer det också att jag har en massa jobbiga åsikter om allting, att han upplever att jag ibland bara har åsikter för att "ha dem" och att han finner det uttröttande.

Men vafan, känner du så så är det väl ingen jävel som tvingar dig att umgås med mig? Om jag nu är så militant och om du har sådana problem med att jag väljer etiskt i mitt vardagsliv, att jag valt bort kött för att jag tänker globalt och solidariskt och för att jag gör små val i min vardag som jag tycker gör skillnad både för mitt samvete och för miljön och människorna omkring mig - hur det kan vara ett problem fattar jag inte, men visst - varför bekymra sig om mig? Jag ÄR sådan. Det är liksom en del av mig att ha åsikter om saker. Man behöver inte gilla det men jag är starkt emot orättvisor, rasism, nazism, (kalla mig gärna militant men hela den här grejen med etnisk rensning provocerar mig. Jag har ingen aning om varför) alla former av förtryck, jag är emot diktaturer, djurplågeri, kärnkraft och nä, jag betalar inte överpris för mat jag inte ens skulle mata min egen jävla katt med, och lär min unge att det är en konstart att få en leksak varje gång den ska äta bara för att "dom andra" gör det! Ska jag bara sitta här och resignera och skita i allting då? Jag är alltså en dålig mor för att min unge inte får träffa Ronald McDonald?

Det är ju skönt att människor passar på att berätta vad de egentligen tycker om en när man angriper en svag punkt hos dem. De går runt där och håller inne med sina åsikter och sitt tyckande. Att de själva svänger sig med rasistiska uttryck, tillexempel, och skämtar bort det, för vadå, neger är ju inte ett så farligt ord och vadå, svartskalle, så heter det väl liksom, det är ju inte nedsättande, de kallar ju varandra för neger, gör de inte? Klart det heter negerboll och vafan slappna av, det är bara ett ord! Visst, det är bara ett ord. Jag har några andra fräscha ord till dig som kanske kan falla dig i smaken: HYCKLARE, skenheliga jävel, smygrasist, fegis, dubbelmoralist.. Så länge det är OK för dig att kritisera mig för den mat jag väljer att ge mitt barn av omtanke och god moral, så är det väl desto mer OK för mig att kalla dig smygrasist, eller? För, är det inte det man är när man pratar om ett specifikt grannskap och hur man inte vill bo där för att det är "så jävla mycket turkar och negrer som bor där"? Eller, är jag trångsynt nu? Är jag militant nu igen för att jag inte tycker att det är riktigt hundra att placera människor som aldrig gjort dig någonting, i ett jävla fack? Tror du att de bad om segregation, inbördeskrig, fattigdom och svält i sina hemländer? Tror du att de satt där i sina rika städer, smorde sina händer och sa till varann att "Nu jävlar lämnar vi vårt hemland och vår kultur för Sverige, så vi kan leva på deras enorma socialbidragsnorm (ca 3000 kr / månaden) och verkligen snuva dem på pengar? Vi lämnar hus och hem och våra utbildningar som inte kommer betyda ett skvatt i det europeiska landet för ett städjobb, för att få höra varje dag att vi ska 'dra dit vi kom ifrån', för att vi ska bli diskriminerade på krogen, i arbetslivet och i sociala sammanhang och bo i en betongförort med tusentals andra kulturer inpå knuten? I ett land där brott mot oss handläggs sist av alla i prioriteringen och där folk hånar oss för att vi bryter på det språk vi nyss lärt oss för att passa in?" JAVISST SERRU! Det är ju FETT logiskt!

Nu när jag tänker efter så tror jag att Ronald Mc Donald kan bli en rätt skön förebild ändå. Jag väljer hellre en ecstasypåtänd clown med dåliga matvanor och epilepsiframkallande klädsel än någon vikinghärstammande grinpelle som springer omkring och är rasse utan att ens stå för det ordentligt. (Och what's the deal med att folk är stolta över att härstamma från Vikingarna by the way? och då menar inte jag dansbandsversionen utan de där plundrande, våldsamma, imbecilla jävla våldtäktsmännen till hedningar som åkte runt och brände ner byar och våldförde sig på allt de såg? Samtidigt som ett helt crew med Conan - Barbaren - killar härskade och lekte primater med fördelar i nordländerna så satt det liksom kvantfysiker i asien och uppskattade storleken på universum.. men ni tycker att det är något att skryta med att vi var storväxta och kunde karva spikklubbor och var duktiga på att supa och knulla? Verkligen.. intressant åsikt!)

En cheeseburgare, någon?

Kvinnan med de överdrivna åsikterna, ni vet, hon som har en massa åsikter bara för att hon inte har något annat att komma med, signar ut nu.

Jibberish

Varning: YTLIGT blogginlägg! VARNING!
Steg två i att bli morsa och att redesigna sin tillvaro; redesigna garderob och kasta.. 2/3 av den. Idag åkte således allting ut. Speciellt gravid-tälten jag ränt runt i, för de står jag inte ut med längre. Jag kräktes till slut på att gå runt och se ut som ett hultsfred-memorial waiting to burst på slutet, i samma tre tröjor. Detta resulterade i en mycket tom garderob, vilket i sin tur resulterade i överdrivet excessive nätshopping av kläder jag behöver. Shoppade världens snyggaste prylar på bland annat ellos, kan ni tänka er, där kan man fan hitta basicplagg. Och imorgon kommer lillebror hit och fullbordar mitt nya jag. Håret ska nämligen av.

Lustigt nog skrev msfade om det häromdagen i det Här inlägget, och jag kan inte annat än hålla med henne. Det är ett helvete med håret. Jag har haft extensions, färgat, velat, donat och klippt men det har haft en standardlängd i evigheter, nedanför axlarna, för att jag är för coward för att klippa det. Nu tänker jag som så att nu får det fan vara bra, håret är så sönderblekt och förstört efter den sabla graviditeten. Så nu ska skiten av. Imorgon kommer lillebror och klipper. Jag hade tänkt mig paris hilton-bob, eller nåt i den stilen. Jag är terrified OCH uppspelt på en och samma gång. Och om sex dagar kommer mina nya kläder. Då kan jag börja jobba på MILF-titeln, ordentligt.

Jo, och så bara råkade jag spontanshoppa ett par rosavita lurar från Scullcandy. Men det kunde inte hjälpas. De är för jävla läckra, och scullcandy is the shit nowadays. Frågan är bara hur jag ska ha råd till den där äckligt snygga väskan från Juicy Couture som jag dräglat efter länge nog nu..

jaha, och nu lät det som om ni kommit till typ, ebba von sydow's jävla blogg, så jag lägger ner min prylfixering och mitt hårjibberish och tar mitt babbel elsewhere.

ja just det. jag har upptäckt ett nytt musikprojekt jag typ dyrkar. Deadmau5. Elektroniska mid - till upper-midtempovibes med rena strukturer och progressiva, dominerande undertoner. Skarpt utan att skära, mjukt utan att sjunka. Se till att spana in. Alex gillar dom också. Han däckar när jag spelar det. Det är bra skit.

Någon hade sett min mamma nere i Sundbybergs Centrum igår. Hon ställde tydligen till med en jävla scen då hon blev nekad på systembolaget. Skrek och blev utkastad. Pinsamt. Jobbigt. men det är ju trevligt att veta att hon lever iallafall.

Namnsdagen som försvann

Det är faktiskt lite störande, det här med namnsdagar och namn. Mitt tilltalsnamn finns ju inte i almanackan överhuvudtaget, men det är inte så märkligt. Vid en sökning på scb så finner man att: "Det finns 27 kvinnor som har förnamnet Loo . Av dessa har 12 namnet Loo som tilltalsnamn/förstanamn." - Vi är alltså 27 bruttor i hela Sverige med namnet. Inte så fashionabelt mycket.

För några år sedan plockades mitt andranamn bort ur almanackan, så nu saknar jag helt och hållet namnsdag. Man tycker ju inte att Marion borde vara så sabla omodernt, så en ny sökning genererar följande svar: Det finns 1833 kvinnor som har förnamnet Marion. Men om man kikar litegrann på de namn som faktiskt fick vara KVAR och som betraktas som "moderna";
Gunvald finns tillexempel kvar i namnalmanackan. Det betraktades alltså som ett mer aktuellt namn än Marion. Det finns 150 män som har förnamnet Gunvald. Av dessa har 27 namnet Gunvald som tilltalsnamn/förstanamn.
Mortimer var tydligen också så jävla hett att det fått stå kvar. Det finns 80 män som har förnamnet Mortimer. Av dessa har 7 namnet Mortimer som tilltalsnamn/förstanamn.
Och så har vi Laurentius: Det finns 193 män som har förnamnet Laurentius . Av dessa har 3 namnet Laurentius som tilltalsnamn/förstanamn.

Jag vill gärna veta - hur många känner DU som heter Gunvald, Mortimer eller Laurentius? Och vad fan är det för omodernt med MARION?! Har ni sett Robin Hood överhuvudtaget?
Jag vill ha min jävla namnsdag tillbaka! jag och de övriga 1832 Marionsarna! Vi vinner så jävla hårt i antal! Är det inte så att majoriteten beslutar längre? Och vem FAN döper sin unge till GUNVALD nu för tiden - om man inte är ett psykotiskt Beck-fan?

Jag ska ha't tillbaks!
NU!

Bukett

Jag fick en bukett vita liljor av brushan här på julafton. Nu har de slagit ut. Det doftar sjukt gott i hela vardagsrummet. Nu förstår jag den sanna innebörden med att inreda med 'levande växter' och snittisar. Fan vad gott det doftar. Fast H avskyr doften.
Det skiter väl jag i. I min näsa doftar det tårta. Alltså.

"Roa mig!"

Så här på juldagen måste jag också få lov att reta upp mig över saker och ting, annars vore jag knappast mrsgonzo. För att spinna vidare på tråden jag påbörjade igår och diskussionen kring "nätsnacket" - som förr omnämndes 'Lunarspråket' när det handlade om infantila, språkliga drag men som nu kallas varierande ting beroende på plats då Lunar inte längre är den största eller mest intressanta ungdomssajten. (Varför det är så kan vi diskutera någon annan gång..), så tänkte jag ta upp en annan grej jag retat mig på. I och med att jag är höggravid med svullna fötter och ben och fan hans moster så sitter jag ju rätt mycket på webben nu för tiden, och så även i vissa chatter. På de här chatterna tappar jag totalt det intresse jag tidigare hyste för mänskligheten. Om människor (läs; unga människor mellan 17 - 30 år) är sådana här jävla menlösa sömnpiller live in action som de är på webben så vill jag inte ha med mänskligheten att göra. Vi tar en öppen chatt på ett community tillexempel. Så här kan det se ut:

Användare1 18 år | 21:22
Meh.. Guuu va jag har trååååk

Användare2 21 år | 21:22
Gjort nått kul idag?

Användare1 18 år | 21:23
Nää.. trååk.. kan ingen skriva nått roligt?

Användare2 21 år | 21:24
Asså jag har nya bilder i galleriet kolla in dom killar!!!

Ja, ni fattar..Här kommer totalt uttråkade människor in och har "tråkigt" och vill att någon ska skriva någonting "roligt" för att underhålla dom. Det kan aldrig slå dom att de själva är rena sömnpillren? Hur jävla rolig framstår jag att vara om jag kommer in och skriver "Tråååk.. ROA MIG!"? Vad sägs om att själv ta initiativ till att starta en diskussion? Nånting måste du väl vara intresserad av? Inte? Men vad gör du på dagarna, människa? Jaha, du går i skolan. Vad gör du mer då? Nej, "hänger med polare" är inte ett legitimt intresse. Har du ingenting alls att prata om? Inte? Men hur fan fick du polare från allra första början, ditt jävla popcorn? Betalar du folk hela dagarna för att roa dig? Ja, men släng för helvete in en hundring på mitt konto så ska du få se på grejer! Och sen vill du att vi ska titta på dig i ditt galleri? Jag förstår, du är ett praktexempel på uttrycket "Ljuset är tänt men ingen är hemma"? Inte så många aktiva celler kvar därinne va? Det krävs en IQ på 50 för att klara av att öppna en dörr, har jag hört, hur har du det med den saken? Nej men VAD SÄGER du, kan du STÄNGA den också?

Så här är läget; Precis som mamma och pappa sa åt en när man var liten så är det dessvärre så att man har det ungefär så roligt som man gör sig. Om man ränner runt som en bortskämd snorunge som begär karuseller och sockervadd i en handknäppning bara för att man öppnar käften och klagar lite så kommer man fan inte ha det lätt i livet. Jag vet att det är ett hopplöst och trist konstaterande, men om du själv inte lägger ner lite tid på att vara en schysst och intressant människa så kommer du heller inte få leka med några schyssta och intressanta människor som roar dig, för schyssta och intressanta människor tycker inte att det är underhållande att festa eller fika med gapiga snorungar utan personlighet. Jag vet att mamma sagt åt dig att du duger som du är, men så är det inte, det är en förbannad jävla lögn. Du duger inte alls som du är, med dina jävla olater och din menlösa inställning till livet. Om du vill ha tårta och ballonger får du faktiskt hjälpa till att blåsa upp skiten och baka kakan, så jävla simpel ekvation är det.

Jag är så jävla trött på folk som faller under "gapar efter mycket.."-begreppet och deras jävla kompisar. Jag är så jävla trött på folk, stora som små, som sitter och hoppas på att livet på nåt magiskt jävla sätt ska hända dom bara de väntar och skriker och gapar lite om hur tråkigt dom har det under tiden de väntar. Jag är trött på att folk sitter i ett hörn och frågar saker som "Har du gjort nåt(t) kul idag då?" eller häver ur sig unkna populistiska åsikter som de lärt sig av kvällspressen, jag är så less på folk som tror att kvällspressen är två RIKTIGA nyhetstidningar med objektiv information som erbjuder korrekt informationsflöde. Jag är så trött på folk som skriker om att vi borde stoppa invandringen för att bli av med den värdelösa kvinnosynen det här landet "har fått" utan att ens fundera på hur vi ska bete oss med den redan existerande majoritetsmassan infödda svenskar med vikingapåbrå som våldtar sina systrar och döttrar och vad vi ska hitta för ursäkt till att statistiken fortfarande visar att det är unga, trevliga. svenska killar i majoritet som misshandlar och våldtar, unga medelklasskillar som INTE konverterat till Islam eller kommer från något "skumt land där de typ rider på kameler". Jag är så trött på att folk säger "Jag är inte rasist, men..." - MEN VAD? Tänk om jag skulle säga "Jag är inte pedofil, men..", eller "Jag är inte för massmord, MEN..." eller "Jag är inte för barnaga, MEN.." - hur bra låter det där sista ordet i era munnar?

Kortfattat; Jag är så trött på folk som upprepar vad massan tycker som någon ekodriven jävla telefonsvarare utan att reflektera över vad fan de säger egentligen. Jag tycker inte att vi alla ska göra uppror och bli punkare eller självdrivna bönder för det och jag säger inte att massan alltid tycker fel, jag säger bara att folk är så bekväma med en av de viktigaste saker man kan bära omkring på - sina åsikter - att de glömmer av hur viktigt det är att också smaka av dom ibland medan de puttrar i grytan. Och jag är less på folk som sitter i chatter och gapar om att bli underhållna fastän de är så jävla menlösa och tråkiga själva så att klockorna stannar.

Ja, det var dagens irritationsmoment det.

Bild: Jag saknar min kropp, som den såg ut INNAN jag blev ett graviditetsklot. RIP liksom!

Bimbo Diaries

Så, jag beställde lite böcker. Det är nämligen inne rent internationellt nu, att vara ett blonderat våp med plastkroppsdelar och avklädd historia, att skriva sina självbiografier. Fröken Linda Rosing är ju vår alldeles egna lilla White Trash-hynda med bakgrund i det välrenommerade Big Brother-huset, ett antal välretuscherade SLITZ-bilder och så förstås, skandalförhållandet med Fadde Darwich. Man KAN ju bara inte missa att läsa hur den här lilla vardagshjältinnan, som gett de förklädda porrblaskorna ett helt nytt ansikte har klarat sig fram i livet med tanke på den bristande intelligens hon har. Jag har hört att det krävs en IQ på 50 för att öppna en dörr. Linda uppskattar gentlemän som öppnar dörrar åt henne och skjuter in stolar. Jag vet varför.

Jenna Jameson däremot, är en sann entrepenör, och vad jag märkt, en riktig businesswoman. man kanske kan få för sig att mitt nedskrivande av fröken Rosing här ovan är ett tecken på någon slags förakt från min sida över blonderade porrstjärnor, men så är det inte. Jag kunde inte bry mig mindre hur många som plastikopererar sig och jag bryr mig heller inte nämnvärt kring det faktum att det verkar ligga mer karriär att knulla sig till toppen än att vara ekonom these days. Grejen är att jag är för att människor gör sin egen grej och dessutom gör det bra. Jenna är, sitt yrke till trots, en jävligt bright tjej, oavsett vad man vill tycka om porrindustrin som sådan, you gotta hand it to her.

Så har vi kära Pamela, med sin "Star" där jag väntar mig spaltmetrar kring henne och Mötley Crüe-trummisen Tommy Lee's sexliv. Hittar jag något som inte handlar om sex eller droger blir jag positivt överraskad. Jag tänkte läsa de här tre fantastiska Bimbo Diaries och se om jag kan lära mig något nytt av mina medblekta systrar. I'll keep you updated.

Här har vi beställningen, från billigaste sajten Bokus :
- 1 st Att älska som en porrstjärna : en s... (9789185453658) à 36.00 kr
- 1 st Den nakna sanningen (9789185499229) à 36.00 kr
- 1 st Prinsessor (9789185625543) à 39.00 kr
- 1 st Star (9789151847504) à 98.00 kr