torsdag, februari 21

Korven och löpkatten



Gigi D'Agostino - The riddle får tjäna som soundtrack på maxbas denna morgon. Kattjäveln, fattar ni det här då, hon är 14 år gammal den där gamla siameshyndan, och hon LÖPER. Att 14 kattår motsvarar ungefär 72 människoår (eller var det t.om. 78?!) och att det därmed ska innebära att hon är långt post klimakterium, det skiter hon i. Jag kom hem igår efter en underbar dag på söder med lott. Vi handlade den mest fantastiska tröja till alexander - hammarbyränder med ett smilemärke med kaninöron på, och texten "Happy bunny". ALLA Hammarbyare är ju happy bunny, det vet man ju! Och sedan bjöd L på fantastisk hembakt pizza och vi utbytte välbehövligt skvaller och kritiserade det icke-existerande pedagogiska ansvaret hos gårdagens pedagoger. Lott är nyutbildad lärare och en riktigt grym sådan, en sån där som ni alla skulle vilja ha som fröken åt era barn. Hon är committed, engagerad, passionerad och har ett jävlar-anamma inför sitt yrke, hon ser lärandet som en vacker process, ett välbehövligt stimuli till skillnad från många andra som ser på det som ett måste. Skicka era barn till henne för fan, ni kommer inte ångra er. Hur som helst så hade lott tagit det pedagogiska ansvaret och införskaffat en hammarbynapp åt korven. Så nu är han tjusig i hammarbytröja och napp och kan ta världen med storm.

Och jag då, som typ inte besökt stan på flera månader, jag var i lyckorus! Latte på trevligt fik, barnklädsbutiker och även en del inredningsbutiker. Jag väntar med att köpa för mycket kläder åt mig själv, jag är inte färdig med vikten än efter graviditeten. Ja, well, uppfriskande dag på stan hur som helst. Sen kommer man hem med en trött korv och släpar benen efter sig den sista biten för att man är så slut. och vad möter en? En höglöpande, avgrundsvrålande katt. Och jag är ju en djurvän och skulle aldrig ens tänka på att höja handen mot min siamesdam men just nu, just nu fantiserar jag om att strimla henne i bitar med en jävla bandsåg.

Korven har sovit hos mig i sängen i natt och bara vaknat för blöja eller mat, och nu på morgonen möttes jag av en morgonpigg korv som låg och jollrade i lugn och ro bredvid mig, och hur en liten hand grep om min näsa.. Vilken go jävla unge jag har. Att han existerar har gett ny mening till saker. faktum är att det nu FINNS en mening i allt jag gör. Tidigare har jag vaknat upp ur sängen och tänkt "vafan ska jag kliva upp för?" jag har saknat motivation och intresse för det vardagliga i livet. Nu finns det ett spänningsmoment i allt, för det är spännande för korven! Jag vill absolut inte låta som någon nyfrälst morsa som babblar om hur mycket mening som människa hon fått genom sina barn, för det är inte så det är. Nu har jag en anledning att bli mer än det jag är, en anledning att utforska mina egenskaper och kunskaper och bygga en värld. Jag är som sagt inte bara Mamma Loo. Jag är fortfarande den cyniska, bittra skribenten som fullkomligen avskyr alla andra småbarnsmödrar. För seriöst, de verkar ju helt bakom. För att uttrycka mig milt.

Idag ska jag och korven till BVC och härja. Tjoho!

Bild: Jag och das korv, på väg till nya äventyr!

3 kommentarer:

T e s s i. sa...

shit man "måste" ju förfaan fodspara åt sitt kiddo, hur skulle jag greja det här utan dig som "mentor" :) Nu ska jag ploppa ut "harry" och sedan kontakta min bank.

Fejdan sa...

das korv (kåv på småländska) är för helvete det mest adoreble jag sett på länge. inte konstigt att alla vill låna honom. vi hade också bajennapp (of course), men ungen vägrade ju ta den, så när han döptes gjorde han det i Hammarbys färger istället. ^^)

Fejdan sa...

Haha, S sa faktiskt det igår (angående tatuering och hårfärg): "Snygg... men... nu är den ju inte så lik Loo längre"... Med tonläget menat att det faktiskt ÄR dig jag har tatuerat på armen. ^^)