Loo report

Människor, människor, människor.
Det är Loo som skriver nu, och jag vet inte var jag ska börja, Kanske i fredags då jag hade tilltagande smärtor som bara mattade ut mig. Kanske om beskedet jag fick av läkaren på sängkanten där jag låg och kippade efter luft, "Loo, vi tror inte att du har lång tid kvar", och kanske hade jag int det heller, just då. O satt och vakade med fsster C och såg O aåg hur jag blev blå och grön i ansiktet - jag var på väg att somna in. Men något ryckte mig tillbaka. Jag såg aldrig något ljus. Ingen hand sträcktes ut, Jag var bara förbannat röksugen.

Jag fick en rullstol av avdelningen för att underlätta. Vi kör mig i den när jag är röksugen. Jag har haft skitmycket besök här. Alla säger samma saer. Att jag ska ringa dem om vad som helst, att de ställer upp vad det än är. Shit, hade vi så här mkt energi och engagemang i vanliga fall så hade stora saker kunnat hända, Jag har fått mp3, blivit erbjuden säkert hundra stycken.

Underbara S flög hit och vände upp och ned på läkarna, Behandlingen är densamma. Men någon kunde, vågade och agerade. Och hon hav mig en tatuering i present!

Jag måste pausa nu men jag kan säga som så här; Jag lever, jag överkom EN barriär, jag har nu ca en månad kvar att leva och jag ska flyttas till sthlm sjukhem vid fridhemsplan, Vissa säger att det är ett lyxigt place och jag kan bara se äldrevården framför mig. Någon som vet något om stockholms sjukhem, kommentarsfältet tack!

Tack alla för std, comments, kärlek och allt ni gett mig. Jag kämpar. Som ett djur.