Viktigt meddelande

Jag är här, jag har bara skrivkramp och har inte haft så mycket att säga sista tiden. Eller, det är egentligen lögn för jag har en hemlis. Jag har ett nytt projekt på gång, ett projekt som kan ge mig skrivlusten tillbaka. Egentligen har jag massor av skrivlust, men mycket energi går också åt till boken, som jag skriver om delar av i detta nu och placerar om text där de hör hemma. Boken. Den väntade, mitt livsprojekt, börjar dra sig mot sitt slut. Nu återstår snart bara en sak: Att lägga ut min själ till kritikers beskådan och låta dem ta ställning till om de vill ge ut den. Min bok, mitt barn, min generationsroman. Jag måste kasta mig ut i intet och göra det, skicka den alltså. För annars kan jag ju inte bli författare på riktigt. Våga för att vinna. Och om de inte publicerar den? Om ingen vill ha den? Ja, då skriver jag en till. Eller så får jag väl bli rörmokare eller nåt, fan vet jag. Anyway.. det är något jag vill säga, så här kommer det:

VIKTIGT

Jag vill i och med detta meddela den person eller de personer som skriver hot, förolämpningar och nedlåtande elakheter via bloggen, mejl, facebook eller på andra sätt möjliga att omedelbart upphöra med detta. Jag kommer att polisanmäla om jag känner mig hotad för jag tar inga som helst risker när jag har ett litet barn att ta hand om. Notera att jag inte har något att dölja för farbror polisen, de kan luskamma min lägenhet, mitt umgänge och mina inkomster, precis varenda krona kan jag redovisa och precis varje steg jag tar varje dag är noga bevakat av socialtjänst, beroendeenhet, bostöd etcetera. Jag har som sagt 14 kontakter som alla träffar mig regelbundet och vet precis allt om mig. Om man själv inte har rent mjöl i påsen och ändå underhåller sig med att försöka få mig rädd eller orolig för mitt eller mitt barns hälsa så belönas detta med ett besök från ordningsmakten, besöksförbud och hela rasket. Jag är bevisat drogfri (två prover i veckan sedan jag blev gravid), jag umgås inte i några kriminella nätverk och den mest spännande person jag har att göra med arbetar som förskollärare och är en ostraffad 29-årig kvinna som just nu tar sin masters med otroliga referenser. Det mest dramatiska som händer i mitt liv är när jag tjuvröker (för mig själv, lite karaktärsproblem) vanliga cigg på balkongen eller när jag och Alex går till öppna förskolan. Jag har ingenting att dölja, men en person som genom den här typen av hot och angrepp och som lägger ned så mycket energi på att avsky mig eller leta upp mig har det garanterat, det kan jag säga på en gång trots att jag inte känner honom.

Jag har inte publicerat dessa hot eller dessa noteringar, men allt är sparat, precis allt. Tänk på det innan du försöker göra mig illa eller skada mig för att du själv sitter i någon form av knipa som jag inte har med att göra. Jag är en vanlig, ensamstående mamma och jag skriver om mitt liv. Man kan tolka det hur man vill men jag är ingen martyr som sitter och tycker synd om mig själv hela dagarna. Däremot har jag en kronisk depression som jag motarbetar varje dag. Det är knappast något jag ljuger om för att vinna sympati. Det är inte därför jag skriver om mig själv så öppet som jag gör, och det är inte heller för att få kompisar. Jag skriver så som jag känner, den här bloggen är en spegel av mig. Det finns inga hemliga "syften" med den här bloggen och jag skriver inte här för att Du ska tycka synd om mig, ge mig någonting eller för att jag ska vinna någons sympatier på något sätt. Jag har gjort många dåliga val i livet som vilken annan människa som helst och jag är inte alltigenom god, men absolut inte någon ondskefull människa med någon slags "agenda" som vissa verkar ha fått för sig. Jag ber dig / er med att upphöra med dessa mejl och kommentarer.

Alla försök till att på något sätt invagga mig i rädsla för mig själv eller mitt barn kommer omedelbart leda till att man i fortsättningen får meddela sig via min advokat. Jag tar inte skit eller hot på något sätt och jag har all rätt på min sida. Framför allt så har jag rent mjöl i min påse och kan redovisa i detalj för mina förehavanden de senaste åren, inklusive mina brott, eftersom jag sonat dem. Jag har haft skit nog, låt mig vara. Jag har upprepat samma sak ett flertal gånger och det här är inget hot, det här är cause and effect. Jag hotar inte andra människor, men jag har rätt att försvara mig och säga att man får stå till svars inför en högre makt om man ger sig på mig. Samma sak gäller om man försöker meddela sig genom andra människor eller genom tredje part skada, hota eller göra intrång i min värld.

Till er andra får jag bara säga; Var tålmodiga. Ni kommer att hållas underrättade om det nya projektet. Eftersom jag i nuläget känner att jag inte får ha bloggen ifred, eftersom varje inlägg jag skriver belönas med oerhört obehagliga kommentarer så har jag tyvärr valt att inte uppdatera er härigenom just nu. Jag kan inte vara öppen med vad jag gör eller var jag går eller vad jag har för mig eftersom jag upplever att det finns en hotbild mot mig och detta tänker jag verkligen inte leva med. Jag har redan talat med min advokat, jag har ju en sedan tidigare, och kommer tillsammans med henne att besluta ett lämpligt sätt att få allt på rätt köl igen.

Tack för ert tålamod, men det här rår jag inte över och det är inte värt att riskera något, inte nu när mitt liv för första gången börjar bli.. på riktigt. Inte nu, när allt går så bra och jag har så mycket som jag ändå har. Jag kan inte riskera Alexanders hälsa, han är det enda jag har, förutom min lägenhet och mitt skrivande är värt mycket, men inte så mycket att jag ska behöva bekymra mig om honom. Jag beklagar att det har blivit så här, men jag kan ingenting göra just nu, förutom att kontakta personer som står högre upp i samhället än jag och låta dem ta hand om det. Om man upphör med dessa hot omedelbart lägger jag också ner, men om man skriver så mycket som ett ord till via min dator, eller kontaktar mig på något sätt så får man prata med polisen. Min advokat har som sagt redan detaljerna i fallet OM något skulle hända. Hon har redan precis allt hon behöver, som en liten försäkring. Jag hoppas att detta är förstått. Jag gör allt för att skydda min son och jag tycker att hela den här situationen är absurd.

Till mina övriga läsare; Vi ses snart! Jag lovar. Och tack för ert stöd!