Frågelåda: ADHD / Neuropsykiatriska funktionshínder / FAQ

Matilda ställde en fråga i kommentarsfältet, så jag känner, för allas skull, att det är viktigt att svara även där: (Det är bara att ställa frågor, förresten, jag svarar på nästan allt förutom detaljer kring mitt sexliv då, men seriösa frågor förtjänar alltid svar!)

Matilda sa...

"Hej
Hur fick du till en ADHDutredning? Tror att jag har ADHD, men vet inte.. För min egen skull spelar det mindre roll, men i relationen till andra människor skulle det vara skönt att ha en diagnos som stöd."

Oj, Matilda, det var en jävla vända. Jag har försökt få till en utredning i flera år då det antytts i flera andra papper att jag haft ADHD-relaterade problem sedan barndomen. Nuvarande väntetid är ungefär ett år, det är många som vill bli utredda. Men så här gick det till för mig: Jag gick ju på specialistmödravård på Huddinge sjukhus (och den mödravården ger jag inte ett kvitten för kan jag meddela, det är riktiga jävla kärringar som jobbar där enligt min uppfattning, ni kan läsa om deras idiotier lite längre bak i tiden.) Hur som helst, jag fick iallafall en riktig psykiatriker där, som jag berättade om min problematik för och mina misstankar. Hon skickade i sig en remiss till Magnus Huss-kliniken på KS (Karolinska Sjukhuset i Solna) där jag också fick förtur tack vare att jag haft missbruksproblem. Så funkar det alltså - har du missbruksproblem och får vård för det så kan du komma före i kön, men lite skämtsamt sådär så rekommenderar jag inte att någon börjar knarka för att slippa väntetiden). Någon månad efter att Alex fötts sparkade det igång, och jag gick sex sessioner hos en mycket bra utredare där vi gjorde olika test som bedömde allmänbildning, språkförmåga och reaktionsförmåga, bland annat.

Nu är den klar och då kommer en remiss skickas till min beroendeläkare (i mitt fall Riddarmottagningen i Järfälla) och de är nu ansvariga för att ställa in mig på eventuella mediciner. Det kan också vara så att man får en remiss tillbaka till Magnus Huss där en eller flera läkare engagerar sig i att ställa in en på medicinen i enlighet med vissa kriterier, som vikt, resistens, ålder och grad av ADHD. Nu när jag även skall ställas in på subutex, så måste jag ställa in de medicinerna separat, eftersom de kan påverka varandra. Men det är överkurs.

Som råd till alla er som tror er ha ADHD säger jag detta: Se till att få en utredning gjord. Det kommer att förändra ditt liv, att äntligen förstå varför man känt sig så annorlunda hela sitt liv, varför man fått bli kallad lat och varför man betett sig så tvärtemot "normen". Det är SKÖNT att få höra att man inte är dum i huvudet, utan tvärtom, man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar, bland annat närminnet så mycket att man inte kan genomföra olika uppgifter man påbörjat, och det beror inte på bristande kapacitet utan bristande förmåga att kontrollera sina impulser.

Kom ihåg: Det är INTE ditt fel om du har ADHD. Det är inte heller din mammas eller pappas fel, så ingen ska känna sig guilt-trippad. Om du misstänker att ditt barn har ADHD - gör en utredning, det tjänar ni båda på. Att gå och låtsas som ingenting och hoppas att det ska gå över är att göra dig och ditt barn en fet otjänst. Det handlar INTE om att stämpla ditt barn, utan att tidigt kunna identifiera hur ditt barn fungerar för att kunna lägga grund för hans/hennes utbildning och att ge BÄTTRE förutsättningar för er båda. INGENTING kan bli bättre för att du ignorerar problemet. Och nu kanske du säger "men jag vägrar ge mitt barn amfetamin" - amfetamin är inte alltid svaret - ibland kan KBT (kognitiv BeteendeTerapi) vara svaret. Ibland kan det behövas en strukturell förändring i hemmet som tillexempel färgkodade whiteboard-pennor för varje aktivitet, att lägga upp strikta scheman och att själv som förälder lära sig hantera stressen och de saker som kan komma upp när man är ADHD eller lever med en som har det. Ingenting du eller de kan ha gjort i barndomen kan ha påverkat det som skett i din hjärna. Glöm också alla fördomar du hört om att ADHD-ungar är dumma. Snarare tvärtom, man har sett en stor kapacitet hos ADHD-individer och vi har inte sällan specialintressen som vi utvecklar, ofta väldigt långt över medel för den så kallade normen. (inte för att vara skrytsam men jag har tillexempel en väldigt utvecklad språklig förmåga, både verbalt och i text, och ligger väldigt högt i index för just den egenskapen. Matematiska problem däremot tar det lång tid för mig att lösa om det inte rör sig om basic huvudräkning, som jag tillämpar varje dag bland annat i butiken när jag handlar. Överslagsräkning då, om man får förtydliga)

Det finns många, många fördomar om ADHD. Tillexempel att man kommer bli "stämplad" för livet och att arbetsgivare kan se det i några papper. Det är skitsnack. Dina medicinska tillstånd lyder under sekretesslagen precis som vanligt och det görs inga undantag för ADHD. Att underlåta att anställa någon enkom på grund av rykten att den personen skulle ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder är diskriminering och därmed straffbart. Vad jag däremot kan berätta redan nu är att du KOMMER att råka på individer som säger saker som "ja men ADHD, vadå, det har väl alla nuförtiden och vadå, det är bara något som läkarna hittat på blablabla" - det är okunniga och rädda människor som verkligen inte förstår att det inte bara är att TA I eller "bara att rycka upp sig". Tänk på att de inte vet hur det är att leva som oss. De vet inte hur dåligt man mår, hur depressionerna förlöser varandra och gör en apatisk, ständigt trött och håglös. Man ska veta att det finns många toppar inom näringslivet som har lutning åt sådana här diagnoser, så att man har ADHD betyder inte heller att man kommer sitta och knyppla på någon jävla 4H-gård för imbecilla resten av sitt liv. Du har PRECIS samma möjligheter som andra - du måste bara hitta verktygen för att förverkliga dem!

Mitt tips är så här: Sök upp din husläkare eller din psykolog / terapeut / psykiatriker / kurator / whatever och berätta om att du misstänker dig ha ADHD och att du vill ha en remiss för att göra en utredning. Om du är väldigt i akut behov, och det känns som att hela världen trillar ner i huvudet på dig eller om du är i så stort behov av utredning att det påverkar ditt dagliga liv - ring vårdgarantin, de garanterar akutvård inom tre månader om man verkligen behöver - lite olika regler finns dock för det där, fråga din läkare! Om de är tveksamma: TJATA! Tjata och tjata och berätta hur du mår och att du faktiskt VILL ha den här utredningen. De får inte säga nej - de är skyldiga att remittera dig till någon som kan bedöma den saken. Din husläkare kan inte göra en neuropsykiatrisk utredning på dig, så säger han nej, ifrågadsätt hans kompetens. TJATA! Ligg på! Ge dig inte! Till slut får du den vård du behöver. Lite skämtsamt brukar man säga att man måste vara frisk för att orka vara sjuk och så är det ibland. Jag har gått igenom eld och vatten för att få vård och det har tagit väldigt lång tid. Men jag fick skiten till slut, så tänk på det, är man envis och inte ger sig så kommer man dit man vill.

Jag hoppas det här kunde besvara några frågor som ni har! Vill ni veta mer, eller behöver råd och stöd angående något av det här, är det bara att maila mig; Loo_Lonnroth@hotmail.com , eller skriva under kommentarerna så hjälper jag till så mycket jag kan.

Ha det gott!
//Loo