Flyttdag

onsdag, augusti 1

Flyttdag

I Winamp, några gamla favoriter:

Kings of convenience - I don't know what i can save you from (Röyksopp remix)
Jewel - Who will save your soul
Kings of convenience - I'd rather dance with you than talk with you
Alanis Morissette - Right through you
Marc Bolan & T-rex - Get it on
Electric Light Orchestra - Mr.Blue sky
Roy Orbison - You got it

Man måste ju lyssna lite på sina gamla godingar också. Jag har en bredare musiksmak än vad man inbillar sig. Dessutom står det att bebisen i magen börjar känna igen olika ljud och olika musik redan nu, vid 20 veckor ska han kunna reagera på ljud. Jag ger honom alla bra ljud jag kan - han har ju en dancéur som mor, han ska få hörselskydd och få följa med och dansa när han är stor nog.
Jag kan bara säga en sak: Facebook! Facebook! Facebook! Skaffa det, det är genialiskt!
Idag kommer pappsen och hämtar flyttlasset, det bär av till den nya, fiina lägenheten, jag har längtat, den är stor, den är ljus, den är GIGANTISK, och sen IKEA, och jag ska köpa så fett snygga möbler att alla kommer dåna av avundsjuka. Det här är MIN DAG. MIN, MIN, MIN!

"Anything you want
you got it
baby"

Och Alanis har väl inte varit en storfavorit direkt, men jag minns fortfarande när en skolkamrat sjöng raderna på en skolavslutning förr i världen, raderna jag senare skulle komma att älska:

"Wait a minute man
You mispronounced my name
You didn't wait for all the information
Before you turned me away
Wait a minute sir
You kind of hurt my feelings
You see me as a sweet back-loaded puppet
And you've got a meal ticket taste
I see right through you
I know right through you
I feel right through you
I walk right through you
You took me for a joke
You took me for a child
You took a long hard look at my ass
And then played golf for a while
Your shake is like a fish
You pat me on the head
You took me out to wine dine 69 me
But didn't hear a damn word I said
Hello Mr. Man You didn't think I'd come back
You didn't think I'd show up with my army
And this ammunition on my back
Now that I'm Miss Thing
Now that I'm a zillionaire
You scan the credits for your name
And wonder why it's not there "

Underbart!

11 kommentarer:

Fejdan sa...: *SAAAAAKNA UPPDATERING och tillstånd*; 10 augusti 2007 kl. 01:57
Friskriven sa...: Apropå dina återkommande inlägg med att kvinnor är falska hyndor som skall brännas på bål blajblajeri, kastar du inte sten(block) i glashus å det grövsta? Och ditt dravel om att "alla kvinnor ser dig som ett hot", har du inte tänkt på att OM det sker, beror det på att du ger störttydliga signaler på vad du "vill åt" och inte pga ditt platina? Du låtsades vara min "vän" och dravlade om att kvinnor som inte ställer upp för varandra, har en plats i helvetet blajblajsmörjasmörjeri. Ändå hånglade du i samtid med Per och försökte få honom att släppa till i hans säng en hel helg, samt påstod långt innan att det "klickat" mellan er hos Adrienne när jag var där tillsammans med Per? Min paranoia var verkligen befogad den där gången du skulle hem och hjälpa honom med hans dator och jag vet vad du var ute efter. Visste det väl egentligen hela tiden, men när jag mår dåligt blir jag naiv, uppenbarligen. Och lite hoppfull kanske. Hade det inte varit bättre om du undvikit mig i dessa tider istället för att låtsas "trösta" mig i min svarta förtvivlan? Man blir ej lyckligare av att såra andra, trot elle ej. Illa, lilla Loo. hang in there darling. det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra vet du la :) Men det har gått så lång tid nu, så jag enkom tycker synd om dig, och om ditt tragiska liv. Och jag hoppas faktiskt på riktigt, att det ordnar sig nu när du blir mor. Världen blir bättre av glada människor. Good luck och Good bye.; 15 augusti 2007 kl. 10:32
Anonym sa...: Det ska bli spännande att se hur det här bemöts. Vanligtvis brukar ju små vänliga tips bemötas med taggarna utåt och oproportionerliga överreaktioner, det här måste ju starta någon form av våldsturné.
Vilket jag inte rekommenderar. Då hamnar man hos mig.; 15 augusti 2007 kl. 17:22
Loo sa...: Loma >> Vet du, du kanske borde få din historia rätt. men NATURLIGTVIS var det jag som hela tiiiden var ute efter din karl, oh, stackars lilla ensamma flickan loma som inte kan hålla sitt uppförande i styr på allmänna platser. och jag är en lejoninna som BARA är ute efter att sabba för dig och dina gelikar, för jag har ju inget annat att lägga ner energi på. och karlsloken ifråga hade förstås INGENTINg att säga till om när jag hånglade upp ditt "försvarslösa" muskelberg till kille och han hade förstås INGENTING med saken att göra och det är såå synd om dig och herregud människa, det är så gulligt att du reagerar så här,på helt felaktiga uppgifter, i precis rätt tidpunkt (vadå? ett år senare?) men visst! skitbra! Jag hejar på dig och dina poänglösa försök att..jag vet inte vad du gör..provocerar? felriktar ilskan? det kan aldrig slå dig, så mycket som en sekund, att din källa - ger dig felaktiga uppgifter? därav det faktum att jag sa upp kontakten med densamma källa -för att jag ansåg att hennes skitsnackskedjor inte fann några gränser?
eller kan det vara så att du har lite för mycket fritid och har hittat på hela händelseförloppet själv?
Ta en tablett och gå för fan och lägg dig.; 23 augusti 2007 kl. 22:07
Friskriven sa...: Piller? JAG? hahaha, nej, för dom har du ätit upp alehopa. =( Stackar Åtza. Har ej sett röken av dem sedan januari. och jag mår bättre än någosin utan, tack. :) Vi ses i svängarna om ett och ett halvt år när du tröttnat på att vara mamsi och gått ur den rollen. Putz så länge! Ps: Jodå, jag har garanterat bättre saker att lägga ned energi på, men du är ju så vedervärdig att man inte KAN låta bli att säga vad man tycker, du nog egentligen bara en fantasifigur, för annars kan det inte vara sant. Putz!; 26 augusti 2007 kl. 14:02
Friskriven sa...: Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.; 26 augusti 2007 kl. 14:04
Friskriven sa...: Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.; 26 augusti 2007 kl. 14:05
Friskriven sa...: Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.; 26 augusti 2007 kl. 14:08
Friskriven sa...: ..och visst hade mitt muskelberg till karl något att säga till om, har jag påstått något annat? Men vet du vad han sa oockså? Att han aldrig någonsin skämts så fruktansvärt mycket över att ha hånglat med någon. Du lämnar goda eftertankar ;) Du och Per själsfränder enligt dig? HAHAHA, bästa skämtet EVER :) //Ztackars jätteentzamma Flickan Åtza (Jag har otroligt roligt nu, nykter oah allt. Tack! :D) Sorry för flertalet radera kommentarer, men jag kommer ju på mer saker och skriva hela ti'n. =(; 26 augusti 2007 kl. 14:10
Anonym sa...: Vi (läs: jag) saknar dina inlägg. Hoppas en uppdatering kommer snart. Och strunta i alla backstabbing bitches.; 31 augusti 2007 kl. 13:07
Loo sa...: alltså, vilken söt kvinnosåpa ni sytt ihop i min blogg. Ni ökar mina läsare! Fan vad schysst!; 2 september 2007 kl. 17:21

Skicka en kommentar

Om mig & Den här bloggen

21 Februari 2010: Min Dödsdom.
De kan inte bota mig, Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år.

Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd.

Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet!

Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer.

Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok. Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos.

Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva. Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv, ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull, och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa.

Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom.

Börja från början, om du orkar, mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.