Splitting night atoms

Drog
Jag vill vara din drog
jag vill vara den enda som gör dig hög
jag vill leva med det otämjbara
jag vill eka i ditt huvud om natten
när jag inte ligger och gör en grop vid din sida

jag vill få dig att se
och vilja känna på saker
du aldrig sett förr
jag vill vara en drog dig trogen
bara i ditt blod ska jag flyta

Jag vill ha ditt beroende
jag vill pulveriseras framför dina ögon
jag vill att du ser mig för vad jag är
jag vill att du känner min smak i din mun
när du smakar på annat

Jag vill njutas av dig
som den drog jag faktiskt är
jag vill att du ska låta känslan av mig
bli viktigast av allt
jag vill vara din drog
men ingenting kan vara längre bort.

Massive attack - Live with me
Zero 7 - Destiny

När natten går in i morgon
..då är jag framför en skärm, i mörker
vilset letar jag efter någon slags bekräftelse i orden och musiken.
Jag vet inte vad jag letar efter. Egentligen.
Någon sa (det var han) : "Vad gör du på nätterna egentligen?"
och svaret borde ha varit "Funderar över dig", men det hade också bara delvis varit lögn, för jag försöker också väldigt ihärdigt undvika att fundera över just det.
Det är jäkligt energikrävande att försöka låta bli att fundera, ska ni veta.
Jag satt faktiskt och tänkte igenom mina arbetsplaner. Det tog cirka tio minuter. Jag strukturerade arbetstiderna i min kalender och gjorde viktiga noteringar. De ser mer eller mindre ut som arbetsnoteringar brukar;
"Fredag
Sektion E
Incheck 06:15
Svart byxa / tröja
Utcheck viktigt , ca 19:00
kurs"

Sen var det inte mycket med det.
Jag och Stella satt och tramsade en stund. Vi rökte på balkongen. Hon sa
"Jag tror jag måste lösa ett korsord"
"Ja jävlar" sa jag.
"Du ska väl skriva det där brevet loo? Va?"
"Mmm" sa jag och rökte på slumpen.
"Dags att ta tag i saker på allvar" sa Stella.
"Korsord" sa jag, men det dränktes i mitt mummel.
Jag och Stella gick in igen, hon började lösa korsord.
Jag tankade hem massive attack för att hon ska få höra hur bra den är.
Jag blev plötsligt tom och tung av det.
Jag börjar se märkliga scenarion framför mig.
Men jag skrev det jävla brevet, fan vad långt det blev.
Jag skickade det också. Kan ni tänka er -
hur många brev jag skrivit som jag aldrig skickat.
Jag läste igenom det och tryckte på "send"
"Gick det bra?" sa stella.
"Jag tror det" sa jag och ångrade mig. Jag fick nästan allting sagt.
fast jag kommer aldrig att få precis allting sagt till den människan. .
Mormor sa häromdagen:
"Du kommer aldrig, och jag menar aldrig, att riktigt komma ur det. Och inte han heller"
"Fan" tänkte jag.
Mormor har alltid rätt. Hon är ju trots allt mer eller mindre synsk.
Sedan tänkte jag på kläder en stund. Bejakade tanken att eventuellt lägga mig men la ner det.
Det blev ännu en blogg till allas förtret.
Stella ropar
"Jag är så trött på det här!"
Hon menar korsordet.
Hon är trött på det men kommer inte ur det.
Det påminner mig om något.

Add (N) to (X) - Take me to your leader
Elegant Machinery - Watching you (revival av en gammal bortglömd, underbar låt)
Silke Bischoff - Hold me


Just det, inser jag. När jag lyssnar på elegant machinery. Jag har suttit många nätter till den låten.
Stella säger "Jag åt två skivor rostbiff! USCH!"
"Jag har inte ätit dom än. Jag ska äta!"
"Ser det här fräscht ut? Fy fan vad äckligt det är."
Hon säger senare att rostbiff inte riktigt faller henne i smaken.
Jag måste verkligen sluta lyssna på elegant machinery, citera stella och tänka på tramsiga saker mitt i natten.