Liten viktjämförelse igen!

Ovan: Jag, Augusti 2008. Sju månader efter förlossning. Masssor av graviditetsfett kvar, vikten gick inte ned så fort som jag hade tänkt mig. Några månader till skulle det ta innan jag satte igång på allvar med att kraftigt reducera mina kolhydratintag och promenera en och en halv timme om dagen, straight, inga undantag. Maj 2009 ser vi följande resultat; Jag är "nästan" klar, fortfarande mycket kvar att träna upp, men viktskillnaden är tydlig. Minns inte vad jag vägde här ovan men över 85 i alla fall, och då hade jag ändå blivit av med minst 15 kilo. Idag vet jag inte vad jag väger exakt, jag är rädd för vågar för de gör mig helt viktnojjig. Underbart att slippa de där enorma tuttarna, jag saknar dem INTE. Jag har klivit ner från en DD till en B. Det är helt jävla underbart och ja, jag mår bättre än någonsin ur viktsynpunkt. Jag har gått ner väldigt långsamt, bit för bit och steg för steg och det har tagit mig 15 månader att gå ner så här mycket, nu snuddar vi vid 30 kilo ungefär och det är bisarrt. Vägde jag verkligen över 100 kilo höggravid? Men ja, det gjorde jag. Jag har ungefär fem kilo kvar tills jag är helt nöjd, men jag har inte bråttom. This is me, still hanging in there. Samtliga bilder är helt oredigerade, inte ens ljus har jag fixat med, för att det ska bli ett så ärligt resultat som möjligt. Jag beklagar, men det finns, av naturliga skäl inte så mycket bilder på mig från när jag var sådär "jättestor".

Jag känner mig fortfarande allt annat än liten och har inte vant mig, men jag ville inte vara med på bild där kroppen syntes. Jag vet inte varför det är sådär, viktfixerat och en sån jävla press att man ska se så jävla bra ut nyförlöst för det är skit alltihopa, jävla skitsamhälle som får en att må dåligt oavsett hur man ser ut. Men jag tänker inte gå med på det. Jag hade fått barn! Jag var mamma och det var allt som räknades. Sen om min kropp inte var enligt samhället perfekt, who cares? Ingen såg ju den ändå..

Egentligen så skämdes jag ju över min vikt efter förlossningen och har haft svårt att acceptera min kropp överhuvudtaget. Det är därför jag gör det här nu, in the open. Jag ska vara av med de där nojorna.

Mm.. Inte så pjåkigt ändå! Kärringen still got it! Ja, lite i alla fall!