Lyckoamulett

(Detta inlägg är skrivet 10 augusti men hann inte publiceras)
Fy helvetes jävla skit vad dåligt jag mår idag. Jag bara sitter här och gråter till precis all jävla aggressiv musik jag har. Följande i playlist:

Prodigy - Breathe
Paradise Lost - Say just words
Leather Strip - Hate me! (funker vogt mix)
And One - Panzermensch
Das Ich - Destillat (Vnv Nation remix)
VNV Nation - Fearless
Faith No More - Midlife Crisis
Muse - Supermassive black hole
Project Pitchfork feat Steve - Timekiller (remix)
Star Tattooed feat Ava - Make me high

Klassiker, förutom den sistnämnda. Jag tog mina värkar till de här låtarna också så nog fan duger de åt att ta lungvärk, för nu var det alltså det jag vaknade upp med idag. Man vet alltså aldrig vad fan för krämpor man ska vakna upp med. I mitt fall så känns det som om lungorna ska pressas ihop till ingenting, fast jag känner mycket väl att jag får luft. Detta genererar smärta deluxe och jag ber, ber och ber att jag inte fått lunginflammation. Please, fan, inte DET också. Först får jag inflammation i bägge knäna och trotsar det, jag går och jag svär och jag går och går ändå. Ska jag bjudas på gratis lunginflammation nu också? Eller är det kroppen som säger ifrån på något sätt? Min morgonsköterska som ger mig metadonet (ja just, jag har fått byta från suboxone / subutex till metadon pga smärtlindringen och allt det där, det var det bästa jag gjort) trodde att det verkade vara muskelrelaterat. Kanske inflammation i muskler kring bröstkorgen? Jaha, men det lät ju bättre!

Lagom till min jävla 29-årsdag! Fy helvete vad less jag är just nu. För jag fyller 29 på torsdag. Jag har ingenting planerat, jag slipper sjukan i alla fall. Jag hade egentligen planerat att ha öppet hus, och bjuda på tårta, men om jag nu är lungsjuk så kommer jag fira min födelsedag.. på sjukhuset. Fast å andra sidan så kan jag sjunga. För full hals, vilket jag gör just nu till Sarah McLachlan's "Dirty little secret" så att grannarna undrar om jag ska delta i melodifestivalen. För jag sjunger en hel del när jag är ensam, jag sjunger och sjunger och sjunger tills lungorna inte orkar mer, med i allt från Pet shop boys till McLachlan, VNV och annat trams men allra mest passar McLachlan, för hon och jag har en synkad andning. Och jag sjunger, och jag gråter, och jag sjunger tills det inte finns mer kvar i mig. Och ju mer jag sjunger och gråter med i Sarah's alla genialiska texter så får jag ur mig det, det rinner ur mig som vatten. I låten "Trainwreck" håller jag med, i "Stupid" givs jag mod och i både "Push" och "Answer" kommer det ut. Balkongen på vid jävla gavel och jag sjunger med i "Stupid" tills jag tappar rösten:

"how stupid could I be a simpleton could see that you're no good for me but you're the only one I see.."

Och visst är den till någon alldeles speciell, för ni vet ju hur jag är vid det här laget, jag har mitt hjärta utkastat som en liten lasso riktad mot en speciell person och jag kan tydligen inte släppa taget om de dåliga alternativen. Även om det inte upptar mig särskilt mycket så finns det där, riktat mot TheDarkHorse. Vet ni, alla mina ex går igen i honom och allt det jag avskyr att jag dras till, det mörka i ögonen, dunklet, svärtan, det där som skvallrar om att han har sett och lidit och hört och vet, det där som skvallrar om att han skiljer sig från mängden i så många avseenden, han sticker ut, för han gick hand i hand med lidandet långt innan han kunde stava till det, precis sådana människor dras jag till och jag vet precis varför. Och så det där sårbara. Mitt i allt, en sårbar punkt, en pojkaktighet. Ni som hängt med, ni vet, att jag drogs till exakt detta i både den omtalade #, den vitt sägenomspunna och dyrt älskade ¤, och jag trodde jag fann rätt kombination i både ST och senare också H. A hade bitar av det, och S hade begynnelsen till det. Men de som verkligen haft det, på riktigt och fullt ut, det har ändå varit de två symbolerna. De tillägnades symboler istället för initialer eftersom de var så speciella. Så annorlunda. Och jag har jagat det där uttrycket, mörkret i ögonen, hos varenda man jag mött om det så varit knapplösa knull eller mer, men jag har bara verkligt funnit det, 100 procent, hos två personer, och ironiskt nog, så var det också de enda två män jag aldrig riktigt kunde få.

11 Augusti

Mina värden har stigit och idag åker jag in för benmärgsprov. HÅLL TUMMARNA FÖR ATT CELLGIFTERNA HAR TAGIT nu! Idag får vi mer info om detta. Jag ska också läggas in för mer cytostatika (cellgifter) på Fredag eller Måndag. Kom igen nu skalbaggen, dö, dö, dö! Idag mår jag bättre men idag är min syster sjuk, stackars liten. Jag behöver henne men stackaren rår ju inte för om hon blir sjuk, herregud.

Nu blir det taxi till sjukan för benmärgsprov. Börjar vänja mig nu. Håll alla tummar och lyckoamuletter ni har, i need it.