Uppdatering!

Heeej alla! Här kommer lite bilder från lya och vardag. Nedan en update.

Ovan: "Dagens Outfit By Alex" så klart! Några dagar sedan. Skor från Puma. Jeans från HugMe / Lindex. Skärp från burberry, jacka vintage och huvtröja från Champion.
Alex bär också blöjor från Huggies, Little Walkers nr 4, de är grymt bra till det priset så jag har bytt blöjmärke från Libero nu. Pampers har inte varit vår grej, lite blöjor för mycket pengar och sen är de faktiskt inte nämnvärt mycket bättre än några andra. Sen tror jag pampers passar lite mer knubbiga bebisar än min unge, som är normalbyggd.
Alex hår ser rött ut här, men jag fixade med kontraster och skuggor för att få fram klädernas egentliga färg. Visade sig då att hans hår reflekterade så mycket rött och det gick inte att göra något åt. Men min unge är inte rödhårig, tack och lov. Han är blond. Och nej, jag är inte rödhårsrasist.

Ovan: Nysvabbat golv, this is what i am talking about! Det ska bonas också så blir det skitbra. Här är den där mörka, underbara färgen verkligen till sin rätt. Love my vardagsrumsgolv, synd bara att det är färgfläckar överallt som den gamla hyresgästen kluttat överallt. Jag ska försöka få bort det. Några tips om hur man bäst får bort färgfläckar på trägolv?

Ovan: Bokhyllorna är på plats i vardagsrummet. Jag gillar de här "korg"-hyllorna, det var en present från en kär "nästan"-familjemedlem. Love them, det är något så råmateriellt över dem och de har massor av möjligheter med rätt tillbehör. Vardagsrummet börjar ta form.. Återigen, skit i färgerna. det blir så kalt och helt fel med blixt och utan blir det kornigt. Ni får ett hum i alla fall.

Ovan: Mina köksskåp, lite närbild med upp-packade glas, som ovan fast andra sidan. Här ser ni lite av mitt arvegods, små guldpläterade glas, jag älskar dem. Dricksglasen med knubbfot kommer från Kosta Boda. Resten vete fan. Mina skåpluckor är giftgröna, men förre hyresgästen tyckte att han var rolig och målade en skåplucka i samma färg som han målade över tapeterna i vardagsrummet. Så en av mina skåpluckor är blå. Inte snyggt alls, men jag kan inte själv åtgärda det här.

Ovan: Har nu borrat upp min fina handdukshängare i valnöt på väggen bredvid köksdörren, så jag kan hänga upp mina fina nya handdukar. Handduken till vänster med ränder kommer från DUKA. De små grytlapparna är totally underbara, fem kronor styck på loppis, helt fantastiska färger och jag älskar det lilla hantverket. Grön / bruna handduken kommer från JYSK och tillhör deras lyxiga serie, de har tonvis med handdukar. Haklappen kommer från Elodie Details.

Ovan: "affischerna", dvs, förstoringarna på alex i affisch / posterformat på paperback, har kommit från Vistaprint. Jag är supernöjd. Två stycken i detta format kommer att sitta i vardagsrummet, lite snett bredvid varandra a' la Warhol. Jag kommer absolut beställa mer från dem. Vistaprint är egentligen ett företag som tillverkar företagsprodukter, tex muggar med företagets logga på, T-shirts, visitkort och sånt shit. Jag betalade 35 kr / styck för mina postrar med "egen design", jag laddade bara upp bilden jag ville ha (en bild jag photoshoppat) och skickade det. smart, och billigare än om jag hade beställt samma specialare från tex Kodak.

Ovan: Hyllplanen i köket, utan blixt. Det är svårt att få fram hur färgerna egentligen ser ut, det blir liksom fel hur man än gör. Utan blixt blir det kornigt och ser nästan flammigt ut, med blixt ser det kliniskt ut (syns nedan) och det är inte lätt att få fram känslan, men ni fattar ungefär. Jag är supernöjd hittills. De två plastbrickorna ni ser här stående på översta hyllplanet kommer från Hemtex. Den här hyllan kommer växa fram.. forts. nedan.

Ovan: Hyllplan i köket med blixt, med lite gröna grejer för att undersöka "färgkänslan". Runt de där hyllorna ska jag sedan schablona en vinranka som ska slingra sig under den understa, runt på vänster sida, under den översta och ut på höger sida under överhyllan. If that makes any sense. I gröna toner, såklart. Kommer bli fint.

Jag hade kräksjuka igår. Jag spydde som en räv (Och någon gång ska jag ägna tid åt att ta reda på varför man säger just "spyr som en räv". Vadå, är rävar bulimiska på något sätt? Känsliga magar?) och mådde som jag förtjänade. Låg i soffan och skakade och var helt matt och engagerade mig i omläsning av hela "Sagan Om Isfolket", som jag minns att jag läste och älskade när jag var omkring 14 år.

Jag blev så förtjust, när jag kastade saker i mitt nya soprum fann jag flera kassar med böcker. Och i min värld är det en SYND att kasta böcker. Det är som att häda mot någon onämnbar litteraturgud. Och alla var i fint skick, inbundna klassiker som några samlade verk av Leo Tolstoy, Gullivers resor, Bröderna Karamazov - och hela Isfolket-serien, typ 50 böcker, inte en enda fattades. Också sandemo-serien som är fristående noveller, och Raija-serien. Stor lycka och jag kånkade upp dem alla och lät dem få bo i min bokhylla, där det redan är smockat. Prioritet: Måste köpa massor av hyllplan till alla mina böcker. Jag älskar böcker. När något ex föreslog att jag skulle slänga några för att "göra plats" (för vad?) fick jag frispel. Man slänger _inte_ böcker. Även om de inte var bra. Det är som att förneka litteraturen eller nånting sånt, jag vet inte hur jag ska uttrycka det.

Idag mår jag så mycket bättre. Alex klarade sig från kräksjukan och spydde bara lite välling inatt. Det måste ha varit typ matförgiftning eller nåt, för jag har aldrig haft en sån där 24-timmarsgrej förut. Båda vi mår skitbra och pappa kommer över för att köra grejer och sen står det målning på schemat!
Ta-taa!

Just det. Jag har fått ett mejl från Ida. Ida spinner vidare på en tidigare kommentar, där någon påpekade att jag minsann skriver alla mina inlägg i Word och ida påstår att det är "uppenbart" och det är "löjligt" att jag inte kan "erkänna" det utan typ, försöker spela cool eller vad det nu är hon vill få fram. Egentligen är det skit samma, men jag skriver alltid mina inlägg direkt i "rutan". Om jag använder word till något har jag alltid stavningsfunktionen av, eftersom det retar mig när det kommer fram såna där gröna rader som försöker binda ihop texten på något sätt jag inte begriper. Jag gillar inte när ett program ska tala om för mig hur jag ska skriva eller var jag ska sätta punkt, etcetera, och när jag inte ens får skriva en jävla mening utan att den ska komma med en grön rand mellan ord fast det inte är något fel på det jag skriver blir jag lack.

Så nej, jag skriver inte i bloggen i word och jag använder inget stavningsprogram. Men det tycker inte jag behöver vara så konstigt? Jag är generellt sett en stavnings och särskrivningsbesserwisser och kan mitt språk ganska bra. Sen att jag slarvar ibland och glömmer stor bokstav här eller där, eller stavar månader med stor bokstav tycker inte jag behöver ligga mig i fatet. Det här är en blogg, liksom. Jag behöver väl inte korra allt in i minsta detalj för att "bevisa" att jag kan stava och sammansätta meningar på egen hand. Det är väl inget att skryta om, liksom? Det är snarare en jävla självklarhet i min värld, men de flesta var mer peppade i att trycka ner sina skolkamrater och spela häftig under skoltiden, det där vanliga, när folk inte själva har något att komma med så trycker de ner andra. Och det verkar ju sitta kvar i dagens läge. Pluggisar, eller de som faktiskt kan, och vill, och fattar vad språket egentligen är, de som hittat nyckeln och uppskattar kunskap är onormala. Och de som är coola och skiter i allt är norm. Det är inte coolt att kunna stava eller bygga meningar på egen hand, då får du inte hångla på skoldiscot.

Men jag blir frustrerad när jag kommer in på sådana otroligt topprankade bloggar som typ Linda Rosings, och varannat ord är ett stavfel, varje mening är en felkomposition och texten i sig ser ut att vara skriven av en åttaåring. Folk bryr sig i allmänhet inte om sådana saker, har jag förstått, eftersom det verkar strunta folk kvitt samma om texten är välskriven eller inte. Eller om den innehåller något. Folk i modern tid är så mätta på bloggare och så ointresserade av text, språk och snygga formuleringar. De vill bara titta på bilder, helst på bröst eller om bloggaren är halvnaken / har tajta kläder på sig eller typ bara är snygg eller värd att håna i största allmänhet. Välskrivna saker har ingen attraktionskraft, folk pallar inte tänka, det är för jobbigt. Så i dagens läge är det inget att skryta om, att man faktiskt tagit till sig sin utbildning, eller att man lärde sig skriva och läsa när man var tre, som i mitt fall. Ingen bryr sig. De vill ändå bara se mina pattar, whatever liksom.

Så Ida, du behöver inte jaga upp dig över att jag kan stava på egen hand, men att det också kan hamna slarvfel eller långa meningar eller någon enstaka felkomposition här eller där. Min egen personliga, konstnärliga frihet gentemot min blygsamma läsekrets, kallar jag det. Jag tycker du läser fröken Rosings blogg istället, och while you are at it, försök få henne att använda word, så vi vanliga dödliga kan läsa. Vi som har vårt stavningsprogram "i huvudet". Vilket du också skulle ha haft om du inte var så busy poking around in other people's business.