Visar inlägg med etikett stalkers. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stalkers. Visa alla inlägg

söndag, december 13

Att Göra Slut Med En Vän (sms-versionen)

Ni vet, jag frågade efter vad jag skulle göra med den här personen, den här killen som bara youtubar, röker upp cigg och sover på min soffa hela tiden fast jag egentligen vet svaret. Som tidigare nämnt var ni eniga, kick his ass out. Idag skickade jag följande sms till honom:

"Jag tycker inte att vi ska träffas mer som det är. Det känns inte bra och det har blivit som det varit förut, det känns inte som om du lyssnar på mig, finns där eller hjälper till som en vän ska göra. Sedan om det nu är så att du är sådan får väl vara hänt men det känns bara som om du är frånvarande och somnar, står och röker eller surfar och det känns fel. Jag behöver mer i en vän. Jag behöver att man finns där och är uppmärksam på mig. Och det här "vad känner du för mig-flirtandet" från din sida känns inte bra heller. Vi är för olika som jag tidigare sagt. Och hela tiden känner jag det som om du bara kommer över för att röka, surfa youtube etc och oavsett vad du säger så känns det så. Och sen går du bara och lägger dig efteråt. Vi kan inte ens ha en dialog på samma premisser! Ledsen XXX men jag söker efter något annat än det här i en vän. Jag tror att du måste lära dig att dela med dig till andra och ge, inte bara ta allt så självklart om du ska ha en relation med en person som mig. Och du måste förstå att andra kanske blir sårade av beteenden som du kanske inte menar alls, men som du ändå gör. Hela tiden. Du är en schysst kille, men som sagt, min personlighet handlar om att dela med andra och ge och ta. Jag orkar inte bara ge hela tiden utan att få något tillbaka."

Jag tror att han förstår meddelandet.

lördag, december 12

Lämna mig ifred! ALL OF YOU!

Angående inlägget "To Be Used Or Not To Be Used" här nedan. Ni är alla eniga. 14 kommentarer statuerar samma sak: Min utnyttjande vän är inget att ha, det är dags att köra på porten. Jag kommer att lyssna, för det är tamejfan nog. Jag pallar inte, och det är inte bara jag. Tack! Ni är vettiga, allesamman, och ni har faktiskt rätt. Angående frågan om att inte öppna dörren; det har jag testat. Han fortsätter bara ringa på. Betyder det att jag har två stalkers?

Och så *****. Du verkar visst inte haja, right? Jag är 29 år gammal och vet precis hur cancer och cigaretter och hela ballunsen fungerar. Vad jag gör är inte din jävla business, och förlåt mig om jag generaliserar, men jag är sex år äldre än du, och trots att det inte må göra mig till en klipskare individ gällande rökning så brukar vuxna människor kunna lägga ihop ett och ett och låta andra leva sina liv. Det är upp till MIG vad JAG gör. Vad DU däremot inte hajar är att du fortfarande valsar in i min blogg och "beordrar" mig till saker, och du fortsätter skicka MMS, SMS och annat crap till mig fast jag UTTRYCKLIGEN bett dig att sluta kontakta mig. Vad är det, fröken *****, (för det är ju så fröken heter, trots allt, och nu är jag mer än lovligt trött på alla idioter i mitt liv) i MINA ORDER åt DIG, som du inte hajar? Du har antytt något om en narcissistisk personlighetsstörning, så jag antar att du går loss på att jag blir förbannad på dig, fan vet jag. Faktum kvarstår; Jag har respekterat dig genom att INTE hänga ut dig - du har redan gått över gränserna genom att sitta och leka Lisbeth Salander och sen tro att jag ska svara på frågor som du inte har med att göra (och som för övrigt är lätta att ta reda på själv).

Jag har bett dig snällt, jag har markerat med fast hand, hell, jag har till och med bett dig fara åt helvete! Och jag har också sagt åt dig att jag inte på något sätt är intresserad av dina order, dina sms, dina mejl om absolut ingenting, ELLER dina MMS på nallar, saker i butiker, eller interaktiva gubbar som visar rumpan. Att du på olika sätt ständigt tar kontakt med mig, genom att spamma min mejlbox, ringa folkbokföringen, MMSA/SMSA, ringa mig (fast jag inte svarar), och dessutom tar du dig TON i MIN blogg, som om jag har gett dig lov att få inträde i mitt liv, är INTE OK, och du förnekar att det på intet sätt handlar om stalking, men vet du vad, det tycker jag. För om en person fortsätter att med alla tillgängliga media som finns kontakta en person som inte vill bli kontaktad, då är det tamejfan trakasserier.

Mitt liv är min sak. Om jag begär en åsikt från några bloggläsare angående en specifik sak är det en femma, men det är en helt annan att skicka MMS, mejl OCH skriva i någons blogg på en och samma dag fastän jag uttryckligen bett dig att hålla dig borta från mig och fast jag sagt åt dig att jag inte vill ha med dig att göra. Vad är det du inte förstår? LÅT MIG VARA. Jag vill INTE ha dina mejl, dina MMS, dina SMS, dina kommentarer i min blogg ELLER dina telefonsamtal. Jag vill inte behöva byta blogg, mejl, telefonnummer och identitet för att slippa ditt trams. Du har fått dina svar på dina frågor om min familj och mina intressen. Nu vet du vem jag är. Now BACK OFF. Du verkar ha egna problem som jag inte kan lösa, och jag råder dig till att söka läkarhjälp för ditt beteende, för det är inte friskt att agera som du gör. Jag upplever dig som en person som helt enkelt går på alldeles för mycket och du verkar inte veta hur man bemöter människor eller skaffar vänner. Jag är inte din vän och jag vill inte heller vara.

Till mina övriga (alla utom *****) bloggläsare: Berätta gärna era egna erfarenheter på området och kom gärna med tips till mig och andra om hur man bemöter den här typen av saker. Jag har försökt ignorera helt, det hjälper inte. Jag är medveten om att det är en risk jag får ta när jag skriver under eget namn, und so weiter, och så öppet, men det är också en del av mig som varit viktig för mig. Kom gärna med konkreta råd om hur man bemöter problemet när det väl landat, så att säga.

lördag, december 5

Fakta för stalkers

När vi ändå är igång och diskuterar vem jag "egentligen" är, så tänkte jag delge lite spännande, oh så spännande fakta som kanske kan leda eventuella stalkers vidare in i insikten om vem jag "egentligen" är. Varsåfuckinggoda!

- Jag läser minst tre böcker i veckan, pockets - nästan alltid pockets eftersom jag sällan har råd med inbundna (förutom i begagnade boklådor) och pockets är så bekväma att ha med sig överallt. I mina bokhyllor står alla möjliga titlar, men ett axplock är ungefär 100 titlar av Margit Sandemo, Fredrik Strage - Fans, Klassikern "Under det rosa täcket" tillsammans med en bunt feministiska titlar som behandlar allt ifrån våld mot kvinnor (bland annat Katarina Wennstam's "Flickan och skulden" samt uppföljaren "En riktig våldtäktsman"), en bunt pockets som skönlitterärt behandlar kvinnors situationer och roller i U-länder etcetera etcetera yada yada feminism, Koranen, Bibeln, en jävla massa tekniska titlar (om datorer, kretskort, hur man kopplar olika elkretsar.. ja, såna grejer), en sjuhelvetes massa historiska romaner, lite Dostojevskij, lite Tolstoy, Burroughs, Douglas Adams, Louise Boije af Gennäs, Arthur C Clarke, Thomas Harris, Dan Brown, George Orwell och Jonathan Swift. Bland annat. Ni hajar, jag läser en hel del.

- Jag ser minst fyra filmer i veckan, men under sjukperioder blir det minst en per kväll efter att Alex har somnat. I stort sett alltid drama eller romantiska komedier, för jag orkar inte med en massa krig eller idiotiska karlar som ränner runt och leker viktiga i grå miljöer. Det behöver jag bara titta ut igenom fönstret för att se. Jag gillar sällan action heller, med några undantag. Mina favoritfilmer är dock maffiafilmen "Goodfellas", "Fear and loathing in Las Vegas", "Pi", "Män som hatar kvinnor" och uppföljaren "Flickan som lekte med elden" tack vare en sådan stark jävla rollprestation från Noomi Rapace's sida, snackar vi dokumentärer rekommenderar jag "Food inc" - den kan nog få en hel del militanta köttätare och fastfoodproklamerare att fundera över innehållet i sin burgare, och på det hela taget gillar jag maffiafilmer, filmer som får en att fundera som "The usual suspects" och jag har inga som helst problem med att erkänna att jag gillar "Twilight" och bara väntar på att "New Moon" ska komma på DVD.

- Jag följer några serier helt slaviskt: Gossip Girl, Glee, Greek, The Vampire Diaries, True Blood och Weeds. Några av de här serierna har inte ens kommit till Sverige än och jag har som ni vet ingen TV, så då kan ni själv räkna ut att jag måste se dem online. Det finns faktiskt sajter för sånt, om ni undrar. Jag vägrar vänta tills puckade svenska TV-människor bestämmer sig för att sända en serie med ett avsnitt per vecka och med två jävla säsongers fördröjning.

- Jag tycker att det är viktigt vad man stoppar i magen, och en vanlig middag i det Loo och Alexiska residenset kan vara nudelwok med Quornbitar, minst fem olika sorters grönsaker och med färsk ingefära, soya, vitlök och liite liite chili. Eller thailändsk currygryta med cocosmjölk, limeblad och currypasta med ris. Det blir mycket thailändskt och kinesiskt men ibland är vi lata och äter bakad potatis också. Eller ugnsbakade rotfrukter med något spännande tillbehör.

- Vi använder som sagt inte vår TV. Men Alex tittar ofta på film på den stationära datorn, så jag är faktiskt inte helt jävla omänsklig. Samtidigt kan jag titta på något serieavsnitt på min bärbara.

.. Om man vill veta "vem jag är" så är det sådana här grejer som man ska rota efter, inte något annat. Nu slipper man besväret med att rota. Här är det!

fredag, december 4

It's a stalker in my building!

Tjena, jag heter Loo och jag har fått en stalker. Jag visste att det skulle hända förr eller senare, och då denna stalker till och med gjort sig sådant besvär att hon ringt till diverse myndigheter för att få reda på vad mina föräldrar heter, och sedan gjort sig besväret med att smsa och mmsa mig för att fråga mig VARFÖR jag och mina föräldrar heter si eller så, så tänkte jag redogöra lite här med en gång, för ni förstår, det är offentliga uppgifter och jag är inte hemlig.

Min stalker påstår att hon gjort detta, alltså ringt till de här myndigheterna (som vem som helst kan ringa till och kolla bara man har ett namn, tro mig, jag vet, jag är inte en så dålig researcher själv, men det är ingenting jag brukar skylta med, och jag brukar då rakt inte kolla upp främmande bloggare på nätet), ja, hon har alltså ringt och undersökt vad mina föräldrar och eventuella syskon heter för att, som hon säger "ta reda på vem jag egentligen är". Hon har inte ens lyckats få fram namnen på mina tre syskon, vilket jag ser som riktigt dålig research. Hur man nu i helvete får reda på vem någon egentligen är genom att ha namnet på hennes föräldrar, kan man ju tycka? visst, jag tänker göra precis tvärtom, slänga ut informationen som den här personen tror är så jävla hemlig och som hon verkar tro att hon är ensam om att känna till. Bara för att visa att det inte finns ett skit att dölja bakom några jävla namn. Och för att INGEN ska sitta och vara ensam om att ha någonting som de tolkar som "hemlig information som bara de känner till" om mig för att de kan slå ett nummer på en jävla telefon. Märks det att jag är arg, eller? BRA.

Nu är det så att jag blev fostrad av min mormor och morfar från 1981 (ungefär) fram till 1994 då jag flyttade hem till min mor igen, vilket visade sig som en verkligt dålig idé, men skitsamma. Här kommer kruxet; inte min biologiska morfar, honom lämnar vi utanför, utan den mannen jag kallade morfar under hela min uppväxttid och senare - Lennart Andersson, alltså. Honom kan ni ju leta efter, det finns ett antal Lennart Andersson i Sverige och han bor inte kvar i Sundbyberg där jag växte upp. Min mormor hette Aina Doris Lönnroth (men kallades Sickan av alla vänner och bekanta) och var född 1932-01-30 i de värmländska skogarna, på norska gränsen. Hennes bröder hjälpte bland annat judar över gränsen och var med i värsta motståndsrörelsen under andra världskriget och egentligen skulle vare sig jag eller min mor ha funnits, för nazisterna var out to get us badly och de lyckades faktiskt få ihjäl en av mormors bröder. Jag tror att det här med att vara lite politiskt anti ligger i släkten, jag hade garanterat gjort samma sak och joinat vilken motståndsrörelse som helst om det hände idag. Henne får ni gärna försöka kontakta, men det kan komma att krävas ett medium för det då hon tyvärr avled i sviterna av en mycket välspridd cancersjukdom för några år sedan och jag vill inte prata mer om det, för min mormor är ett jävla helgon för mig och vill man vanhedra hennes minne kommer man att få riktigt stora problem med mig, det kan jag förvarna om direkt. Ett ont ord om henne från någon främmande jävla förståsigpåare och man åker rätt ner i helveteshålet. Det är från henne Lönnroth kommer. Hon ärvde det i sin tur av sin far, och så vidare, och vi är en hel drös med Lönnroth i Sverige som förmodligen alla är släkt på ett sätt eller annat. Lönnroth härstammar från Finland och är bland annat knutet till Finlands största författarsläkt med samma namn, enligt mina källor.

Min far heter Håkan Wikström. Han har ärvt det av sin familj med samma namn och min mor och far var inte gifta när de fick mig och då får barnet automagiskt mammans efternamn. Det är väl inte så jävla konstigt, kan man tycka. Min far och jag har skitbra kontakt idag, vi pratar nästan varannan dag om inte mer, och min son är morfar Håkans ögonsten. Han besöker mig ofta på sjukhuset och är ofta barnvakt åt alex. Pappa är bland annat motivlackare under signum HAWK. Han har vunnit en jävla massa priser för det och gjorde det förr på heltid, men nu gör han bara sånt han tycker är roligt och jobbar med annat vid sidan om. Min pappa är en stark personlighet som inte många skulle våga bråka med, just av den anledningen att pappa är jävligt rak och van att umgås med alla sorters människor.

Edit: Pappas familj härstammar från Vallonerna. Många har ifrågasatt mina bruna ögon med min i övrigt spöklikt bleka (ja faktiskt, även på sommaren är jag som ett vitt lakan, skumt det där, jag lyckas aldrig bli brun!) hy, och det där blonda håret (som jag förvisso bleker ännu vitare men det är ju long gone now! Moahahaha! Faktum är att jag till och med saknar ögonfransar. Jag funderar på att ladda upp det som partytrick på youtube!) så nu vet ni. Jag är lite norsk (mormors mammas släkt), lite vallon (pappas mor och far), lite finsk (mormors far) och så är jag ju rent kulturellt jävligt svensk, firar jul som alla andra och smygkikar på grannarna som alla andra (jävlar! det där skulle jag kanske inte ha erkänt. Moahaha). Jag är helt enkelt, just nu, den sexigaste blandrasen till cancerfall ni någonsin har sett (och här sitter en hel jävla läsardrös och ba' skakar på hövvet, haha, underbart). Jag vet dock inte mycket om belgarna som sådana, förutom det jag hört från min bästis Liselott som faktiskt varit där och sett dem, och hon påstår att de luktar illa och är skitdåliga på att använda deodorant. Det är dock inte ett släktdrag jag har ärvt, jag kan försäkra er om att jag är renligheten själv och luktar faktiskt rätt fräscht (tack som fan, parfymföretags of the world!) så ni behöver alltså inte oroa er över det!

Min mor hette från början Rose-Marie Lönnroth, men det heter hon inte idag. Det FINNS en kvinna med det namnet i Sverige dock, som inte bor i Stockholm, och henne ÄR jag släkt med, men vill inte gå in på hur då vi inte är nära familj. Min mamma i allafall, gifte om sig med en annan man 1993 och fick då hans efternamn, och med tiden föll Lönnroth bort. Fråga mig inte varför. Anledningen till att jag inte redovisar hennes namn i bloggen är enkel; min mor är en socialt utsatt person och även om hon står listad som att hon bor utomlands i alla myndigheter så gör hon inte det. Det finns ingenting registrerat på henne; inga lån, inga telefonabonnemang, inga fastigheter, ingen hyresrätt. Hon har inte ens en postbox eller en adress där hon är mantalsskriven, kortfattat: Hon "existerar" knappt. Man kan se det som att hon pappersmässigt inte existerar, hon har inte ens ett lånekort på biblioteket. Hon har fortfarande skyddade personuppgifter, det hade jag också en gång i tiden. Det är en helt annan historia. Man kan få fram hennes namn, men det är också allt. Var hon bor eller vad hon gör idag kan jag inte redovisa heller, men ni vet ju litegrann om hennes sjukdom, som jag pratat om många gånger och det är också av den anledningen jag inte går in på detaljer, men det är väl förståeligt? Men jag vill göra en sak fullständigt klar; försöker man angripa, undersöka eller på annat sätt rota i min mammas liv eller förehavanden kommer jag att få reda på det, och oavsett hur min mor lever och trots hennes sjukdom så är hon FAMILJ till mig, och det är INGEN som skall på något sätt få för sig att jag behöver assistans med, eller stöd kring, eller diskutera henne överhuvudtaget. Jag är uppretad nu och varnar vem som helst som får för sig att angripa min familj eller mitt liv genom att "rota" och ta reda på saker man inte har med att göra, jag varnar vem som helst som vill leka Lisbeth fucking Salander och tro att man känner mig bara för att jag skriver en öppen blogg om mitt liv; Tänk om. Den verklighet och den del av mig man ser via bloggen är bara en liten del av mig. Innan man tror att man är världens smartaste jävla researcher och forskar om mina föräldrar "för att ta reda på vem jag är", vilket jag tar som ett hot, så ska man sopa rent kring sin egen dörr först, för jag är bättre än du på att forska rätt på saker, tro mig, och om man är så jävla dum att man avslöjar sitt för och efternamn och skickar sms från sitt eget reggade mobilabonnemang, då är man inte så jävla smart.

Jag är öppen med allt av egen fri vilja. Det är mitt eget beslut att skriva under mitt eget för och efternamn, och det är av flera skäl. Dels för att jag tycker att det är töntigt att åberopa copyright under en jävla pseudonym, dels för att jag gärna gör reklam för det jag skriver och dels för att jag tror på en fri värld där jag inte SKA behöva vara orolig för om någon "hittar" mig. Det är jag inte. Jag är inte ett dugg jävla orolig för om någon ska "veta vem jag är", för jag är den personen ni läser om. Allt det ni läser om händer mig på riktigt, och jag lämnar frikostigt ut min bloggadress till många jag träffar i livet. Sköterskor, sjukhuspersonal, socialassistenter.. många läser min blogg och många kan intyga att jag är den personen jag är här, och att det som hänt faktiskt hänt o.s.v. - Jag är öppen med mina tankar och vad jag känner, för det här är min ventil. Det jag skriver kan ibland låta hårt och väldigt påfluget, men förstå att det är mitt sätt att få ut all skit jag har drivande runt i skallen. Jag har ingen skyldighet att skriva här. Jag får inte betalt och ingen har bett mig att driva den här bloggen i snart fem år. Det är min egen fria vilja, mitt liv och därigenom mitt privatliv. Jag har helt exkluderat vissa saker ur min blogg, vissa delar av mitt liv, som till exempel prat om sex. Jag tror att antalet gånger jag tagit upp det ämnet i den här bloggen kan räknas på ena handens fingrar. Varför? För det har ni tamejfan inte med att göra! Det är en del av mitt privatliv som jag valt att hålla för mig själv, för jag blir mer och mer offentlig ju fler som får min bloggadress. och helt ärligt, brukar ni sitta och diskutera sex med era socialsekreterare, arbetskamrater och sjuksköterskor och när ni senast lekte gömma ormen? Nej, det funkar inte för mig. Det är EN del jag helt enkelt valt bort. Och det är mitt val, inte ert. Man kan inte komma in i min blogg och domdera, kräva eller tro att man känner mig och börja skicka sms och ställa frågor och kräva att jag ska svara på varför jag heter Lönnroth och min pappa Wikström! Det tar jag som ett jävla hot! Vem fan är du att sitta och KRÄVA svar på frågor? Jag ger dig hela mitt jävla liv i en blogg men ÄNDÅ kräver folk en massa idiotiska svar? Jävla idioter!

Så, *****, jag hoppas meddelandet gått fram: LÅT MIG VARA. Och här har du dina jävla svar. Gå nu och kör upp dem varhelst det känns skönast.