Lämna oss ifred

Jag fattar inte varför du gör som du gör mot mig, eller varför du dyker upp och skriver att jag är puckad, att jag är ett jävla pulver som ska ha ett bra liv och att du aldrig mer kommer att träffa ditt barn, bara för att jag skriver på nätet att jag är skitledsen för att du inte vill träffa honom, och att jag i vanlig ordning inte fattar vad Alex gjort för att förtjäna det. Men så är det tydligen. Du ska stänga av mitt internet - jag har betalat tills januari och redan pratat med dem om att flytta det. Och att du sitter och skriver elaka saker i mitt kommentarsfält - för att jag skriver att jag ÄR LEDSEN över att du inte vill träffa alex? Och sen loggar du ut, så att jag ska sitta här och må skit, det är precis det du vill.

Henke, lämna oss ifred som du sa att du skulle göra. Ingen mår bra av att du producerar en massa negativ energi och riktar den mot mig. Jag tar hand om vårt barn. Jag gör allt för honom. Jag har gjort mina snedsteg och jag sitter inte här och tror att jag är så jävla ball. Det är tungt att vara ensam mamma, men jag fixar det. Att du riktar ilska mot ditt barns mor kommer väl för fan inte att leda till något positivt.

Ta itu med din smärta istället för att dyka upp som gubben i lådan och gapa åt mig om vad jag får och inte får skriva. Och dina kommentarer tänker jag inte publicera. Du kommer ångra dem.

Kan jag få fira jul ifred nu?

Säljer jag?

Jag fick ett intressant mail idag. Som synes i screenshoten till vänster. Som följer:

"hejssan
kom av en slump in på din blogg. Mycket trevligt =)
Gött att du är mera på fötter efter allt missbruk å sådant. Såg att du hade fått sub utskrivet..säljer du o för hur mkt? Lycka till med din son!"

Eh.. hörrudu Dessan. Du läser att jag är en beroende som får medicin mot mitt missbruk, att jag har barn och att jag "kommit på fötter" och sen undrar du om jag säljer knark? Säljer samma medicin som jag väntat i flera månader på att få? Brukar du skriva till bloggare och fråga om de säljer knark, eller är det bara folk som har ungar och är rehabiliterade?
Alltså.
Allvarligt.
Ger jag på något vis intryck av att jag är någon form av knarklangare?

För övrigt så händer det en del. Jag började på 2mg Suboxone i Måndags och ökade till 4mg idag. Vi skall fortsätta trappningen tills vi uppnår en tillfredsställande nivå. Och jag mår bättre än på länge, min energi är på väg tillbaka och min kropp känns lättare. Vi får se hur jag stabiliserar mig här, just nu är det mycket känslor och tankar som obearbetat kommer upp till ytan. Jag anpassar mig.
För övrigt så finns det ingen medicin för mig att "langa" då jag går till beroendemottagningen varje dag och hämtar min medicin på plats, lämnar urinprov och sitter ned med en sköterska tills tabletten lösts upp i munnen. Så kommer jag att ha det framöver, ett bra tag tills man släpper mig med större ansvar. Men vid den tiden då jag själv rår över min medicin kommer jag naturligtvis inte att sälja ett jävla skit. Den här medicinen är livsviktig för mig. Om jag hade velat tjäna snabba, svarta pengar hade jag tagit ett svartjobb, inte bökat mig genom beroendevården i ett års tid.

Jag blir så trött.

Och älskade Alexander har fått sin första förkylning. Åh mitt skruttiga troll! han snorar och hostar och jämrar sig och jag får bära runt på honom hela tiden. Det är inget vidare det här.

Kapten Kirk

Stan Getz - Bahia i mina silverblänkande KOSS-lurar, småsteppande fram på regnstänkta Järnvägsgatan i Sundbyberg. Mina vita Cargobyxor håller på att ramla av höfterna och vatten tycks vilja tränga in genom varje fiber i mina skinande vita Puma Match. I handen en kasse med ett urval franskdesignade preppy-toppar och kjolar i milda kulörer. Vägen är fri, mobilen piper, liksom sjunger och vibrerar, någon vill mig något men jag mister ansvarskänsla för varje ton och fortsätter småspringa mot 0:48-tåget. Svarar, det är Han.

"Jag möter dig vid tåget"
"Underbart"
"Det regnar"
"Det menar du inte?"

Det kallas sommarregn och jag är barnsligt förtjust i konceptet. Jazz, min barndoms omgivningar, den mörka och ångande vattenbestänkta småstaden med sina krogljus och reklamtavlor; de var inte där förr; när jag föddes här var den benämnd som sovstad. Inte längre. Hela konceptet tilltalar mig - den episka filmbilden, panorerande från något halvhundratal meter bort mot den småspringande blondinen med sin designerkasse som rusar mot ett tåg hon inte får missa. Jag är en sucker för filmiska moments, jag önskar ibland att jag hade en inbyggd videokamera i min iris, som kunde fånga allt det där som mitt öga ser och sveper över, liksom connectad till den redigerings-och-minnesbank som är mitt medvetande, där jag fryser somliga bilder, förstärker och zoomar och lägger på ljud, kanske en speakerröst här och där som komplement. Det vore något. Eller så vore det bara ännu en av mina romantiserande tankar som inte skulle underhålla någon annan utom undertecknad. Om det spelar roll? Självklart inte.

För någon vecka sedan lessnade jag på att mina alkoholiserade grannar hade femdagarsfester där de oavbrutet spelar Bon Jovi-hits och Europe's "final countdown" runt tre-fyratiden på morgonen. Jag kanske är en gnetig gnällkärring som tycker att det är aningen besvärande att Bon Jovi står i mitt vardagsrum och upplever sina gamla 80-tals glorydays samtidigt som någon jävel vrålar från balkongen "Johnny...johnny..för faaan Johnny ge mig en bira va!". Kanske är det mitt bristande tålamod med alkoholpåverkade flyttgubbar som insisterar på att flytta samtliga möbler och bona golvet samtidigt som de repeterar hela "Keep the faith"-plattan i någon form av religiös anda på maxvolym för alla oss stackare som lyckats glömma det oh så glada 90-talet och faktiskt gått vidare. Vi som inte längre tycker att Kjell-Olof Feldt är en nyhet, vi som lyckats glömma allt vad Stefan Edberg, grunge och Teenage Mutant Ninja Turtles är och som förkastat ballongbyxorna och de oplockade ögonbrynen, vi som inte längre tycker att 21 Jump Street och Beverly Hills-skådisarna är de hetaste på stjärnhimlen, ja, kort sagt, vi förkastliga kärringar som inte orkar med toksupande jävla blådårar klockan tre på morgonen som envisas med att inte bara spela musik för hela Norrort, de spelar DÅLIG musik för hela Norrort också. - Ja, vi gnetiga kärringar som måste upp sju på morgonen för att gå på ett lamt, förkastligt ultraljud för att undersöka vad för hjärnskador ungen redan kan ha fått med anledning av detta, vi tröttnar och skriver en lapp till fanskapen. Men eftersom jag inte vill vara en kärring så skriver jag en snäll och humoristisk sådan. Som följer:

"Kära, vakna grannar!
Nu är det så här, att vi här nere länge undrat vad det är ni har för er däruppe nätterna i ända. Med dessa suspekta skrapningar, dunsningar, vrålanden och bankanden i kombination med den dunkande musik vi får uppleva har detta satt myror i huvudet hos oss i familjen. Ta det inte fel - vi är också nattugglor; men våra funderingar har nått en viss bristningsgräns under dessa månader som detta pågått. Faktum är, att vi spekulerat så mycket att det uppstått en intern vadslagning här i huset kring vad det är ni kan ha för er hela nätterna som orsakar dessa ljud. Vi har några teorier, med färdiga rutor att kryssa i, för er att läsa. Vi har satsat 150 spänn var på lite teorier, så det vore vänligt av er om ni kunde kryssa i rutorna framför våra förslagsalternativ så att någon av oss kan håva in cashen. Förslagen är som följer:

1) Ni har nattliga brytrejv på tre eller fyra deltagare, och ägnar småtimmarna åt att skapa minimalistisk tech- house med era fötter i brist på bra vinyl.

2) Ni har byggt om ert vardagsrum till en live-size levande monopolplan och använder er själva som mänskliga spelpjäser.

3) Ni har lagt vantarna på samtliga workoutvideos med Jane Fonda och tränar hårt och intensivt inför beach - 08.

4) Ni har hängt upp hela ert möblemang i fiskelinor i taket, och någon gång då och då trampar någon stackare fel på en karbinhake varpå hela skiten dimper ner, och ni måste börja om igen.

5) Ni har tvingats bli medicinska försökskaniner för amfetaminpreparat till förmån för ADHD-barn, vilket orsakar vansinniga spasm-utbrott, eventuellt i kombination med lätta Tourettes-skador, vilket gör sitt till för ett kollektivt vansinne ni inte kan hållas ansvariga för.

Ni får hemskt gärna kryssa i så fort som möjligt så att någon av oss kan få håva in våra stålars, det börjar bli tajt med ekonomin här nere.
Vänligen,
Era glada grannar."

Och dom tråkiga jävlarna svarar några dagar senare, då vi redan tvingats ringa störningsjouren för att få sova, med en astråkig jävla lapp där de redogör för att de inte känner till några duns eller ljud som de kan hållas ansvariga för, och att de inte har en susning om vad vi snackar om. Tråkiga jävla grannhelveten! Man tycker ju att man kan ta och uppskatta en såpass rolig och underhållande lapp som ändå osar lite mer humor än nerklankande kärringord, men nejdå! Vilket bekräftar min redan existerande teori att alkohol fan inte gör folk roligare alls, sprit är för tråkmånsar utan humor. Inte nog med att de dryga jävlarna är fast i 90-talsrock och förkastligt fyllespråk, de är alltså tråkiga också, vilket är än värre. Var fan har humorn tagit vägen nu för tiden? Spolades den bort i något syndafall 1989, eller är den helt enkelt bannlyst på min sida av stan?

H fyllde år i Måndags, och vi var representativa och tjusiga på släktkalas hemma hos H's mor. Smörgåstårta och grannar och kaffe och diskussioner Italian Style. Därefter efterkalas med V och D. Jag och V var nyktra och mysiga och spelade XBOX, V har blivit en jävel på battlemode "steal the bacon" i Crash Nitro Kart, så vi satt här och tjöt och skrek medan H och D avhandlade livets viktigheter och avverkade ölburkar i soffan intill. Senare gick jag och V och lade oss, som de goda, nyktra gravida vi är - eller, jag är den gravida men det gör mina väninnor till automatiskt medgravida i sammanhanget. Mycket fiffigt, de kan nu legitimt äta precis vad fan de vill och skylla på att de måste vara solidariska matvrak med sin gravida väninna.
Intressant.
Som ni ser, så är det full gas här borta. Nu blir det sömn, stor dag imorgon - det beryktade ULTRALJUDET skall äga rum. (Här ville jag gärna implementera en ljudeffekt a' la' Twilight Zone, men hittade ingen MIDI-version..).

Tack och förlåt!
Bild: Från 2003 - här snuskar jag mig med Kapten Kirk som om jag aldrig gjort annat.