fredag, februari 8

Smörgåsbordet


"Inside an empty room
My inspiration flows
Now wait to hear the tune
Around my head it goes
The magic melody
You want to sing with me
Just la la la la la
The music is the key

And now the night is gone
Still it goes on and on
So deep inside of me
I long to set it free
I don't know what to do
Just can't explain to you
I don't know what to say
Oh, not another word

Just la la la la la
It goes around the world
Just la la la la la
It's all around the world
Just la la la la la
And everybody singing
La la la la la And our bells are ringing
La la la la la La la la "

ATC - Around the world

Utvilad. Det är ordet idag.
Systern och H tog hand om alex, så jag fick sova över 12 timmar. Efter att ha sovit strötimmar hit och dit i flera dagar var det välbehövligt. Upp och klättra, Ian Van Dahl och ATC på maxvolym, H är ute med alex i vagnen så jag kan maxa ljudet, och luften erbjuder en doft, en möjlighet jag inte känt till tidigare. På med de alldeles för stora kläderna - jag är den ofrivillige hiphoparen härute efter min graviditet för jag rasar flera kilo i veckan - och jazza till Pet shop boys - Heart så att grannarna klagar. Nu jävlar, jag har inte dödspoppat sen innan Alex, nu kan jag dundervråla basen så att den stiger till skyarna lyft av änglar med headphones.

Så, vad finns på agendan nu när mitt liv börjar rätta till sig? Nu när jag inte längre är en uttröttad gravid kvinna som måste sitta på möte efter möte med socialtjänsten, missbruksenheten, vad-fan-de-nu-heter? Nu när jag faktiskt är en mamma, med baslåda, pimpad vagn och framtid? Nu när jag kan börja engagera mig i distanspluggandet om ett halvår, planeringen till universitetet, deltidsjobb, (electrical tin-openers..) , fredagkvällar, vänskapsumgänge, kärlek och kläder? Här sitter jag med alla möjligheter som hopade, ljusa moln och har storhetsvansinne! Det är ju sjukt! Det är som den där gamla 80-talslåten "My future's so bright, i gotta wear shades"! Och jag har världens vackraste unge, och jag har världens högpumpade självförtroende, kan ni tänka er det, jag sitter här och liksom "Jaja, jag har fött den där ungen på fyra och en halv timme och slagits mot myndigheterna och mobiliserat hela samhället mot dom i tio månader, hell, i can do anything!" Och det är väl på sin plats? Har jag inte rätt att vara lite mallig? Varför ska jag sitta här och låta något så fjösigt som jantelagen och avundsjukan styra mig när alla self-esteem-books och alla psykiatriker skulle säga samma sak: "Njut Loo! Ta för dig! Det här livet är ditt! Det här smörgåsbordet av möjligheter står uppdukat för dig och bara för dig! Du är en dum jävla hynda om du inte börjar plocka!"
Det ska vara fan i det om jag inte började plocka, right?
Det ska vara fan i det om jag inte tog chansen, right?
Det skulle vara skam om jag inte poppade pet shop boys och dansade runt i rummet nu, right?
Det skulle vara PINSAMT om jag inte tog tillvara den glädjen som faktiskt existerar i livet, right?

Så, vet ni vad. Livet, här är jag! Nu jävlar blir det disco! Jag mår ju så jävla bra!

Bild: Min älskade unge sover i soffan.

3 kommentarer:

F e j d a n sa...

jaha, nu dog jag. på alldeles riktigt. och blev mer bebissugen än jag var när jag bloggade tidigare idag. herregud, ett sådant hjärta, stjärnskott, mirakel.

Caroline sa...

Älskar referensen till Trainspotting! :D

Loo sa...

Caroline >> HA! Jag trodde ingen skulle märka! Spetsigt av dig! :D

fejdan >> Ja, hur var det nu? med avelsmaterialet och allt?