"en postmodern korsbefruktning"

Lillebror har kommit på definitionen av mig. Dels är jag enligt utsago en "postmodern korsbefruktning", och mitt hår är inte en frisyr, det är ett "konstnärligt uttryck" vilket vi insåg när jag med plattång i högsta hugg stod och vevade i badrummet. Vi gick ner och handlade pizza och tydligen (!) så flirtade kassören med mig, detta allt enligt lillebror. Jag såg ingenting för jag stod och begrundade om den nya Ahlgrens bilar-glassen var god eller ej. Idag är det förfirande av käraste Nina som fyller 26 imorgon, eller, inatt klockan tolv. Imorgon är det också allas vår älskade Richard Lind's dödsdag. Ett år sedan han rycktes ifrån oss och jag kan bara säga Hatten av för dig, tripKid, vi älskar dig än.

Igår hade vi ju en hel del trams för oss, nina ritade av mig iförd klänning och med någon slags bananbåtsfrisyr och jag blev utmålad till allmänt löje av samtliga precis hela tiden. Vi lyssnade på den där sjuka fan, Klaus Nomi eller vad fan han heter, vilket vrickat as han är. Jag satt och fick obegripliga qx-meddelanden och försökte hela tiden väcka J4 som envisades med att ta upp hela soffan och grymta. Lillebror undrar by the way, till er kvinnliga läsare, vad egentligen "den lilla svarta" är för något och om detta verkligen är ett rent förståeligt begrepp som bör vara allmänt känt kvinnor emellan. Jag vet verkligen inte, men jag planerar att öppna en frågelåda. Typ "fråga Loo". Idén är så här: Ni skriver frågor till mig om precis vad som helst, och jag kommer svara, som den sociala ingenjören jag trots allt är. Det kan handla om precis vad som helst, typ "Hur kommer det sig att det inte längre är lika socialt accepterat att bära hatt" eller varför inte rent tvärvetenskapliga eller filosofiska, svårknäckta nötter. Alla frågor besvaras naturligtvis och begrundas noggrannt. Om jag nu skulle gräva min egen sociala grop här nu, och mot alla odds ändå inte får några frågor att besvara, så kan vi låtsas att den här bloggen aldrig har hänt.

Over and out

Ursäkta mig men!

Nina ska ha mig till att sitta i negertältet. Där ska jag enligt uppgift bedriva någon form av ganjarökning, oklart med vem. Märk väl nu att jag inte själv använder epitetet neger som beskrivning på en person, mig är det faktiskt skitsamma, men jag måste ju för fan få beklaga mig, och mitt i ALLTIHOPA så skriver nåt jävla "par 76" helt SJUKA meddelanden till mig på qx, läs för fan själva, nerifrån och upp och inte uppifrån och ner då, jag pastar meddelandehistoriken:

"Vi har språk problem... jag inte heller !!!! just nu i allafall menar och aldrig utan min fru!!!! Principer först och känsla från människor är grejer som orsakar SEX ;)

06.03 2006-04-22 skrev Heroine:nej, jag är inte intresserad av sex, men tack ändå.

05.58 2006-04-22 skrev par-76:veta vad finns i din huvve... huradana person du är o veta om vi har nåt gemensam???? hun sover men menar vi tre!!?? om du e intresserad så sex är sista vad jag tänker just nu!!!!!!!!

05.53 2006-04-22 skrev Heroine:vad är det du vill egentligen?

05.52 2006-04-22 skrev par-76:min huvve verkar vara en bumerang!!!!

din utseende???? inget men jap e finne o språk e inte min bästa sidor... fulla oxå?? Javisst!!!!! Finne förstor!!!! Vill inte vara otrevligt eller nåt men har levad livet nån gång här i jorden och vill uppleva????? eller nej????? samma saker som hade där i FINLAND!!!!!!! du?????

05.31 2006-04-22 skrev Heroine:förlåt mig, men vad är det du försöker säga egentligen? lite problem med språkbruket eller är du full? och vad har det här med mitt utseeende att göra?

05.29 2006-04-22 skrev par-76:jag har lärd mej att alla kemikaler ändrar din själva dej!!!! På nåt sätt... tänk rökare, speedare, horsepower, och allt annat!!!! DIN BETEENDE FRAMFÖR ALLT!!!!!

05.21 2006-04-22 skrev Heroine:chemical utseende? va? nä nu får ni förklara.

05.17 2006-04-22 skrev par-76:bara chemical utseende??? dolc, tram, trad, hjälper inte... sub???? drogrika dagar hälsar vi!!!!!!"

Vad är det för FEL på folk?
Jo, alltså, jag är alltså förpassad till att mata både elefanter och att hänga i negertält. Mina vänner har tokdissat min förmåga att bestämma på egen hand.

Som vanligt så är det inte tjejen som pratar som skrivit brevet.

Spinning cycles

"my body will go where music goes
where i can lose control
never gonna give it up
i never wanna stop
never gonna give it up.."

Hemma hos bror efter att ha varit den turkosa och vita Gudinnan ute på stan. Röster i mitt öra och så lite aggression, men sedan enbart värme. Sedan en röst som säger saker jag vägrar citera och sen har vi visst fått presenter från M i Chile. Idag stod jag där och rökte när det kom fram en karl;
"Jag och mina vänner ska på efterfest och...oh shit var har du köpt det där smycket?"
"Thailand" sa jag.
"Det är dödsläckert"
"Tack"
"Kan inte du följa med mig och mina vänner på efterfest?"
"Jag känner inte dig och jag har mina egna vänner här som jag vägrar lämna"
"Dom får inte följa med"
"Då är det kört för dig min vän"
"Men.,..men..min vän tycker ju om dig!"
"Det gör han säkert men jag måste gå nu"
"Men..du är ju så blond och vit och turkos"
"Lustigt att du säger det"
"Vadå?"
Och då kom ett sms som jag leende svarade på.

Jag är förälskad i en tanke.
Låt mig åtminstone få ha tanken, alldeles för mig själv. Den gör inte ont.
Förälskad i tanken och det jag vet. Förstå att jag vet.

Jag längtar in i de snurrande spiralerna nu, så jag måste gå men..
Ni är älskade. Speciellt Du.

Övrigt; protokoll från Shoppingdagen (courtesy stella)

"protokoll, onsdag.

”åh är det såhär mycket färger som gäller i år?” -jonas, kapp ahls herravdelning.

sedan tjusas jonas av de färgglada sockorna.

”har du inte varit här sen senast?” -sofia, i sin lägenhet, till jonas.

”fitta.” -okänd liten spännis i vanlig samtalston, då han passerade john på mcdonalds.

”jag skiter väl i vad han heter i efternamn, bara han inte är muslim.” -loo, balkongen, om borgarbrackor, äkta män, och härkomst."

Så,nu vet ni vad vi har för slags konversationer på vår fritid!

Efternot: Fick ett oerhört erkännande av en av de äldre idag:

"Hej, Loo. Jag hörde vad du gjorde. Starkt. Verkligen"
"Va?"
"Du satt två veckor men du höll tyst. Det uppskattas. Långt mer än du tror. Alla har hört. Det är fett starkt av en brud, det ska du veta. Du har vårt stöd. Välkommen"

Fan vad fint.

Tillbakablick en regnig dag

Jag och sofia (stella) diskuterar hur det var när vi var gothare, och hur insikten om ljuset och behovet av ljusenergi påverkat oss genom åren, hur vi genomförde vår transition.

Minns hur jag satt på nätterna och dyrkade My Dying Bride, Type O negative, Joy Division, Samael, Nine inch nails och så även senare Rob Zombie, en dos Manson och allt vad det var. Vi skrattar gott åt hur vi satt på nätterna och verkligen KÄNDE IGEN OSS i ångesttexterna i My dying bride, Tristania, Theatre of tragedy (vidhåller här förvisso att Aégis är en av de skönaste plattorna som gjorts men förstår mig fortfarande inte på Liv Kristine's karaktär riktigt. Hennes soloalbum lämnade mycket att önska och det verkade som om TOT-fansen i allmänhet höll med mig eftersom första soloplattan i princip floppade). Ändå var det lång tid sedan jag var med i gothbandet In The Mist och använde stråkjluden på min Yamaha och färgade håret black number one (stilpoäng!).

Kan förvisso fortfarande falla ner i den där "ååh det var väl ändå tider"-känslan när jag och Dan diskuterar hur vi i knähöga stövlar, korta kjolar (med nitbälte!) och tajta urringade linnen samt boafjädrar äntrade både grottan och anchor och dåvarande cage bar med maxade självförtroenden. Nota bene att vi söp typ fyra dagar i veckan på den här tiden och inte använde några som helst uppiggande medel. Det här var väl mellan 1997 och 2000, och sedermera skaffade jag och Linkan aka alkotomten också gratisjobb på träsket som flinka Rock och IndustriDJ:s. Nätterna var kollossalt långa och det hände att vi spenderade flera dagar i sträck nere i den där grottan slash biljardhallen, där vi övade upp vårt bollsinne och våra elektroniska färdigheter. Den eran fick sig ett slut när jag 2000 flyttar till Väddö för att bo på internat och det var i den vevan som intresset för techno och trance återigen väcktes efter att ha legat och slumrat i en vrå efter nittiofem-nittiosextiden då jag gjorde mina dockland'sbesök.

Det är rätt roligt vilken liten tant jag är som kan sitta med mina minnen och mysa, lite som med en värmande temugg en kall och regnig dag. Som idag, alltså.

Idag känns det som att jag verkligen kan sätta på Paradise Lost's "Dissappear" från den personliga favoritplattan One Second. Eller varför inte Moonskin med Samael, från den lysande "Passage". Avslutar gärna med en dos av Moonspell, från den alltid lika softa "Sin (pecado)"-plattan, det finns många riktigt sexiga spår på den och den är fortfarande en värdig favorit i min skivsamling.

Bild: Jag - 2000

Viktig notering

Jag har idag efterredigerat flera av mina dagboksposter här. Av anledningar jag inte vill gå närmare in på. Låt oss säga att det ibland är för personligt, och för att jag har valt att stänga två dörrar mot världen framöver. Av hänsyn till somliga personer och av hänsyn till mig själv så kommer ni förmodligen att uppleva mina texter som mindre närgångna och mer ytliga; just här. Det handlar om att behålla någonting, åtminstone för mig själv, om det så är ett minne, och det handlar om, att just nu, som ni vet, så sker det saker i mitt liv som jag helt enkelt står väldigt liten inför.

Jag har alltid själv valt att skriva personligt. Jag skriver precis som jag känner det just då, och precis så som det hände. Mina detaljer behöver inte överdrivas för att chockera; snarare är det faktiskt så att jag undanhållit en väldigt stor del, för att skona inblandade. Jag har gjort detta som en form av terapi för mig själv, och som en bekräftelse. För, ni förstår. När människan dör, eller när nästa sekund passerat, så finns det ingen bekräftelse, eller något bevis, på att hennes känslor, eller det hon upplevt, varit äkta. Mina händer kan inte bygga några monument för efterlevande att betrakta; men de kan sätta ord framför varandra för att beskriva, ofta i ren desperation efter bekräftelse och förståelse, något som händernas ägare känt och upplevt.

Att få skriva är en ventil som jag är tacksam för att jag har hittat, men ofta påverkar jag människor omkring mig, eller upprör dem, för att jag, ibland helt obetänksamt, skriver rakt till dem, eller om dem, trots att jag aldrig nämner deras namn. Jag vill inte såra mina medmänniskor och jag kan skriva ärligt utan att blanda in dem, och då jag tänkt över saken har jag beslutat att lämna det här lite därhän för er. Jag blir verkligen oerhört smickrad och tacksam över era brev, kommentarer och uppmuntrande meddelanden, och jag vet att jag, om så bara för en person (och det är fullt tillräckligt) fyller någon slags funktion med min ibland brutala ärlighet. Nu kommer jag dock att minimera detaljrikedomen, och helt och hållet utelämna somliga saker.

Jag tror att ni förstår vad jag menar. Men jag försvinner inte; jag kommer att upprätthålla min blogg med mer eller mindre frekventa uppdateringar (när jag kommer åt en dator), och jag kommer att finnas här på nätet. Kanske bara lite mer för egen del, än för andra, i fortsättningen.

Ibland måste man leva några procent mer för egen del än vad som tekniskt sett är tillåtet, för att kunna komma vidare.

/Loo
(bild: Jag & Mormor - 05)

I hammocken

Jag har funderat på saken och kommit fram till att folk nog ser mitt liv som ganska oregelbundet, och dessutom så målar de upp scenarion framför sig om vad jag egentligen gör när jag är på alla de där olika sidorna av stan just när de ringer. De tror med all säkerhet att jag sitter i en massa knarkarkvartar och flirtar med vältränade 23-åringar, och de är osäkra men vågar inte fråga.

Men fan, jag sitter i mitt uthyrningsrum hemma hos min chef och lyssnar på mp3-spelare och skriver och går igenom jävla offerter så jag kan tjäna pengar så jag kan flytta in i den där jävla lyan nån jävla gång så jag kan installera datorn, börja redigera all text, stänga min dörr..och slippa vara överallt hela tiden. Slippa otryggheten och människorna. Så jag kan, med mål och medel, ta mig härifrån så småningom. Så jag kan bli mig själv.

Jag går omkring hela dagarna med alla de här jävla ANSVAREN på axlarna, mormor, mamma, morfar, sjukdomar, socialtjänster, ekonomi, arbete, bostad, utbildningar, vänner, krav, förväntningar, och varje jävla ledig stund jag får, sluter jag ögonen och tänker mig att jag sitter i den där hammocken, vid mitt imaginära vita hus vid havet som jag skall komma till en dag. I mitt brusande, kravfyllda huvud som aldrig får vila, så kommer bilder av Tryggheten upp. Och jag kan känna hur hammocken sakta gungar fram och åter. Och jag kan känna doften från det salta havet nedanför kullen. Och jag kan känna filten och armen som sluts omkring mig. Och ibland, så sitter han bredvid mig i huvudet och tittar på mig, frågande. Och när jag kommer dit, till den där hammocken, en dag, oavsett om han kommer dit och hälsar på mig i den och pratar strunt med mig eller ej, så kommer jag att kunna slappna av. Slippa all denna betong, dessa människor, denna infekterade ensamhet och detta..plastiga.

Och då kommer jag inte behöva svälja en enda tablett till i hela mitt jävla liv.

Jag kommer slippa axla det faktum att mormor hade en hjärtinfarkt i helgen, det faktum att min morfar snart inte minns vem jag är, att jag har min mors totala katastrof att sopa upp, jag måste spärra kort, ringa advokater, ta reda på skatterätt och socialrätt och fan i det. Samtidigt måste jag springa ärenden åt min chef, och eftersom jag ska få huvudansvaret på kontoret när han åker på semester så måste jag vara där och lära mig, och sätta mig in i det, hela tiden, och folk ringer, och jag åker mellan platser som inte ens JAG vill vara på. Jag vill inte ränna fram och tillbaka och ringa och hämta och lämna och koppla och samordna och övertala och fixa, fixa, fixa men det här är mitt liv, ingen kan ordna det faktum att det ÄR en katastrof, åt mig. Ingen kan göra min paranoid schizofrena heroinist till mor frisk, ingen kan betala mina morföräldrars räkningar, åka till sjukhuset för egen räkning och undersöka sin stressrelaterade epilepsi och ingen kommer ordna trygghet och lägenhet åt mig.

Så just nu ser mitt liv ut så här; det verkar som om jag bara åker fram och tillbaka utan mål och medel och det verkar som om jag trivs med att inte ha en plats att kalla hem, och det verkar säkert som att jag orkar med samma saker som jag gjorde för fyra år sen men det gör jag inte. Människor i min tillvaro motarbetar mig ständigt ganska kraftigt och jag genomgår ganska många djupa självrannsakningar var dag, eftersom jag, pja, har en del att fundera på. Men nej, jag får inte ro. Och nej, jag kommer inte att finna ro här. Det här är bara grunden jag lägger. Jag måste ordna upp det som ska ordnas. Familjen, ekonomin, mina saker på ett ställe. När de tre sakerna kan lämnas utan tillsyn i fem minuter utan att de rasar, då; då kommer jag att kanske finna ro att börja fundera på hur jag ska, ensam eller inte, ta mig härifrån. Så jag får ro. Jag skiter i att gå ut och festa, jag förstår om många vänner är försummade, men jag räcker inte riktigt. Loo, limited edition.

Jag tror inte det kommer att ta så lång tid den här gången. Det känns.

Springshopping

Shoppingdag idag. Fashionabla inköp och jag och Stella och bror och John gör en "friends"-parodi på stan och alla stirrar när vi för de mest vansinniga konversationer ni kan tänka er. Gud vet vad som hände inne på McDonald's, vi skiter i det. Fick tag på precis det jag ville ha, men är slightly missnöjd med jackan. Däremot sneakers, halterlinne, linnebyxor och hood.

Alltså, jag vet att alla mina noteringar verkar irriga, kaotiska och som om jag lever ett lite mer dramatiskt och vrickat liv än jag gör, men allvarligt; jag har faktiskt skaffat mig fast arbete och snart också en fast, egen bostad. Så fort jag kommer i ordning med de tu kommer förmodligen livet att se än mer udda ut igen, då jag kommer kunna pusta ut och andas i en egen sfär. Därefter måste jag bearbeta en massa saker, och..ni vet. Det är mycket att göra, fast jag tänkte...nä, det var inget. Jag sitter faktiskt mest vid mitt block om kvällarna och antecknar.

Imorgon ska jag på EEG på Neuro, wish me luck.

Schh
schh
..låt hjärtat vila.

Post post

Måste bara dela med mig av en del av gemenskapen,
courtesy Companyflow.
This is unity, people!

Notering in absurdum

OBS! Nästföljande kommentar tar inte blogginnehavaren någon som helst ansvar för:
Lillebror; "Jag är Back in business och har fått ett sting av verkligheten - jag har ju faktiskt kristallkrona, skriv upp det nu syster, för fan".

Massive attack - Live with me är den enda låten som finns.

Jag åker genom staden på tåg som aldrig stannar och till lillebror med hörlurar.

Stilrenhet och simplicitet med överraskande detaljer.
Jo, jag har blonderat mig igen. PLATINA revived. "Blondare än någonsin" säger lillebror.

Det finns mycket just nu, lösa trådar..besvikna människor, krossade förväntningar, brustna ideal. Ett hjärta, ett medvetande, gamla minnen och det otroligt påtagliga nuet som slår mig lika rakt i ansiktet för var morgon. Sluter jag mig? Öppnar jag mig på nytt? Jag lyssnar på Pet shop boys - Home and dry och fyller mp3-spelaren hemma hos bror, ny musik och nya dagar, våren är här men Gary Jules - Mad world (alternate version) får hänga med tillsammans med lite Assemblage 23, en liten dos Amon tobin (nightlife), massive attack såklart och så den gamla (E)uforilåten unicorn med Apoptygma berzerk. Jag känner närvaro, jag blir uppfylld av det lilla. Tacksamt vaknar jag om morgnarna i chefens gästrum och tackar att jag är vid liv, jag ser våren komma och spira, den ljumma vinden och doften! Den välbekanta doften av varma vindar och vår och nystart och..jag vet inte.

Tro fan det att jag såg mitt ex i midsommarkransen förra helgen. Smet in i en butik och gömde mig. Ringde senare upp honom och förklarade allt. Han är inte samma person som den jag en gång kände. Inte separationsångest, bara skönt. Det finns inget mer för oss att säga varandra, någonsin. Bara artighetsfraser kring respektive familjer. Enough. Tiden har gått en förbi.

Pratat mycket med TZ i telefon om precis allt och inget, han är lite som en förstående ventil för en, det är skönt med människor som förstår en med en gång. All värme åt honom. Grabbarna är det bästa stödet jag har för övrigt, de tog ansvar för mig på fyllan och tog hand om och skyddade mig. Det är väl sånt jag behöver nu, jag försöker arbeta, bor hos chefen och lever som jag förtjänar. En dag in i en annan..det är en retrospektiv Loo som andas i den här bloggen. Mitt fysiska jag är fucked up, mitt menstruella system är ur spel och mitt hjärta är väldigt ojämnt, men jag tror...jag kommer bli bra. Okej? Det kommer bli bra.

Kärleken segrar...till slut.

//Retro-Loo

Bild: återigen en gammal oldie. Jag och lillebror 2005!
(bloggen editerad i efterhand 19/4)

Ms.Hangover

Oh dear, jag gick ut och blev sådär skitfull igår. Ni vet sådär jag-skiter-i-allt-och-spöar-mina vänner-full. Blev tack och lov omhändertagen av R som släpade mig genom gamla stan, gav mig vatten hela natten och såg till att jag inte kräktes på fel ställen. Har spenderat veckan hos Chefen, jag har ett gästrum där som jag huserar i. Pratat mycket i telefon. Träffade på Mr.M vid t-banan igår och öl följde senare med J, S och Grabbarna. Slogs lite, det känns i min vänsterhand. Den är faktiskt lite halvtrasig. Minns nu att jag hade skojslagsmål med grabbarna och sparkades med J, och fick beröm för min roundkick. Vaknade i Gamla Stan, man kanske ska göra det till en vana att bli sådär full med tanke på vilka fashionabla kvarter man hamnar i.

Jag har så mycket att berätta, men jag vet inte hur..riktigt nu.
Och allvarligt, jag skakar. Jag är en amöba. Är den här skiten verkligen laglig? Fy fan för alkohol. Den får ni ta och behålla. Vet att jag inte borde dricka alls eftersom jag inte har någon tolerans,men det här är ju löjligt.

Soc har skickat ett jävla brev; "då du är misstänkt för narkotikabrott har vi bokat en tid till dig". Jag är inte misstänkt längre, fuckers, jag har fått strafföreläggande, dessutom; jag har inget på soc att göra, jag klarar mig själv och har alltid gjort. På den tiden då jag verkligen behövde hjälp så kom det ingen. So keep the change, Idioter.
Fått brev från T i fängelset. Stackarn. 2 år och 3 månader fick han. 1,2,3 to you my friend, vi tänker på dig.
1,2,3...

Live and learn

(den här bloggen raderades 19 / 4 på grund av personliga issues)

Update

Åtalet lades ner i torsdags. Jag är fri. (resten av denna blogg deletad i efterhand på grund av dess känsliga natur)

Protection

¤
Du berör Mig.

(editerad 19 / 4)

Learning to fly

To the left: Jag och stella kontemplerar östermalms balkongliv. Dessutom i kulturell uniform.
Tom petty & The heartbreakers och "Learning to fly" och ni ser ju själva, det är lika bra vi skapar en egen elitlista med en jävla gång.
Santana - smooth och HUR många gånger ska jag behöva tjata? Massive attack är underbara, som alltid. Into the great wide open;

"eddie waited til he finished high school..."

Splitting night atoms

Drog
Jag vill vara din drog
jag vill vara den enda som gör dig hög
jag vill leva med det otämjbara
jag vill eka i ditt huvud om natten
när jag inte ligger och gör en grop vid din sida

jag vill få dig att se
och vilja känna på saker
du aldrig sett förr
jag vill vara en drog dig trogen
bara i ditt blod ska jag flyta

Jag vill ha ditt beroende
jag vill pulveriseras framför dina ögon
jag vill att du ser mig för vad jag är
jag vill att du känner min smak i din mun
när du smakar på annat

Jag vill njutas av dig
som den drog jag faktiskt är
jag vill att du ska låta känslan av mig
bli viktigast av allt
jag vill vara din drog
men ingenting kan vara längre bort.

Massive attack - Live with me
Zero 7 - Destiny

När natten går in i morgon
..då är jag framför en skärm, i mörker
vilset letar jag efter någon slags bekräftelse i orden och musiken.
Jag vet inte vad jag letar efter. Egentligen.
Någon sa (det var han) : "Vad gör du på nätterna egentligen?"
och svaret borde ha varit "Funderar över dig", men det hade också bara delvis varit lögn, för jag försöker också väldigt ihärdigt undvika att fundera över just det.
Det är jäkligt energikrävande att försöka låta bli att fundera, ska ni veta.
Jag satt faktiskt och tänkte igenom mina arbetsplaner. Det tog cirka tio minuter. Jag strukturerade arbetstiderna i min kalender och gjorde viktiga noteringar. De ser mer eller mindre ut som arbetsnoteringar brukar;
"Fredag
Sektion E
Incheck 06:15
Svart byxa / tröja
Utcheck viktigt , ca 19:00
kurs"

Sen var det inte mycket med det.
Jag och Stella satt och tramsade en stund. Vi rökte på balkongen. Hon sa
"Jag tror jag måste lösa ett korsord"
"Ja jävlar" sa jag.
"Du ska väl skriva det där brevet loo? Va?"
"Mmm" sa jag och rökte på slumpen.
"Dags att ta tag i saker på allvar" sa Stella.
"Korsord" sa jag, men det dränktes i mitt mummel.
Jag och Stella gick in igen, hon började lösa korsord.
Jag tankade hem massive attack för att hon ska få höra hur bra den är.
Jag blev plötsligt tom och tung av det.
Jag börjar se märkliga scenarion framför mig.
Men jag skrev det jävla brevet, fan vad långt det blev.
Jag skickade det också. Kan ni tänka er -
hur många brev jag skrivit som jag aldrig skickat.
Jag läste igenom det och tryckte på "send"
"Gick det bra?" sa stella.
"Jag tror det" sa jag och ångrade mig. Jag fick nästan allting sagt.
fast jag kommer aldrig att få precis allting sagt till den människan. .
Mormor sa häromdagen:
"Du kommer aldrig, och jag menar aldrig, att riktigt komma ur det. Och inte han heller"
"Fan" tänkte jag.
Mormor har alltid rätt. Hon är ju trots allt mer eller mindre synsk.
Sedan tänkte jag på kläder en stund. Bejakade tanken att eventuellt lägga mig men la ner det.
Det blev ännu en blogg till allas förtret.
Stella ropar
"Jag är så trött på det här!"
Hon menar korsordet.
Hon är trött på det men kommer inte ur det.
Det påminner mig om något.

Add (N) to (X) - Take me to your leader
Elegant Machinery - Watching you (revival av en gammal bortglömd, underbar låt)
Silke Bischoff - Hold me


Just det, inser jag. När jag lyssnar på elegant machinery. Jag har suttit många nätter till den låten.
Stella säger "Jag åt två skivor rostbiff! USCH!"
"Jag har inte ätit dom än. Jag ska äta!"
"Ser det här fräscht ut? Fy fan vad äckligt det är."
Hon säger senare att rostbiff inte riktigt faller henne i smaken.
Jag måste verkligen sluta lyssna på elegant machinery, citera stella och tänka på tramsiga saker mitt i natten.

Not till själv och andra

För gamla tiders skull och för nya. Green Velvet vet vad han snackar om:
http://users.skynet.be/triplebee/lyrics/lyrics/shit.html
För er som vill tanka: Green Velvet - Answering machine (i don't need this shit)

Läser gamla dagböcker. Den här är från Måndag den 20 Januari 2003 klockan 16:00


det är en osund och besatt form av fixering och inget förhållande. Vi är uppe hela nätterna och dyrkar varandra, som fladdermöss. Jag ska aldrig mer ha förhållanden. bara osunda besattheter."

Jag vet inte om det bara är jag..men..upprepar sig inte historien lite väl..detaljrikt? Är det inte just det där de säger, och sen...?
Idioti.
Bild: Från Liljeholmen - 2002 -

Could it be magic?

19:04
Nu ska ni hålla i er; Spy Bar ikväll och;

Karmosinet är på Betty Ford!

Social Tillbakablick:
Det ni ser här till höger är 2002-versionen av Loo. I Karmosinet. Ni ser förvisso inte det, men det är röd sammet och jag röker inne, vilket innebär att vi är i ett rätt spexigt läge. Oh the glory, för fan! Karmosinet, det omtalade, som är nästan lika rött fortfarande, där jag är nu och där jag var då...fast på olika ställen. Till vänster är 2002-versionen av jag, innan jag blev platina. Dekadensen var, naturligtvis, på topp och jag sitter vid det här tillfället vid liselotts dator och är tänd på mitt ex som jag inte hunnit bli tillsammans med än.

Stella! SLUTA ÄT MACKOR!

Sunday walk

Åker in till stan och promenerar och tittar efter kläder. Inte för att jag har råd med några; det är bara kul att titta. Har hittat skepparjacka, sneakers, en grym ring, en klänning och ett linne. Allt jag behöver nu är bara en karl som matchar, vad kostar en sån? haha.

Träffade ¤ i typ en kvart, han var skäggig och lycklig. Vi går sida vid sida genom stan och tittar på saker och han går tätt intill mig; jag är glad och skrattar; han berättar. Bara det ger mig energi.Därefter går jag från Hötorget till Karlaplan och hälsar på stellah, vi har en Big Brother-pakt; ikväll är det BB Live! det är det enda vi har att snacka skit om nu för tiden.

Jag grälade med narkotikaroteln om det här med Redline-påsar. De kallar det redline, jag kallar det ziploc. För det heter faktiskt så. Sedan skulle de ha en utförlig förklaring kring hur jag VET hur det heter så och vad jag "fått det ifrån", så jag får förklara att som tekniker så kommer det ganska många kretsar och sladdar i dessa påsar och man behöver faktiskt inte känna till namnet på somliga saker enbart för att man är knarkare. "Jag föddes med begåvningen att själv förskansa mig information och jag är inte helt jävla väck i huvudet så jag gör det också" sa jag. Fan, de ska ha info om hur man lyckats VETA att så kallade "redline"-påsar finns. Jag är MÄNNISKA och TÄNKER SJÄLV, era jävla as!

Jag mår bättre och är hemma hos stella och myser. Har nu en temporär telefon med ett temporärt nummer, somliga av er har fått det.

I veckan kopplar jag in min egna dator i mitt föräldrahem så då blir det ös.
Och tack för alla fina kommentarer och kramar, det gör verkligen jättemycket.
Love,
Er Loo.
Bild: Jag och K, min bästa gay froghag. Innan vi blev destroyed by the truth. Tack för ditt stöd, Mr Pulse. Och mina kära TBC-members som skriver så fina saker; Ni är guld värda.