Första dagen på jobbet + Bula

ÅÅh vilken dag!
Jag kom just hem från första dagen på nya jobbet. Jag har inte velat skriva någonting tidigare om det, för.. jag vet inte. Det var sånt rabalder i bloggen, och varje gång jag skrivit om något jag velat jobba med, eller diskuterat min egen karriär så har det varit någon anonym mr. smartpants som kommenterat saker som "Du kommer aldrig komma in på den utbildningen" eller "Du är ju knappast behörig till det" eller något annat överjävligt nedsättande. Som jag egentligen bör skita i att ens ta notis om, för vad fan spelar en anonym persons dryga kommentar för roll egentligen? Någon som inte känner mig, som inte vet ett skvatt om min kapacitet eller kunskap kan egentligen inte uttala sig. Visst kan man få en överblick över den person jag är via min blogg, men det finns mer av mig än så och allt det där. Men jag är också en människa, även om jag är stark och fixar med en hel del. Jag orkar inte få skit från någon anonym paragrafryttare som envisas med att kommentera negativt. Och jag fick som kommentar här nyligen att om jag inte kan ta kritik så bör jag inte lägga ut mina åsikter via internet som jag gör. Jag är alltså en vandrande måltavla helt ofrivilligt, på internet ska allt vara tillåtet och om jag berättar något om mig själv får jag räkna med att gamarna kommer för att festa.

Men näe.
Jag tvingar ingen att läsa här. Således tvingar jag ingen att kommentera heller. Och debatt är alltid trevligt men jag skulle vilja undanbe mig negativa kommentarer när jag skriver om det här nya, för jag är faktiskt stolt, glad och säker. Jag gjorde ett bra jobb idag och jag kommer fortsätta göra det, några få timmar i veckan bara till att börja med. Man behöver inte angripa mig över minsta grej jag känner tillförsikt över, så du anonyma som skrev om vad jag klarar och inte klarar i några tidigare inlägg kan väl ta och hålla snattran och blunda nu, för nu kommer ett glatt inlägg om min dag:

Jag är numera datalärare för en liten grupp fantastiska människor på ett dagcenter för långtidssjuka och arbetslösa, som har centret som sin huvudsysselsättning. Där finns förutom min kurs också sycirkel, en verkstad, ett kök där man serverar lunch varje dag, ett café och en musikgrupp (oklart om den är på G eller om den redan finns, dock). Jag håller i en datagrupp två timmar i veckan än så länge. Det handlar om att hantera datorer på basnivå. Många av de jag undervisar har aldrig suttit vid en dator tidigare. Idag hade jag första lektionen och lyckades få mina elever att tycka att "data" var kul! Och jag bara körde på, pratade och stojade och styrde och på något magiskt vis så flög tiden iväg.
Notering: Jag vet vad det är för skillnad på "data" och en "dator" så bespara mig vitsiga kommentarer. Jag ville bara berätta om min dag på mitt nya "jobb". Jag gillar det. Mycket. Och jag tror att jag har en fallenhet för det här.

Tidigare idag var jag hos tandläkaren. Det borrades och fixades och fylldes. Jag håller som bekant på att laga alla frätskador på tänderna som jag har fått efter 9 års knarkande. Det gör ont. Jag har 7 tänder kvar att laga. Skönt. Bara lite kvar nu. Men något som INTE är skönt är att hon måste kommit åt något i kinden med sprutan eller så, för jag har en bula i den tidigare bedövade kinden, med ett blåmärke som bara sprider sig där. Det ser verkligen ut som att jag har fått en fet jävla smäll på käften! Och det gör satans ont! Så nu ska jag ynka mig i säng med en alvedon och en kopp te med honung.

Förutom tandläkaren - fantastisk dag.
Ser redan fram emot nästa onsdag, då jag har min klass igen.