The world in my eyes

torsdag, mars 9

The world in my eyes

Gryningen kommer alltid till slut.

Michael Andrews feat. Gary Jules - Mad world (alternate version)
VNV Nation - Joy
Katie Melua - Shy boy
ATC - Around the world
September - Flowers on the grave
VNV Nation - Endless skies
A flock of seagulls - I Ran (so far away)
Sara McLachlan - In the arms of an angel

Det var iallafall som så att jag snackade lite skit med Stellah häromdagen, och i vårt samtal stod fast att Den så kallat "Gamla eran" måste återtas big time. Jag pratar inte bara om tiden då vi famlade i blindo någonstans iförda benfoffar på ö-malm, utan även om Nationen - The fucking legacy. Hur som haver; vi återinviger detta snarast. Vi ska bara komma på hur fan vi gjorde när vi var tjugotrenånting, och orkade mer än en halvdag.

Jag har suttit och stalkat folk på nätet nu igen. Fan, jag måste skärpa mig. Det bör finnas lagar och regler för sånt jävla nattligt trams. Medan R inte behagat höra av sig ordentligt och T börjat skaka i sina grundvalar av ren frenesi - VEM håller fortet? Exakt. Undertecknad. Men sitter man och har delirium nånstans söder om söder så gör man. Jag vet exakt vem jag borde lasta för det här. Tur för er att jag inte är den syndabockska typen.
Helgens planer: Demolera och rekreera. Dags att ta sig till toppen. Med J:s och C:s och övriga grabbars hjälp kan man återplocka.

Fy fan, om jag bara inte vore så jävla fast i mitt eget...nej nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...: oh, gums.. jag jobbar skiten ur mig dygnet runt och har inte tid med något, men du skall veta att jag tänker på dig jagvetintehur många gånger om dagen. jag är också förbannat trött på att världen ger och alltid tar tillbaka och lämnar hjärtat som en våt fimp i ett gammalt ölglas. fuck that, säger jag! men du, puss och allt. all my hopes for you och jag är in need of an update när fan jag nu kommer loss. liebe.; 9 mars 2006 kl. 07:10
Loo sa...: Dan; i veckan är det du och jag som tar och kör en GRUNDLIG update, för så här kan vi INTE ha det. Wednesday hairfix and beer?; 26 mars 2006 kl. 18:57

Skicka en kommentar

Om mig & Den här bloggen

21 Februari 2010: Min Dödsdom.
De kan inte bota mig, Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år.

Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd.

Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet!

Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer.

Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok. Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos.

Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva. Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv, ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull, och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa.

Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom.

Börja från början, om du orkar, mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.