tisdag, mars 2

Loo report - #2

Gud, jag är så trött just nu, på att träffa människor, på att sköterskor kommer in här och glömmer mediciner som är livsviktiga för mig, som läkarna satt ut på grund av att jag ändå varit döende. Jag får be om näringsdropp fast jag inte ätit på flera dagar, jag får be om epilepsimedicin. Och sedan alla dessa besök, gud vad jag älskar er alla, jag vill ju träffa er men hur ska jag kunna schemalägga så att jag själv får andrum? Jag vet inte hur man tänker längre. Jag bara andas ut när jag får 5 minuter för mig själv. O menar att jag försöker isolera mig, det gör jag inte. Jag försöker upprätta testamenten och allt som ska göras med alex. Sjukhuspersonalen här (läs: Läkarna, sköterskorna har inget med detta att göra) anser tydligen att det bästa vore att jag adopterade bort A. Helt och hållet. Slet honom från sina rötter. Vilka jävla idioter, jag vägrar. Vad har DE med min son att göra? Pratade med soc om detta, soc är på min sida när det gäller a. Vad bisarrt det här är, att planera sin egen död. Jag har till och med planer på min egen begravning. Jag vet till och med vilken präst jag skulle vilja ha. Jag planerar min egen död medan jag är i livet, och hinner inte njuta en sekund av det som är kvar. Jag vet vare sig ut eller in.

Jag är inte så rädd just nu, jag gråter inte, har inte gjort heller sedan läkaren satte sig på sängkanten sådär. Jag går bara på, som en robot. Borde jag sörja? Hur agerar man inför vetskapen om att man när som helst kan dö? Hur agerar man inför att få allt svart på vitt så här?
Sitter ensam på sjukhuset för närvarande och väntar på kvällsmediciner medan jag pumpar ur mig ord efter ord som inte leder någonstans. Tack för alla era kommentarer, blogginlägg - så vackert ni skriver om mig! Jag kan inte svara på dem alla men jag tackar er. Jag läser allt här borta från sjukhuset så fort jag har ork.
Jag ska som sagt flyttas till stockholms sjukhem, jag vet inte mycket om det men jag är bekymrad och rädd. Jag vet nog vad det innebär att flyttas till ett hospice på det sättet, det här är sista anhalten för de som inte kan vårdas hemma. Men jag har er - in i det sista kommer jag att försöka orka. Blogga. Skriva. Eller så dikterar jag för LillaMi eller O, om de vill och kan.

Jag älskar er för att ni lyft mig till att bli något jag alltid velat vara, även om jag inte är så säker på att det är det jag är eller varit egentligen, men varför ifrågasätta när det är betraktaren som bedömer aktören på scenen. Jag älskar er för att ni gör mig till författare. För det är det mitt hjärta alltid velat vara. I den där vindskupan med utsikt över vattnet, i det stora, ljusa huset i trä med det svarta taket, där skulle jag skriva mina böcker medan min man lagade middag, för det var hans dag idag, nästa dag vore det min sak att ordna föda.

Anyway, det kanske inte blir så. Men jag kom till det här livet skrikande, med knutna nävar och sparkande. Man får tamejfan se mig göra samma sak om jag skall ut ur det också.

141 kommentarer:

Anonym sa...

Stanna kvar Leo, håll dig kvar, lämna inte världen. En hel värld försvinner med varje människa.

Med kärlek

Tant Cecilia

Fejdan sa...

Jag tänker på dig hela tiden. Jag vet att jag upprepar det, heeela tiden, men det känns bra att du vet om det. <2

Fejdan sa...

Lovi. säger (23:32):
tårarna bara rinner..
Lovi. säger (23:32):
jag önskar att det fanns någonting man kunde göra för henne..
Tinan. säger (23:32):
ja, jag far så illa alltså..
Tinan. säger (23:32):
ja, jag vet! sååå frustrerande.
Tinan. säger (23:32):
men hon kommer vara jävligt envis.
Lovi. säger (23:33):
jag har aldrig träffat henne... men fan vilken kvinna hon är..
Tinan. säger (23:33):
skönt att hon hann läsa allt som alla har skrivit, det känns såååå bra
Lovi. säger (23:33):
jaa verkligen

Anonym sa...

Hej kära Loo,
För en vecka sedan hade jag ingen aning om vem du är och nu känns du som någon jag känt länge och står mig nära, någon jag tycker väldigt mycket om och som jag verkligen bryr mig om! Vilket helvete du har lilla vän! Obeskrivligt och fördjävligt! Skickar all kärlek och styrka till dig i mina tankar.

Jag kom i kontakt med din blogg av en slump och den senaste veckan har jag varit hemma förkyld och har ägnat mina dagar åt att läsa din blogg. Sträckläst med fascination! Ditt liv är ju en helt otrolig livsberättelse och du en härlig person med fantastisk inre styrka styrka och ett driv som få. Sen är du en alldeles lysande skribent och beskriver det som händer dig på ett sätt som gör att man kan känna in exakt vad menar och hur det var. Men dina inlägg och analyser om företeelser i samhället är också klockrena. Och överallt i texten känns värmen och humorn från dig. Du berör verkligen många många människor och du är en fin förebild och jag tycker din blogg borde ges ut i bokform för att bli tillgänglig på ett annat sätt för fler!

Tack för alla orden Loo! Du finns i mina tankar och mitt hjärta!
Kram
Eva i Linköping

Anonym sa...

Hej kära Loo,
För en vecka sedan hade jag ingen aning om vem du är och nu känns du som någon jag känt länge och står mig nära, någon jag tycker väldigt mycket om och som jag verkligen bryr mig om! Vilket helvete du har lilla vän! Obeskrivligt och fördjävligt! Skickar all kärlek och styrka till dig i mina tankar.

Jag kom i kontakt med din blogg av en slump och den senaste veckan har jag varit hemma förkyld och har ägnat mina dagar åt att läsa din blogg. Sträckläst med fascination! Ditt liv är ju en helt otrolig livsberättelse och du en härlig person med fantastisk inre styrka styrka och ett driv som få. Sen är du en alldeles lysande skribent och beskriver det som händer dig på ett sätt som gör att man kan känna in exakt vad menar och hur det var. Men dina inlägg och analyser om företeelser i samhället är också klockrena. Och överallt i texten känns värmen och humorn från dig. Du berör verkligen många många människor och du är en fin förebild och jag tycker din blogg borde ges ut i bokform för att bli tillgänglig på ett annat sätt för fler!

Tack för alla orden Loo! Du finns i mina tankar och mitt hjärta!
Kram
Eva i Linköping

Anonym sa...

Sitter helt mållös......
Hittade hit av en slump första gången nu i kväll.Har inte hunnit läsa så mycket men tillräckligt för att vilja skriva nåt till dig. Vet inte vad man kan skriva dock som känns meningsfullt.
Skickar dock massor av styrkekramar till dig och kommer fortsätta titta in här.

Kramar Susanne

Mikaela sa...

du är så fin. nu gråter jag.

Anonym sa...

Har nyligen börjat läsa din blogg.. ägnar mycket tid att tänka på hur du har det. Livet är så oerhört grymt och jag blir så arg på att det ska vara så här. Din blogg är underbar och jag är säker på att den har påverkat många. Se till att den får fortsätta göra det länge till!

Hoppas du känner att du har många i din omgivning som bryr sig om dig. Är helt säker på att du har många läsare här som tänker mycket på dig!

V.

Anonym sa...

Och kom även ihåg detta:
Statistik kan bara säga hur det har gått för en grupp [sjukdom vs grupp av människor]. Den ger aldrig svar på hur det kommer gå för den enskilda individen [sjukdom vs person]. Vad jag menar är: även om det i vissa stunder kan se mörkt ut, särskilt om man tittar på statistiken, så förekommer det alltid mirakel. Finns det någon rättvisa så är du ett mirakel.

T e s s i. sa...

Hatten av för dig Loo.
Jag har mina tankar hos dig.
Och jag vet att du kommer slåss med näbbar(?) och klor för livet.

Alla styrke kramar och tankar till Dig, Alexander och dina nära.

Madde sa...

Loo Loo underbara Loo. Jag vet en stark människa som hamnat på sista anhalten, men sedan klarat det, idag sitter han levandes med sin dotter 2 år senare. Och jag vill veta en till människa som ska göra det, och det är du, du ska sitta med din underbara son och kanske till o med skriva en barnbok. jag blir så berörd av det du skriver, vem vet, en dag kanske du sitter och skriver dina böcker. En sak vet jag isåfall, dom böckerna kommer jag att köpa.

Du är en fantastisk människa och en fantastisk mamma. Om jag bara kunde göra något för att det ska kännas bättre för dig. Dumma jävla sjukdom, men fan Loo, se till att besegra det här. Överlev, du måste överleva. Vems böcker ska jag annars läsa sen ?

Anonym sa...

Sluta inte fightas

älskar dig F M

jossan sa...

hej mitt namn är jossan, min sambo kom över din blogg för ett par månader sedan,och nu kan vi inte sluta läsa, du skiver så bra, det tjäns som om jag har träffat dig, jag tjener för dig och fan du är den starkaste meniskan
jag kan tänka mig, din son kommer veta det när han blir stor,

jossan sa...

hej mitt namn är jossan, min sambo kom över din blogg för ett par månader sedan,och nu kan vi inte sluta läsa, du skiver så bra, det tjäns som om jag har träffat dig, jag tjener för dig och fan du är den starkaste meniskan
jag kan tänka mig, din son kommer veta det när han blir stor,

Anonym sa...

Det är du som är författaren och nådde oss läsare när du öppnade bloggen, kanalen ut i världen. Vi kan bara ödmjukt tacka. Och ge dig lite råg i ryggen angående din son. Det var det fräckaste jag hört att sjukhuspersonalen lägger sig i. Att sedan du som är sjuk måste strida för att vardagsvården ska snurra på, det är bottenbetyg för vården. Hoppas sjukhemmet blir bra för dig. Länkar till din blogg från min så fler hittar hit. Det du gör är värdefullt. :-) Victoria

Carin Fredlund sa...

Jag har inte följt din blogg, men Niclas Strandh uppmärksammade mig på den. Jag önskar jag hade följt dig tidigare. Du är en fantastisk, modig och klok människa.

Frida H sa...

Känner du inte på något sätt en kontroll över din död när du själv får planera vad som sker med Alex och din begravning? Min mormor hittade sin energi i just den kontrollen.. Hon kunde göra den mest utsvävande begravningen, helt i hennes smak! Sedan så kände hon att hon fick en gåva, att inte lägga det ok att planera en begravning på sina nära och kära. Dem fick bara ett papper med vad dem skulle ha på sig ungefär, sedan var allt annant ordnat. De skulle själva få kunna sörja och inte tänka på blommor, präst, tal och musik.

Jag kanske är knepig men jag har redan diskuterat begravning med mina föräldrar. Då vi förlorade många i min familj under 2 år så var det oundvikligt. Så jag vet vad mina föräldrar vill ha och dem vet vad jag vill ha. Vi t o m har lyssnat igenom lite låtar och smsat till varandra "denna var väl fin till en begravning?".
Samma gäller donation av organ ect.
Det låter kanske stört men på något sätt så känns det som att har man kontroll över något som sker EFTER ens död så kan man njuta av allt annat INNAN ens död.

Jag tycker det är speciellt viktigt om man har barn, att ha något planerat, fastän man är frisk och kry!

Angiie sa...

Du borde ge ut hela bloggen som en bok.. tycker jag :)

Jenny sa...

Hej Loo!
Hittade hit av en slump och är utan ord...Så orättvist livet är! Jag får mig en ordentlig tankeställare när jag går här i mitt fina hus med mina fantastiska barn och en underbar man och gnäller över bagateller...Jag skäms!!!
Jag tänker på dig och din son och hoppas du orkar kämpa!
All kärlek och massor med styrkekramar från Jenny

schmut sa...

Slutklämmen säger allt. Du har så rätt, ta allt du kan på vägen. Att vara en lidande svan gör inget lättare.

Låt ingen utomstående berätta/tipsa dig om hur du ska göra för din son och hans framtid. Det vet bara du.

Ellis sa...

Loo... Jag har försökt kommentera i flera dagar nu, men jag har inget vettigt att komma med. Jag kan bara säga att jag läser det du skriver och förtvivlas när du mår dåligt. VILL verkligen att du ska klara det här! Hoppas, hoppas...

Anonym sa...

Tänk om läkarna och sköterskorna BARA kunde sköta sitt arbete
(typ ge dig den medicin du ska ha) och ge FAN i att ge dig "goda råd" angående A.
Jag vet inte hur du tänker kring A men jag VET att du såklart tänker ut det allra bästa.
Det är DU som VET vad som är bäst för honom. PUNKT!!!

Styrkekramar från Monika

Anonym sa...

Vet att har man bara rätta gnistan kan man försätta berg och jag tror du är en av dom, finaste Loo
---<--{(@

Kram Garbo

Anonym sa...

Hej,

Håller med alla om att ditt läge är för djävligt, att kämpa sig igenom orättvisa och missbruk, wow!
Men jag är en praktisk människa och jag tänker även på din son och hans framtid (som säkert kommer att gå bra för). Mitt förslag är att någon gör en bok av alla dina blogginlägg och ser till att alla intäkter går till din son. Det du skrivit skulle läsas av många och inte bara i vårt land, din livssituation berör alla överallt.

Alexandra

Anki sa...

Loo, du underbara människa, jag sitter fortfarande här och tror på ett mirakel. Hela du är ett mirakel, så därför måste det ske NU. Du kom in i mitt liv som en virvelvind, såg att min son O mådde så bra av dig och jag är så lycklig att ni blev kära i varandra. Jag vet att ni kämpar tappert nu, det kan inte vara förgäves!!!!! Massa styrketankar och kramar till dig Loo!!! Kramar från din blivande svärmor Anki

Anonym sa...

Hej Loo,
hittade till din blogg för någon dag sen och är fast klistrat nu!

ville bara säga jag tänker jätte jätte mkt på dig och din son och ber att du orkar kämpa!

All kärlek och massor med styrkekramar...

Frk F sa...

Min erfarenhet av Hospice(som anhörig) är att det är där de riktiga proffsen, de engagerade, jobbar och deras enda uppgift är att serva dig till 100%. Det är betydligt lugnare än på en vanlig avdelning. Patienterna är både unga och gamla.

... <3

Anna sa...

Jag har hittat hit av en slump bara för en vecka eller två sedan, men mina tankar går många många gånger under dagen till dig.. jag hoppas så mycket att du ska orka kämpa, att du ska övervinna det här.. för du om någon är faktiskt värd det! Så det så!
Dina ord är fängslande, från början till slut.. du är författaren Loo, så det så!
Jag skickar all styrka till dig som jag bara kan.. hoppas den når fram!
Mina tankar går till dig och dina nära!
/Anna

Anonym sa...

Satan vad du går igenom, gårigenom menas att man kommer ut någonstans, så måste det väl va?
Stackars, stackars dig, du berör mig så och du kämpar, du är värd att vinna!
Vi har aldrig träffats och kommer heller aldrig att göra det (eller vem vet) du är ung, i min sons ålder,och lika fantastisk på att skriva och förmedla känslor....jag håller tummarna för dig/ anette

Anonym sa...

jag ska leva fullt ut nu tack vare din berättelse..tack

sassa rosenkvast sa...

jag skickar hjärtan och tänker på dig varje dag! du är AMAZING!

puss och kram

sassa rosenkvast sa...

jag skickar hjärtan och tänker på dig varenda dag. du är AMAZING!

puss & kram

åsa

Anonym sa...

Lilla Loo letar löv....
Du vet genast vem detta är. Önskar jag fick träffa dig nu. Om inte annat; du finns i mina tankar och i mitt hjärta och tillsammans är vi starka. Du kan klara detta. Det vet jag.
<3

Linda sa...

Att du orkar skriva visar styrka. Du är en fighter långt in i benmärgen.
Våran 4-åriga dotter frågar mycket om döden just nu och tror att det drabbar endast gamla.
Önskar att det var så...att det var lag på att alla ska få leva ett långt lyckligt liv.
Det gäller att leva här och nu. Klyshigt som det låter är det trots allt sant. Livet är skört och man vet aldrig vad det innefattar.

Kram Linda

Helene sa...

Hej Loo!

Det var en massa år sedan jag träffade dig, på ett kafé på Odenplan. Jag har ofta undrat vad som hänt dig, och nu när jag läst upp mig på din blogg vet jag. Jag är full av beundran för dig.

Min älskade pappa spenderade sina sista dagar på Stockholms sjukhem förra året, och vi, som familj, är otroligt glada att han fick vara där, för de har enormt bra vård, och alla är väldigt trevliga.

Tänker på dig.
/Puhlo

Parisa>>parisa021@hotmail.com sa...

Hej Loo!
Jag är inte så bra på svenska och har varit här i Sverige i 3 år. Jag brukade lässa ditt blogg förra året innan jag åkte till mitt hemland eftersom min mamma var mycket sjuk. Nu har jag kommit tillbaka och kom hit för att veta vad du gör...men... fy fan... Jag gråter... I wish we could change our places. Du har barn. Du MÅSTE leva Loo. Jag älskar dig myckeeeeet. jag har aldrig sett dig men jag vet att du e jätte snäll och stark. Kämpa Loo... bara kämpa.... Love u so much. Hope i could help u... If u think that I can be of any help to you... just let me know.... Kisses and hugssssxxxxxxxxxx Parisa

Therese sa...

Har sträckläst din blogg nu i några timmar.
Tänker på dig.
Hoppas på det bästa.
Kram

Jeanette sa...

En massa styrkekramar från en okänd bloggläsare. Vilken fantastisk stark person du är. Kämpa för allt du är värd! Hoppas ngn av dina vänner kan hjälpa dig att göra en bok av bloggen. A kommer att bli så stolt över dig. Jag tror fortfarande på ett mirakel. Men om det inte blir så är det klart att du vet vad som är bäst för honom. Du är hans älskade mamma! Du har säkert ngn kärleksfull släkting eller vän som kommer att överrösa honom med kärlek. Men än får du inte ge upp hoppet!

Kram Jeanette

Sanna sa...

Klickade mig in här för första gången idag. Trots att tårarna rinner kan jag inte låta bli att tänka att det här var det bästa jag läst.

Sluta aldrig kämpa!

Sanna

Anonym sa...

Bara en kram, det finns inga ord att säga. Häng i så länge du orkar, planera det du kan o vill. Träffa de du vill o strunta i andra

Anonym sa...

Hej, hamnade här på din blogg av en slump, har läst hela och verkligen satt mig in ditt liv...Jag e själv mamma 30 år och förlorade min pappa i samma cancer som du har. Du berör mig djupt hela mitt hjärta..Lilla gumman, önskar jag hade hittat hit tidigare, önskar jag hade fått träffat dig hålla dig i handen säga det ordnar sig. Men nu kan jag inte vara bara tvyngen att skriva detta, du kommer finnas kvar länge i mitt liv och minne. Orättvisa jävla värld!!! Men kämpa på ibland händer mirakel. Kram från Alexandra <3

en Fia sa...

Från en mamma till en annan. Jag skickar all positiv energi jag kan uppbåda för dig och för din son. Det finns inte ord som beskriver hur fruktansvärt orättvist livet är. jag är så ledsen för er och hoppas på mirakel.

Grodan sa...

Hittade hit från Vimmelmammans blogg. Shit alltså, vilket liv du haft och har.
Det är en jävla skitsjukdom och det finns ingen som helst rättvisa.
Jag är liksom du ung (eller jag under 40 i varje fall...)och drabbad av cancer. Jag är just nu "frisk" men vet att jag kan få ett återfall när som helst och att det då kan gå fort.
Jag hoppas att du får en bra sista tid i livet och att du slipper ha ont. Kankse sker nåt litet mirakel, vem vet?

Kram Grodan (lever på hoppet)

Ingela sa...

Å, vilken kämparglöd du har och jag beundrar ditt målande sätt att beskriva allt så att jag ser allt du skriver framför mig. Fortsätt kämpa!! Kramar

Anonym sa...

Hittade hit via vimmelmamman och inser att det kommer ta tid att läsa hela bloggen, men också att det är det jag kommer göra.
Du är en underbar författare där du sitter i vindskupan. Hoppas att den där mannen du skrev om har hand om matlagningen mer än varannan dag i fortsättningen.

Styrka och hopp önskar jag skicka över till dig på detta sätt!!
/J

Anonym sa...

Hejsan! Har hittat din blogg genom vimmelmamman....Jag blir så berörd och vimmelkantig och sorgsen, förbannad och ja jag kan inte beskriva alla känslor som går genom min kropp när jag läser dina inlägg....Jag har läst, läst och läst. Vissa inlägg flera gånger. Jag ska inte heller fråga varför en människa ska behöva gå igenom detta, eftersom det inte finns några svar. Jag skriver och raderar för jag finner inte rätt ord....Din blogg är otroligt fin,sorglig och underbar att läsa. Finner inte orden, sänder styrka och många kramar till dig! // Kramar Maria

Y sa...

Du berör mig. Du har fått gåvan att kunna skriva så att vi känner det du går igenom. Jag blir så ledsen över att vi kanske inte kommer kunna läsa dina böcker, du beskriver verkligheten med en oerhörd känsla. Hittade hit i går via George och har läst din blogg hela natten, kunde inte sluta.
Du finns i mina tankar. Många kramar Y

Anonym sa...

vackra fina du. jag känner dig inte alls, utan hittade nyss till din blogg. jag tänker på dig och Alex from nu varje minut. kärlek och kraft till dig. finns det något jag kan göra för dig eller Alex? du är inte ensam.

kramar och kärlek,
cecilia

ceciliasillen@hotmail.com

Linn sa...

Jag hittade din blogg igår via Vimmelmamman. Jeeses Loo, jag har aldrig stött på någon som skriver så vackert och målande som du gör. Ägnade större delen av gårdagskvällen med att läsa här. Nu är det flera dagar sedan du skrev, och självklart oroas man över den eventuella anledningen till det. Önskar så innerligt att du ska få klara dig, trots läkarnas besked. De har inte alltid rätt! Speciellt ditt inlägg om hur du målade upp hur du trodde dig minnas din tillvaro med ditt ex. Kan inte uttrycka hur väl jag känner igen mig i varenda litet ord, bortsett från att det inte var knark inblandat i vårt förhållande (iaf inte från min sida). Vilka insikter du nått hittills i livet. Vilken fighter du är! Jag känner både glädjen och ångesten du skriver om, rädslan för att vara själv, orka börja om, våga träffa någon, bli uppslukad och förlora sig själv. Om jag förstått dig rätt bor du någonstans i närheten av Jakobsberg (eftersom det var dit du åkte för att handla enligt ett inlägg). Jag har precis flyttat till Bro, dvs. bara 10-15 min bort. Att sådana här livsöden pågår så nära mig får mig att fasas, att vilja hjälpa till, stötta, på något sätt. Det känns underbart att läsa att du har en pappa som bryr sig om dig och O som finns vid din sida. Tvivla aldrig mer på att du är värd att älskas, för enligt min åsikt framgår det klart j-a tydligt av det som berättas här.

Hoppas hoppas att du orkar hålla ut och att något händer snabbt så att världen får behålla dig. Du verkar vara en underbar person, en fantastisk skribent, en älskande mamma, en älskad dotter och en älskad flickvän. Hädanefter följer jag din blogg, jag hoppas att du kommer fortsätta skriva här länge till. Som du skriver, varför ifrågasätta utomståendes intryck av den egna personen? Stanna upp Loo och ta en titt på dig själv - är du inte egentligen helt makalös? Som åstadkommit det du åstadkommit med dina förutsättningar. Du ska ha en eloge bara för att du lyckats behålla (eller kanske återvinna) livsgnistan.
Mina tankar går till dig, jag hoppas att något utav det som vi skriver här når fram till dig och får dig att må lite bättre, om så bara för en kort stund.

Många kramar från Linn i Bro

catarina_lov@hotmail.com sa...

Hej Loo.
Vill skicka en tanke.
Jag vet inte vad jag mer ska skriva till dig ikväll, mer än att jag är otroligt berörd av det du skriver. Orden försvinner för mig.

Jag skickar en bukett med solstrålar till dig. Hoppas att du finner andrum.

Varma kramar Catarina Löv
www.alfons.blogg.se

Anonym sa...

Har nyligen hittat hit till din blogg. Vet inte vad jag ska skriva egentligen... Du är en stark, modig och klok människa. Önskar dig och dina nära tid. Tid att rå om varandra. Kämpa på.

Anonym sa...

Hej
Jag har just hittat din blogg. Vilken mardröm du har hamnat i. Jag kännar mycket med dej. Snälla Loo kämpa du har så mycket att ge.
Du skriver så klokt och har tydligen gått igenom en hel del.
Du har en underbar son och jag förstår att allt känns svårt nu.
Tänker och känner med dig.
Jag har själv barn som nu är vuxna och jag har barnbarn. Skickar många stora kramar till dig.

Anonym sa...

Jag är mållös Loo.
Vilken kvinna, mamma och människa du är!
Har aldrig läst en blogg som är så naken, ärlig och så otroligt välformulerad! Du har ett flow i ditt sätt att skriva som trollbinder mig.
Jag hittade hit idag och har sträcklist. Känner att jag vill läsa allting igen och igen.

Har du kontaktat någon förläggare? Annars är jag väldigt sugen på att göra det. Du MÅSTE få ge ut en bok!

Domen du har fått har nog aldrig kännts så in i helvete jävla orättvis! Någon som VERKLIGEN rest sig upp och VILL leva får en käftsmäll av guds nåde! ORÄTTIVST har fått en riktig betydelse!

När det gäller din underbare son så är jag övertygad att du kommer hitta någonting/någon bra för honom! Men du, glöm inte att spela in din röst, prata till honom, läs en saga. Håll hans studenttal etc... Kanske skriva brev till honom som kan öppnas på 18 årsdagen, 30 årsdagen etc..

Han kommer vara så stolt över sin underbara mamma Loo om nu livet tar den där vändingen som vi alla inte vill ska ske.

Du BERÖR! Tack för att jag fått titta in under huden hos dig, den modigaste människa jag stött på!

Varma kramar
Alexandra

Anonym sa...

Hej Loo, hoppas du finns kvar ännu så du kan läsa det här. Du är en helt underbar tjej och det känns som en stor, obegriplig och meningslös förlust ifall du ska lämna oss alla. Kämpa lite till om du bara kan. Jag är säker på att vi får alla svaren en gång, om varför allt verkar så orättvist. Tills dess, all kärlek till dig. Den kan försätta berg. Kram från Karin

Pia sa...

Tänker på dig Loo <3

Anonym sa...

Kära "tösabiten", jag finner inga ord som kan trösta dig, finner inga svar på varför sånt här händer...jag blir bara så lessen, arg, förtvivlad och frusterad...

Du har varit och ÄR en sann Krigarprinsessa, kämpa på, ge inte upp!!..

Tröste/styrkekramar från "tanten"...

Anonym sa...

Hej
Har nyligen hittat hit och blir sååå tagen av din livsberättelse. Så ung och ett så tragiskt livsöde. Jag tycker som Angii att du ska ge ut din blogg som en bok - en gåva till din lille son som kan läsa om hur hans mammas liv var.
Jag tänker på dig och sänder styrkekramar.

Anonym sa...

Lilla fina Loo..vilken fantastisk människa du är! Jag ramlade in här via Vimmelmamman..

vilken styrka, vilken jävlar anamma ..vilken kärlek du har inom dig...

vill krama dig/ skickar kärlek
i massor och styrka!! / Sanna

Anonym sa...

Hej Loo! Följt din utveckling genom bloggen. Alexander, dina tankar om livet, vänner och dom som gjort dig illa mm. Dom flesta kommer inte nå din mognad om dom så blir 100år. Att lyckas i livet är inte likställt med pengar karriär glassigt liv eller vem man känner. En räkmacka klarar dom flesta att ta sig fram på. Att verkligen få kämpa för allt i livet klarar betydligt färre. Är otroligt imponerad hur du lyckats. Önskar av hela mitt hjärta det fanns något sätt att hjälpa dig på. Mina tankar går till Alexander. Förlusten saknaden kommer bli otroligt stor inte bara hos dina närmaste. Världen skulle vara en så mycket ljusare plats med fler som dig här. Önskar hoppas och tror att det finns ett bättre liv efter detta. Är det någon som är värd det så är det du. Tyvärr fick jag aldrig chansen att känna dig irl. Full av beundran med tårarna rinnande kan jag säga att jag skulle vara så stolt över att ha någon som dig som vän. Kram/ LE

Anonym sa...

För er som ännu inte läst bloggen. Gör det! Det finns mycket tänkvärt och mycket att lära av denna kloka kvinna, inte minst för oss killar.
/LE

AerynSun sa...

Hej gumman! Eftersom jag vet att det är jämt skägg hela tiden med folk som ska hälsa på säger jag bara; om du vill prata med mig, som präst eller som kompis eller både ock, är det bara att pipa till.

Massa kramar

/L

Anonym sa...

Hej, du ska INTE vara rädd för Hospice!!! Till skillnad fran vanliga avd pa sjukhusen vet de hur de ska behandla MÄNNISKOR i slutet. Min pojkvän somnade in pa en vanlig avd och jag fick kämpa för att han skulle fa ett stillsamt och lugnt slut. Jag ska skriva in i mitt "testamente" att om jag kommer att behöva hjälp till slut är det de och hemsjukvarden som ska fa hjalpa mig. Lita pa mig de är bäst! Om du orkar...läs böcker av Brian L. Weiss... Vi är odödliga. Vi kommer alltid att vara tillsammans. Jag tänker pa dig. Kram Mia

Anonym sa...

Hej! Hittade till din blogg idag från vimmelmamman.
Tänker på dig och din lille son! Många varma kramar Elin A

Anonym sa...

Så svårt att hitta ord...inte som för dig som skriver som en gudinna! Jag har ägnat nästan hela helgen åt din blogg...Vilket livsöde. Jag kan inte minnas att jag läst något så välskrivet förut (jag är bokmal och har läst sedan 4,5 års ålder). Jag vill läsa boken!!!
Fast ännu mer vill jag att du ska klara dig såklart. Det ser inte lovande ut men jag hoppas och önskar och skickar helande tankar till dig.

Vad som än händer, fina Loo...så vill jag tacka för en alldeles speciell läsupplevelse.

<3
Karin i Malmö

Therese sa...

Hej Loo,
Har precis läst din blogg som jag kom över av en slump och trots att vi aldrig har träffats eller har någon relation till varandra så kände jag att jag var tvungen att skriva något.
Det du genomgår är min absolut största rädsla i livet, att risker att dö ifrån mina barn! Jag bönar och ber om ett mirakel för din skull!
Din styrka och den kamp du visat för att ta dig ur ditt beroende är helt galen, känner absolut största ödmjukhet och beundran gentemot dig!
Hur blir det med din son? Kan inte ens förställa mig hur det skulle vara att tvingas ligga och bestämma vem som skulle ta hand om mina älskade små söner!
Du finns i mina tankar <3

Catarina i Umeå sa...

Otroligt vilken stark människa du är, trots allt du gått igenom! För mig är du en författare o. jag har sparat dig på datorn som "min favorit". Always and ever! Kram från Catarina i Umeå.

Anonym sa...

Hur går det?

Porslinspanda sa...

Loo, minns för sådär tio år sedan när vi skrev cyniskt om livet på elakpistol-sidan som fanns och jag har nu sedan ca ett halvår följt dig igen. Det vi tyckte var problem då är ju jäkla futtigt nu när jag läser din blogg.

Jag hoppas verkligen att du kan lösa din sons situation så du känner dig tryggare med det. Fan, vet inte vad jag ska skriva. Jag tänker på dig och Alex väldigt mycket om dagarna.

Kram
fd Sara-Magdalena K

Anonym sa...

Du är enastående.
Jag tänker på dig,
Kram från en okänd Anna.

Anonym sa...

Åh Loo, jag har för bara några dagar sen hittat till din blogg via en länk från vimmelmamman och jag blev så gripen av din levnadsresa. Jag ägnade 2 dagar åt att läsa hela din välskrivna intressanta dagbok och jag kan inte låta bli att gråta över ditt öde. Var du än är i denna stund så är mina tankar hos dej. Fina, vackra Loo. De allra varmaste tankar /Sofia

Anonym sa...

Hej
Har börjat läsa din blogg men inte lämant några kommentarer förrän nu.
Måste bara säga att du skriver helt sjukt bra, får verkligen inlevelse.
Jag tycker att du ska ge den du har förtroende för att ge ut din blogg i bokform (hoppas innerligt att du gör det själv en dag), det kommer finnas massor som vill läsa din gripande berättelse och även din som när han blir stor.
Nu har jag inte läst från början men det kommer jag verkligen att göra, tycker den har allt som en bra bok ska innehålla, väntar nu bara på ett riktigt bra slut.
Håll ut och stora kramar från en beundrare i cybern.
Kram Jeanett

Anonym sa...

Jag skäms.. idag har jag gråtit hela dagen på grund av ett bråk med min pojkvän. Att göra det är respektlöst mot dig. Jag ska inte gråta förrän jag har en RIKTIG anledning att göra det. Tänker på dig

Anonym sa...

Please fucking MAKE it. Kärlek Loo!
/Jakobsbergsbo och kvinna/läkare på 38 år som hittade din blogg via vimmelmamman.
du skriver så bra. ditt öde är så god damn orättvist. Ingen mamma ska lämna sitt barn. Jag tror dock på evigheten, jag tror på att detta bara är en dimension. Detta är en realitet. Bortom tid och rum finns en annan, som består av ren kärlek, ingen rädsla och absolut trygghet. Men här och nu, vill jag inte att du ska dö Loo. Jag önskar jag kunde ta bort anaplast helvetet. Kärlek till dig. Kärlek till Alex. Lev.

Frk F sa...

Hur går det Loo? Har du kommit till rätta på sjukhemmet? Hoppas det går så bra det bara kan <3

Annelie sa...

Jag var inne på din blogg för länge sedan och läste om din kamp och beundrade ditt vackra sätt att hantera ord.

Nu när jag hittade tillbaka blev jag så berörd och ledsen över det som hänt. Hoppas på lugn åt dig i svåra stunder.

Anonym sa...

Hej söta vackra Loo, du är kvinnan jag respekterar mer än min mor!
Jag har sagt massor i sms men fick inte iväg förra kommentaren så here it comes:
Jag hade på känn att en i min bekanskaptskrets skulle försvinna från Gaia 2010...Att vara clairvaoyant är inte alltid kul, ibland får man veta för mycket.
Jag känner din smärta, oooh, allderes för mycket, jag knyter mina händer och tårarna forsar, vem fan är GUD om de tror på sånt här jävla tortyrleverne för dig och oss som känner dig?
Det finns ingen GUD.
Det har jag inte trot iofs sedan Iran-Irak krigen började och min mormor dog som nu är min skyddsängel.
Farfar dog i levercancer och min lilla kusins barn ppå 10år ligger med tumörer och blir strålad i huvudet, JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ CANCER!!Fy helvete!!
Men nu kommer vi hem, jag och JoHan, jag hoppas verkligen att jag kan ge Robot-lampan till ALEX.
DEN ÄR GJORT TILL HONOM.MED KÄRLEK FRÅN OSS.
En annan grej ,...Du vet ju hur gärna jag vill ha barn med JoHan.
Du vet att vi försökt..
När det lyckliga dagen kommer så måste du söta underbara Loo reinkarneras i mig till vårt blivande barn.Och du, jag ska döpa henne till Freja Loo men inte med präst, och ifall det blir en pojke blir det Liam Love (Prodigy kanske har med detta at göra)men då har vi halva ditt namn gumman
Tänker på dig varje gång jag ser Glee, dricker te och ser Pride flaggan eller tänker QX, du är i min skalle hela tiden gumman...
Live to tell (Madonna) snälla, ta inte Loo ifrån oss ...
Anna&JoHan

Unknown sa...

Hej Loo, du känner inte mig, det är bara jag som tycker att jag känner dig genom att ha läst din blogg. Du skriver så fantastiskt bra! Dina ord kommer alltid att finnas kvar.
Om du inte orkar själv så kanske någon annan kan ge en lägesrapport?
Tänker på dig, håller tummarna för dig. Jag önskar som flera andra att jag hittat din blogg mycket tidigare. Du är ett språkligt geni! (Och jag är en urgammal journalist och vet vad jag pratar om.)

Nathalie sa...

Hej!
Jag arbetar som chefredaktör på en nystartat sajt som heter Resa I Sverige (Premiär inom tre veckor).

Detta kommer att bli en komplett guide över vårt lands fantastiska mat- nöjes- och turistattraktioner. Men det unika med oss, om du jämför med andra typer av reseguider, är att en stor del av sajter utgörs av bloggare. På detta sätt blir sidan ”levande” och du som besökare kan ha en ”relation” till det som skrivs genom att kommentera bloggar och sedan få offentliga svar.

Skulle DU vara intresserad av att bli en av våra bloggare, där du tar dig an temat ”resor” och allt som kan ha med detta att göra? Shoppingrundor, restaurangbesök, konserter, bussresor... Skriv om dina tankar och åsikter, recensera dina upplevelser! Skriv om saker som kan tänkas vara relevant för turister i Sverige!

En stor del av vår verksamhet är att vi värnar om miljön och kommer att samarbeta med olika miljöorganisationer, vilka annonsintäkterna från din blogg kommer att gå till. Detta handlar alltså om välgörenhet för din del.

Verkar detta intressant? Återkoppla till mig på nathalie@resaisverige.se för vidare information.
MVH Nathalie

Anonym sa...

Har precis hittat din blogg och följt den ett par veckor. Din kamp är otrolig,DU är en otrolig människa.
Och sist men inte minst,DU är en fantastisk mamma som ser till ditt barns bästa, Du och bara DU vet som är bäst för ditt barn.
Många varma kramar./Jeanette
www.lejonmamman.bloggplatsen.se

Anonym sa...

åh,det har nu gått 9dagar sen senaste inlägget,vad har hänt? har Loo gått vidare? åh,ge oss ett svar!

Lina sa...

Jag hittade bloggen för bara någon dag sen och bara läst en bråkdel. Brukar aldrig kommentera, men jag har fallit så totalt för dig Loo - för ditt språk, ditt sätt att vara. Vilken jävla brud.


(Och nu har du inte uppdaterat på jättelänge och jag är så rädd för vad det kan betyda.)

Anonym sa...

Hej fina Loo

Du känner inte mig, jag hittade in till din blogg av en slump igår.
Du skriver fantastiskt bra, uttrycker dig så att man känner med och för dig, du har en själ i dina ord som är magisk.
Jag blir så ledsen av din situation och ditt öde, önskar så att jag kunde göra något för att hjälpa dig, stötta dig. Skrik och sparka Loo, för allt du förmår!! Om jag kunde skulle jag skrika med dig! Jag tror vi är många som beundrar dig för det mod, den klokhet, den glädje, den ilska och den över allt överskuggande varma kärleken till din Alex som du berättar om och visar. Tack för att du orkar dela med dig.
Många, många tankar och kramar från Gabriella

Anonym sa...

Jag har läst din blogg ett litet tag. Jag är så påverkad av vad du skriver. Jag vill att du skall få vara kvar med din son, din kärlek O. Så jävla orättvist livet är.....Har själv mist min kärlek, men det är 10 år sedan. Kramar dig och hoppas på ett under. Marie

anna sa...

Jag har läst din blogg till och från i evigheter. När jag behöver styrka för att ta mig igenom något svårt behöver jag bara läsa här, och då inser jag att om du kan så visst fan kan jag.
Tack för all inspiration, sluta inte kämpa!

Ellis sa...

Loo...
Vi är kvar här. Hoppas du är kvar med oss. Tänker på dej varje dag och skickar styrke-kramar åt ditt och dina näras håll. Skrik! Sparka! Se till att överleva! Kram!

Linn sa...

Nu har någon godkänt alla kommentarer som skrivits den senaste veckan. Jag skrev en jättelång kommentar för en vecka sen men det måste ha blivit något fel så den inte nått fram. Hur mår du Loo? Snälla be någon skriva och berätta. Är inne här varje dag och blir nedslagen av att det inte står något nytt. Kramar från en bloggläsare i Bro.

Maria sa...

Jag är född samma år som du. Om jag hade fått samma besked så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Helt plötsligt skulle nog allt "väckas till liv" fast mitt liv höll på att rinna mig ur händerna. Jag beundrar din styrka fast att jag inte riktigt förstår hur du bär dig åt.
Kram

jessica sa...

Hej!
Kom in på din blogg av en ren slump i går kväll.
Började skumläsa lite och sen såg jag ett kort en sööööt liten kille, Alex.
Tänkte att han påminner ju om min förra grannes söta son, men, nej, det kan ju inte stämma.
Sen ju mer jag läste, insåg jag att det faktiskt var du och gull-Alex.
Blev så ledsen, vi kände inte varandra, hade ju bara pratat några gånger med varandra, men du berörde mig starkt.
Du berättade lite för mig då vi satt på balkongen och rökte om ditt liv, din bakgrund och nu har jag läst mer.
Är så imponerad av din styrka och du är otroligt duktig på att skriva och formulera dig, man lever sig in i allt du skriver.
Du är utan tvekan en av de starkaste människorna jag har träffat, så jag håller tummarna för att du ska kunna besegra även cancern, för du har så mycket att ge till världen.
Tänker på dig och skickar stora varma stärkande kramar!
Från din förra granne: Suburbian White Trash Partridge family!
Och hela famijen har inte DAMP...bara en och tyvärr låg DAMP-rummet närmast ert sovrum.:-(
Kram kram kram!!!!<3

Em sa...

Jag har läst lite av varje här och blir så berörd, av allt. Av det som händer nu och det som hände förr. Livet, helt omaskerat. Jag tvekade att kommentera för det känns som att jag klampar in i något privat, som en okänd och utomstående. Vi läser för att lära och känna igen oss. Trots att livet kan se så olikt ut på ytan är det samma känslor och samma viljor om än i olika skrud.
Jag insåg att jag läste dina texter på sourze när jag var liten och ledsen tonåring. Jag hittade den lilla biten av mig själv igen när jag läste det du skrivit här på bloggen.
Människor minns dig, det tror jag. Att ha förmågan att beröra är stort. Jag önskar jag kunde stödja ditt kämpande på något vis. Det enda jag kan erbjuda är mina tankar och ett anonymt deltagande.

Anonym sa...

??? Ingen uppdatering på länge??? Även om Loo inte längre kan skriva skulle det nog uppskattas av samtliga läsare om hennes vän som skrev förut kunde skriva något.

Anonym sa...

Är du kvar?

naztybunny sa...

Tänker på dig Loo, jag vet att vi har haft våra stunder men jag lider verkligen med dig. Och tänker otroligt på dig ska du veta. Och inte bara på dig utan dina nära å kära å särskilt din son. Men jag VET att du gör rätt beslut ang din son.. Tänker på dig (Playgirl)

Anonym sa...

Undrar så hur du har det. Kollar minst 10 ggr om dagen om du uppdaterat bloggen. Men inte.. Är så rädd för att du inte ska finnas kvar..vill att du ska skriva att allt är bättre..Vill inte att du ska bli en ängel..

Anonym sa...

Hej Loo, vi känner inte varann men jag tycker jag känner dig lite lite genom din fantastiska blogg.
Tänker ofta på dig och hoppas innerligt att att c-helvetet vänder och att du kan bli bättre.
Kram Kajs

LillaMi uppdaterade oss med blogginlägg här i februari. Du LillaMi kan inte skriva igen så vi får veta något om hur det är med Loo?

Anonym sa...

Tänker på dig hela tiden fast vi aldrig har träffats. Vi är båda mödrar, där slutar liknelserna.

Är inne här varje dag, kan ingen uppdatera oss om vad som händer, snälla?

Skickar all styrka till dig Lo.

J

Anonym sa...

Hejsan! Skrev oxå en kommentar förra veckan som inte kom med....Loo tänker på dig, och tittar in flera gånger om dagen. Hoppas vi snart får information om hur det går för dig...Hittade hit för två veckor sedan, kan bara beklaga att jag inte hittat dig tidigare. Har läst igenom din blogg, och känslorna strömmar genom kroppen, alla möjliga känslor..Glädje, sorg, lycka, ja allt man kan tänka sig. Du skriver otroligt bra! Många kramar från Maria

Cattis sa...

Åh, bara instämmer med alla fina kommentarer!
Undrar...
Tänker på dej & bara hoppas att det ska dyka upp något från dej, här!

Stor kram!

Anonym sa...

Jag tänker på dig varje dag...känner du de? kämpa nu,ge inte upp...

Anonym sa...

Hej Loo,

Vet inte vad jag ska skriva, hittar inte orden riktigt. Det är första gången som jag läser din blogg och du verkar vara en så oerhört stark och härlig kvinna. Så mycket som du har gått igenom sa ingen människa behöva gå igenom!
Fastnade helt på din blogg, du skriver rakt på sak och med en sådan trolig charm.

Tänker på dig & din son. Ber för Er och hoppas det bästa för Er.

Många kramar
/Ella

Nathalie sa...

Hej Loo och alla ni andra.

Jag ber om ursäkt från hela mitt hjärta över mitt tidigare inlägg. Fruktansvärt klantigt av mig att posta det här, jag gjorde verkligen bort mig. Min avsikt var självklart inte att uppröra någon eller dig Loo, jag har suttut och läst många inlägg här och jag hoppas att du har sällskap av skyddsänglarna!

/Nathalie

Anonym sa...

Hej Loo, låt oss få veta hur du har det. Tänker på dig massor. Kram från en bloggläsare i Kallhäll :)(dom är fina på Kvarnhuset!)

Helena sa...

Vad händer, varför ingen uppdatering på så länge? Hur mår du Loo? Eller har det gått sådär illa som man inte vill att det ska gå? Man börjar ju undra och jag blir orolig trots att jag inte känner dig irl Loo. Hoppas på det bästa! Mvh Helena

Anonym sa...

Måste bara undra över Nathalie resaisverige.se är du medveten över vilken blogg du har skickat den förfrågan till? och om det är så tycker jag det är osmakligt =(

anso sa...

jag hamnade här av en (mycket lycklig) slump. dina ord har verkligen berikat mitt liv, stort tack för att du har delat med dig så ärligt och hudlöst. önskar dig allt gott & styrka.

Sarah sa...

Vet någon hur Loo mår?

Anonym sa...

Loo, hur är det med dig? Många kramar Sus

Maria sa...

Som så många andra är jag en för dig helt främmande människa, som har blivit så berörd av dina fantastiska ord och din otroliga resa. Jag kollar din blogg flera gånger om dagen i hopp om ett livstecken. Jag ber för dig, din vackra son, och för alla dom som älskar dig. Jag hoppas innerligt att du kämpar kämpar kämpar just nu.

Många varma kramar från en annan mamma.

Anonym sa...

Loo, jag är inne här varje dag, flera gånger om dagen. Hur går det för dig? Om det går? Så jag tänker på dig.. Kärlek

Kristian sa...

Hej Loo..

Vi är såå många som undrar hur du har det och vi är så rädda för att du inte längre finns med oss..finns du hos oss än? Kan vi göra något för dig? för dina anhöriga? Kärlek!!

Anonym sa...

Vila i frid.

Michael Karnerfors sa...

Bloody hell... plötsligt känns mina egna problem (kickad igår) tämligen meningslösa i jämförelse.

Loo... vet att vad som än händer, trots att vi aldrig ens träffades, så kommer du att lämna ett bestående intryck. Du är verkligen unik. Ärlig och tuff på ett sätt som få är, talade utan omsvep och skönskrivningar, och jag beundrar dig för det.

Jag är inte troende. Tror inte på sakers öde eller mening eller gudar. Det är upp till oss, framvavlade av slumpen till att bo på det här gruskornet mitt ute i ett oändligt universum, att göra något av vår tillvaro, och att föra minnet av de som förtjänar att leva kvar vidare. Och du förtjänar det.

Slumpen tog dig... inget annat. Det är fått ett så djävla dåligt break... du förtjänade det inte. Men du kommer inte att glömmas, aldrig någonsin.

Loo sa...

Loo har gått bort i stillhet tisdagen klockan 16:15. Http://Didaj.blogg.se

Anonym sa...

Åh, så ledsamt:(
Jag tänder ett ljus för dig och din lilla pojke och hoppas du fått ro i själen.

Anonym sa...

Jag är så hemskt otroligt ledsen att du förlorade kampen Loo! Just du och just dina ord behövdes i världen. Mina varmaste tankar till din son och dina närstående.
Med sorg i hjärtat!
Eva

Anonym sa...

Vila i frid Ängeln
Du har berört många med dina ord och du kommer vara mycket saknad.

Icka sa...

Vet inte vad jag ska skriva. Jag kände dig egentligen inte. Bara genom bloggen, men du berörde mig.
Vila i frid nu. kära Loo.

Jag tänker på din familj, speciellt Alex.

All min kärlek till er.

Anonym sa...

Finaste Loo. Det du skrev lämnar ingen oberörd. Jag hoppas att någon sparar din blogg så att din lille son får veta vilken fantastisk, varm, stark och intelligent kvinna hans mor var, och hur mycket hon älskade honom. Rest in peace Loo.
JS

Mia sa...

Vila i frid, Loo.

Kristina af Knusselbo sa...

Kampen är över. Vila i frid Loo.

Anonym sa...

Loo, du förvandlade dina tankar och ditt liv till fängslande text och vi är många här ute i blogg-sfären som aldrig fick lära känna dig men som ändå "kände dig". Du har (som många redan skrivit) berört mig. Mina tankar går till din familj och din lille son.

Vila i frid.

E

Zaphod sa...

När min farmor dog skrevs i dödsannonsen något som jag alltid burit med mig:
Sörj ej att hon är död, tacka för att hon levat.
Tack Loo!
Anders
"Zaphod"

Linn sa...

Vila i frid finaste Loo! Varför kan ingen av mina krigarprinsesor få klara sig??? Var finns syftet med allt det här? Svaret är att det finns ingen mening med det här, ingen alls. Det är bara hjärtskärande och tårdrypande att en sådan fantastisk människa inte ges chansen att leva ett långt och berikande liv! Alla tankar till dig, din son, din pappa, Oskar och alla andra som älskade dig, har varit inne varje dag och hoppats <3

Anonym sa...

Vila i frid du vackra ängel. Tänder ett ljus för dig och din familj.

Anonym sa...

Hoppas att du finns någonstans där du mår bra nu. Du har gjort stort intryck på många. Tack Loo för att du öppnat dej och delat med dig till oss.

None sa...

Hejdå Loo. Blev enormt ledsen över att läsa att du inte finns mer. Det hela känns mycket overkligt.

Kram från Åsa och Cassandra.

Therese sa...

Vila i frid Loo!

Du klev ur ditt kaos
och lyckades förändra och
för ett ögonblick trodde jag att du var övermäktigt.
Du var mäktig!
Kommer alltid återvända till din blogg för här kan man finna många kloka ord.

Kommer dock sakna uppdateringar och nya uppkäftiga inlägg

malin sa...

loo! oj, en människa med så vackra ord, sån stark personlighet kommer nog aldrig mer vandra på vår jord. Jag hoppas sonen blir det vackra som du hade inom dig.

Jag beklagar sorgen till familjen och alla nära vänner. Jag kände inte loo, men har suttit här och fällt tårar, varit förbannad, och skrattat. Jag hoppas hon får sin bok, att bloggen får vara kvar. Loo har lärt oss alla något fantastiskt.

Mellansyster sa...

Och hon har fortfarande mitt hjärta..

Monika sa...

Hej Loo i himmelen
Hittade alldeles nyss till din fantastiska blogg. Vill bara säga att jag har liknande erfarenheter som du när det gäller din mamma. Känner igen mig i allt! Önskar att vi kunnat snacka om det. Frid och kärlek till dig och din son. Monika

Friskriven sa...

Jag kommer att sakna dina inlägg och dina ord så mycket. Så himla mycket. http://vilketdravel.blogspot.com/2010/03/vila-i-frid-loo.html

Inreda Mera Hemma sa...

Vila i frid  kram

Alexander sa...

Du har inspirerat till många människor att ta vara på livet!

Vila i frid Loo.

livslycka sa...

Blev tipsad om din blogg, en blogg som berör mig djupt. Så jag är ny här. Att leva som du beskriver är en styrka, en erfarenhet inte alla av oss har. Det är ånga som åkt genom livet på en gräddfil. Se om du kan finna den positiva energin den kan ge dig kraft...jag är en som själv blivit hjälp av healing men för en annan åkomma och oavsett om vi tror på det eller inte så kan vi alla skänka dig positiva tänkar. Det har hänt att svåra sjukdomar har vänt...Ge inte upp...Massor av kramar till dig...Du är i mina tankar // Bettan

Monica sa...

Vila i frid Loo.
Kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att vi aldrig hann ta den där fikan vi så länge pratade om.
Du har berört många och kommer för alltid att finnas kvar i våra tankar och hjärtan.
Jag sänder all min styrka till din familj, nära och kära.
Hoppas du har det bra på andra sidan och vakar över Alex.
Många varma kramar Monica

Anonym sa...

Vila i frid loo du vackra ängel..

Anonym sa...

Vila i frid tuffing!!

Hanna sa...

Så otroligt sorglig. Vila I Frid!

Anonym sa...

Gud vad fin du är, sen som man säger människor som dör är aldrig borta, dom har bara gått lite i förväg. Vi skall alla den vägen vandra till slut, men mitt hjärta krossas över att du fick gå så tidigt. Men en sak ska du veta, när husse kommer då ska han bjuda på det allra finaste vinet till världens starkaste kvinna - Vila i frid hjärtat!

Anonym sa...

http://didaj.blogg.se/

Parisa sa...

Vila i frid kära Looxxxxxxx

Jos sa...

Sov så gott, du starka människa.