Omvänd?

Innan jag glömmer bort det så måste jag få be att poängtera att jag är smått förälskad i Magnus Betnér. Såg "Uncut" häromkvällen. Killen rockar, han är en satiriker i högklass.

Var på möte på Huddinge igår tillsammans med socialtjänst & company. Naturligtvis lika intressant som vanligt. Nu har de gjort en mycket intressant helomvändning. Sekunden min far klev in igenom dörren för att närvara vid mötet blev allting..pja, intressant. Plötsligt erkänner socialkärringen följande:

- Att det inte finns någon grund för att misstänka missbruk då jag gett enbart negativa urinprover i fyra månader nu, tre gånger i veckan. (No shit, sherlock! NU säger ni det? Vad hände med 'Du klarar inte dig själv, det blir LVM och så skickar vi dig på hem?')

- Att det är lätt att bli 'stämplad' som missbrukare av socialen och andra myndigheter och att detta kan uppfattas som, och dessutom vara, en direkt kränkande handling.

- Att min neurologiska vård är av högsta prioritet.

- Att jag skött mig oklanderligt och närvarat på samtliga möten, att jag är pigg, tillmötesgående och ger ett vänligt och samarbetsvilligt bemötande inför samtliga vårdgivare och att detta aldrig varit ett problem.

Jag begriper ingenting. Jag vet inte om någon varit och ryckt i trådar å mina vägnar, jag vet inte vem eller vilka de pratat med, jag vet heller inte om de / någon inblandad läser min blogg (flera av mina vårdgivare gör ju faktiskt det) , jag vet faktiskt, och fattar faktiskt, ingenting. Det enda jag vet är att jag, pappa och H klev ut glada från mötet, att jag i stort sett bara fick goda rekommendationer från alla och att ingen talat något om något hem. Det är förstås mycket positivt men jag är högst förvirrad över denna helomvändning, jag är högst förvirrad eftersom jag gått här och plågat mig själv över eventuella 'snedsteg' i flera jävla veckor och nu är allting helt plötsligt Peachy Keen?

Är det bara min ADHD eller blir ni också en smula snurriga över alla ändrade bud?

Efter mötet gick jag och H till mitt nya favoritställe Sandys där jag åt min nya gomf-favorit tonfiskmackan. Rask takt tillbaka till Huddinge för föräldrakursen. Den är lite stel och märklig, och samtliga deltagare inne i kursrummet håller nog med mig om att avslappningsstunden till panflöjtskompad valskriksmusik är lite over the top. Överraskning: naturligtvis är Stockholm så litet att jag inte kan undvika att känna någon på kursen. In flyger gammal bekant från old days; vi var bägge lika förvånade, men glatt, eftersom jag vet att hon är en vettig chick och vice versa. Jävligt ironiskt däremot att jag ska lyckas känna alla jävlar överallt.

Bild: Face Transformers på webben tillåter en att ladda upp en bild av sitt ansikte som de sedan transformerar i ett litet javaprogram. Det här är den "manliga" sidan av mig. Så skulle jag alltså se ut som man. Rätt snygg alltså, om jag får säga det själv.