You got the love

Så...vi pratar ut till slut, jag och M. Gråtfärdig ligger jag i S soffa med luren tätt intill örat och förklarar, förklarar allt och ingenting och lugnar och han förklarar också. Det är min bästa vän i hela jävla världen vi pratar om. Om inte saker är bra mellan oss så är det inte bra någonstans. Om inte han mår bra så mår inte jag bra. Om inte jag mår bra så mår inte han heller bra. That's it. Jag pratade sönder stackars S om det här igår och dagen innan det och M sa "men herregud, det där ska ju inte han behöva lyssna på...S tycker ju om dig" och ja, det gör han. Men på ett annat sätt. Det är två skilda relationer och de ska fan i mig det vara förenliga med varandra för jag trivs med båda i min tillvaro. Det låter som ett jävla drama men det är det inte. M tankar på mitt kort så att jag kan ringa och jag blir tacksam som helvete.

Idag fyller min älskade lillasyster 19 år - GRATTIS BABY LOVE! och jag ska dit på tårta. Jag sitter inlåst hemma hos S och väntar på att min cp-mor ska sätta på sin jävla telefon. Hon är en hynda, den där mamman. Men så lyssnar jag på Låten, och den dikterar sanningen:

"Sometimes I feel like Throwing my hands up in the air
I know I can count on you
Sometimes I feel like saying Lord I just don't care
But you've got the love I need To see me through

Sometimes it seems that The going is just too rough
And things go wrong
No matter what I do
Now and then I feel That life is just too much
But you've got the love I need to see me through

Sometimes I feel like Throwing my hands up in the air
I know I can count on you
Sometimes I feel like saying Lord I just don't care
But you've got the love I need To see me through
Time after time I say oh Lord whats the use
Time after time I say this just won't do,
but Sooner or later in life the things you love you loose,
Just like before i know i'll call on you

Occasionally my thoughts are brave and friends are few
Occasionally I cry out Lord what must I do
Occasionally I call up Master make me new
You've got the love I need to see me through"

The Source Feat. Candi Station - You got the love

Kärlek. Det är en märklig kraft. Det handlar om att hålla de man älskar nära intill sig, för annars går de förlorade i ett becksvart jävla mörker. De går förlorade eftersom man inte kommunicerar med dem, bekräftar dem, talar om för dem att de ger en det man behöver, talar om för dem att de gör saker för en som får ens lilla hjärta att dansa. Om hjärtat är tomt så sträcker man sig ut efter annat; man försöker mata det tomma hålet med allt man får tag i. Mat, droger, bedövningsmedel, arbete, alkohol, the works. Och ibland räcker det med att sträcka ut en hand och lägga den på någons axel. Och ibland måste man ringa och säga "hallå, var är du, jag saknar dig" för att låta den andra förstå att den är behövd. Och det är han. M är en av de viktigaste människorna i mitt liv och att förlora honom vore helt ärligt som att kapa av ett ben. Jag skulle få fantomsmärtor. Så är det med nära, nära vänner. och andra som man bara..älskar. Av hela sitt hjärta. Och jag har också varit dålig på att berätta för mina nära vänner att jag saknar, älskar och behöver dom. Men jag sträcker inte ut några händer. Jag vågar inte tränga mig på, jag vågar inte alltid lita till att de behöver mig också. Jag måste bli bättre på det.

Nu ska jag städa S lägenhet.