A girl's night out

Jag tog min biobiljett och gick ned till biografen, cashade in min biljett och köpte världens största läsk. Sen såg jag sex & the city. Själv. Inga barn, ingen kompis. Bara jag och min bio. Och min gigantiska läsk.
Just som jag satt utanför biografen för att vänta på att det skulle börja, närmade sig en kufisk karl mig.
"Ursäkta, är jag jagad av en geting?" sa han, lite plumpt. Han kändes märkligt felplacerad, i en pepitarutig ullkavaj. Mitt i högsommaren.
"Näe, jag gillar inte heller AIK:are" flinade jag och sippade vidare på min läsk.
han slog sig ned och berättade att han hade spelat in en dubbelskiva, vilken han visade mig. På den ena sidan spelade han harmonisk meditationsmusik. Oklart vilket instrument som var inblandat, jag vågade inte fråga, för han uttalade det så bestämt, som att det var så självklart. På den andra sidan talade han i nittio minuter om "andliga saker" sa han. Sen visade han mig en cd som han påstod var en av hans favoritskivor. Framsidan var prydd av en snubbe i sextiotalsfrilla och sidenkostym, han såg ut att vara plockad från nåt gammalt dansband från helvetet. Han påstod att det var den finaste skivan han hade i sin samling, och den bästa. "Vad är det för musik då?" sa jag. "Det är sån musik som de brukar spela på hotell och i hissar och sånt" berättade han vidare. "Jaha, SÅN musik" sa jag. Som om jag fattade vad han pratade om. Det gjorde jag inte. Det var inte en loungeskiva han höll framför mig. Det var en hotellskiva. Märkligt.
Han frågade om jag ville följa med honom till stan men jag avböjde.
"Väntar du på biosällskap?"
"Nej, idag är det bara jag. Jag och min läsk."
"Jag förstår"
"Nej, jag tror inte du gör det. Det är jag nu, på egen hand. Ja, jag har min son då men du förstår, det är jag som har det yttersta ansvaret för allt som sker omkring mig och i mig och jag har plötsligt börjat fatta det. Och ärligt talat, jag vet inte ens vad du heter så jag vet inte varför jag berättar det. Jag antar att jag bara behövde säga det"

Ja. Jag antar att jag behövde säga det.
Han höll mig sällskap. Han med sin öl och sin loungeskiva. Just när jag skulle gå önskade jag honom lycka till, han detsamma. Så var det med det. jag gick in i en nästan tom biosalong (precis som på film!) och satte upp benen framför mig och drack läsk.
Good times. Bra film också förresten.

Snö, pixar & garderober

Jag sover hela dagen och försöker kurera mig. Det funkar. Liselott är hemma några timmar, hon och jag utbyter några ord. Jag tycker att det börjar bli dags att bli frisk nu, att ha den här jävla lunginflammationen / förkylningen är liksom inte underhållande alls. Men med tanke på hur pigg jag är idag, som jag känner mig, så finns det alltså hopp. Imorgon blir det en runda förbi Titan för att skriva på något kontrakt, och idag tvättar jag i handfatet och rensar garderoben. Det har hänt igen - eftersom jag och liselott har en ganska ansenlig mängd kläder (since vi helt enkelt älskar kläder) och eftersom det varit jul & nyår och eftersom både hon och jag ägnat större delen av vår fritid åt våra respektive...hm.. nu blev det knivigt.

Liselott har ju ägnat tid åt sin pojkvän, den saken är säker. ST är mer som en..som en..ja, som en karl. Alltså, jag gillar honom. Vi umgås. That's it, så länge. Hur som helst, det som har hänt är att vi använt upp alla kläder och nu har vi inget att ha på oss. Palla gå ner i tvättstugan..

Jag vill verkligen, verkligen se den där filmen om Marie Antoinette. Jag ligger alltid efter på biofronten, men det beror mest på att jag är alldeles för rastlös för att palla gå på bio. Och för det mesta så visas tradiga jävla BoxOfficeExplosives som jag ändå inte har någon större lust att se. Nya James Bond intresserar mig inte. Jag avskyr dubbade Disneyspektakel, finns det något jag avskyr mer än dubbade filmer så är det schlager, och det är av någon anledning alltid svenska schlagerartister som får dubba Disney's jävla sjung-och-trall-spektakel. Nu när Disney dessutom köpt upp underbara PIXAR, så var det roliga över.

När jag såg PIXAR's grejer tänkte jag ÄNTLIGEN, nu jävlar blir det knivigt för Disney. Vad går dom och gör? Det absolut smartaste du kan göra; Om du inte kan konkurrera - köp konkurrenten. Så nu kan man alltså inte få njuta av PIXAR's svinsköna manus utan att Disney är där och petar i skiten och infogar MINST ETT SÖTT SÅNGNUMMER i kvarten. Musikaler - fy bövelen. Finns det något som är värre, så är det väl buskis då, men det är fanimig sista anhalten. Den dagen jag skrattar åt buskis skjuter jag mig själv i huvudet.


Lite kommersiella grejer har letat sig in på min playlist på sistone; Kelly Clarkson - Walk away, och behind these hazel eyes, är helt jävla fuckin' lysande, det har det rätta gunget i sig. Samtidigt kan jag inte låta bli gamla klassiker. Leather strip - Hate me! (funker vogt rmx) har den där rätta kukrelaterade aggressionen i sig. Mer aggression, flera dansgolv..och var fan är snön, egentligen?

På Torsdag tänkte jag våga mig ut och fira lite. Fröken KlubbDjur har varit från den elektroniska scenen i flera månader tack vare allt trams, jag behöver få komma ut mer igen. Seize the progressive moment, och få dansa tills jag stupar.

Och kan ni tänka er, mamma har INTE ringt och gapat på mig över vilken hemsk dotter jag är. Jag undrar om det har hänt nånting.