Fyllefest i Kungsan

Jag ringer till Z på tisdagseftermiddagen då min DAMP naturligtvis blivit värre än vanligt. Och det visar sig att jag och S är inbjudna till kungsan på fyllefest. Naturligtvis åker jag och S dit med detsamma. Vi dricker öl och jag kissar i buskar inför en hel sightseeing-buss. Det bekommer mig inte. S säger att jag är underbar. Jag är mest full. Vi tar sällskap med två sympatiska kvinnor. Jag läser hela deras liv i deras händer och de blir chockade över detsamma men så är det alltid; jag spår, de blir chockerade. Vi talar om missbruk och jag erkänner. Jag är en missbrukare. En knarkare. En jävla junkie, ni vet hur det är. Jag erkänner. "Hur länge har du varit ren" säger den ena som genomgått tolvstegsprogrammet och sanningsenligt svarar jag "Några timmar".

S är min räddning och jag kommer somna på hans arm inatt.
För att jag kan.
För att jag vill.

05:41
Inte en blund inatt, har haft snedfylla. S har vaknat och skakat på hela ansiktet och somnat om igen. Nu gick han till arbetet så jag sitter här och tänker att det vore väl fint om man kunde somna också. Jävla alkohol att vara besvärlig. Tur man inte dricker så ofta. Konstigt det där; jag klarar uppenbarligen att skjuta två kabbar rent heroin på raken och glider ändå omkring som en helt normal arbetare medan fem öl får mig totalt ur spel, sömnlös och hjärtklappande till fan avlöser en..

Alkohol is bad for you. Drick inte alkohol. Ni har blivit varnade. Skyll inte på mig sen.