Poison

De nya lurarna från Scullcandy har anlänt och jag glider fram i tanken med 22000 Hz frekvensomfång i lurar från himmelen. Och så gör jag det där man inte ska göra, jag läser om gamla texter. Texter jag skrivit i vredesmod, i glädje, i kärlek och krig och det är ju lite så att man blir generad. "Seriöst, skrev jag verkligen sådär? Piiinsamt!" och jag famlar på "radera"-knappen men sen ångrar jag mig. Det här är ju en bok om mitt liv, den skrivs i realtid och det finns ingen framtid om det heller inte finns något förflutet. Det påminns jag om varje dag. Och lurarna går igenom sitt eldprov; VNV Nation - Legion (Janus) på högsta möjliga volym och så andas in, andas ut och BOM! Jag är tillbaka där igen, på den emotionella plats jag befann mig när jag skrev just det blogginlägget och jag minns hur det vidrörde mig, hur den människan vidrörde en bit av min själ, så vårdslöst, så nonchalant. Och det var just så jag ville ha det, jag ville att någon skulle komma insvepande genom min känslodörr och dansa macarena med hela skiten.

Jag ville ha vårdslöshet och nonchalans och framför allt så ville jag att någon skulle swipe me off my feet, riva alla mina murar, slita av mig alla mina kläder och ta mig med storm. För sådan har jag alltid varit, mitt känsloliv har alltid varit Allt Eller Inget och det har inte varit helt lätt för alla andra att förstå eller leva med det. Men så är jag när det gäller kärlek, jag är en liten kaosstjärna, jag är hundra procent committment och kärlek och jag brinner upp hela jag och det finns inte en enda gnista i mig som inte sprakar eller spårar ur totalt när Den Personen kommer in i rummet och jag vill bara kasta mig, hoppa studsa skrika vråla JAG ÄLSKAR DIG JAG VILL HA DIG DU ÄR SÅ JÄVLA FUCKING UNDERBAR men jag har lärt mig stänga in, lärt mig hålla masken, lärt mig kontrollera mig. För sådär kan man ju för bövelen inte hålla på. Men därinne innanför skyddsmurar och känsloväggar är det trafikkaos, blinkers, rödljus och fyrverkerier och trumpeter och saxofoner och distade gitarrer och hela jävla orkestern och bas så det räcker och blir över för hela jävla kvarteret. Därinne är det maximalt, full on, all systems go - inte en cell i min kropp tvekar. Men mitt skal gör det. Mitt skal hejdar spontaniteten, någonting stannar mig i farten. Rädslan kokar fast kastrullen vid spisplattan precis innan såsen skall tas av. Mitt skal och mitt inre är två idioter till motsatser som alltid sätter mig i klistret och det vore ju nice om de två kunde ta sig samman (in the real sense of the word) och enas om en mellanväg. Lagom är ju bäst. Fast det låter ju så jävla mesigt det också, vafan, jag har ingenting emot att vara passionerad. Devoted. Loco. Fast det finns ju gränser. Äh, jag vet inte.

Min son sover bredvid mig i vagnen efter ett rejält mål mat och jag längtar efter dansgolv och vår. Snart är den här, och jag och alex skall ha matchande vår-outfits. Och så ska vi lyssna på Alice Cooper - Poison, precis hela jävla våren. Och kanske lite Matthew Dekay och Deadmau5 också. Och kanske den här:

"Take the power to set you free
Kick down the door and throw away the key
Give up your needs...
Your poisoned seeds
Find yourself elected to a different kind of creed

I believe that love alone might do these things for you
I believe that love alone might do these things for you
I believe in the power of creation
I believe in the good vibration
I believe in love alone yeah yeah

Won't somebody tell me what we're coming to
It might take forever till we watch those dreams come true
All the money in the world won't buy you peace of mind
You can have it all but you still won't be satisfied

Money can't buy it... baby
Sex can't buy it... baby
Drugs can't buy it... baby
You can't buy it... baby"

Annie Lennox - Money can't buy it