Vinsten vi alla väntat på

Gott folk, jag har en underbar nyhet att meddela er:

Utredningen gällande mig, har helt lagts ner.
Ingen socialtjänst, ingen barnavårdsutredning, ingen missbruksenhet, ingen mer väntan, plågan, ångest, oro för att någon grundlöst ska komma och rycka min unge. Inga fler idiotiska möten med inkompetenta socialkärringar som hotar med saker de inte har underlag till. Inga fler vakna nätter där jag förbereder mig mentalt inför möten där sex personer i halvcirkel sitter och dömer ut varje enskild handling jag någonsin begått i deras åsyn. Inga fler gråtattacker på sjukhus. Inget mer. De har blivit tvungna att lägga ner hela skiten. Det de hade som "bevis" framlagda på mötet, berättade min representant om: Tydligen är jag ALLDELES FÖR LUGN och det är "något lurt med det" (!?) (Nej, jag skojar inte) Jag vet inte hur det kan vara ett "bevis" riktigt..

Fick besök av bostödjaren som följde oss till BVC idag, jag glömde förstås av att det var på tisdag vi skulle vara där och inte idag så vi fick snällt lulla tillbaka igen (men å andra sidan, säger jag lite tantgulligt sådär i parentes - jag fick ju en redig promenad och frisk luft är ju alltid bra!), tog tag i försäkringskassan (bostadsbidrag, mödrapenning, mycket att sätta sig in i där..garantidagar, sjukdagar, lägstanivådagar..) och banken, där jag dirigerade om personkontot och broschyrade mig till lite info om att öppna bankkonto för min unge. (Hur många vuxenpoäng är jag uppe i nu, efter sex rader? Gosh!) och vi ventilerade lite genom att bland annat kika i butiker och se över en massa idiotiska papper. I min värld är de flesta papper idiotiska. De samlas bara på samvetshögen över saker man måste ta tag i och när samvetshögen blivit så inåt helvete stor att man inte pallar med skiten längre så slänger man allt i ett svep och väntar in en påminnelse istället.

Men fattar ni vad glad jag är över det här? JAG VANN!
Loo VS Världen - VINST. Jag slipper de där jävla myndigheterna, de där jävla människorna som försökt trycka ner mig och göra mig mer skada än nytta. De är borta. Ute ur mitt liv.
Jag är fri.

(Speciellt tack till A.M. Steens på handikappenheten, H. Hedlin på bostödet och Carolina Saf, som fightades för mig!!)

Glädjen firas genom att spela Leftfield - Dusted (elektronisk bas med hiphopinfluenser, rekommenderas varmt som "nu jävlar går jag på gatan och är jävligt bad med min MP3 på max"-låt, if ya catch my drift. Till detta, ett glas X-tra-cola från Coop, och ett äpple.
Life is grand. Almost. Nu behöver jag bara ta tag i känslolivet, ADD-utredningen och kvarstående graviditetskilon.. piece of cake! Nu har jag fött barn och tagit de värsta myndighetstjurarna vid sina horn - och inget av dom tog kål på mig, så vafan, då grejar vi de här andra grejerna också.

Vad tror ni?