Alex hittar en kompis

Idag hände en STOR grej i min sons liv.

Han fick en KOMPIS!
Sin allra första kompis någonsin i sin egen ålder! Och vilken kompis sen!
En bekant från förr rotades upp på märkliga vägar - jag ska inte ens gå in på det för det är sjujäkla komplicerat - men hur som helst så är det bara en månad mellan våra ungar. Och idag träffades de för första gången, medan vi - mammorna, avhandlade viktigheter såsom pjoskiga BVC, det faktum att man blir behandlad som en fuckin' spetälsk för att man är vegetarian, när människor säger "men guu va synd om barnet som inte får kött.. han fick ju inte välja det!" (Din unge fick väl inte VÄLJA att äta kött heller, pucko? Barn får inte välja mycket alls, och tur är väl det för annars skulle de ju vara vakna dygnet runt, enbart äta typ banan och aldrig bada?), lattemammorna och deras präktighet (och precis när vi pratar om dem så dök de upp, lääskigt!) och så vidare. Vi gick och gick och gick och fikade och alex och Ziggy - som är hans nya kompis - ÄLSKADE varandra! de satt och pratade på "sitt" språk, sjöng och hade sig, på fiket, de var så glada och goa och delade xylofonen broderligt. Alla runtom såg fascinerat på då de stämde upp till gemensam sång. Jag och Ziggys mamma M, var helt betagna av våra kids! Fatta grejen - Alex har fått en kompis! Och vi var så ledsna att vi inte tog kort på dem, sådär första gången de möttes. Men nästa gång! Då blir det foton så det står härliga till! Jag vet, det här blev ett mammainlägg. Men jag är så glad! För min unges skull.

Whee! Min unge har en kompis!
(hur många gånger i det här inlägget har jag skrivit ordet "kompis"? äh, skitsamma!)

Bild: Ungen, tidigare i veckan.