Mellandagsrea

Idag fick jag göra något jag inte gjort på länge. Jag fick ta 1500 kronor som jag fått i julklappspengar och shoppa - bara till mig själv. Först in på Åhléns City, där det var stormvarning på parfymavdelningen, herregud, folk är ju som komplett galna. Alla parfymboxar och presentlådor reades ut för 100 - 200 kronor, folk gick med meterhöga staplar av parfymer.. detta var vad jag lyckades få tag på:

Naomi Campbell- At night, med tillhörande duschcréme: 99 kr
Puma - Flowing, med tillhörande duschcréme: 99 kr
Mexx xx - Nice , Med tillhörande duschcreme och hudkräm: 98 kr
Paris Hilton - Can Can, med tillhörande duschcréme och hudkräm: 201 kr (denna har jag hållt ögonen på länge. Jag fick tag i den sista lådan!)

Därefter shopping i gallerian. En tunika / luvtröja / klänning från KOOLA ANNA, nedsatt från 1099 till 281 kronor (den grå på bilden). Stuprörsjeans från BIK BOK: 199 kr (underbar tvätt!) en grå T-shirt med säkerhetsnålstryck från JC gick på 99 riksdaler. Och så en underbar ballong / skolflickskjol från KOOLA ANNA, 221 kronor (originalpris 799). Jag är så oerhört nöjd, detta var kläder helt i min smak och stil. Speciellt luvisen är en stor favorit och det fanns bara ett ex kvar, naturligtvis i min storlek.

Det är underbart att kunna köpa kläder i strl M igen, och byxor i strl 40 - 42 (breda höftjävlar! haha, men jag trivs!). Det är underbart att komma hem med "dyra" reakläder som sitter som gjutna. Det är underbart att få pengar att bara shoppa till sig själv för. Det är underbart! Jag vet att jag är banal som babblar om sådana oerhört futtiga nöjen som kläder och parfymer. Men ni förstår inte; Jag får så sällan köpa kläder och sådana här saker till mig själv. Under graviditeten var jag ett enormt tält i strl XXL och strl 44 kändes som small för mig. Jag kände mig glåmig, trist, tantig och ful. Jag börjar komma tillbaka till mig själv igen, mentalt också. Med fina kläder och nya parfymer kan jag känna mig som Loo igen. Stuprören sitter som gjutna på kroppen, fan vilket ass man får i riktiga stuprör! Vad jag orerar.. men jag känner mig så upplyft.

Det här året har verkligen passerat med många förändringar. Jag fick barn, jag separerade, jag utvecklades, jag lade ett gammalt liv bakom mig. Jag grät och var uppriven, gladde mig åt min nya livskamrat som jag själv skapat, jag förirrade mig i mig själv och försökte hänga med. Jag blev uppriven till familjehem, till en ensam stuga där tankarna susade runt, runt. Jag upplevde mig själv på ett helt nytt sätt. Jag började kliva ur äggskalet. Jag började ta för mig. Jag började säga ifrån. Jag började finna mina gränser. Jag "fann" mitt inre, verkliga Jag och accepterade att det kan finnas ett "stillastående läge" som främst präglas av den ständiga förändringen. Jag ställde mig upp som bambi på egna ben. Skakigt tog jag mina första, egna steg i mitt nya liv. Jag var skräckslagen men gick ändå. Processen är inte över än. Och äntligen vet jag vad det här året skulle vara bra för, med all sin smärta: Detta var förändringarnas år.

Snart är det nyårsafton. Den skall jag & Alex fira med nära släkt. Mer än det säger vi inte om det.