Hösten!

Bild: Jag och min CVK (klicka för större bild), där ser ni hur den ser ut mer i detalj.

Idag fick jag träffa Liselott och hon hade med sig tårta och en alldeles för stor present. Älskade Lott! Och nu har min son fått feber och ligger och drönar tidigt. Jag ska joina honom. Livet är ganska bra idag, vi har lekt och jag har orkat. Orkat leka. Orkat pussa och jaga. Jag försöker ladda upp så mycket alex-gos jag kan, för sen blir det fyra dagar utan honom.. fyra dagars lidande. Jag får så ont av att vara utan honom! Varje kväll lider jag, längtar jag. Och att komma hem till mitt barn är alltid kärlek. Det spelar ingen roll att det är världens bästa jourfamilj. Det fattas nånting. Ändå. Och att vara ifrån sitt barn, ofrivilligt. Det är var förälders största skräck.

Jag fick en laptop av pappa och familjen i alla fall. Så nu kommer jag kunna surfa från sjukhuset. Men jag får inte igång WLANet! Helvete!

Jag har inget mer att rapportera. Hösten är på väg, den meddelade detta idag, märkte ni det? På kylan, på vindarna. Den kommer krypande. Och det är befriande. Nu kör vi, alla sommartröttmössor, vakna ur koman nu, för nu är det allvar. Nu är det höst. Och jag kan börja längta till julen. För julen, det är min grej liksom. Sommaren, det är veckans pausfågel i tre jävla månader, inget funkar, allting stannar. Det är övriga månader som funkar för mig, men hösten, det är mitt i prick. Man är snygg på hösten. Löv och hela konkarongen. Sminket sitter snyggt också. Och kläderna. Jag tänkte skriva nånting om håret också men det var ju mitt sista jävla bekymmer, för jag har ju inget. Haha.

Tack alla ni som kommenterar och hejar på mig, det värmer som fan. Jag svarar sällan men jag läser, tro mig, jag läser.
Nu ska jag bädda ner mig med en bok.