Klubbrapport från Debaser Medis

Såhär såg det ut igår, innan jag och Vessla (till vänster i bild) begav oss till Debaser Medis. Normalt skulle jag aldrig sätta min fot på Debaser, men just medisversionen erbjuder elektroniskt utbud och det var första gången jag var där sedan Guidelines (klubb, 2004) körde på Mondo, som det hette förr i tiden. Guidelines var en fantastisk jävla klubb, jag fattar inte att de la ner den. Bästa housen i stan i grymma lokaler. Nu såg gamla Mondo så mycket mindre ut. Märkligt hur man minns saker större än vad de är. Efter att jag och vesslan apat oss i cam, snackat om gamla tider (vi räknade oss fram till att vi firar sextonårsjubileum i år, fan vad tiden går..) och efter att hon övertalat sig själv till att hon nog skulle hänga på till stan ändå kom vi iväg något senare än planerat, men dock iväg. Väl framme mötte vi upp Lottlott med sin man och tillhörande göteborgare ur kultureliten och noterade att medelåldern på klubbgästerna låg något yngre än vårt sällskap. Vakten frågade först hur många vi var i sällskapet, vi var sju i kön. Därefter hummade han tankfullt och betraktade oss.
"Hur gamla är ni?"
Spridda skurar av siffror kom på klingande göteborgska och dundrande stockholmska.
"Okej, hur gammal är den yngsta i sällskapet?" därefter tystnad. Jag klev fram en aning.
"Jag fyller 29 i Augusti"
Resten av sällskapet tittade på mig.
"Japp, hon är yngst!"
"Herregud" sa vakten och visade förbi oss. Inte ett ord om leg, naturligtvis.

Väl inne bemöttes jag av en ombyggd bar sedan sist, där man spelade någon form av 80-90-tals One hit Wonders. Sanne Salomonsen's "Dine Oyne" (fast med danskt O) är ju alltid trevlig men kanske inte den klubbhit man väntat sig. På stora golvet, däremot, sysslade de två residerande jocksen med någon form av hackigt, ojämnt, svårdefinierat form av DJ:ande. Jag kunde inte sätta fingret på det med en gång. Inledningsvis möttes vi av DeepHouse och istället för att övergå med jämn bas in i nästa låt scratchade residenten ned ungefär mitt i låtarna och skapade ett hastigt break mellan dem istället för att taktmixa. Antagligen ville han markera bytet av ny låt och visste inte hur man skulle använda crossfade och pitch, vad vet jag. Musiken var verkligen slätstruken och han tillät inte tempot att stiga nämnvärt. Men det är ju lite så på den här typen av ställen, som nischar sig som elektronisk men ändå inte vill dra för mycket technofolk, eftersom det är förknippat med droger och de orkar inte ha krogkommisionen i varje hörn. Det är så jävla synd att renodlad elektronisk musik ska ha så dåligt rykte och vara så relaterat med drogvärlden, trots att det är allmänt känt att droger finns i alla musikkulturer, och på alla klubbar.

Besvikelsen på musiken uppvägdes dock av mitt underbara sällskap. Shots och drinkar liksom appeared i min hand rent magiskt och jag kände mig skitsnygg, salongsberusad och danssugen. Utvalda praliner ur sällskapets fyllediskussioner lyder som följande: Det kulturella kapitalet versus uppfostran av barn och viktigheten i att föra vidare till nästa generation, Generation Y (Liselott presenterade mig som upphovsmakare till detta och därefter blev jag ju tvungen att, något generad, förklara mig). BVC (vi var två i sällskapet med barn, till min nya bekantas stora glädje), jakten på en feministisk, dansant extrapappa till Alex (och partner till mig) och dess framgångar vs ickeframgångar, Hur viktigt det är att äta frukt (jag drack strawberry daquiris) och så det alltid lika populära ämnet "idioter på dansgolvet". Jag lyckades även förskansa mig en dinner-invite på Söndag, man tackar!

Någon timme innan stängning hade jag och Lott skakat loss on the dancefloor med jämna mellanrum och vi fann oss plötsligt i en Snyggt remixad Daft Punk - Technologic. Jag fick ett lyckorus och gled in i en robotinspirerad dans, som naturligtvis vann publik. Unga människor på normisklubbar är inte så vana vid att man tar lite utrymme på dansgolvet och det brukar ju inte vara så mycket folk som verkligen dansar (oftast är det ett vajande från sida till sida liksom, varvat med hopp) på såna här ställen, så det är klart. Folk tittar ju. Mitt i allt dyker en lång, svartklädd kille upp och börjar battla med mig och följa mina rörelser vilket var skitkul, i love it när människor leker på det sättet. Det stod ett gäng unga grabbar och filmade oss med en digicam bakom, gud vet var den där videon hamnar. Anyway, så den här killen kan ju sina moves och flirtar rätt grovt med mig medan vi battlar och jag har typ the time of my life. Plötsligt dyker en fransman upp (hans vän hade tidigare presenterat honom som spanjor och jag hade svarat "Hóla! cómo está?" och han hade då svarat "Uuh.. Wrong language!", jag begriper mig inte på fransoser. Inte deras vänner heller) och stannar mig, som om han också ville dansa, men han står bara blick stilla framför mig och stirrar, varpå han säger "Uuh.. YOU ARE SWEATY!" (No shit, sherlock?) Och jag svarar "Yeah, umm.. I am dancing, it's hot in here, of course i am sweaty, what's your point?" han nickar bara och ler och försöker ta mina händer men jag har just uppfattat hans kommentar som en förolämpning (återigen, jag begriper mig inte på snorkiga fransmän*. Försökte han ragga eller vara otrevlig? Ingen aning.) så jag lessnar och vänder mig efter min robot-battlare, som står precis bredvid. Med sin.. flickvän.

Man tycker ju att folk kan ha lite mer hyfs, battla är en sak, men att flirta på det sättet som han gjorde med en annan tjej framför sin flickvän är verkligen inte hallonsaft. Mig spelar det ingen roll, förutom för hennes skull för jag menar, vad tyckte hon om mig, hon tyckte ju säkert att jag var värsta dryga bimbon som försökte lägga an på hennes karl genom att stajla. Jag flirtar gärna lite utan att det ska behöva vara något mer med det, däremot är det sällan jag gör det. Och speciellt inte på dansgolvet eftersom musiken jag dansar till inte riktigt är "ååh jag ska stå här och skaka rumpan som en strippa och sexa mig så alla killar blir kåta"-musik, vilket är en av anledningarna till att jag gillar elektroniska klubbar eftersom man i regel slipper brudar som står och smeker sig själva på brösten och snubbar som tafsar en på röven så fort man vajar lite till musiken. Klart det finns sånt folk med, men det gäller mest de yngre klubbarna typ Toxic och allt vad de heter där lammköttet hänger.

Fortsättningsvis så dansar jag och Liselott till kvart i tre och går därmed förlorade om det ökända kvart i tre-ragget, men jag var mer intresserad av cigaretter och falafel än att släta över någon svettig tjugotvååring så jag tyckte det kvittade. Vårt tappra sällskap hade övergett oss en efter en. Tack och lov slapp jag nattbussa och åka packad ensam runt halva stan då jag fick en mycket bekväm sängplats i Liselotts och Rävens gästrum på Söder. Vi slängde i oss lite mat och begrundade kvällen, därefter skickade jag fylle-sms till TheDarkHorse och that's the end of it. Förutom att Liselotts man går i sömnen och plötsligt stod i min dörröppning och mumlade "vad är det som låter?". Han vaknade till mitt i, jag fattade direkt att han gick i sömnen så jag sa inget, varpå han sömndrucket återgick till sin fru. Haha, stackars räven, vad chockad han måste blivit.

Vaknade av att liselott lockade med kaffe och TV, och sen visade hon mig några ryggövningar för att lindra mina ryggsmärtor jag har på morgnarna. Det är sjukt vad ont jag har, i ungefär en timme efter att jag vaknat. SMS från Faster C deklarerade att Alex mådde bra och att det hade varit full rulle och jag brast nästan itu av längtan. Hem och handla mat, och tajmade in så vi anlände samtidigt och där var han, the love of my life, i bilbarnstolen.

och det var alltså min kväll, natt och dag och nu är klockan halv sex och jag är dödstrött. Ignorerar för närvarande min enorma disk ute i köket och tvätten som ska tvättas, etcetera i all evighet. Jag är en bra hemmafru. När jag KÄNNER för det. Och då jag är min egen dräng kan jag välja mina arbetstider själv. Och idag är jag inte schemalagd.


*= Nu menade inte jag att ALLA fransmän / Fransoser är snorkiga, utan "snorkiga fransmän" specifikt.