lördag, mars 27

Loo's allra sista inlägg

Det här är det sista Loo skrev som blogginlägg. Det är handskrivet i ett litet block som är i min ägo. Det skrevs för att det skulle publiceras i hennes blogg, men hon hann inte publicera det själv, så jag valde att göra det åt henne i efterhand.
Med vänliga hälsningar /Loo's lillasyster Eveline



Jag minns att jag frågade mig själv hur mycket en kvinna eller en person snarare, skulle behöva ta, innan hon kollapsade totalt, hur mycket man kan ta innan man blir sinnessjuk. Nu frågar jag mig själv inte längre hur mycket jag ska behöva ta, nu frågar jag bara hur det kommer sig att den här jävla sinnessjukdomen uteblir.

Jag sitter på Stockholms vårdhems rökbalkong och ser ut över ett mörkt Stockholm. DN-skrapan flinar åt mig från vänster, S:t eriks sjukhus och Maria ungdom, sådana perfekta representanter för mitt liv, alla tre droger, det skrivna ordet och behandlandet av sjukdomar.
Och här sitter jag och blir påmins om mitt jävla liv. Cigaretten brinner sakta ned i min hand medan jag handskas med mina distraktionsmoment. Här har de satt mig. Här har jag hamnat. För det fanns "inte mer de kunde göra".

Jag flyttades hit för några dagar sedan från KS eftersom de nu gjort allt som är möjligt inom läkarvetenskapen för att hela mig. Man har gett mig många olika prognoser för överlevnad, faktiskt så många att jag både trott dem alla och upphört att tro dem samtidigt. Allt detta kastades på mig för bara veckor sedan, allt är så stort och så futtigt samtidigt. Världen är så jäkla stor just nu, världen är så liten. Samtidigt känner jag mig inte döende. Alls. Hur fan känner man sig när man ska dö?

Tankarna snurrar. Ingenting är logiskt. Vårdpersonalen informeras om min ångest, jag berättar hur ont det gör och de undrar om jag vill ha min sömntablett och min sömnpump nu. Det är så man löser saken. Sov bort det. Sov bort det faktum att du kanske aldrig mer får leka i gräset med ditt barn, känna sommarens ljuva ljus mot din kind medan han skrattar, leker, snubbla, du jagar honom, han skriker av skratt och ni rullar runt och du tänker jag älskar dig. Jag älskar dig, mitt kött och blod.

Aldrig mer, de två värsta orden av dem alla, nu inte ens självvalda, aldrig jävla helvetes jävla mer får jag känna stroboskopets ljus mot mina ögonlocksskyddade näthinnor, och aldrig jävla mer får jag uppleva för första gången, och saknaden efter vad som kunde varit mitt liv. Allt kanske bara vittrar sönder till ingenting, kanske blir det till intet, kanske finns där snart inget Jag, ingen själv, ingenting kvar.

Jag sitter och räknar ner dagarna till döden utan att veta hur många de är, precis som ni med andra ord. Skillnaden är att jag har en sjukdom som sprider sig och slukar min kropp bit för bit och den går fort, fort som fan går den och jag är till och med placerad på ett ställe för människor som skall spendera sin sista tid i livet, precis just här. Det är skillnaden mellan er och mig.


64 kommentarer:

Jeanette sa...

Finaste ängeln Loo,
Jag tror inte det är helt slut nu, jag tror din ande lever vidare och du vakar konstant över lille Alexander, ditt kött och blod som du skrev. Han kommer bli stolt över hur du kämpade för honom in i det sista. Du var orolig för honom, men jag hoppas att dina anhöriga överöser honom med kärlek och omsorg precis som du gjort. Tack för allt du gett genom din blogg, så mycket känsla och engagemang.

Eveline, vi tänker på dig och hela familjen.

/Jeanette

Fejdan sa...

Jag är så förtvivlad över ditt öde, Loo. Så det finns inga ord, bara tårar. I överflöd.

Tina

Anonym sa...

Vila i frid vackra Loo! Nu är du en ängel som vakar över din son.

Anonym sa...

Hej Eveline,
Mina tankar är hos dig. Din syster har blivit en ängel och hon har inte längre ont. Hon lider inte heller. Jag är säker på att hon vakar över både dig och i synnerhet, över sin lille son. Hon kommer att finnas med er alltid.
Jag hoppas att hon i en annan värld, där hon är nu, kan känna min tanke. Att jag är tacksam över att jag fick lära känna henne på den här bloggen hennes allra sista tid. Kram från Karin

Lovi sa...

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och dina anhöriga Loo. Orden räcker inte till för att förklara sorgen över att du inte är med oss längre. Du var en sådan fantastisk och karismatisk människa, så stark och tapper ända in i det sista.

Vila i frid vackra Loo.

Anonym sa...

Sörjer dig. Lev vidare nu. Vi kommer efter dig.
V.

Friskriven sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Friskriven sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Friskriven sa...

Jag hade 100001 ord, men dessa försvann.


Som jag saknar hennes 380km/h-snack. Som jag saknar det!

Anonym sa...

Lilla Loo,

Vi känner inte varandra men jag har läst din blogg och känner igen mig i mycket av det du skrivit. Det har gett mig mycket att få läsa dina ord. Jag tror på ett liv efter detta och är rätt säker på att du kommer att få träffa de du älskar igen - de måste bara stanna på jorden ett tag till. Vaka över de dina och sprid dina tankar även i himmelen.

Kram,
Ulrika

Therese sa...

Att läsa det sista inlägget ger mig på något sätt ro.
Som Du har påverkat mig,
berört, upprört och ibland gjort mig skitförbannad med dina ord.

Att vara så klarsynt in i det sista
det ger mig lugn.
Och om det finns ett liv efter detta så önskar jag att vi träffas.

(Önska du var vid liv bara för läsa allt det vackert alla skriver om dig)

Anonym sa...

Kan erkänna att som en 25årig kille aldrig i mitt liv blivit så berörd som jag blivit av dina texter! Gråtit så mycket!

Hoppas du har det bra nu! Vila i frid fina människa..

Em sa...

Det gör så ont att läsa... Må du finna frid.
Tack för att du delat med dig av din klokhet.

Ödmjuka Kaxan/Sussie sa...

Jag hittade dej just... Jag har läst, tårarna har sprutat och jag har försökt fortsätta läsa mellan tårarna. Och jag förundras över vilken fighter du var, över att du vågade drömma trots alla dåliga odds... Över att du aldrig gav upp!
En viss sorts människor tilltalar mig, antingen jag känner dem eller ej! Du är definitivt en av dem!

Den som har haft så mycket kamp och glöd i sig som du, för att nå sina mål, är en ovanlig själ. Jag har sagt till vänner som har det där extra, och jag säger till dig där du är nu: De själarna känner igen varann! Och du har nått i mål nu...

Sussie

Anonym sa...

Vi saknar dig så mycket Loo,du har berört oss alla med dina ord

Anna sa...

Blir väldigt ledsen av att läsa att du har gått bort, och jag hoppas verkligen att allt löser sig för din son, han är ditt kött och blod och förtjänar det bästa alltid, och inte minst nu när du gått bort.

Hoppas innerligt att du har det bra där du är nu!

/Anna (en av dina ganska nya läsare, sedan 1-2veckor tillbaka, hade önskat att jag hade hunnit få läsa mer av dina kloka ord.)

Anonym sa...

Vila i fred, lilla ängeln.
Har gråtit sååååå mycket...
Har en son som är 1,5 år.
Vad händer med Alex? Vem tar hand om honom? Du får gärna skriva om honom.
Jag kommer följa denna blogg.

Anonym sa...

Fina fina Loo!
Jag sitter här med tårar i ögonen och vet inte alls vad jag ska skriva..Vad kan jag skriva?
Jag saknar våra diskussioner, att läsa allt klokt du skrivit.
Du har varit en förebild för mig under ett flertal år nu.
Jag saknar dig!

Vi ses i himmelen, fina ängel!

Mina tankar går till din fina Alexander och din familj!

livslycka sa...

Skänker mina varma kramar till familjen, tänker på er. Utifrån ett andlighetsperspektiv så finns du där Loo med din familj och din lille underbara son som en ängel som vakar över dina kära

Anonym sa...

Finns inga ord.. du är enormt saknad!

Anonym sa...

jag sänker en varm hand till dig och dina nära.... vila nu i frid....

Anonym sa...

Jag är så ledsen över att det inte blev en solskenshistoria av den här bloggen. Det var du värd. Hur orättvist får livet vara egentligen? Jag tänker på din son Alex och blir sorgsen över att han kommer att växa upp utan sin mamma, precis som jag (min mamma dog också i cancer). Det är i alla fall en tröst att han kan läsa dina texter och lära känna dig på det sättet. Och man klarar sig, det gör man, men man har alltid en sorg i hjärtat...

Vila i frid Loo //Alexandra

S sa...

Tack Loo.

Sandra Palmqvist sa...

Livet...
Så förbannat jävla orättvist.
Mammor ska ju alltid finnas, så är det bara.
Vad jag önskar att ditt öde hade blivit annorlunda.
Du om någon hade gjort dig förtjänt av det.

Sov gott, Loo.
Du är saknad.

Anonym sa...

Vila i Frid.
Så oerhört tragiskt...

Mina tankar går till din familj


/Mija

Anonym sa...

Vila i frid Loo du var en tapper tjej som är värd all beundran.
En fråga som gnager mig, vad händer med Loos son, vem tar hand om honom?
Kram

Emma sa...

En otrolig blogg som sköts från beundransvärda människor... Jag tror inte att din tid Loo tog slut, utan att du bara har förflyttats till något bättre och finare ställe där du i frid får känna gräset mellan tårna, solens värme mot din kind...Och jag är säker på att du vakar över din son varje dag, timme, minut...

Många kramar till dig Loo och dina nära!
/Emma

Cattis sa...

Så overkligt, fast så enormt på riktigt att ha fått följa med dej ända in i döden...
Jag hoppas så innerligt att det finns "något" efter jordelivet, just nu, fast jag aldrig förut trott på det, så... Jo, för i helvete, vi lär ses!
R.I.P Loo

Cissi sa...

Vila i frid, vackra Loo...

Anonym sa...

Jag är oändligt ledsen att du inte finns bland oss längre. Du var en fantastisk människa. En kvinna med en stor portion humor, stort mod, med en otrolig styrka och en inspirationskälla för alla. Du uppvisade in i det sista en osjälviskhet som få människor kan och alla som mötte dig blev berörd av dig som person. Jag tror inte du förstod att du har betytt otroligt mycket för många människor som kommit i kontakt med dig IRL och på din blogg. För mig är du en förebild som visar att det går att förändra sitt liv oavsett vilka förutsättningar vi får från början. Du är en förebild som feminist och kvinna. Jag är tacksam att jag fick möjlighet att lära känna dig att du släppte in mig i ditt liv och lät mig gå med dig en bit på vägen. Jag har lärt mig mycket! Tack Loo!

Unknown sa...

Loo, älskade namne.... Livet är för jävla orättvist.


Alexander hade en mamma som var vacker, intelligent, stark, begåvad och rastlös! Han kommer att få veta det, du lever vidare genom dina texter.

Vila i frid

Anonym sa...

Vila i Frid Loo!! <3

Linn sa...

Sitter nästan och skakar när jag läser det som jag vet är dem som sista orden skrivna av dig som jag kommer att läsa, någonsin! Det är så mycket du har berört mig. Jag önskade så om ett annat öde för dig. Inga ord kan lindra känslan av hopplöshet inför det som hänt. Jag tänker på dig varje dag! Många kramar till din familj, speciellt lille A!

Unknown sa...

Vila i frid underbara människa, jag kände dig inte men fick äran att få veta vem du var genom din blogg. Jag har gråtit, skrattat, varit arg och nu den sista tiden mest gråtit. Jag har förundrats över din styrka ditt mod ja hela ditt väsen. Den dagen din son kan ta del av dina texter kommer han också förstå vilken kärleksfull och klok mamma han har. Jag skriver han har eftersom du från din himmel alltid komma vaka över honom. Många kramar till dig och din familj

Anonym sa...

"Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that, the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference."
-Robert Frost


Mina tankar och varma kramar till familjen...

/J.

Camilla sa...

Vi ses i Nangijala. Hoppas du har det gott där du är nu. Många tankar till Loo´s familj och vänner!

Misse sa...

Skriver, suddar, skriver igen.
Fy så svårt det är att hitta orden.
Jag fattar inte att du kunde sätta ihop dessa ord till betydelsefulla tänkvärda meningar som berör.

Vila i frid Loo
Du är saknad

Anonym sa...

Loo,

det är inte över
det är inte farväl
det är "vi ses igen"

sov gott & vila upp dig
håll koll på din pojke där uppifrån

all kärlek,

E

Anonym sa...

Alla gånger vi tjaffsat Loo, alla gånger vi rett ut saker. Det sista fick jag förklarat för dig hur jag menat med allt jag sagt och vi hade väl delade meningar om det som vanligt.. :)Jag är så glad att jag fick skriva de sista mailen till dig, då visste jag inte hur ödet skulle se ut för dig och trodde du hade blivit mer eller mindre frisk och jag hoppades på att få diskutera mer med dig i framtiden men så blev det inte tyvärr. Vissa saker kommer man alltid att ångra. Men du var och kommer alltid vara en underbar människa när du var i livet och nu i alla´s tankar som finns i din närhet. Tänker på din underbart fina son A, och på hela din familj och nära å kära. Jag VET att du vakar över dom därifrån du är. Jag VET att du alltid kommer att älska dom och vara älskad tillbaka. Du lever vidare i alla´s tankar. Och jag håller med om i flera inlägg att du var en underbar vacker och intelligent mamma som inte ville nån ont du ville bara leva livet och få må bra och att alla i din närhet hadet det bra oxå. Tack för alla ja vad ska man säga både vilda och underbara diskutioner med dig. Du lärde mig mkt av dom, som tex att respektera folk som dom är, att alla inte är likadana och att alla har rätt att tycka olika om olika saker. Vill tacka dig för att du delade med dig om ditt liv här i bloggen och jag HOPPAS, håller alla mina tummar å tår att din bok kommer att släppas och jag e ganska säker på att dina nära kommer fixa det. En av dina drömmar. Jag vet att du har det bra där du är nu. Vaka över alla dina nära och kära och vila i frid fina underbara Loo.. <3 /Mellen

Sofia sa...

Har tänkt mycket på dej Loo trots att jag inte känner dej. Hittade en dikt jag tycker är så vacker och vill lämna den här itill dej och dina nära. Vila i frid.

Döden betyder ingenting.
Jag har dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra
det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig på samma enkla sätt som ni brukade.
Ändra inte tonfallet.
Ta inte på er någon sorgsen och högtidlig min
Skratta som vi alltid gjorde
åt de små skämt vi uppskattade tillsammans.

Be, le, tänk på mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av er vardag.
Låt det uttalas i vanlig ton.

Livet är vad det alltid har varit.
Det går vidare
i en absolut obruten kontinuitet.

Varför skulle jag försvinna från era tankar
bara för att ni inte kan se mig?
Jag väntar bara på er
en liten tid
alldeles i närheten.

ALLT ÄR BRA

(Henry Scott Holland, 1847-1918
domkyrkopräst i St. Paul´s Cathedral)

Unknown sa...

Kärleken är evig. Våran fysiska kropp är ej evig. Här i tid och rum. Men bortom tid och rum, där finns du nu. Alexander är här, i den fysiska världen. Men det finns mer bortom detta. Där är du nu, i en allomfattande kärlek, bortom tid och bortom rum.
I slutet blir allting bra, men innan dess finns det största glädje och djupaste sorg.
Om det finns något jag kan göra för er, maila mig. Jag bor i jakobsberg, och är också mamma till en treåring. /claudia

Andreas L sa...

Vila i frid, Loo.

Du berör. Jag gråter.

Porslinspanda sa...

Kära Loo. Jag önskar nu att jag på något sätt kunde hjälpa dig, hjälpa din son att i framtiden förstå den bild jag har av dig.

Vila i frid. Du var värd så mycket bättre.

Icka sa...

Jag är här fast jag vet att du inte kan skriva mer.

Du är så saknad.

Jag hoppas också på att dina ord kan bli en bok, att någon ser hur mycket du berör folk.
Det är du fan värd.

Alla mina goda tankar till dina syskon, din pappa, din O och såklart till Alexander. Jag tänker på er.

Anonym sa...

Vila i frid
Mina varmaste tankar till familjen

Camilla

Hulda sa...

Jag kände inte dig, jag han inte läsa din blogg.
Jag önskar och jag hoppas att du vår vila där du är just nu och jag vill tacka dig, ikväll klockan 23:07 fick jag en förändrad syn på livet. Tack.

Didaj sa...

Du är allt jag någonsin önskat och allt jag någonsin drömt. <3 Du är så stark, en förebild, en syster. Inte bara för mig biologiskt - utan också för så många andra. Du gör mig stolt i livet och i döden, jag kommer sakna dig oändligt mycket.
Puss och kram <3 Lillasyster Didaj

Anonym sa...

Vila i frid!

Sofia

Anonym sa...

Vila I Frid Loo.

Ber för din son att han får det bra. Hoppas att du vakar över honom. Livet är för orättvist.

Tack för den inspiration och kämparglöd som du spred i din blogg.

Många kramar

Ella

Unknown sa...

Jag är så sjukt berörd av Loo och hennes raka, jävlarannammasätt att beskriva känslan av vetskapen om att livet snart är slut. Jag vet inte hur många gånger jag gått in och läst hennes sätt att beskriva vad hon känner och upplever. Jag vill ha hennes ord i en liten bok under min huvudkudde. Kan du fixa det lillasyster?

Anonym sa...

Ofattbart...och jag är säker på att många kärleksfulla människor finns där för honom.
Många tankar till dina nära...

Anonym sa...

Ofattbart...och jag är säker på att många kärleksfulla människor finns där för honom.
Många tankar till dina nära...

Anonym sa...

Vila i frid... Kramar..

Anonym sa...

SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA

låt oss få veta vad som händer med lille A nu. Låt oss få del av hur begravningen var.

Vi tänker alla mest på Loo och det stora tomrum hon lämnar ! Hon var en helt fantastiskt underbar person med en förmåga att förmedla känslor med ord som få....mycket få.

Eva

Anonym sa...

Jag har bara träffat dig över en helg för några år sedan.. Men jag har aldrig träffat någon som gjort ett så starkt intryck på mig. Den klokaste och mest intelligenta kvinna jag träffat.

Detta kom som en stor chock för mig, jag satt och undrade över varför jag inte sett dig online på msn på så länge. Jag satt och täntke skriva ett meddelande som du skulle få när du kom online. För att höra hur det gått med allt.

Då slog det mig att jag kunde kolla din blog.

Där inser jag vad som har hänt. Det är så jävla sjukt.. du om någon förtjänade ett långt och lyckligt liv!

Mina tankar går till din son som förlorat sin mor.. och till dina syskon och alla dina vänner. Det är en stor förlust för alla.

Livet är verkligen obeskrivligt orättvist.

Jag kommer aldrig att glömma dig och vårt, om än korta, möte.


VILA I FRID!!

//Tobias

Redaktör Slätt sa...

Kära bajensyster,

Jag väljer att minnas sena nätter med svammel. Sena nätter med stök. Rumlande på obskyra fester i förorten till uppvaknande med utsikt över gamla stans takåsar.

Fan, syster.

Din vän
Richard

Lillasyster Eveline sa...

Hur det går med Alex kommer ni att få veta efter begravningen. Alex är i dagsläget i mycket goda händer.

Boken ska jag försöka mig på att göra någonting med. Fick förslaget av våran pappa att försöka få ihop någonting. Ni får ge mig lite tid.

Jag är ledsen om jag ger er lite information om vad som händer och sådär. Begravningen kommer att ske privat, men minnesstunden kommer att vara öppen för alla. Datumet på minnesstund har vi inte fått ännu, men när det kommer så lovar jag att gå ut med det öppet både här och på facebook.

Det är en hel del jobb kvar och det går inte snabbt. Sånt här tar sin tid.

MVH
Lillasyster Eveline

Nollis sa...

Vila i frid Loo!

Anonym sa...

Hej Eveline,
Vad skönt att höra att Alex har det fint. Vi är nog många som oroar oss för honom efter Loos gripande inlägg om sonen. Tack för att du uppdaterar.

Det ska finnas några olika sajter som hjälper till med med att trycka bloggar till böcker. I alla fall så kan ni och lille A få en. Är det dyrt så kan ju vi bloggläsare hjälpa till att skänka pengar. Men allt det här kan givetvis vänta. Var sak har sin tid. Mina varmaste tankar till er. / Jeanette

Anonym sa...

Vila i frid Loo... Tack för allt fint du skänkt genom din blogg.

Anna-Karin sa...

Tack för att du delat med dig, Loo. Just när jag hittade din blogg blev du sjuk... Att en människa som du skulle dö i förtid, det är djupt orättvist.

Till Loos syster och övriga familj: Jag är så ledsen för er skull. Ta hand om varandra. Jag hoppas ni så småningom orkar ta tag i att försöka publicera Loos ord i bokform, för det förtjänar de.

Parisa sa...

Orättvis.......... Vila i frid:((((((((((

Paula Lee Bright sa...

I did not know Loo, but I have been reading all night. How I wish I had known her.

My love to Sweet Little A, and I pray that he is growing up with loving family who remember Loo and talk of her all the time.

Take care of yourself, Eveline, for I can't imagine how hard it would be to lose a sister.

Loo, you are touching lives still. Thank you.

Kim sa...

Dina ord berör fortfarande okända nänniskor. Får dem att känna ett helt register av känslor. Rädsla, frustration, sorg, vanmakt, tacksamhet och kärlek. Tack för det. Jag hoppas så att du finns någonstans och att du får skratta ikapp med din son igen. Jag har min här bredvid, jag ska njuta av det nu, när jag kan. Man vet aldrig vad morgondagen för med sig.