Kärleken

Jag vet att det är mycket gnäll just nu, att det är mycket simpla och banala rapporter som avhandlar mitt fysiska välmående och frustration över läkare. Detta beror på att jag inte har någon tillvaro att få kraft eller stimuli ifrån, jag har ingen aktiv umgängeskrets som ger mig den där kreativa boosten jag såväl behöver, jag är liksom inte aktivt deltagande i samhället och kan få något därifrån. Jag läser tidningar och ser på nyheter men känner mig ändå avskärmad. Jag fastnar hellre i böcker just nu, läser twilight-serien och förundras och suckas över romantiken och innerligheten, kärleken, känner med dem och önskar att det fanns sådan innerlighet därute att finna även för mig en dag. Jag ligger inne med en sådan fascinerande kvinna nu som arbetar som astrolog och hon berättar för mig att jag har livsväg 3 - en kreativ väg baserad på det talande och skrivna ordet! Hon berättar också att många söker sina tvillingsjälar och finner dem efter en sjukdomsperiod eller en tuff tid i livet. Så har jag känt i hela mitt liv, att jag letat efter min andra hälft, och någonstans därute finns denna person, det är en längtan jag inte kan beskriva. Jag vet liksom att han finns där - eller hon, det spelar egentligen ingen roll för mig, jag vet att denna person existerar, andas och lever men jag vet inte säkert vem han eller hon är. Jag har verkligen trott mig veta så många gånger och tillochmed uttalat det högt men jag har haft gruvligt fel.

Det låter så fånigt att hänga upp sitt liv på att söka efter kärleken på de premisserna men jag tror mig inte kunna leva ensam resten av mitt liv. Jag behöver ensamheten ibland som stimuli och avkoppling och måste inte "ha" någon för att orka, men jag behöver ha ett motstånd, en motpol, en kraft som verkar och reagerar med min på ett eller annat sätt. I grund och botten har jag också behov av en stabil person som liksom kan dra ned mig en aning på jorden och som behåller lugnet och glädjen jag skapar, men jag dras i stort sett alltid till motsatsen och det är mitt stora problem. Jag längtar också efter den där stormigt enorma, kvävande djupa kärleken som får mitt hjärta att skena och kroppen att reagera till maximum, en intellektuell utmaning och en känsla av att ha kommit hem. Det är inga små krav. Kanske kommer lärdomarna av mina tidigare förhållanden som misslyckats slutligen leda mig till min själsfrände. Kanske inte, men tillsvidare kan jag läsa Twilight-böckerna och iallafall drömma om en innerlighet och en närhet så stor som Edward känner för sin Bella, hur han känner att varje sekund är värd att finnas till för henne och tvärtom. Däremot måste jag säga att Bella är fruktansvärt hjälplös och klantig och dumdristigt jävla grinig emellanåt och man kan ju tycka att hon borde lära sig av det. Hade hon varit min karaktär hade jag gett henne mer jävlaranamma och mindre barnslig tjurighet. Ibland undrar jag vad Edward ser i henne bortsett från hennes doft. Anyway, det här var ett säkerligen förvirrande sidospår för många. Jag vill egentligen inte ha sagt mer än att jag längtar. Längtar efter mer, motstånd, utmaning, kärlek, intensitet, detta är inte nog för mig för att jag ska kunna göra mer än andas. Jag drar inte in några pengar, jag gör ingenting meningsfullt.

Sanningen är att man skapar sitt eget öde och jag vill vara med i matchen igen. Jag har massor av livslust, jag vet bara inte hur man gör med den när livet stannar så här. Vad händer sen, när allt är över? Egentligen spelar det ingen roll, jag oroar mig sällan för framtiden bortsett från när min andra hälft ska dyka upp. Jag undrar var fan han är. Man kanske ska starta en hemsida och leta upp honom? Eller, det är nog att ta i.. eller kanske ändå. Det finns ju wackos som gjort klart värre saker.
Vi får se.