My favorite mistake

En systemrapport igår på Östansidan och vänner som är rörda och kramar och välkomnar en hem; det är allt man behöver. Man behöver också vänner som köper kebab åt en och tar hem en i taxi när man är full och beter sig precis som en normal full ungdom (oroa er inte, jag drack ingen sprit) och man behöver vänner som lyssnar på hela den makabra historien vid fläkten och som sen springer och köper coca-cola mitt i natten. Det behöver man. Man behöver bonuspresenter i form av kinesiska grisar med attached pillerburk (!) och man behöver kramas och lillebröder som vittrar ölpengar borta vid baren. Man behöver få skrika ut åt vidriga as på tunnelbanan att vad fan står ni här och synar mig upp och ner för, vad har jag gjort er? Och man behöver konstatera att i häktet går man upp i vikt.
Stockholms södra håller lugnet och hjärtat vet saker.

Men lekarna är slut för länge sen, det vet alla.
Idag ska jag baka cheesecake till familjen.
Massive attack - Live with me
September - Flowers on the grave

Varför ljuger du för mig? Det värsta är inte att du har ljugit hela tiden och behandlat mig som om jag inte hade egenvärde, utan att du fortsätter upprätthålla den där tillvaron som är baserad på så jävla mycket trams och idioti. Varför fortsätter du att ljuga för mig? sen när blev jag värd det? Ingenstans, baby. Du är så jävla mycket bättre än så, fattar du inte det? Du är bättre, du är ingen dålig människa. Men du gör dig till en. You're forgiven, not forgotten. Men inget mer nu.

Jag är en ganska svag Loo just nu. Det har varit ganska mycket, från min kaotiska fredag till epilepsianfallet på söndagen till kaoset som inleddes på onsdagen och som sedan mynnade ut i precis allt det här. Jag vet att jag är klar med så mycket, men det hjälper inte att stå och vara dryg och överlägset säga att jaha loo, vad har du lärt dig? Förmodligen mer än somliga, som kanske skulle behöva känna på hur det är att vara helt utlämnad åt tankarna i isoleringens garn. Somliga skulle jag vilja skaka loss lite.
Det jag är bokningsbar för just nu, är TV-spelskvällar, middagar eller skönt soffhäng. Resten skiter jag i. Jag drack lite öl igår men jag måste ta min medicin idag, så ingen sprit. Men det är skönt. I hjärtats grop känns det så otroligt lugnt och skönt, det är ett nytt slags lugn som dykt upp.
Jag och C och J låg och skrattade åt minnena av T inatt. T springer runt yr i mössan med k-relaterat fjong och vrålar att han måste få komma till McDonald's. Haha, stackare. Du är kvar där men jag klarade mig.

Paul Oakenfold - Starry eyed surprise

"Loo! Kom igen och följ med till tech noir ikväll!" ha! INTE en chans! This little nipper är klar med syntharna, de dryga korsettsvinen klarar jag mig utan. För jag har vänner med sköna soffor som ger mig kramarna jag faktiskt behöver, som lyssnar tålmodigt och som accepterar att jag är a little bit changed och lite annorlunda inuti, och det är liksom allt jag nånsin kunde vänta mig, det är över förväntan. Jag tackar alla som var med igår och som rörda lyssnade på Sanningen. För kan ni tänka er, inget förskönat, ändrat eller fixat. Bara sanning. Jag är ledsen att jag spårade ur de där veckorna innan. Jag är ledsen för allt möjligt och jag försäkrar er att det blir inte detsamma igen.

Nine inch Nails - Closer (och man kanske skulle ta och visa TN hur man gör på ett dansgolv...eller så inte)



Jag tar inte det.
Bild: Present från m! Jag är rörd!