Blommor&Bin + Prickskytte med grabbarna

Så; Rapport från gårdagen. Igår kom redaktören över på öl och friskytte med luftgevär från S balkong. De avlossade en sisådär 300 skott som alla hamnade på grannens balkong. Jag hoppas inte grannen hatar oss nu. Men vem skulle inte det, om man kommer ut på morgonen och hittar 300 sönderskjutna plastkulor på balkonggolvet? Jag och redaktören avhandlade primärt tre frågor; Det faktum att S är min lilla hora som jag kan fostra hur jag vill (då han ju är ett lammkött född 1982), begreppet Kinky sex (alltid lika uppskattat med tanke på att redaktören är både TBC's och KGB's lilla riksslampa) och så Grabbarnas företag förstås. Redaktören och jag hade inte setts sedan...ja, sedan helvetet frös över, vilket inbjöd till många ämnen och många glada tillrop.

Jag höll en regelbunden telefonkontakt med ¤, vilken jag inte ens borde avhandla här med tanke på att han igår betedde sig som en ohövlig och rätt packad rosévinshynda som enbart skrek åt mig och förolämpade mig i telefon. Jag hoppas verkligen att det var spriten som talade och att jag har blåst upp saken och att det inte alls handlade om det jag trodde att det handlade om för jag kan inte påstå att jag blev så jävla glad av att prata med honom igår. ¤, du är den största glädjen och den största sorgen jag har i mitt liv så please don't push my buttons som du gör. Jag fattar om du är lack at the moment men gör mig inte mer low än jag redan är. Du har redan rört upp så mycket.

Vi anlände fashionably late till Långholmen där vi naturligtvis mötte upp viktiga delar av GrabbCrew samt mina dalmasar. Alltså, mina pojkar kommer aldrig att upphöra vara just mina pojkar och när jag såg STHLM SÖDRA blev jag nästan gråtfärdig. Vi hookade upp med våra närmaste tio och drack öl och lyssnade på progressive-setet som socially körde, vilket aldrig är en besvikelse. S fick huvudvärk med anledning av spriten men skam den som ger sig. Efter att ha mött några ansikten från förr (D!) tog vi oss sedermera bort till mina gamla hemtrakter igen, det var nämligen statuerat att vi skulle ha kanylparty hemma hos J. Han blev mkt förtjust i mitt nypiercade jag och det är väl inget märkligt med det egentligen, men några mycket nervösa gäster började stamma när jag plockade upp kanylen: "Ni är väl inga sprutnarkomaner eller....?" varpå jag, oh the queen of all sarcasm blir tvungen att klappa mig själv i armvecket och svara sanningsenligt: "Jo för FAN!"

Vi avhandlade en hel del i J:s kök medan vi blickade ut över festen mittemot och nojade upp några nyanlända bekanta som alla visste att vi hade träffat någonstans, någonvart men som vi inte visste ett skit om. De stod där och sköt luftkulor med airzookan, och mitt i allt det där blev jag faktiskt helt yr i huvudet och led dessutom av sviterna efter slagsmålet med S tidigare under kvällen; Min rygg kändes som om den hade gått av på mitten. (då jag handlöst fallit rakt mot golvet under en brottningsmatch som gick ut på att jag försökte kicka S på pungen, men glömde av att han är gammal Judokille, så jag fick ta skit helt enkelt..) Vi tog oss hemåt via mina gamla karusellkvarter och jag var helt säker på att jag skulle stöta på mitt ex igen, men det gjorde jag inte.

Idag lyssnar vi på Donna Summer - I feel love (1982 original 12" mix) för att markera hur före sin tid hon var.

Och under helgen ryktades det att:
...Redaktören haft sex med ungefär 10% av sina anställda
...R blivit handjobbad av en artonåring på Kelly's på midsommarafton
...En mer eller mindre inblandad Söderkis hamnat i Münchiskt fängelse sedan han Heilat på fyllan under VM-kvalet
...Redaktören blivit fullständligen avtänd av en kvinna i gigantiska mammatrosor
...Att ett mer eller mindre känt gäng från en av sveriges största dagstidningar lattjat järnet på finlandskryssning häromsistens

Ibland önskar jag att man kunde vända upp och ner på tillvaron och göra allt fel, så rätt.
Jag saknar Mr.White, och jag saknar tiden då jag inte var så beroende av människor.

Och i morse blev jag väckt av den enda sanna låten, som dikterar den enda fria sanningen och det ger mig en klump i hjärtat när Ronan Harris sjunger:

"It's so quiet I can hear
My thoughts touching every second
That I spent waiting for you
Circumstances affords me
No second chance to tell you
How much I've missed you

My beloved do you know
When the warm wind comes again
Another year will start to pass
And please don't ask me why I'm here
Something deeper brought me
Than a need to remember

We were once young and blessed with wings
No heights could keep us from their reach
No sacred place we did not soar
Still, greater things burned within us
I don't regret the choices that I've made
I know you feel the same"
(VNV Nation - Beloved)

(Jag vet att du läser fast du säger motsatsen)