Only trust your heart

Världen är så här: Den snurrar, snurrar runtom mig, och allting pågår. Naturligtvis blir det en sista sommar ute på technofesternas golv innan jag åker. Naturligtvis kommer jag till Långholmen på Lördag och naturligtvis kommer jag att försöka dansa mig in i precis alla dumheter jag kan komma att ta mig för.
Det märktes på hettan idag, och stämningen på stan, att sommaren verkligen är här. Avklädda stockholmare lapar sol varhelst de får fatt i det och jag åker genom stan i grönt linne och Oakley's och svettas i mina linnekläder. Möter upp sofia på Öfre och hon är tokig; gråter över en karl gör hon och vi förbannar dom och går sedan till systemet. Ingenting kan läka ett krossat hjärta men alkohol och droger gör det ju så mycket roligare att åtminstone skrika över fanskapen. Klockan är 22:39 och det är 29 grader inomhus och 25 ute. Smaka på den, assholes. Jag dundrar på Mylo's Drop the pressure över strindbergsgatan och torkar svetten ur pannan. Snart går vi på lokal. /(Hey, we are blondes, aren't we?) Jag häller upp mer bubbel i glasen och jag fantiserar om digochdigochdigochalla och ja, jag är the fuckin' free and single och jag dricker mer bubbel och rusar min blick. Stella bråkar med en karl i telefonen på balkongen så alla hör och jag leker med tanken, leker med tanken...

Leker med tanken var ordet, sa Bull, och jag är varm, drypande, het (som i riktigt varm) och blond och förmodligen också, rätt onykter.

I lördags firade vi sofia och jag kom över med en boa och tryckte över hövvet på henne, sen var planen att jag skulle supa henne riktigt full men jag proffsmejkade henne till transvestit (som synes) och grejade boan och satte på henne negligé. Synd bara att hon fick herpes i ögat (!) senare under kvällen. Men jag satt i parken med två av de närmaste och berättade historier och sen Koh Pangan och jag levde om men åkte hem tidigt.

Tidigt. och saknade allt och inget, när jag lade mig i tystnaden, i den stora dubbelsängen i lägenheten jag nu har, i det stora rummet. 55 kvadratmeter ren frihet, hade jag propagerat tidigare. Som nu förvandlats till.. 55 kvadratmeter ren ensamhet. För, let's face it. Det är bara roligt att vara ensam till en viss gräns. Jag älskar att vara ensam med min dator och sitta och skriva och fibbla och tända ljus i min lägenhet och gå omkring och plocka, plocka intill perfektion. Jag har köpt blockljus som jag tänder heta sommarnätter, jag lyssnar på jazz och dricker vin och så fattas det bara en kattjävel för att jag ska bli bridget jones för jag tittar ut på den natt-tomma gården, och ner mot gatan med dess ljus, och hör hur svala saxofoner vaggar in mig i dis, och sådana filmiska fantasier som jag har i det läget, det har ni aldrig skådat. Inte ens i en Meg Ryan-film. Jag sitter där och tänker att okej, jag har ett sådant där pausögonblick i mitt liv nu igen, det är alltid så innan något brakar loss. Och så lyssnar jag till melodierna och torkar svetten av min panna. Och tänker; Ska det börja snart? Det där jag väntar på?

Är det dags?
Och i sådana fall, för VAD?

Ikväll lyssnar jag och stella på:
Stan Getz - The Look of love
Stan Getz - Tonight i shall sleep
Ryuchi Sakamoto - Merry Christmas Mr.Lawrence
Astrid Gilberto & Stan Getz - Only trust your heart