Barnvagnen är här!

Man kan fråga sig detta: Varför tar allt sådan tid på babyland? När vi var där sist tog det nästan en timme att få betala handpenning. Nu tog det ytterligare en timme för babylandpersonalen, på lite halvknackig svenska som jag inte längre bekymrar mig om att försöka tyda - (inget ont om Polen men varför importerar de _alla_ sina expediter därifrån? Kan man inte få lite kulturell mångfald ens i barnens mecka? Det är ju här som allt börjar. Eller?) - förklarar att "Jaaa.. det är parasoll i beställingk ja?" samtidigt som de skriver obegripliga saker på ett papper som de senare informellt stuvar under bänken. Jag stod och iakttog expeditens fumlande med papperet, hennes närmast tvångsmässiga smygsmusslande, hur hon envisades med att fylla i alla papper UNDER bänken, osynligt för kunder eller chefer - och jag funderade på om hon hade någon slags anteckningsrelaterad scenskräck, men det verkade vara enligt protokoll, allting verkade i sin ordning så jag lät den stackars stressade kvinnan vara och frågade inte. Det finns gränser. Sedan kan det också bero på att hon liksom stod i sin egna lilla värld, nästan perfekt avskärmad från övrig verklighet i den gigantiska butiken, där hon stod och hummade för sig själv, bockade av och kluddrade. Exakt vad hon gjorde vet jag ju inte, jag kan ju bara spekulera. Det enda jag vet är att det slukade henne helt, totalt omedveten om vad som skedde runtomkring fortsatte hon med sitt pillande medan min ryggvärk tilltog och oron kring de trampande nervösa fötterna bakom mig växte.

För, ni förstår, även om kön bakom mig växte sig ringlande med trampande, nyblivna föräldrar med blöjhinkar, skötbord och barntossor, skrikande barn och trötta gravida kvinnor, så var det inte hon som fick ta blickarna, de höjda "men vilka besvärliga kunder ni måste vara då"-ögonbrynen och det trampande ljudet av fötter. Det var vi. Där stod vi med pengar och papper allt i sin ordning, vårt jobb var gjort, och bara väntade på att få UTLÄMNINGSPAPPERET, som vi skulle lämna till killen på LAGRET för att få våra grejer. Det var allt! Och detta, mina damer och herrar, tog 45 minuter, och jag behövde bara skriva min underskrift vid ETT tillfälle.

Men så kom den hem iallafall. Vår city cross 360. Liggdelen är INTE camo, för er som undrar så valde vi enbart camo till sittdelen, för att få lite variation. Däremot har både ligg och sittdelen samma färgskala. Tillbehören ni ser på bilden är skötväskan som ser ut som ett rymdskepp (det är en ultratålig, svindyr historia den här skötväskan, den kostade 1895 kronor, men jag var TVUNGEN att ha den) Den gula figuren ni ser i vagnen är en specialbeställd neopets Faerie Acara (Ebay, i love you), alex första leksak. Neopets är ett onlinespel som jag är mer eller mindre besatt av, för övrigt. Inuti vagnen syns också den svindyra åkpåsen av fårskinn i svart. Det som saknas på bilden är camo-parasollet, det lägger jag upp senare.

Alexander kommer att färdas som en prins.
Ja, förresten; är det någon på Socialtjänsten som skulle vilja yttra sig angående färgskalan på vagnen, och mitt barns kön, återigen, så finns det väldigt mycket utrymme i kommentarsfältet. Varsågoda.

Men det var ett j*vla daltande?!

Okej, jag tänkte gå igenom några saker som jag som gravid inte orkar höra / gå igenom en enda gång till:

- Oj, oj, oj! Det är väl dags snart, eller?

- Nämen titta! VILKEN FIIIIIIN BEBISMAGE!!

- Ska du vara sådär stor? Är det normalt? är du inte på väg till BB snart?

Folk som tafsar på magen och ser den som allmän egendom bara för att man är gravid. GÅR JAG FRAM TILL DIG OCH TAR DIG PÅ BRÖSTEN BARA FÖR ATT DE SER LÄCKRA UT? Jo, det är EXAKT samma sak thankyouverymuch!

Främmande människor som känner att de måste sätta igång och konversera en bara för att man är gravid. Jag ville inte lära känna er innan jag fick ett klot att bära på, och jag vill det sannerligen inte nu heller. Titta bara åt andra hållet, som vi brukar göra så ska ni se att allt blir bra.

Och for the record, jag är så trött på att vara gravid nu. Jag är stor som ett hus, vattenfylld, håret är åt helvete, jag har inte sminkat mig på flera månader och jag ser ut som ett gigantiskt jävla vrak. Jag orkar inte längre.

För övrigt så tycker jag att bebisspråk är töntigt. Fortfarande. Jag står inte ut med det. Jag har aldrig stått ut med det och jag har aldrig fattat varför folk måste modifiera rösten till någon slags heliumballongsinspirerat joller bara för att de får syn på någon under 10 år. Jag tänkte att det kanske skulle ändras under graviditeten, kanske något bebisspråkshormon eller nåt som förlöstes, har jag resonerat. Men nä, jag klarar inte av folk som måste sätta dit ett '-is' efter varje ord. Nappis, flaskis, plaskis.. Hörni mammor, got a newsflash for you, man KAN vara kärleksfull och lekfull med sitt barn utan att låta som en komplett idiot. Min inställning till det här kommer inte att ändras. Tack för ordet.

Och idag, ÄNTLIGEN - !!! Så ska vi hämta barnvagnen! Mitt rosa camouflage-monster! OH YES SIR! Vänta er feta modebilder på åket när jag rott hem det!

Den hemliga världen

Okej, så jag klev in i den hittills outforskade djungeln häromdagen. Den Andra Sidan, De barnägande Kvinnornas Klubb, Den Hemliga Platsen, The Unexplored, Secret Kingdom. Jag morskade upp mig och tog mod till mig och klev in till en helt ny värld. Jag pratar förstås om Babyland. Barnvagn skulle inhandlas och en gratis babybox införskaffas. Barnvagnsdjungeln är enorm. Jag menar enorm. Vi snackar 360-graders svängbara hjul, 2-wheel drive, terrängdäck, nedfällbara sitsar, lättviktschassin, nedfällbara och svängbara handtag, view-changing korg, regnskydd, våtsäkra material, beställningsbara, matchande klädslar - jag kan hålla på en hel blogg om det här, men jag tror ni fattar prylen när jag säger att det är en hel värld därute av märkliga fordon utan motorer som måste tas i aktning när det handlar om åksäkerhet och komfort för min magväxande prins.

Nu är det ju så här, att jag är mer av en tekniker än en sytant - faktum är att min kurator på MVC oroar sig för hur det ska gå för mig och barnet när jag erkänt att jag är helt syhandikappad, jag kan inte sy i en jävla knapp. Min syslöjdslärarinna, Inga Sandell - vi kallade henne för "Inga sandaler idag" - avskydde mig fram tills dess att jag i nionde klass gjorde ett specialarbete som guidade hela klassen i klädkonstens historia. Men märk väl att jag fram tills idag aldrig lyckats sy i en knapp. Jag är syhandikappad, så skjut mig. Men när det kommer till chassibyggnad, terränghjul, ihopfällbara mekanismer och våtsäkra, impregnerade material så är jag Game. Jag förstår snabbt varje liten kedja i sammanhanget och tänker i säkerhetstermer kontra utrymme och förvaringsmöjligheter, naturligtvis i god hand med design och användarvänlighet. Inget av detta förstår sig kuratorn på och jag vågar säga att det nog inte är en sådan big deal att jag inte är en sybehörsmoder när jag faktiskt skulle kunna plocka isär den där vagnen i molekyler och sätta ihop den igen, förstå mekanismerna och dessutom förklara hur jag gjorde det, för någon annan. I dagens tidsålder är det inte en katastrof att jag som blivande mor inte förstår skillnaden mellan raksöm och zickzack. Värre mödrar har sett dagens ljus, vill jag påstå.

Hur som helst, där stod jag och H och betraktade denna djungel av UFON som radats upp i centrum av Babyland. Jag rusade snabbt på uppgiften och provkörde en del fräsiga åk, medan H stod intill med en typisk "Jag ska bli pappa och jag vet inte riktigt om jag tycker det här ser säkert nog ut"-min och tog bilder med mobilen på alla jag hojtade till lite extra över. Han har blivit en Beskyddande Pappa redan nu, ve den mygga eller insekt som ens skulle våga sätta sina små fladder i närheten av min mage, då kan ni föreställa er hur han är mot människor. Det är varghanen vi snackar om här: "Morr..morr...okej, nu har du tre sekunder på dig att avvika innan du blir strimlor". Hur som helst så grabbade jag tag i en barnvagnsspecialist och ställde en hel rad komplicerade frågor till henne som hon knappt kunde besvara. Detta i verklig mening eftersom den stackars polska kvinnan inte riktigt behärskade språket, och verkligen inte den tekniska basårsdelen som jag lagt mig till med i sammanhanget. Hon försökte så gott hon kunde att förklara både den ena och den andra frågan, och jag var ingen enkel kund heller, så stackaren fick springa gatlopp mellan hyllplanen.

Till slut, efter mycket diskuterande kring beställning av tyger och matchande rosa-camouflagemönster kontra säkerhetsföreskrifter, så nöjde vi oss med en Emmaljunga City Cross 360. 360 antyder att det finns trehundrasextiograders-svängbara hjul fram, vilket möjliggör att kunna vända vagnen på en femöring, och det skonar ryggen då man inte behöver LYFTA den så fort man måste tvärsvänga. Enbart en liten, subtil lutning åt ena eller andra hållet, en lätt tryck med handen och han tar kurvor som en Mustang Fastback -68. Jag har specialbeställt allting i blekrosa camouflagemönster, och enbart skötväskan, som ser ut som ett skimrande litet UFO, är uppskattad till en halv månadslön. Nu kommer H's ingifta släkting att gå i taket, hon som vägrar klä sin son i rosa eftersom hon är "övertygad om att han kommer att bli bög i såna fall". Blekrosa! På en pojke! Det tyckte barnvagnstjejen också. Men nu är det som så att jag inte är för könsspecificism och jag tycker att det är löjligt att koppla färger till könstillhörighet.

Så, hela paketet med åkpåse, filtar, täcken och vagn kommer i December som ett brev på posten. Jag är nöjd. Och mitt svettiga barnvagnsinköp medförde både nya kunskaper och nytt liv. Yes! Jag klarade barnvagnsetappen! Jag kom ut från Babyland - levande!

För övrigt så har jag torskat totalt på Björn Rosenströms "En vanlig jävla muffins", den är lysande.