Livad eller resignerad?

Wow! Jag har städat hela lägenheten under den här helgen. Det har plockats, skrubbats och fixats och tvättats och jag har haft loads of energy. Det är fantastiskt vad det gör för en, det där med att ha fint omkring sig. Veckan kommer att fortsätta i den stilen; Jag ligger efter med så mycket här hemma efter all sjukdom att det är svårt att hålla ordning på i vilken ordning allt skall göras. Fram tills nu har det varit enkelt: Jag har bara behövt börja där jag stått. Nu har första lasset tvätt kommit undan och övriga tvätten blivit iordningpackad för rutt mot tvättstugan på Tisdag.

Fram tills torsdag ska jag banne mej få ordning på allt jag ska ha ordning på! Nu SKA pappren in, nu SKA det rensas, torkas och skrubbas, för på Söndag då jag kommer hem kommer jag att behöva det. Då kommer jag bara ligga här som ett vrak i min nystädade ensamhet, och då kommer det åtminstone kännas bättre av att min ensamhet är just nystädad och fräsch. Det finns ingenting som stinker mer än skitig ensamhet, resonerar jag, och städar lite till medan jag ändå orkar. Microfiberdukar, putsmedel, lukta-gott och sköljmedel tar slut i en rasande hastighet, förbrukas och skitas ner. Det är ett jävla ekorrhjul och det finns ingenting att lätta upp det med. När Alexander somnat tänder jag ljus i lyan, och ljusen skiner upp det nybonade golvet medan Chaitéet svalnar i koppen. Sedan tittar jag på mina missade avsnitt av "True Blood", "Gossip Girl" och "Greek" - de serierna jag går loss på just nu, och en eller annan romantisk, lättsmält komedi innan sängdags. Dagarna är så förutsägbara.

Jag skulle behöva lite mer spänning i mitt liv för att verkligen, mentalt, gå runt. Som det är nu finns det ingen spänning att tala om överhuvudtaget. Jag känner mig som en konsumtionsvara.

Bild: Det här var jag, 2003. Det är sex år sedan och jag har inte förändrats nämnvärt fysiskt sedan dess. Men det var ändå en helt annan Loo, en helt annan tid, en helt annan skärpa. Och jag vet inte vem av oss jag vill hålla fast vid längre. Den som glödde av spänning, eller den som resignerat till lugnet.