lördag, december 12

Lämna mig ifred! ALL OF YOU!

Angående inlägget "To Be Used Or Not To Be Used" här nedan. Ni är alla eniga. 14 kommentarer statuerar samma sak: Min utnyttjande vän är inget att ha, det är dags att köra på porten. Jag kommer att lyssna, för det är tamejfan nog. Jag pallar inte, och det är inte bara jag. Tack! Ni är vettiga, allesamman, och ni har faktiskt rätt. Angående frågan om att inte öppna dörren; det har jag testat. Han fortsätter bara ringa på. Betyder det att jag har två stalkers?

Och så *****. Du verkar visst inte haja, right? Jag är 29 år gammal och vet precis hur cancer och cigaretter och hela ballunsen fungerar. Vad jag gör är inte din jävla business, och förlåt mig om jag generaliserar, men jag är sex år äldre än du, och trots att det inte må göra mig till en klipskare individ gällande rökning så brukar vuxna människor kunna lägga ihop ett och ett och låta andra leva sina liv. Det är upp till MIG vad JAG gör. Vad DU däremot inte hajar är att du fortfarande valsar in i min blogg och "beordrar" mig till saker, och du fortsätter skicka MMS, SMS och annat crap till mig fast jag UTTRYCKLIGEN bett dig att sluta kontakta mig. Vad är det, fröken *****, (för det är ju så fröken heter, trots allt, och nu är jag mer än lovligt trött på alla idioter i mitt liv) i MINA ORDER åt DIG, som du inte hajar? Du har antytt något om en narcissistisk personlighetsstörning, så jag antar att du går loss på att jag blir förbannad på dig, fan vet jag. Faktum kvarstår; Jag har respekterat dig genom att INTE hänga ut dig - du har redan gått över gränserna genom att sitta och leka Lisbeth Salander och sen tro att jag ska svara på frågor som du inte har med att göra (och som för övrigt är lätta att ta reda på själv).

Jag har bett dig snällt, jag har markerat med fast hand, hell, jag har till och med bett dig fara åt helvete! Och jag har också sagt åt dig att jag inte på något sätt är intresserad av dina order, dina sms, dina mejl om absolut ingenting, ELLER dina MMS på nallar, saker i butiker, eller interaktiva gubbar som visar rumpan. Att du på olika sätt ständigt tar kontakt med mig, genom att spamma min mejlbox, ringa folkbokföringen, MMSA/SMSA, ringa mig (fast jag inte svarar), och dessutom tar du dig TON i MIN blogg, som om jag har gett dig lov att få inträde i mitt liv, är INTE OK, och du förnekar att det på intet sätt handlar om stalking, men vet du vad, det tycker jag. För om en person fortsätter att med alla tillgängliga media som finns kontakta en person som inte vill bli kontaktad, då är det tamejfan trakasserier.

Mitt liv är min sak. Om jag begär en åsikt från några bloggläsare angående en specifik sak är det en femma, men det är en helt annan att skicka MMS, mejl OCH skriva i någons blogg på en och samma dag fastän jag uttryckligen bett dig att hålla dig borta från mig och fast jag sagt åt dig att jag inte vill ha med dig att göra. Vad är det du inte förstår? LÅT MIG VARA. Jag vill INTE ha dina mejl, dina MMS, dina SMS, dina kommentarer i min blogg ELLER dina telefonsamtal. Jag vill inte behöva byta blogg, mejl, telefonnummer och identitet för att slippa ditt trams. Du har fått dina svar på dina frågor om min familj och mina intressen. Nu vet du vem jag är. Now BACK OFF. Du verkar ha egna problem som jag inte kan lösa, och jag råder dig till att söka läkarhjälp för ditt beteende, för det är inte friskt att agera som du gör. Jag upplever dig som en person som helt enkelt går på alldeles för mycket och du verkar inte veta hur man bemöter människor eller skaffar vänner. Jag är inte din vän och jag vill inte heller vara.

Till mina övriga (alla utom *****) bloggläsare: Berätta gärna era egna erfarenheter på området och kom gärna med tips till mig och andra om hur man bemöter den här typen av saker. Jag har försökt ignorera helt, det hjälper inte. Jag är medveten om att det är en risk jag får ta när jag skriver under eget namn, und so weiter, och så öppet, men det är också en del av mig som varit viktig för mig. Kom gärna med konkreta råd om hur man bemöter problemet när det väl landat, så att säga.

1 kommentar:

Helena sa...

Helt rätt. Ibland måste man sätta sig själv och sina behov i första rummet. Framförallt om man inte får ut något, eller inte mår bra utav en relation till en människa. Vilken relation det nu än kan vara.

Stalkern orkar jag inte ens kommentera, jag tror de flesta har samma åsikt som dig där.

Jag har själv nyss startat en blogg och tog mig friheten att lägga till adressen till din sida under mina "bloggar jag följer".
Jag har läst din blogg lite i smyg ett tag, eftersom jag tycker att du skriver och uttrycker dig så otroligt bra.
Hittade hit genom att jag är vän med din sons far sen ett par år tillbaka och kom över länken vid något tillfälle. Ville bara göra mig till känna och peppa dig lite att fortsätta blogga så länge du har motivation till det. Du har trots allt det skrivna ordets gåva. Kan ju inte gärna säga talets eftersom du inte vloggar alltför ofta. (dock gör du ett bra jobb då också) =)

Keep up the good work, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart blir fri från cancer, cellgifter och allt annat helvete.

Mvh Helena