On the radio

Haha. Sara Hansson har skapat en fantastiskt söt liten serie. Säg det med en människa, och jag kan inte låta bli att tycka att den är förtvivlat rolig. Jag diggar när folk får egna ideér och gör verklighet av dem. Inkluderar det en komisk finkänslighet är det ju ännu bättre.

Gårdagen: Träffade radiojournalist och avhandlade intressanta ämnen. Han bar omkring på sin lilla utrustning med ansluten mikrofon och spelade in hela resan från hemmet till city. Begav oss till Brunos på Götgatsbacken (Det är alltid, alltid bara SoFo som gäller) och drack latte och spelade in samtal med Lottlott. Jag tror det blir en rätt bra intervju. Den kommer sändas i 3 x 5 minuter, så det blir ganska mycket prat från min sida. Har inget sändningsdatum åt er ännu, men jag lovar att meddela direkt jag vet. Programmet kommer också att vara tillgängligt på Sveriges Radio's webbsida, så man kan ladda ner och lyssna på mig om och om igen. Ta mig med en nypa salt nu, people.

Efter radiointervjun gick jag och lott runt söder och diskuterade det senaste heta ämnet. Liselott är nyförlovad med sin räv, och de tu har bestämt att knyta banden i slutet på Juli. Jag är således ansvarig för hennes möhippa. Det blir den första möhippan jag både går på och planerar, men jag är övertygad om att jag kommer att fullfölja uppgiften med bravur. Jag har mycket ideér. De berörda vänner till oss som läser det här kommer att bli kontaktade angående planeringsmöte ganska snart. I bloggen skriver jag ju ingenting, då blir det ingen överraskning.

Bröllop är verkligen ett stort ämne. Det handlar inte bara om möhippa och prästval - det handlar om festlokaler, ceremonins utförande, lämplig plats, perfekt datum, de perfekta bröllopskläderna, ringarna, matserveringen, inbjudningarna och gästlistans utformning - som är en ren mardröm. Samtidigt som man måste hålla sig inom gränser för hur många man skall invitera finns det alltid människor man måste bjuda, som så att säga följer med på köpet om man bjuder någon annan. Bjuder man ena halvan av ett par måste självfallet även partnern bjudas. Avlägsen släkt som man normalt inte träffar är precis de som SKA bjudas på sådana här tillställningar även om man träffar dem en gång om året i anslutning till släktträffar. Det är kutym att bjuda vissa personer och problem uppstår alltid när man kommer till den där "Åh nej, vafan, jag och X känner knappt varandra men det är ju Y's bästa kompis och den personen bjöd ju MIG på sitt bröllop / sin 30-årsfest förra året". Sedan har vi affärskontakterna, känsligt ämne det där. Du har chefen och arbetskamrater och folk som bjudit DIG och regeln säger ju att du då måste bjuda dem.

Jag måste erkänna att jag blir lite sugen själv. Även om jag inte är någon sucker för traditioner så är det en stor grej att gifta sig och det ligger mycket romantik i det på något sätt. Lott och räv kommer inte att följa några exakta traditioner men göra det på det sättet de trivs med och det är ju det som är det viktiga.
Förvånande nog så skulle jag mycket väl kunna tänka mig ett stort bröllop om jag nu någon gång får för mig att knyta banden med någon. Rent tekniskt måste jag ju ha en potentiell man för det hela också. Det är väl det som är problemet, det finns ju fan inga schyssta karlar kvar. Alla har ju redan pojkvänner, tänkte jag säga.

Idag är jag som vanligt herre på täppan och skiter i allt och alla och lyssnar på arg jävla drum n' bass och städar hela huset.