You can set my soul alight

Jag har suttit och hummat som en liten katt sedan jag såg den. Filmen som gav mig små underbara rysningar längsmed hela ryggraden. Jag blev tillsagd av min lillasyster Didaj att det var en kalkonrulle och att jag inte skulle se den, men jag ville ta reda på vad allt fuss handlade om. Det är jag tacksam för. Twilight är en av de bästa filmerna jag sett på länge, och det handlar helt och hållet om de unga tu som gör en sådan sprakande kärlekshistoria riktigt vibrerande. Man kan känna dem, känna det där oerhörda begäret, och förälska sig i dem båda. Jag blir så känslosam, med rätt musik på rätt ställen och med rätt form av talande tystnad går jag i bitar.
Sen skiter jag i om actionscenerna inte är tillräckligt färgsprakande och blablabla som alla andra värdelösa actionrullar. Jag säger som så här; det märks att det är en kvinna som regisserat den, för det finns inga överflödiga scener som man annars sitter och gäspar åt. Jag gillar inte action, explosioner och häftiga stunts. Jag är mer into karaktärer och känsla.

Jag såg den två gånger på rad för att jag var så fascinerad av scenografin, miljöerna, och den stämning som filmen erbjöd. Naturligtvis klev jag ut på webben för att få det bekräftat: Det kommer en uppföljare. New Moon, följd av Eclipse. Men här kommer min irritationspunkt; Jag använder IMDB till väldigt mycket, det är en sjujävla bra site och jag får snabb info om det jag behöver för att bestämma mig kring filmen. Jag hänger rätt mycket på engelsktalande messageboards av alla slag, och letade efter en tråd om eventuella uppföljare i forumet under filmtiteln. Där jag upptäckte, att det enbart finns en massa offtopic-trådar, och att fans till filmen genast trycks ner av "The Twilight haters". Enbart negativa kommentarer och offtopic-trådar, och banne mej om du kommer in för att actually diskutera filmen, då blir du nertryckt av amerikanska besserwisserklanen som talar om för dig vilken idiot du är som gillar en film med sådan "värdelös" make-up, "värdelös" story och en sådan "un-true" bild av "real vampires", så du kan lika gärna dra.

It get me to thinking; IMDB som ändå är en sådan seriös jävla site, och så tillåter de sånt här jävla bullshit. Topic of the day är att någon flätat håret, och så kommer det in en stackare som jag och tror att folk faktiskt diskuterar filmen. Aj aj, där hade jag fel. Jag blir så jävla irriterad på sånt där jävla skit. Internethatarna, de svämmar fan över these days. Folk som finns på webben enbart för att sprida negativ energi. Trollfenomenet är för länge sedan förgånget - idag är alla människor troll. Folk tar ingenting på nätet på allvar och angreppen blir bara värre. Jag surfar dagligen in på unga mammors bloggar, för att ta ett exempel där det härjas som mest, och det bara flödar över av missunsamma moralkärringar som talar om för mammorna var skåpet ska stå, och hänvisar till sin jävla yttrandefrihet. Ursäkta mig, internethatare och moralfittor, men yttrandefrihet är inte synonymt med att bete sig som en jävla idiot mot folk. Yttrandefrihet och självupphöjd vuxenmobbing har fan inte ett likhetstecken mellan varandra i SAOL.

Om ni inte gillar en bloggare, en film eller en bok, varför hänger ni på fansajter och i bloggkommentarerna och härjar dag ut och dag in för? Att ni har så mycket tid över för hat och förnedrande av andra är mig helt jävla otroligt. "Vuxna" flerbarnsmammor attackerar unga, stressade mammor med repliken "Att ni ens har tid att sitta och blogga, ska inte ni föreställa mammor?" och menar att en mamma kan inte vara något annat än en mamma och måste därför spendera 100% av sin tid på golvet med barnet för att behålla titeln. Eller på något lattefik med andra moralkärringar. Eller vid spisen, tillagandes makrobiotisk barnmat.
Och då undrar jag; Har inte NI internethatarkärringar och gubbar barn att ta hand om? För medan ni sitter och hatar hårt arbetande mammor och filmälskande individer i bloggar och på allsköns messageboards, så rinner tiden iväg mellan era fingrar. Tid som ni kunde spenderat på att älska någon och värna om den, exempelvis ERA barn, istället för att ackumulera hat och moralkakor som något annat jävla negativt batteri.

Don't get me wrong, jag älskar en bra verbal fight, när folk vet var de ska sätta sina kommentarer. Det har hänt att jag blivit så varvad i en nätdiskussion över en sådan genialisk motspelare, eller en plötslig medspelare, på ett forum, att jag blivit upphetsad. Kan du dina way with words och kan balansera den där sarkasmen, finna just den där träffsäkra kommentaren, kan du vinna mig med snygga infallsvinklar och grepp ingen annan så mycket som funderat på, då är jag impressed. Hittills har det inte hänt många gånger. Båda gångerna har jag träffat personen ifråga, efter mycket om och men. Och ja, sedermera knullat skiten ur dem för att undersöka om det verbala motsvarar verkligheten. En gång stämde det, men det är en helt annan historia. Jag och mina sidostories.

Hur som helst så har jag skaffat Twilight soundtrack också. Och ja, det är lysande, precis on spot. Muse - Supermassive black hole - det är en ja, ja, ja-låt som får mig att vilja klä mig i stiletter och sparka skiten ur någon. Och det är hälsosam, sexuell aggression, sånt där som får dig att flyta ovanpå livet en liten stund, på helt rätt sätt.

För övrigt fick jag nycklarna idag. Och besökte min nya våning. När jag var där bytte de namnet på dörren. Jag klev ut, och där stod det:

LÖNNROTH, L

Jag grät. Lite försiktigt i rusfylld glädje, och sjöng högt hela vägen hem:

"Oh baby don't you know I suffer?
Oh baby can't you hear me moan?
You caught me under false pretences
How long before you let me go?

You can set my soul alight
You can set my soul alight

(oooh...You set my soul alight)
Glaciers melting in the dead of night
And the superstars sucked into the supermassive"